Krig och fred med Obama

Barack Obama har lovat att inom 16 månader ta hem USA:s soldater från Irak, men hans löfte är försett med finstilta reservationer.

USA ska "lämna efter sig en minimal övervakningsstyrka i regionen för att skydda amerikansk personal och utrustning, fortsätta utbildningen av irakiska säkerhetsstyrkor och utrota al-Qaida". Hur stor är denna minimala styrka? Obamas rådgivare Colin Kahl har nämnt siffran 60.000 till 80.000 man.

Det handlar om en strategisk omgruppering. USA har kört fast i Irak och Afghanistan. Krigen kostar enorma summor, soldaterna är slitna och i omvärlden har USA aldrig förr varit så illa sett. Till råga på allt är det nu kalabalik på Wall Street. Då är det nödvändigt för statsledningen i Washington att tänka sig för.

6611_01.jpgObama i irak med general Petraeus. Bild: US Air Force

En av Obamas supportrar, den tidigare presidentrådgivaren Zbigniew Brzezinski, varnar för ett fyrfrontskrig med USA:s krigsmakt indragen i både Irak, Afghanistan, Pakistan och Iran: "Det vore slutet för Amerikas dominans."

Men samtidigt tilltar USA:s intresse för regionen. Richard Holbrooke, möjlig utrikesminister under Obama, har kallat höjningen av oljepriset "den största överföringen i historien av rikedom från en grupp av länder till en annan". Vita huset måste, förklarar han i Foreign Affairs, uppmärksamma "de ofantliga långsiktiga geostrategiska följderna". Oljeländerna kommer att få allt större ekonomiskt och politiskt inflytande. Ryssland, Iran och Venezuela har redan ställt till besvär, och i framtiden, varnar han, kommer ännu mer pengaratt "finnas tillgängliga för att finansiera farliga ickestatliga aktörer som söker förgöra Israel eller destabilisera delar av Afrika och Latinamerika - eller attackera Förenta Staterna".

En lösning är att minska USA:s beroende av importerat bränsle och utveckla alternativa energikällor. Men oljan i Mellanöstern förblir avgörande under överskådlig tid. "I hjärtat av den geostrategiska utmaningen för Förenta Staterna ligger fem länder med sammanknutna gränser", skriver Holbrooke och nämner Turkiet, Irak, Iran, Afghanistan och Pakistan.

I Barack Obamas plan ingår en förflyttning av trupper till Afghanistan, där det nu dör fler amerikanska soldater än i Irak. Han ämnar också pressa USA:s bundsförvanter i Europa till större krigsinsatser.

Till detta kommer en fortsatt upprustning av krigsmakten. Obama planerar att höja militärutgifterna och värva ytterligare 92.000 soldater.

Liksom Bush förbehåller han sig rätten att "använda militära maktmedel i omständigheter bortom självförsvar".

För första gången på 14 år var krigsindustrins kampanjbidrag till demokraterna större än tillskotten till republikanerna. Den tilltänkte fredspresidenten tycktes löftesrik.


Le Clézio

Jag har en känsla av att vara ett litet ting på denna planet och litteraturen hjälper mig att uttrycka detta. Om jag skulle våga filosofera, skulle jag kunna säga att jag är en stackars rousseauan som ingenting förstått." Så har årets nobelpristagare i litteratur, J.M.G. Le Clézio, karakteriserat sig själv.

6611_02.jpgJ.M.G. Le Clézio

Jag har inte läst så många romaner av Le Clézio, men de jag läst har jag tyckt mycket om. Han har gett ut ett femtiotal verk: romaner, essäer, barnböcker. Han är ett slags nomadismens författare, en världsmedborgare som rör sig över flera kontinenter: födelsestaden Nice, förfädernas Bretagne (Le Clézio är ett bretonskt namn), Mauritius (dit släktingar utvandrade på 1700-talet) och New Mexiko där han delvis bor. Han har doktorerat i historia på äldre indiankulturer i Mexiko, och han ser kolonialismens förskräckande spår.

Under 1970-talet levde han några år med ett indianfolk i Panamas regnskogar och blev djupt berörd. Erfarenheten av denna vistelse, har han berättat, ändrade hans liv, hans sätt att tänka, hans sätt att se på mänskligheten, hans sätt att skriva. Han kom att se sambandet mellan mayakulturens försvinnande, indianernas kamp i Panamas regnskog för överlevnaden, de förrymda slavarnas uppror på Mauritius och de marockanska nomadernas kamp mot franska inkräktare.

I sina böcker ställer han, på ett både klart och poetiskt språk, frågor om den aggressiva västerländska kulturens möte med äldre kulturer.

6611_03.pngAllt är vind av J.M.G. Le Clézio

I Afrikanen (2004) skildrar Le Clézio sin brittiske fars läkargärning i det inre av Nigeria; en far han träffar första gången som åttaåring. Romanen Allt är vind (2005) handlar om hans släkts historia med utgångspunkt från en ung mans känsla av utanförskap i Nice. I den senaste romanen, ännu ej översatt till svenska, Ritournella de la faim (2000), berättar han om sin franska mors uppväxt i förkrigstidens Frankrike där fascismen gror.

Le Clézio är en slags tidig ekolog, medveten om kolonialismens offer. Över tre kontinenter rör han sig - alltid klädd i sandaler. Så har någon också kallat honom "en indian i staden".

Svenska Akademien är i många avseenden konservativ institution. Men det går inte att säga annat än att valet av årets nobelpristagare är utmärkt. Och apropå Horace Engdahls påpekande om den amerikanska litteraturens instängdhet: Le Clézio har ännu inte översatts i USA. Däremot finns flera av hans verk på svenska.


Saving private Ratchet

Ratchet räddades i maj i år av ockupationstrupperna i Bagdad ur en hög med brinnande avskräde. Eftersom man befarade att Ratchet bara emotsåg en kvalful död på Bagdads gator togs han om hand av sergeanten Beberg. Enligt uppgift har Rachet varit den som stöttat och hjälpt Beberg att stå ut med sin tjänstgöring i Irak, som löper ut i november.

6611_04.jpgSaving Private Ratchet

Normalt skulle deras vägar alltså snart skiljas. Men Ratchets och Bebergs öde har rört det amerikanska folket, och en omfattande folklig opinion har mobiliserats, för att tvinga myndigheterna att låta Ratchet följa med sergeant Beberg hem till Minnesota och få en fristad där.

Det har varit en hård kamp, eftersom USA under åren 2003-2007 endast kunnat bevilja 833 irakier asyl. Inte ens irakier som likt Ratchet bevisligen stöttat och gått ockupanterna till handa har som regel beviljats asyl i USA. Han riskerade därför att skjutas som en hund, om han måste stanna kvar. Så mycket troligare som Rachet faktiskt är en hund.

I slutet av oktober kunde vovven efter hårda överläggningar och genom stora ekonomiska transporteras med flyg till USA.

Sedan USA:s oprovocerade överfall på Irak har man (hittills) enligt oberoende bedömare dödat 1,3 miljoner irakier. Att man nu åtminstone visar mänsklighet mot en invånare, om också mot en hund, kan kanske inte uppväga alla deras död - men låt oss säga något hundratusental? Och det betyder säkert en del för de stackars amerikanernas självbild. De får något annat att tänka på än kris och krig.


Vapenhyckleriet

Den 20 mars 2003 invaderades Irak. Invasionen stred mot FN-stadgan. Om världsordningen varit något annat än kolonial, skulle de ansvariga ha ställts inför rätta.

Göran Persson fördömde invasionen som olaglig, men samtidigt undertecknade Anna Lindh en UD-promemoria med rubriken "Svensk uppfattning i Irakfrågan". I den noteras att en olaglig invasion kan tyckas resa hinder för den svenska vapenexporten, eftersom vapenhandel med länder i väpnad konflikt enligt riksdagens riktlinjer inte bör tillåtas. Dessutom får tillstånd för vapenexport endast ges om det inte strider mot principerna i svensk utrikespolitik.

6611_05.jpgBofors Excalibur

Men, skriver UD, vapenexporten ska också "slå vakt om Sveriges långsiktiga säkerhet". I klarspråk: vapenexporten kan fortgå, då USA är en viktig samarbetspartner och exporten är bra för Sveriges säkerhet.

Det är därför som vi i svenska dagstidningar nu på krigets kan läsa att "Irak är nerlusat med blågul krigsmateriel".

Granaten Excalibur, som utvecklats med hjälp av 600 miljoner svenska skattekronor, men som endast varit i bruk i Irak, används av USA i tätbefolkade områden i Bagdad. 50 sådana granater - för en miljon kronor stycket - skickas varje vecka till Irak. Granatgeväret Carl Gustaf, pansarskott -86, ammunition från Vanäsverken och Hägglunds bandvagnar är stapelvara hos ockupationstrupperna, som också använder Saabs antimissilvapen och ökenanpassade kamouflagesystem.

En annan krigsprofitör är företaget Aimpoint på Jägersro i Malmö, som tillverkar lasersikten. Företaget har sålt 400000 sådana sikten till USA.

Förra året exporterade svenska företag försvarsmateriel för nästan tio miljarder. Därmed har Sverige blivit världens åttonde största vapenexportör, en export som trefaldigats på tio år. Sedan invasionen av Irak har den svenska exporten till USA fördubblats.

All svensk vapenexport till USA och andra länder som bryter mot FN-stadgans aggressionsförbud bör omedelbart upphöra. Så länge sådan export tillåts är Sverige inte militärt alliansfritt, ens på pappret.


Från fattigstugan

Jag arbetar sedan år på ett psykiatriskt gruppboende, Stockholms stads största, 34 platser. Det utökades med 8 platser i början på 2000-talet, utan personalförstärkning.

Man snålar på allt, framför allt på det som ger de boende en guldkant i tillvaron.Deras enda nöje är i många fall att röka, att bomma cigg, och en tv som stårpå ochbläddrar. För ett år sedan gjorde vi uppror. Hela avdelningen blev bjuden på Ålandskryss. Två stadsdelar skulle slås ihop, det skulle firas. Temat för avsparken var "värdegrund".

Vi levde med en rad ouppklarade oegentligheter som stölder, bedrägerier, förfalskade månadsrapporter, samt långvariga missförhållanden för klienter och personal.Vi deklarerade att vi saknade förtroende för ledningen.Närmaste chef fick gå, sjukskrevs. Men inga rättsliga åtgärder.

Vår institution liknar i dag gamla tiders fattigstuga. Den yngsta boende är 18 år, den äldsta 64 år. Det är allt från en ung flicka med ätstörning till gamla personer som lidit av schizofreni sedan ungdomen och är märkta av decenniers neuroleptikabehandling.

Det är enkelt att formulera några krav för förbättrad vård och omsorg:

Det behövs ökade anslag till personal som utför praktiska arbetsuppgifter: städare, kökspersonal, skötare, vaktmästare, arbetsterapeuter, terapibiträden sjuksköterskor(sjukvård) osv.

Personal ska också ha rätt att arbeta efter gällande lagar och riktlinjer. Tillsyningsmyndigheter borde utöva tillsyn utan anmälan. Problemet med korruption i Sverigeär kanske inte omfattningen, snarare att den förnekas. Men den riskerar att tillta i rådande samhällsklimat.

Och omskola konsulterna och avskaffa chefsdiktaturen.


Rojas röjer upp

Mauricio Rojas inlägg i debatten om islamofobi på DN Kultur i våras kan knappast vara betryggande läsning för islamofobins offer i Sverige. "Det allra viktigaste i detta sammanhang", förklarar Rojas, "är att lära oss att skilja mellan islam och islam, mellan muslimska vänner och fiender." Till vännerna hör de muslimer som anammar vad Rojas kallar euroislam eller "islam light" (Rojas egna citationstecken) och till fienderna de som frekventerar "källarmoskéer i vilka sharialagen, terrorismen och ökända imamer som Abu Laban från Köpenhamn hyllas". Rojas avslutar med att tala om hur "vi" bör förhålla oss: det finns, menar han, "ett islam som vi bestämt måste bejaka och stödja och ett annat som vi lika bestämt måste bekämpa".

6611_06.jpgMauricio Rojas

Antingen eller. En välvillig klapp på huvudet eller hot om stryk. Den uppdelning Rojas torgför minner om usla hollywoodfilmers schabloner om goda och onda indianer: de som låter sig assimileras och de som det är fritt fram att skjuta av. För de som kittlas av tanken på civilisationskrig, för främlingshatare i behov av svepskäl, bör ett sådant simpelt resonemang vara mumma.


Bank utans svindel

Världen mot Ryssland" rubricerade TT en propagandistiskt vinklad artikel under Kaukasuskonflikten (16/8).

Rubriken avsåg "världen" ur perspektivet från det tunna härskarskiktet i några imperialistiska roffarstater i norra Atlantområdet. Men världen är ju större än så och artikeln gav oss en falsk bild av den verkliga situationen.

Att låta världsbilden präglas av gängse media ger oss samma perspektiv som grodan som sitter i brunnen och säger: "Himlen är inte större än brunnsöppningen".

För att vidga perspektivet har Föreningen för oberoende journalistik startat . Där publiceras telegram, analyser och översikter utifrån andra källor än de dominerande västliga nyhetsbyråerna.

I slutdokumentet från den alliansfria rörelsens "mörkade" utrikesministermöte i Teheran i somras talas om den vinklade och diskriminerande internationella nyhetsförmedlingen, till exempel att västlig aggression beskrivs som insatser för demokrati och mänskliga rättigheter. En "ny internationell informationsordning" efterlyses.

Det är i den andan Nyhetsbanken arbetar. Den vill bidra till att undanröja den "gobeläng av lögner" (Harold Pinter) som tjänar till att legitimera och bevara den rådande orättvisa världsordningen.

Du kan bli medlem i och stödja föreningen genom att betala årsavgiften på 500 kronor. Anmäl dig till Stefan Lindgren, . Nyhetsbanken har mottot "Banken som inte svindlar". Behovet av en sådan är förvisso stort i dessa tider.


Statistik om Gulag - rättelse

I nummer 2/08 av Clarté finns på sidan 23 en sifferuppställning över de politiskt dömda i Sovjet 1921-53. Den utgick från Moshe Lewins bok The Soviet Century. Flera läsare har påpekat att Lewins uppgifter är feltolkade. Korrektare vore följande uppställning:

Antal dömda för kontrarevolutionära och särskilt farliga brott 1921-53: 4,06 miljoner.

Därav:

- dödsdömda 0,8 miljoner

- dömda till arbetsläger och fängelsekolonier 2, 63 miljoner.

Dessa siffror anger inte det totala antal människor som förvisades till arbetsläger och fångkolonier fram till 1953, såväl politiska fångar som andra. Det är betydligt högre, enligt seriösa uppskattningar cirka 18 miljoner.


Nytt på Clartébloggen

Antifascismen: En lidelsefull rörelse som aldrig lider

Alexandra Starud - 22 juli 2017

När vi talar från en position som antifascister talar vi inte sällan om dystopiska framtidsscenarion. Vi talar inte sällan om nazisternas våldsdåd och mord. Vi talar om fascismens framfart över europa och att trettiotalsretoriken kommit tillbaka. Därefter talar vi om strategier för att förhindra...

Läs mer...

Venezuela igen

Martin Fahlgren - 19 juli 2017

Utvecklingen i Venezuela är mycket kritisk. Det är därför viktigt att alla följa med i vad som håller på att ske: Hur arbetar reaktionen för att gripa makten, hur agerar "chavisterna" , hur beskrivs utvecklingen i vanliga massmedia? Hur det går för Venezuela kan spela stor roll för utvecklingen i...

Läs mer...

18 Juli 1917, Finlands första självständighetsförklaring?

Anders Björnsson - 17 juli 2017

Juli 1917 var en orolig månad i det ryska riket. Folk demonstrerade på gator och torg, särskilt i huvudstaden Petrograd, det strejkades, landsbygden jäste, soldater övergav fronten. Den provisoriska regeringen under kadetpolitikern furst Gregorij Lvov var oförmögen att styra landet, dra Ryssland...

Läs mer...

Läs Clarté på nätet! Nr 4/16 Arbetarna - klassen med nio liv

Bildtext

Klass med nio liv (intervju)

Beverly J Silver - 29 december 2016

Fackligt folk i USA på 1920-talet hade inte många skäl för optimism. Medlemstalen hade rasat, och...

Läs mer...

Bildtext

Klokt tänkt om miljön

Åke Kilander - 29 december 2016

Marxistisk analys behövs för att reda ut de ekologiska frågorna. Åke Kilander rekommenderar...

Läs mer...

Bildtext

Timothy Snyder sprider myter

Daniel Lazare - 29 december 2016

Partisaner, judiska motståndsrörelser i och inte minst Sovjet drog lika mycket elände över...

Läs mer...