Tron Ögrim, norsk kommunist och ideologisk fyrbåk i decennier, avled i maj, ännu inte sextio år. Henning Mankell minns honom: många kommer nu att dansa på hans grav, liberaler och konservativa, som hatade allt han stod för.

När Tron Ögrim nu är död kommer jag att tänka på Bertolt Brecht. Inte så att Tron var poet eller dramatiker - det var han inte. Men det finns något i deras död som påminner om vartannat. Brecht dog i förtid, på samma sätt som Tron Ögrim. Ingen av dom hade hunnit bli 60. Båda slarvade med sin hälsa. Med en bypass-operation av modernt snitt hade Brecht kunnat leva 25 år till. Med en annan livsföring hade Tron kanske också levt längre.

Många oroade sig för hans hälsa. Det gick nu ändå som det gick.

Man kan också tänka på de ord som Friedrich Engels yttrade vid Karl Marxs grav:

- Vi kan inte beklaga han som är död. Vi kan bara beklaga oss som lever.

Naturligtvis är det sant. Den döde är död. Vi andra som hade velat fortsätta samtalen, läsningen, får klara oss utan en röst som varit viktig. Inspirerande och utmanande.

Tron Ögrim kom ur en familj som innefattades av en radikal bakgrund och tradition. Där fanns bland annat motståndsmän under kriget. Tron var mycket tidigt inblandad i den radikala ungdomsrörelsen SUF, som senare, vid en splittring skulle bilda utgångspunkten för det som blev AKP-ml och den mäktiga vänsterrörelse som Sverige under samma tid inte egentligen hade någon motsvarighet till. Tron var lika mycket teoretiker som praktiker. Initiativet till att starta en kommunistisk tidning, Klassekampen, var hans. Och när senare det oerhörda förslaget kom upp att denna tidning skulle bli dagstidning, inte med stöd från annat håll än det frivilliga bidraget, var hans energi i lika hög grad en del av processen. Och det lyckades. Klassekampen blev dagstidning 1977.

6011_01.jpgTron Ögrim tog initiativet till en ny dagstidning. Foto: Maya Glaser, Klassekampen.

Han var en visionär som också kunde mobilisera, en visionär som kanske inte alltid hade den bästa ordningen i sitt liv men ändå en oerhörd förmåga att se till att saker blev gjorda. Han var grundlig i sitt kunskapssökande, ständigt nyfiken, beredd att ifrågasätta.

På många sätt påminner han om Jan Myrdal. Det ständiga letandet efter ytterligare argument, siktet inställt på att tolka verkligheten, inte föreställningen eller skenet av verkligheten.

Nu efteråt kan man fråga sig varför Tron aldrig blev partiledare. Jag tror det var så enkelt som att han visste att han kunde göra en större insats som en fri libero, en man som kanske inte var den mest lämpade till all den formalia som en partiledare är tvingad att ägna stor del av sin tid åt.

För några månader sen satt jag tillsam-mans med Pål Steigan i Maputo någ-ra kvällar och åt middag på en restaurang. Pål var där för att etablera en kontakt mellan det kulturhus han driver i Oslo och en motsvarighet i Mocambique. Praktiskt solidaritetsarbete, alltså. Jag hade sagt mig vara villig att hjälpa till.

Efter långa arbetsdagar satt vi och åt, och jag sa då att det nu snart var nödvändigt att Pål satte sig ner och skrev den radikala norska vänsterns historia. Vi talade då naturligtvis mycket om Tron och hans envisa arbetsinsats som aldrig tycktes ta slut. In i det sista var han verksam när det gällde kampen i Nepal mot det feodala system som där fortfarande lever kvar som en kuslig kvarleva av en samhällelig förbannelse.

Under de där kvällarna var det alltså självklart att Tron hela tiden dök upp i samtalet. Han hade ju gjort insatser på så många olika områden. Bland mycket annat skrev han några böcker som hade stor betydelse. Jag vill peka på två av dom. Den första, Marxismen - vetenskap eller uppenbarelsereligion, var en kraftfull uppgörelse med en alltmer statisk uppfattning av den marxistiska teorin och nödvändigheten av att hela tiden angripa verkligheten på dess egna villkor. Den andra boken, med den något ironiska titeln Grisen före jul, var en skicklig genomgång av den stora illusion som präglade samtiden. Illusionen om att samhället kunde fortsätta som nu. Den boken var långt före sin tid när det gällde att visa hur den nuvarande marknadsekonomin driver hela världen mot kaos och sammanbrott. Den handlade om rovdriften av människan och naturen. Redan då, på 1970-talet, var Tron en av de som talade om miljöförstöringen.

Tron hade många identiteter. Teoretiker, praktiker, fackföreningsman, dataexpert, visionär, bryggeriarbetare, internationalist. Naturligtvis är det så att många nu kommer att dansa på hans grav. Liberaler och konservativa, om vartannat, som hatade allt han stod för, all hans kraft och hans förmåga att krossa sina motståndare i olika diskussioner.

Vi andra bör minnas Tron för den han var, en viktig länk i den kedja som förhoppningsvis leder oss mot en värld där förnuftet får råda. Inte den galna kapitalism som snart hotar att förgöra oss alla.

Vi sörjer med hans familj och hoppas att framtiden bättre kommer att förstå vad Tron Ögrim egentligen betydde.

Nytt på Clartébloggen

Ska vi prata med nazister? (Recension)

Dan Israel - 15 november 2017

Ska vi prata med nazister? Så lyder titeln på den bok som Mikael Löfgren och Nätverkstan sammanställt med så gott som samtliga debattinlägg i den diskussion som uppstod efter att Bokmässan beslutat sig för att inte porta Nya Tider. Det är ett föredömligt initiativ, som på ett ytterst konkret sätt...

Läs mer...

De nya Sidenvägarna (Recension)

Hans Isaksson - 31 oktober 2017

Peter Frankopan är chef för Centrum för bysantinska studier vid Oxforduniversitetet. 2012 publicerade han boken ”The first crusade: The call from the east”. Nu är han aktuell med “Sidenvägarna” (The Silk Roads; Sv översättning Peter Handberg 2017; Bonniers; 687 sid). Ett av Jan Myrdals och Gun...

Läs mer...

Till minnet av Eva Ullstadius

Webbredaktionen - 31 oktober 2017

Det senaste numret av Clarté - Hundraåringen som försvann; Ett tema om den ryska revolutionen - är tillägnat Eva Ullstadius. Just denna utgåva av tidskriften har blivit mycket efterfrågad och uppskattad. Därför är det en extra stor glädje att numret är dedicerat till en person som starkt trott på och...

Läs mer...

Läs Clarté på nätet! Nr 2/17 Makten bakom orden

Bildtext

Makt och motstånd präglar språken

Ola Wikander - 17 juli 2017

Imperier växer fram och går under. Några språk blir redskap för deras makt, andra förtrycks eller...

Läs mer...

Bildtext

Robotar och alienation

Johan Alfonsson - 17 juli 2017

Skyll inte på tekniken - det är kapitalismen som spökar. På World Economic Forums årliga möte i...

Läs mer...

Bildtext

Mörkrets nya ansikten

Mathias Wåg - 17 juli 2017

Modern rasism och fascism ser inte ut som på 30-talet. I tankesmedjor, sajter, bokförlag och...

Läs mer...