Strax före klockan 11 blev det stopp i pendeltågstrafiken på grund av obehöriga på spåren vid Södra station. Utöver att åkalla all världens förbannelser över de som orsakade stoppet, tänkte jag göra några påpekanden.

Det givna vid ett stopp är förstås att försöka få i gång trafiken snarast, och bedöma om det snarast behövs ersättningsbussar.

Egentligen är förutsättningarna bästa tänkbara. Vid den tiden finns det mycket ledig kapacitet i form av både bussförare och bussar (inklusive många ledbussar). Då står nog minst fem oanvända ledvagnar på varje depå (över 20) runt om i länet. Om varje depå hade akutansvar, skulle det inte vara något problem att inom fem djävla minuter sätta ut två bussar vardera i trafik. Om inte annat kan man sätta nån chef bakom ratten - många chefer är gamla bussförare. Efter tjugo minuter kan alla garanterat få ut 2-3 ledbussar till, åtminstone vid den tiden på dygnet.

Men i dag, en timme efter stoppet, kom jag med min kortvagn (alltså vanlig buss) till Älvsjö station. Där var smockat med strandsatta pendelresenärer. Jag visste själv inte förrän då att det var stopp. Inte heller trafikledningen på mitt bolag. Det spelar å andra sidan mindre roll, eftersom mitt bolag har noll ansvar för ersättningstrafiken. Ett annat bolag har det kontraktet. Därmed har mitt bolag noll intresse att försöka hjälpa till, inte ens med information till de egna förarna om att det är stopp. Bolaget med ersättningskontraktet har sina depåer i ytterförorterna.

Så tre kilometer bort stod ett tiotal oanvända ledvagnar på "min" depå, men vid Älvsjö hade ingen sett till en enda ersättningsbuss. Själv kunde jag inte svara på någonting kring stoppet. Det enda jag kunde göra var att fylla min vagn till brädden, och åka min ordinarie linje där de ordinarie resenärerna fick stå kvar medan den fullsatta bussen körde förbi.

Något arbetsmiljöproblem är det väl inte eftersom folk är så pass luttrade att de inte tar ut sin ilska på busschauffören.

9506_01.jpgMattias Håkansson

Därefter hade jag kunnat förskjuta rasten för att köra lite - men det var inte ens lönt att fråga eftersom, som sagt, mitt bolag inte har med ersättningstrafiken att göra.

För så har SL valt att organisera det, och så får det fortsätta. Tjänstemännen på SL och på bolagen sitter och räknar siffror, paragrafer, pengar. På liknande sätt ser det ut inom järnvägstrafiken. Själva grunduppdraget - att transportera människor inklusive att kunna improvisera när det skiter sig - det kommer nånstans i tredje, fjärde hand.

Och jag önskar att folk inte vore så luttrade inför denna uppenbara och inbyggda irrationalitet.

Mattias Håkasson är bussförare och journalist.

Nytt på Clartébloggen

Lenins teori om imperialismen och prognoserna om framtiden. Svar till Peter Sundborg, del två

Benny Andersson - 10 december 2017

Jag fick min politiska skolning på 1970-talet, då myten om de ofelbara ”stora” låg tåg tung över vänsterns smågrupper. En myt som måste ha fått den balsamerade Lenin att vrida sig i sin sarkofag. Alla som besvärat sig med att sätta sig in i Lenins gärning, slås av hans osentimentala och jordnära...

Läs mer...

Rapport från Café Clarté: Om betydelsen av 1917 för 2000-talets socialister

Magnus Göransson - 8 december 2017

Shabane Barot talade på café Clarté i Stockholm i tisdags (5 december), om betydelsen av 1917 för 2000-talets socialister. Det är, i alla fall i Stockholm, framförallt 1968-vänsterns politiska organisationer av olika schatteringar som uppmärksammat 1917. Shabane, som kommer från den autonoma...

Läs mer...

Stoppa det orättvisa drevet mot Ebba Busch Thor

Dan Israel - 8 december 2017

Det pågår ett orättvist drev mot Ebba Busch Thor, i vilket kristdemokraternas partiledare framställs som en okunnig produkt av en Livets Ord-friskola. I själva verket försökte Busch Thor på ett diskret sätt avfärda de författare och böcker som inte bör ingå i en svensk kanon. Avsikten med en sådan är...

Läs mer...

Läs Clarté på nätet! Nr 2/17 Makten bakom orden

Bildtext

Formulär-språket håller oss fångna

Anna-Malin Karlsson - 17 juli 2017

Det skrivs mer än någonsin tidigare på våra arbetsplatser i form av blanketter, formulär och...

Läs mer...

Bildtext

Krönika

Ottilia Thorsson - 17 juli 2017

I en något sliten Volvo är jag på väg mot min högstadieskola, jag är 15 år och pappa skjutsar mig...

Läs mer...

Bildtext

Den geostrategiske marskalken

Anders Björnsson - 17 juli 2017

Hösten 1917 blev Finland självständigt för att snabbt kastas in i inbördeskrig. Den vita sidan...

Läs mer...