Glöm inte att ha ljudet på i din webbläsare.

Beställ nya numret av Clarté!

 

Med stigande ungdomsarbetslöshet tilltar kampanjen för en uppluckring av anställningsskyddet. Men det är en bedräglig lösning, skriver Mikael Nyberg apropå en SNS-rapport.

I början av 1990-talet lanserade EU-kom-missionen en strategi för ökad sysselsättning: lagar och avtal skulle ruckas för små- och medelstora företag för att lättare suga upp överflöd av arbetskraft, öka utbudet av personliga tjänster och förse exportkoncernerna med kårer av tillfälligt anställda att sätta in vid behov. Det handlade, kort sagt, om att uppmuntra framväxten av ett B-lag på arbetsmarknaden.

När utvecklingen i Sverige och flera andra länder nu gått i denna riktning uttrycker de styrande i unionen och dess medlemsländer oro över segmenteringen av arbetsmarknaden. Lösning: anställningsskyddet ska luckras upp också för kärngrupperna i de stora företagen. A-laget ska flexibiliseras efter B-lagets mönster.

Nationalekonomen Per Skedinger, verksam vid ett av Svenskt Näringslivs forskningsorgan, har skrivit en rapport på samma tema: Effekter av anställningsskydd. Vad säger forskningen? (SNS Förlag 2008)

Det är visserligen svårt att säga något bestämt om anställningsskyddets effekter. Redan försöken att rangordna olika länder efter skyddets omfattning stöter på allvarliga problem. Men Skedinger anser sig likväl kunna slå fast att reglerna i Sverige är för strikta.

6911_01.jpgProduktiviteten ökar med osäkra anställningar, skriver ekonomen Per Skedinger. Är det bra? Bild: Robert Nyberg.

Ett starkt anställningsskydd leder, hävdar han, till att fördelningen av jobben "förändras till förmån för personer med redan stark ställning på arbetsmarknaden och till nackdel för marginalgrupper, främst ungdomar". Han förbigår att ett uttalat syfte med lagstiftningen just varit att skydda en grupp som på en oreglerad marknad lätt stöts ut från arbetslivet, nämligen de äldre. I många fall har fackföreningarna ändå låtit gamla medlemmar gå vid personalnedskärningar, men företagen har varit tvungna att förhandla om saken och erbjuda kompensation. I Skedningers kalkyl tillhör det kostnaderna för anställningsskyddet.

Andelen unga anställda på tidsbegränsade kontrakt är idag onekligen mycket hög i Sverige, och i den ekonomiska krisen trycks denna grupp snabbt ut i arbetslöshet. Är det anställningsskyddets fel? Turordningsreglerna infördes redan 1974, men det är först på senare år visstidsanställningarna brett ut sig på allvar. Det beror på att företag och offentliga institutioner fått större formella möjligheter att ta in ny arbetskraft på tillfälliga kontrakt, samtidigt som arbetslösheten blivit bestående.

Många studier pekar på att produktivi-teten minskar vid ett starkt anställ-ningsskydd, hävdar Skedinger, "troligtvis till följd av långsammare strukturomvandling och minskad arbetsintensitet bland de anställda, t. ex. genom ökad sjukfrånvaro". Resonemanget har en dold förutsättning: det som är lönsamt för företaget är av intresse för oss alla. Fruktan för uppsägning kan förmå anställda att hetsa sig genom arbetsdagarna och gå till jobbet även när de är sjuka. Är det bra? Det beror på vem som frågar.

Slutligen, förklarar Skedinger, finns inget stöd för uppfattningen att "anställda i länder med omfattande lagstiftning om anställningsskydd verkligen upplever en större trygghet på arbetsmarknaden". Han tycker sig till och med se tecken på ett omvänt samband - inte bara tillfälligt anställda utan även fast personal "upplever mindre trygghet i länder med strikt lagstiftning".

Slutsatsen bygger på djärva spekulationer kring svårtolkade hushållsenkäter från olika länder.

En avgörande svårighet vid jämförelser mellan olika arbetsmarknader och tidsperioder är att det formella regelverket inte alltid motsvarar de faktiska förhållandena. I ett läge där arbetslösheten ökar dramatiskt, som i Sverige i början av 1990-talet eller nu i den globala krisen, blir anställningsskyddet reellt urholkat långt innan lagstiftarna börjar peta i paragraferna. Då är det bedrägligt att förbinda en tilltagande otrygghet i arbetet med ett kvarvarande formellt skydd för anställningen.

Jag gissar att Skedinger, som många andra nationalekonomer, har begränsade erfarenheter av arbetslivet utanför näringslivsorgan och akademiska institutioner. I cost-benefit-kalkylerna blir anställningsskyddet en fråga om individens anpassning till arbetsmarknaden. Skedinger föreställer sig att tryggheten för den enskilde kan ordnas på annat sätt (försäkringsvägen). Men reglerna för uppsägning handlar också om kollektivets möjligheter. När företagsledningen fritt kan göra sig av med stridbara fackliga företrädare blir det svårt för de anställda att försvara sina gemensamma intressen.

Nationalekonomens

omtanke om "marginalgrupperna" är av samma slag som regeringens bekymmer över utanförskapet". Det handlar om att spela ut olika delar av arbetarklassen mot varandra. Till A-laget säger kapitalets företrädare: hjälp oss att klämma åt alla dessa svartjobbare och bidragstagare som inte gör rätt för sig. Till B-laget säger de: låt oss tillsammans beröva de privilegierade deras feta löner och fasta anställningar.

De högsta företrädarna för arbetarrörelsen, den så kallade, spelar med i spelet. Hur man enar arbetarkollektivet i kamp för gemensamma intressen har de för länge sedan glömt.

Nytt på Clartébloggen

Varför skulle krigsfaran vara akut?

Dan Israel - 21 januari 2018

Jan Myrdal påstår i senaste numret av FiB att USA och Nato nu håller på att förbereda en situation som ska ”möjliggöra ett avgörande förstaslag” och kunna bomba Ryssland med atomvapen innan de har möjlighet att svara. Den enda ”verklighetsbakgrund” han anger är att de internationella...

Läs mer...

Trotskism?

Olle Josephson - 20 januari 2018

Som framgått av tidigare trådar skriver Jan Myrdal i nya numret av Folket i Bild, 1/2018, att Clarté i internationella frågor hamnat ”på en typiskt trotskistisk linje” (s. 37). Vad som i detta sammanhang menas med trotskistisk linje framgår av de två exempel som nämns i texten. Under spanska...

Läs mer...

Stridspittsmätning i Riksdagen

Hans Isaksson - 18 januari 2018

Vi lever i högerns skördetid. I gårdagens riksdagsdebatt fick vi se hur Stefan Löfvén återigen reste sig upp i sin fulla längd och dunkade sin näve i golvet. Vår statsminister var uppenbarligen provocerad av Jimmy Åkesson, som i sin tur känt sig provocerad av SD:s stagnerande och vikande...

Läs mer...

Läs Clarté på nätet! Nr 3/17 Hundraåringen som försvann

Bildtext

Sanandajis räknesätt är föraktet för underklassen

Sandro Scocco - 26 december 2017

Massarbetslöshet, masskravaller, massvandalism, massövergrepp och massantändning av bilar. Så...

Läs mer...

Bildtext

Krönika

Jenny Wrangborg - 26 december 2017

Sommaren kommer mellan två andetag. Mina gamla arbetsplatser värker i mig. Butikskök,...

Läs mer...

Bildtext

Lenin om revolutionen

V.I. Lenin - 26 december 2017

Ryssland var inte moget för revolutionen. Tesen har upprepats många gånger sedan 1917. Här är...

Läs mer...