Nu regnar Tomahawkmissilerna över Libyen. Sedan FN:s säkerhetsråd fattade beslut om en flygförbudszon över landet förstod nog många vad som komma skulle. Återigen var det dags för fredsbomber.

De flygbombningar, med Tomahawkmissiler, som nu genomförs orsakar enorma umbäranden för civilbefolkningen, den som Nato-alliansen säger sig vilka beskydda. Både på kort sikt, genom de direkta träffarna, och på lång sikt. Luftangreppen slår ut stora delar av den civila infrastrukturen. Vattenreningsverk, elnät, vägar osv. skadas eller förstörs. Detta får verkningar långt efter att bomberna har slutat falla. Inte minst drabbas de svaga i samhället: barn, sjuka och gamla. Har man dessutom, som USA tidigare har gjort i Irak, bombat med utbränt uran kommer förstås cancerfrekvensen att öka dramatiskt.

Det talas numera om Responsibility to Protect. Den har bland annat sanktionerats i säkerhetsrådets resolution 1674 från april 2006. Tanken må vara god, men de facto har denna förändring av internationell praxis inte gett hotade människor och folk någon rätt till skydd. Den är tvärtom ett godtycke. Det är inte alla medlemsstaters våldsmonopol som villkoras - bara de så kallade skurkstaternas, det vill säga stater som imperialistmakterna av andra skäl vill komma åt. Verkliga massmord lämnas utan åtgärd, av västliga medier fejkade folkmord blir förevändningar för nya kolonialkrig. I likhet med krigsförbrytartribunalen i Haag blir vad som kan tyckas vara en vällovlig förändring ytterligare ett vapen i imperialisternas händer.

7601_01.jpgUSA:s försvarsstabschef Mike Mullen

Att man nu ville ha krig visar sig bland annat genom att man avvisade tre seriösa medlingsförslag från Sydafrika, Turkiet och Venezuela. Libyen gav imperialismen ett utmärkt tillfälle att återupprätta ett brohuvud i Nordafrika, sedan de senaste månadernas händelser skakat USA:s hegemoni i regionen. Khadaffi har varit USAs vän på senare år, men är opålitlig. Därför har man inte angripit t.ex. Bahrain eller Saudiarabien där regimerna är korrupta och grymma, men pålitliga. Nu stärks de USA-vänliga krafterna i Tunisien och Egypten.

För Libyen självt blir konsekvenserna svåra. Förstörd infrastruktur är en sak. Vad som började som en proteströrelse mot Gaddafi utvecklades snabbt till ett inbördeskrig. Nu, i bombernas spår, kommer etnisk rensning och brott mot mänskligheten, inte minst från rebellernas sida. Libyen riskerar att delas i en västlig, fattig del och en östlig, oljerik del.

Sverige har nu också valt att delta med stridskrafter. Endast SD samt fyra vänsterpartistiska riksdagsledamöter motsatte sig. Neutralitetspolitiken är övergiven. Sverige ställer upp med trupper i nykoloniala äventyr i Libyen och Afghanistan som ökar förtrycket mot tredje världens nationer och vållar mänskligt lidande. Inga Jas-plan i Libyen! Upphör med bombningarna av libyskt territorium!

Nytt på Clartébloggen

Ska vi prata med nazister? (Recension)

Dan Israel - 15 november 2017

Ska vi prata med nazister? Så lyder titeln på den bok som Mikael Löfgren och Nätverkstan sammanställt med så gott som samtliga debattinlägg i den diskussion som uppstod efter att Bokmässan beslutat sig för att inte porta Nya Tider. Det är ett föredömligt initiativ, som på ett ytterst konkret sätt...

Läs mer...

De nya Sidenvägarna (Recension)

Hans Isaksson - 31 oktober 2017

Peter Frankopan är chef för Centrum för bysantinska studier vid Oxforduniversitetet. 2012 publicerade han boken ”The first crusade: The call from the east”. Nu är han aktuell med “Sidenvägarna” (The Silk Roads; Sv översättning Peter Handberg 2017; Bonniers; 687 sid). Ett av Jan Myrdals och Gun...

Läs mer...

Till minnet av Eva Ullstadius

Webbredaktionen - 31 oktober 2017

Det senaste numret av Clarté - Hundraåringen som försvann; Ett tema om den ryska revolutionen - är tillägnat Eva Ullstadius. Just denna utgåva av tidskriften har blivit mycket efterfrågad och uppskattad. Därför är det en extra stor glädje att numret är dedicerat till en person som starkt trott på och...

Läs mer...

Läs Clarté på nätet! Nr 2/17 Makten bakom orden

Bildtext

Två texter

Cecilia Persson - 17 juli 2017

Proletär poesi i dialog med det akademiska Förhindrade åtgärder

Läs mer...

Bildtext

Den geostrategiske marskalken

Anders Björnsson - 17 juli 2017

Hösten 1917 blev Finland självständigt för att snabbt kastas in i inbördeskrig. Den vita sidan...

Läs mer...

Bildtext

Krönika

Ottilia Thorsson - 17 juli 2017

I en något sliten Volvo är jag på väg mot min högstadieskola, jag är 15 år och pappa skjutsar mig...

Läs mer...