Clartébloggen

På Clartébloggen, som är socialistiskt partipolitiskt obunden, publiceras inlägg som debatterar och informerar. Författarna behöver inte tillhöra förbundet och innehållet ger inte uttryck för förbundets ståndpunkter. Varje författare svarar för sina åsikter. Alla inlägg delas normalt på de sociala media där Clarté är aktivt.

USA:s utrikesminister Mike Pompeo, Cyperns president Nicos Anastasiades, Israels premiärminister Benjamin Netanyahu och Greklands f d premiärminister Alexis Tsipras

Parlamentsvalet som nyligen var i Grekland vanns av högerpartiet Ny Demokrati, som kommer få absolut majoritet i parlamentet. De ökade med över tio procentenheter från förra valet till att nu få 40 % av rösterna, som på grund av det relativa majoritetsvalsystemet (”first-past-the-post”) ger dem absolut majoritet. Premiärminister Alexis Tsipras, ledare i partiet Syriza som bildades som en koalition av den radikala vänstern, förlorar därmed regeringsställningen. Hur kan Ny Demokrati, ett högerparti som varit inblandat i massiva korruptionsskandaler och som tillsammans med det likväl korrupta socialdemokratiska partiet PASOK implementerade den mycket impopulära åtstramningspolitiken och utförsäljningarna i landet, komma tillbaka och få 40 % av rösterna och absolut majoritet i landet?[1] [2]. Det är av samma anledning som att över 40 % av de röstberättigade inte röstade: en apati och missnöjdhet av det politiska systemet, inklusive Syriza och Tsipras-regeringen som två gånger förrådde sina väljare och de löften de gav om att inte fortsätta de nyliberala åtstramningsprogrammen. Löften som gav Syriza, ett tidigare litet vänsterparti, regeringsställning. Syrizas ledning och deras förräderi är den internationella vänsterns största skamfläck under 2000-talet. Syriza har efter splittringen 2015 nu transformerats till ett ”regeringsdugligt” parti, ett nytt PASOK, där mitt-vänstern har lämnat partiet medan de personer som har gått med och blivit kandidater i partiet är bland annat Petros Kokkalis, son till oligarken Sokratis Kokkalis som tjänade sina pengar på korruptionsaffärer med PASOK och framför allt Andreas Papandreous regeringar[3]. En liknande process har ägt rum med partiets väljare där de som i huvudsak röstade fram Syriza i det föregående parlamentsvalet, de unga och privatanställda, har i större grad övergett partiet[4]. Här följer viktiga lärdomar för den internationella vänstern och arbetarrörelsen.

Ulf Kristersson. Foto: European People's Party [CC BY 2.0 (https://creativecommons.org/licenses/by/2.0)]

Moderatledaren Ulf Kristersson började Almedalsveckan med ett utspel om ”språkreform”. Läs det noga, och lär hur Sveriges största oppositionsparti – som en gång sa ”Öppna dina hjärtan” – nu glider från en hårt restriktiv invandringspolitik till rasism i modern, dvs. icke biologisk, tappning. Fundera på vad vi står för i texten!

Fundera också på om någon grupp människor i texten utmålas som lata, ansvarslösa och i behov av disciplinering (ungefär såsom reaktionära delar av borgerskapet beskrev arbetare för hundra år sedan). Gör experimentet att byta ut orden språket och svenskan mot ett vårdat språk! Byt ut den som kommer till Sverige och nyanländ mot till exempel arbetslös! Strax blir det lite tydligare vilket spel som pågår.

Det har nu gått nästan två år sedan Metoo-vågen svepte fram. Denna rörelse av 1000 och åter 1000 kvinnor, från restaurangbranschen och räddningstjänsten till jurister och läkare, de flesta okända, obemärkta, aldrig tidigare uppmärksammade, som tog ordet i sin makt och berättade med isande klarhet hur partriarkatet ser ut och påverkar oss alla. Nu börjar motböckerna komma, skrivna av dem som rättmätigt eller orättmätigt, drabbades av kraften i denna flodvåg. Det är Fredrik Virtanen eller Horace Engdahl. Eller K av Katarina Frostensson.

Förskollärardemonstration i Köpenhamn under valrörelsen. Foto: Aage Christensen, Arbejderen

Hur ska det danska folketingsvalet tolkas? Under de senaste åren har en stark och bred upprorsrörelse utvecklats i vårt grannland. Stommen i rörelsen är de fackliga och arbetsplatsrelaterade aktionerna. Danmark har den näst största strejkfrekvensen i Europa, det är bara i Frankrike det strejkas mer. Det är framför allt de offentligt anställda som går till aktion; busschaufförer, järnvägsanställda, lärare och förskollärare är några aktiva grupper. Strejkerna och demonstrationerna gäller inte bara lönekrav och arbetsförhållanden, många fackliga organisationer vänder sig mot den nyliberal politik som präglat landet under många år.

Demonstration framför stadshuset i Sydney, 10 December 2010. (c) Elekhh [CC BY-SA 3.0 (https://creativecommons.org/licenses/by-sa/3.0)]

Behandlingen av Julian Assange bör oroa alla vänner av yttrande-och tryckfrihet, oberoende av vad man för inställning till hans skuld vad gäller de sexualbrott som han misstänks för i Sverige. Utlämnar Storbritannien honom till USA vill staten där åtala honom för spionage, vilket kan leda till ett mångårigt fängelsestraff. Den rättegång mot Wikileaks som nu dragit igång är av politisk karaktär och handlar om att bestraffa och skrämma visselblåsare. Hur hårt USA är berett att gå fram visar behandlingen av Chelsea Manning, som efter att ha benådats av Obama nu återigen har häktats i flera månader då hon vägrat vittna i Wikileaks-rättegången. Alla vänner av yttrande- och tryckfrihet måste nu kräva att Julian Assange inte utlämnas till USA, varken från Storbritannien eller Sverige.

Alexis Tsipras och Nordmakedoniens premiärminister Zoran Zaev. (c) Republiken Nordmakedoniens regering [Public Domain]

Efter en intensiv mandatperiod står Grekland på tröskeln till ett nytt parlamentsval. Förtroendet för Syriza och Alexis Tsipras har sjunkit sedan valet 2015 och mycket talar för att landet kommer att byta regering. De senaste årens ekonomiska åtstramningar har satt sina spår och efter nederlaget i EU-valet vill Tsipras tidigarelägga parlamentsvalet.

I Indien blev nyligen Narendra Modi omvald som landets premiärminister. Hans reaktionära hindunationalistiska parti, Bharatiya Janata Party (BJP), stärkte sin roll i parlamentet i detta val och har nu skaffat sig egen majoritet [1]. Valresultatet fick de indiska aktiemarknaderna att nå rekordnivåer [2] precis som de gjorde i Brasilien när fascisten Bolsonaro blev vald 2018 [3]. Storföretagen är extatiska över BJP:s auktoritära styre som garanterar dem säkra vinster. BJP gick till val på ett traditionellt högerextremt program, som var centrerat kring nationell säkerhet, militarism och nationalism, och utnyttjade den senaste militära konfrontationen i Kashmir med Pakistan [4]. Under Modi och hans partis styre har Indien militariserats och är numera det land med de fjärde största militärutgifterna, vilka ökade förra året med 3 % till $66,5 miljarder [5]. BJP garanterar därmed de stora indiska aktieägarna, och deras utländska samarbetspartner, att deras politiska och ekonomiska intressen kommer även att backas upp militärt av den indiska staten mot deras konkurrenter i Pakistan och Kina.

Textilarbetarna i Bangalore, Indien syr bland annat för H & M. Copyright:  V. Arun/rebel Politik by Arun. Hemsida:http://www.rebelpolitikblog.com

Den omfattande strejk- och proteströrelse som pågår i världen visar inga tecken på att mattas av. Jag följer ett antal, från varandra oberoende, tidningar och hemsidor och kan i stort sett varje dag läsa om nya massaktioner och strejker. Jag trodde att rörelsen hade nått sin kulmen när de indiska arbetarna för några månader sedan gick ut i generalstrejk med miljontals deltagare. Men så verkar inte vara fallet. Rörelsen fortsätter. Det är en stor variation av aktiviteter, men det som väcker störts uppmärksamhet och som förekommer mest i tidningar och på hemsidor är naturligtvis de stora massaktionerna.