Clartébloggen

På Clartébloggen publicerar vi artiklar som debatterar och informerar. De som skriver blogginläggen behöver inte tillhöra förbundet och innehållet i artiklarna är inte uttryck för förbundets ståndpunkter. Varje författare svarar för sina åsikter.

Valresultatet kunde möjligen ha varit ännu sämre, men det är illa nog. Jämfört med föregående val har framför allt KD och SD, riksdagens två mest reaktionära partier gått framåt. V har haft viss framgång, men SAP och Miljöpartiet har backat. Även om Moderaterna glädjande nog gått tillbaka, har de inte   förlorat röster i första hand till Centerpartiet och Liberalerna, de två borgerliga partier som förespråkat en åtminstone minimalt anständig flyktingpolitik och markerat starkt avstånd från SD. Men det har inte gått hem hos flertalet borgerliga väljare. Vi verkar gå mot ett Sverige där den politiska debatten inte ställer skilda klassintressen mot varandra, utan skilda etniciteter. Eller rättare sagt: klasskonflikter förkläs till etniska konflikter, vilket splittrar arbetarklassen och folket efter etniska skiljelinjer.  Ett kliv i den rasistiska utförsbacken med andra ord.

Vad handlar kriget mellan Donald Trump och de amerikanska medierna om? Den 16 augusti 2018 deltog ca 350 amerikanska tidningar i en gemensam aktion, initierad av Boston Globe, i ett upprop mot presidentens upprepade attacker på nyhetsmedier.

Svenska Dagladet har haft några grundläggande artiklar om ett politiskt klimat av förfalskade nyheter och alternativa fakta:  ”Föraktet för fakta mer skrämmande än bomber”, Martin Gustafsson, 29 oktober 2017 och ”Sanningen byggs från grunden”, Salman Rushdie, 12 maj 2018.

Har ni tänkt på hur frånvarande utrikes- och försvarspolitiska frågor är på årets valaffischer och i valdebatterna? Inte för att jag vill ställa vård, omsorg och skola mot utrikes- och försvarspolitik men de påverkar ju varandra på olika sätt. När Sverige väljer att satsa X miljarder kronor på amerikanska Patriot-missiler betyder det att andra behov får stå tillbaka. När Sverige 2011 medverkade till att i grunden rasera det libyiska samhället bidrog vi samtidigt till flyktingvågen över Medelhavet, något som vi vet ger avtryck i det svenska samhället på många sätt (inte minst inom vård, omsorg och skola).

Hemkommen från 43 dagar i Santiago de Cuba sätter jag mig för att läsa lite av allt jag missat under min frånvaro. Och fastnar i Flammans sommarläsning – utdraget ur Didier Eribons hyllade självbiografiska essäbok ”Tillbaka till Reims”, som  bland mycket annat diskuterar orsakerna till högerpopulismens framgångar bland arbetarklassväljare i Frankrike. (”Från klass till ras”, Flamman 12 juli 2018). Att högerpopulismen i Europa och USA skulle ha nämnvärt stöd bland arbetare är något som många inom vänstern helst vill blunda för. Man drar fram den ena efter den andra undersökningen som visar att LePen, Trump, Åkesson och deras gelikar också har ett betydande stöd bland företagare och småföretagare. Vilket visserligen stämmer. Men det ena utesluter inte det andra. Diskussionen liknar den som länge förts om stödet för nazismen på 1930-talet.

De senaste veckornas rapportering från det stora landet i Väst har varit tämligen intressant. Särskilt för den som råkar ha en prenumeration på DN. I ett antal artiklar i tidningen sammanstrålar en uppsättning föreställningar kring journalistik, USA:s roll i världen och Trump (naturligtvis), som är värda att belysa. Den röda tråden i samtliga artiklar är glömska och ett avslappnat förhållande till amerikansk imperialism.

Invandringen och staten inte två olika frågor. Staten är om man får tro Marx och Lenin en apparat för klassherravälde och det är ingen tvekan om att det är den svenska staten tillsammans med överstatliga organisationer, främst EU, som reglerar invandringen till Sverige. Detta oberoende av invandrarnas härkomst och om de tilldelas flyktingstatus eller ej.

(c) Benny Andersson

Du har väl inte missat Benny Anderssons resebrev från Kuba? I fem artiklar har han berättat om sina erfarenheter, intryck och tankar under den resa han genomför i sommar på den ö i Västindien som i snart 60 år försökt gå sin egen väg i slagskuggan av supermakten USA.

Benny Andersson: "Jag skriver den här serien resebrev från Kuba av två skäl. Jag vill bidra till att öka intresset för Kubas försök att hitta en egen väg till utveckling och socialism. Och jag vill bidra till att öka intresset för att besöka Santiago – enligt min mening en av Kubas intressantaste städer."

Läs artiklarna:

Av Rosa-Luxemburg-Stiftung - Samir Amin - Looking at the Eurocrisis from the outside, CC BY 3.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=37004707

Ekonomen Samir Amin avled måndagen den 13 augusti, nära 88 år gammal.  På sin webbplats beskriver Monthly Review hans insatser.