Storföretagens svarta bok

Klaus Werner & Hans Weiss

Övers. Stefan Lindgren

Ordfront

Trots att det kalla kriget tog slut för fjorton år sedan patrullerar fortfarande tjugotvå kärnvapenbestyckade Tridentubåtar under världshaven. Var och en av dem har tjugofyra missiler som kan färdas 7000 sjömil. Varje missil innehåller sjutton stridsspetsar som i sin tur kan färdas 300 sjömil mot olika mål. Det innebär att varje ubåt kan täcka ungefär halva världen och utplåna 408 städer. Och dessa ubåtar är bara en liten del av en kärnvapenarsenal som kontrolleras av en religiös fundamentalist (och tidigare narkoman) i Washington.

Även om stormakternas kärnvapenstyrkor kanske är ett extremt exempel på maktkoncentration är det just maktkoncentration som är vår tids kännetecken. Den moderna byråkratin har gjort det möjligt för en rätt liten grupp människor att äga och kontrollera i en häpnadsväckande omfattning.

I Seattle bor till exempel en man vars företag utvecklat ett operativsystem som regelbundet kraschar. På det har han tjänat 63 miljarder dollar. Det innebär att hans förmögenhet är större än BNP i världens fattigaste 31 länder. Bland världens hundra största ekonomier finns fler företag än stater. Allmänhetens insyn deras affärer är dock begränsad.

Därför är det utmärkt att det tyska journalistiska mästerverket Storföretagens svarta bok kommit ut i Stefan Lindgren habila översättning. Här finns inte bara de vanliga beskrivningarna av kinesiska sömmerskor som arbetar inlåsta, under slavliknande förhållanden, till en så låg lön och höga omkostnader att de ofta står i skuld till arbetsköparen, utan också undersökande journalistik i mästaren Gnther Wallraffs efterföljd.

I ett reportage utger sig Klaus Werner för att handla med den sällsynta metallen tantal som används i våra mobiltelefoner. En stor del av världsproduktionen sker i det krigsdrabbade Kongo, och exporten av denna metall är både en viktig orsak till kriget och det som finansierar det. En påhittad identitet och några fax är allt som krävs för att visa att företag som blånekar verkligen är inblandade.

I ett annat reportage närmar sig Hans Weiss läkemedelsbranschen med samma metod. Han utger sig för att arbeta för ett stort läkemedelsbolag som vill utföra olagliga tester på människor av en ny antidepressiv medicin. Det dröjer inte länge innan han både hittat ungerska överläkare som mot betalning är beredda att ställa sina patienter till förfogande och bekräftelse på att läkemedelsbolagen verkligen utför sådana illegala tester.

Trots att de flesta företag nuförtiden uppger att de handlar etiskt visar boken att etik är undantag och bara förekommer under press från kunder. Därför avslutas boken också med femtio företagsporträtt eller syndaregister, där även svenska företag som Sandvik och Ikea finns med. Storföretagens svarta bok rekommenderas inte till dem som vill kunna shoppa utan dåligt samvete.


I fyrverkeriernas tid

Anders Norborg

Leopard, 2007

"De knullar lite onödigt mycket i boken, tycker jag. Annars är den visst bra."

Så sammanfattade just en boksynt vän en minirecension.

För min del var det snarare det ständiga supandet av minst lika dyra märken som i någon Guillouroman som var påfallande.

Men ingen dessa aktiviteter, som utmärker det nya EU-frälset i Anders Norborgs bloggroman är egentligen det som av författaren eller mig anses mest graverande för vår eventuella framtid. Det handlar om utförsäljningen av Sverige under folkets, dvs. överklassens jubel och fest - den gamla, men framför den nya EU-kratiska. Och om de krafter som verkar för att infoga landet i en ny militär imperialistisk stormakt i allians med "våra transatlantiska vänner". Det värsta är att deras militära ambitioner inte längre, som det verkar för Norborg, behöver gömma sig i Bryssels kloaker - de är officiell politik.

6016_03.png

Det ser illa ut för vårt folk om motståndet i Norborgs samtids- och framtidsdystopi huvudsakligen skall formeras av romanens bloggförfattare, en och annan urflippad militär och folk med samma folkliga förankring som t.ex. Björn van der Esch. Av inhemska rörelser av spontant folkliga, fackliga eller politiskt slag nämns inget i hjältens blogg. Tom Wolfes halvtannat decennium gamla Fåfängans fyrverkeri, som uppenbarligen inte bara inspirerat till namnet på Norborgs roman, var inte på samma sätt inlåst i samhällets övervåning.

Men svenska samtidsromaner med relevant stoff är en bristvara, så boken är högst välkommen och läsvärd.


Crossroads of european histories

Europarådet, 2007

Denna bok behöver inte läsas, men väl uppmärksammas som fenomen. Propåer om gemensamma historieläroböcker för hela EU blir allt vanligare, och den här boken - utgiven på engelska och franska - ger en försmak. Europarådet tog redan 2001 rekommendationer om historieundervisningen. Lösenordet är mångperspektivitet, eller hur man nu ska översätta. I Crossroads har Europarådets historiekommitté valt ut fem årtal som vart och ett beståtts med 6-8 uppsatser, så att vi får många perspektiv från samma mittståndpunkt på dem. Årtalen är 1848, 1912-13 (Balkankrigen), 1919, 1945 och 1989.

Flertalet uppsatser är givetvis vettiga och välinformerade, om än spännande som sönderkokt potatis. Årtalen är naturligtvis intressanta, men varför inte t.ex. 1871, 1885 (Afrikas delning i Berlin), 1917, 1968? Det handlar alltså om likriktning under välordnade former. Begrav projektet!


Radikalare än Hitler

Göran Dahl

Atlantis 2006

Göran Dahl, sociologiprofessor i Lund har skrivit en intressant bok där han kartlägger de tankar och idéer som får sitt uttryck i fascismen och dess specialfall nazismen. Här möter vi såväl delar av hinduistiskt som sufiskt muslimskt tankegods. Han visar också att mycket av det ockulta och esoteriska tänkandet fortsätter efter Hitler hos såväl den nya högern som delar av miljöröreösen, men också i viss vänsterdräkt.

6016_04.png


Blatte betyder kompis

Rickard Jonsson

Ordfront 2007

DEBATING SWEDISH

Tommaso M. Milani

Stockholms universitet 2007

Kampen mellan klasserna är vägen till befrielsen, inte kampen mellan etniska grupper. Det hindrar inte att den etniska mångfalden i Sverige och Västeuropa reser särskilda frågor. Varken reformistisk eller revolutionär tradition är särskilt väl rustad att möta dem utan behöver läsa på. Två nya, språkligt inriktade doktorsavhandlingar är tänkvärda.

Rickard Jonsson har följt en grupp högstadiepojkar i en proletär stockholmsförort. Han beskriver och analyserar deras tonårsuppror som ett led i arbetet att skaffa sig en manlig identitet. Språket är ett viktigt redskap - det gäller att trotsa det etablerade samhället genom att tala så grovt och avvikande som möjligt. Avgörande för manligheten är också blatterollen, nästan oavsett etniskt ursprung - också Calle kan bli blatte.

6016_01.png

Milani granskar 2000-talets svenska språkdebatter: språktest för medborgarskap, lagstiftning om svenska, modersmålsundervisning. Fram till 1990-talet dominerades svensk språkpolitik av ett relativt oreflekterat, praktiskt tänkande, i den sociala ingenjörskonstens tradition. Språk var ett kommunikationsredskap att göras tillgängligt för så många medborgare som möjligt. Men med växande språkliga minoriteter och växande hot att engelskan tar över maktens domäner importerades nya synsätt från europeisk språkpolitik. De är oftast kulturellt inriktade; det har ett eget egenvärde att slå vakt om språk som identitetsskapande kulturbärare. Milani visar att argumentationslinjerna inte hålls isär i den förvirrade svenska språkdebatten.

Klassperspektivet har en begränsad plats i båda avhandlingarna. Men det är värt att inta: Hur vore det med manliga tonårsuppror utifrån arbetarklassidentitet i stället för blatteidentitet - eller är det samma sak? Vilka kommunikationsredskap och kulturarv tjänar arbetarklassen?


Nytt på Clartébloggen

Ska vi prata med nazister? (Recension)

Dan Israel - 15 november 2017

Ska vi prata med nazister? Så lyder titeln på den bok som Mikael Löfgren och Nätverkstan sammanställt med så gott som samtliga debattinlägg i den diskussion som uppstod efter att Bokmässan beslutat sig för att inte porta Nya Tider. Det är ett föredömligt initiativ, som på ett ytterst konkret sätt...

Läs mer...

De nya Sidenvägarna (Recension)

Hans Isaksson - 31 oktober 2017

Peter Frankopan är chef för Centrum för bysantinska studier vid Oxforduniversitetet. 2012 publicerade han boken ”The first crusade: The call from the east”. Nu är han aktuell med “Sidenvägarna” (The Silk Roads; Sv översättning Peter Handberg 2017; Bonniers; 687 sid). Ett av Jan Myrdals och Gun...

Läs mer...

Till minnet av Eva Ullstadius

Webbredaktionen - 31 oktober 2017

Det senaste numret av Clarté - Hundraåringen som försvann; Ett tema om den ryska revolutionen - är tillägnat Eva Ullstadius. Just denna utgåva av tidskriften har blivit mycket efterfrågad och uppskattad. Därför är det en extra stor glädje att numret är dedicerat till en person som starkt trott på och...

Läs mer...

Läs Clarté på nätet! Nr 2/17 Makten bakom orden

Bildtext

Mörkrets nya ansikten

Mathias Wåg - 17 juli 2017

Modern rasism och fascism ser inte ut som på 30-talet. I tankesmedjor, sajter, bokförlag och...

Läs mer...