Marxistisk analys behövs för att reda ut de ekologiska frågorna. Åke Kilander rekommenderar särskilt traditionen kring den amerikanska tidskriften Monthly Review.

Ekologin som vetenskap, dvs. läran om levande organismers förhållande sinsemellan och till den omgivande miljön, var länge förvisad till den akademiska världen. Dit hörde inte Marx. Han studerade inte bara kapitalismen utan hela samhället och människans tillvaro på planeten oberoende av samhällssystem. Han använde begrepp som "social metabolism" (ämnesomsättning, tyska "Stoffwechsel"), för relationen mellan människan och naturen. Arbetsprocessen och produktionen under kapitalismen såg han som en del av "naturens allmänna metabolism". Tankegångarna var centrala i hans ekonomiska analyser som länge förbisågs på detta område.

Ekologi och miljövård fick ett uppsving i Sovjetunionen under decenniet efter revolutionen. Viktiga insatser inom skogsvård och klimatologi gjordes under de följande decennierna samtidigt som några av världens största miljökatastrofer grundlades som förstörelsen av Aralsjön.

Den sovjetiska ekologiska forskningen blev än livaktigare på 1960-talet. Då gjordes banbrytande beräkningar av den globala värmebalansen på jordytan och sedermera pionjärinsatser inom global ekologi, klimatologi och teorin om den nukleära vintern. Då forskades om Arktis och då, på en konferens i Leningrad 1961, kom den första varningen för att en "antropocen klimatförändring var oundviklig under 'business as usual' och att något måste göras åt mänsklighetens energiförbrukning". Landets ekologiforskning låg som regel före sina västliga motsvarigheter. Från Moskva och Leningrad, inte från Washington och New York, kom de första varningarna för okontrollerad global uppvärmning och nukleär vinter.

Miljöfrågan fick även i Västeuropa och Förenta staterna ett uppsving i början av 1960-talet. Det förknippas inte minst med Rachel Carsons Tyst vår (1962). Och Barry Commoners Cirkeln sluter sig - Naturen, människan och teknologin (1972) var banbrytande.

Men det var först på 1980-talet som forskare började inse att mänskligheten inte bara skadade miljön på enskilda områden utan att den också förmådde rubba den ekologiska balansen på jorden som helhet och träda utanför holocens ramar. Diskussionen rörde främst nedfallen efter atomvapenproven, ozonlagret och växthusgaserna.

Insikten om de hotande farorna och vikten av ekologisk balans ökar nu snabbt och miljörörelsen växer. Dess naturvetenskapliga nivå är hög men den brister i historiska förklaringar till hur situationen uppkommit och de maktförhållanden som driver utvecklingen. Marxistiska analyser vore värdefulla men hävdas ännu bara av en liten minoritet.

Richard Levins och Yrjö Haila blev föregångare genom sin Ecology, Science and Society (1992). Men det var först framåt millennieskiftet som ekologiska analyser baserade på Marx och Engels metoder och synsätt, på allvar började ta form. Ett tidigt steg bestod i att gräva fram vad dessa klassiker faktiskt skrivit om jordens natur och resurser. Paul Burketts Marx and Nature (1999) och John Bellamy Fosters Marx's Ecology (2000) var pionjärverk i det avseendet.

Det var också år 2000 som nobelprisvinnaren i kemi, Paul Crutzen, överraskade genom att argumentera för att holocens kännetecken inte längre förelåg utan att vi inträtt i en ny epok, antropocen. Begreppet har sedan dess vunnit allmänt insteg.

Det finns inom ekologin, liksom inom den politiska ekonomin, en Monthly Review-tradition som bör uppmärksammas. Helhetssynen, samhällskritiken och den marxistiska ansatsen (historiskt och klassmässigt) är förenande. Därmed inte sagt att skrifter och författare ska etiketteras och kollektivanslutas till en sådan tradition.

Miljöfrågan hade under tidskriften Monthly Reviews första decennium en underordnad roll. Det var först på 1990-talet och främst efter millenniumskiftet som det ekologiska perspektivet trängde igenom på allvar.

9909_01.jpgBild: Robert Nyberg.

Paul Sweezy uttryckte sin oro i Monthly Review 1989: "Det är uppenbart att mänskligheten har kommit till en avgörande vändpunkt i sin långa historia." Även om ett kärnvapenkrig kan undvikas, "är det är inte alls säkert att de nödvändiga villkoren för överlevnad och utveckling av det civiliserade samhället, som vi känner det idag, kommer att fortsätta existera."

Han påpekade samma år inför Sovjetunionens upplösning att "realsocialismen" hade ett planeringssystem som kapitalismen helt saknade. Om de existerande socialistiska länderna skulle välja den kapitalistiska vägen, befarade han att så mycket tid skulle förloras att det blev för sent för "den civiliserade mänskligheten att återställa de nödvändiga villkoren för sin egen överlevnad."

Sweezy angav därmed tidskriftens inriktning. Monthly Review öppnade samma helhetsperspektiv på behandlingen av miljöfrågorna som på den politiska ekonomin. Antalet artiklar i Monthly Review om ekologi och miljö ökade under 1990-talet för att explodera efter 2000.

Milstolpar i bokutgivningen från Monthly Review är John Bellamy Fosters The Vulnerable Planet (1993 och 1999) och The Ecological Revolution - Making Peace with the Planet (2009).

Fred Magdoff och John Bellamy Fosters What Every Environmentalist Needs to Know about Capitalism - A Citizen's Guide to Capitalism and the Environment (2011) riktade sig direkt mot den etablerade miljörörelsens svaga punkt.

Ian Angus' Facing the Anthropocene - Fossil Capitalism and the Crisis of the Earth System (2016) är en aktuell och upprörande översikt.

Böcker och artiklar från Monthly Review är numera en viktig källa till kunskap om miljöfrågor och ekosocialism.

Nytt på Clartébloggen

Jeremy Corbyns Bok

Anthony Lane - 25 juni 2017

Och det hände sig, i landet Storbritannien, att Översteprästinnan gick ut till folket. Och hon sade: Se, jag bringar Eder budskap om en stor fröjd. Ty på den åttonde dagen av den sjätte månaden stundar ett allmänt val. Och folket knorrade och sade: Icke ytterligare ett! Och de vredgades mot...

Läs mer...

Petrograd 18 juni 1917

St Petersburg, 18 juni 1917

Benny Andersson - 17 juni 2017

Söndagen den 18 juni för jämt hundra år sedan började som en klar och blåsig morgon i Petrograd, som staden hade döpts om till vid världskrigets utbrott. Redan i gryningen hade arbetarna samlats på Viborgsidan. Nu strömmade de över broarna mot Nevsky Prospekt, där de strålade samman med matroser...

Läs mer...

Svar till: "Vänstern och arbetarklassen - allians eller fiendskap?"

Olle Josephson - 7 juni 2017

Bengt Håkanssons plädering för en restriktiv invandringspolitik ger ju inte uttryck för Clartés linje i dessa frågor – tvärtom. Däremot ger det uttryck för en säkert uppriktig oro för att arbetarklassens positioner ska försvagas ytterligare. Den förtjänar därför ett ordentligt bemötande. Med all...

Läs mer...

Läs Clarté på nätet! Nr 4/16 Arbetarna - klassen med nio liv

Bildtext

Ledare - Reepalus linje 2

Mikael Nyberg - 29 december 2016

En bekant hamnade bredvid en höjdare från Wall Street vid en middag i New York. De kom in på de...

Läs mer...

Litteraturlista och kommentarer - Clarté nr 4/2016

Åke Kilander - 19 januari 2017

Litteraturlista och kommentarer till artiklarna Planeten pallar inte mer och Klokt tänkt om miljön i...

Läs mer...

Bildtext

Marx står sig

Nina Björk - 29 december 2016

Marxismen har gett mig de bästa redskapen för att förstå den kapitalism vi lever i, förklarade...

Läs mer...