Strax före klockan 11 blev det stopp i pendeltågstrafiken på grund av obehöriga på spåren vid Södra station. Utöver att åkalla all världens förbannelser över de som orsakade stoppet, tänkte jag göra några påpekanden.

Det givna vid ett stopp är förstås att försöka få i gång trafiken snarast, och bedöma om det snarast behövs ersättningsbussar.

Egentligen är förutsättningarna bästa tänkbara. Vid den tiden finns det mycket ledig kapacitet i form av både bussförare och bussar (inklusive många ledbussar). Då står nog minst fem oanvända ledvagnar på varje depå (över 20) runt om i länet. Om varje depå hade akutansvar, skulle det inte vara något problem att inom fem djävla minuter sätta ut två bussar vardera i trafik. Om inte annat kan man sätta nån chef bakom ratten - många chefer är gamla bussförare. Efter tjugo minuter kan alla garanterat få ut 2-3 ledbussar till, åtminstone vid den tiden på dygnet.

Men i dag, en timme efter stoppet, kom jag med min kortvagn (alltså vanlig buss) till Älvsjö station. Där var smockat med strandsatta pendelresenärer. Jag visste själv inte förrän då att det var stopp. Inte heller trafikledningen på mitt bolag. Det spelar å andra sidan mindre roll, eftersom mitt bolag har noll ansvar för ersättningstrafiken. Ett annat bolag har det kontraktet. Därmed har mitt bolag noll intresse att försöka hjälpa till, inte ens med information till de egna förarna om att det är stopp. Bolaget med ersättningskontraktet har sina depåer i ytterförorterna.

Så tre kilometer bort stod ett tiotal oanvända ledvagnar på "min" depå, men vid Älvsjö hade ingen sett till en enda ersättningsbuss. Själv kunde jag inte svara på någonting kring stoppet. Det enda jag kunde göra var att fylla min vagn till brädden, och åka min ordinarie linje där de ordinarie resenärerna fick stå kvar medan den fullsatta bussen körde förbi.

Något arbetsmiljöproblem är det väl inte eftersom folk är så pass luttrade att de inte tar ut sin ilska på busschauffören.

9506_01.jpgMattias Håkansson

Därefter hade jag kunnat förskjuta rasten för att köra lite - men det var inte ens lönt att fråga eftersom, som sagt, mitt bolag inte har med ersättningstrafiken att göra.

För så har SL valt att organisera det, och så får det fortsätta. Tjänstemännen på SL och på bolagen sitter och räknar siffror, paragrafer, pengar. På liknande sätt ser det ut inom järnvägstrafiken. Själva grunduppdraget - att transportera människor inklusive att kunna improvisera när det skiter sig - det kommer nånstans i tredje, fjärde hand.

Och jag önskar att folk inte vore så luttrade inför denna uppenbara och inbyggda irrationalitet.

Mattias Håkasson är bussförare och journalist.

Nytt på Clartébloggen

Antifascismen: En lidelsefull rörelse som aldrig lider

Alexandra Starud - 22 juli 2017

När vi talar från en position som antifascister talar vi inte sällan om dystopiska framtidsscenarion. Vi talar inte sällan om nazisternas våldsdåd och mord. Vi talar om fascismens framfart över europa och att trettiotalsretoriken kommit tillbaka. Därefter talar vi om strategier för att förhindra...

Läs mer...

Venezuela igen

Martin Fahlgren - 19 juli 2017

Utvecklingen i Venezuela är mycket kritisk. Det är därför viktigt att alla följa med i vad som håller på att ske: Hur arbetar reaktionen för att gripa makten, hur agerar "chavisterna" , hur beskrivs utvecklingen i vanliga massmedia? Hur det går för Venezuela kan spela stor roll för utvecklingen i...

Läs mer...

18 Juli 1917, Finlands första självständighetsförklaring?

Anders Björnsson - 17 juli 2017

Juli 1917 var en orolig månad i det ryska riket. Folk demonstrerade på gator och torg, särskilt i huvudstaden Petrograd, det strejkades, landsbygden jäste, soldater övergav fronten. Den provisoriska regeringen under kadetpolitikern furst Gregorij Lvov var oförmögen att styra landet, dra Ryssland...

Läs mer...

Läs Clarté på nätet! Nr 4/16 Arbetarna - klassen med nio liv

Bildtext

Klokt tänkt om miljön

Åke Kilander - 29 december 2016

Marxistisk analys behövs för att reda ut de ekologiska frågorna. Åke Kilander rekommenderar...

Läs mer...

Bildtext

Klass med nio liv (intervju)

Beverly J Silver - 29 december 2016

Fackligt folk i USA på 1920-talet hade inte många skäl för optimism. Medlemstalen hade rasat, och...

Läs mer...