Hjärnvägsknuten

 Dela länken
FaceBook  Twitter  

Karin Hedbrant återvänder till Nässjö, "staden som Gud glömde". Här möts periferins folk i second hand-butiken.

Nässjö är en ung stad, blott hundra år gammal. Första halvan av 1900-talet innebar en snabb expansion i anslutning till sex (!) järnvägslinjer som förlagts genom orten. I dess efterföljd kom industrier som Pinnstolsfabriken, Tobaksmonopolet (John Silver) och Nässjöbryggeriet som tillverkade mellanölet Fat 21. Själv är jag dotter till en järnvägare. Befolkningsökningens kulmen nåddes runt 1970 - en tid jag minns väl eftersom den sammanföll med min väg ut i livet. 1974 lämnade jag Nässjö som redan då tycktes mig tömt på framtid och möjligheter. "Här kan en ju bara föda ongar "som en skolkamrat som stannat kvar uttryckte saken några decennier senare. Hon bidrog väl och hedersamt med tillväxten (och för övrigt med mycket annat). 9504_01.jpg

Under mina skolår fanns det folk på gatorna, Tempo och Domus, flera fullsatta kaféer och ett blomstrande föreningsliv. Ja, det fanns till och med en Oktoberbokhandel i en vitkaklad butikslokal som luktade slaktavfall. För att nu inte tala om den intensiva frikyrkoverksamheten. Men stadens styre tog ett ödesdigert beslut när de förlade den nya gymnasieskolan till en utkant långt från centrum. Därmed tömdes gatorna på allt ungt liv. Med industriavvecklingen fram på 80-talet tilltog ödsligheten. I medierna sågs rubriker som "Sveriges tråkigaste stad" eller "staden som Gud glömde". Det hjälper inte att ha bandy- och bowlinglinje på gymnasieskolan och satsa 40 miljoner på en bandyanläggning.

Men på torsdagarna, torgdagen, fylls Stora Torget av rullatorer, och på Elsies konditori tjattras det vid fullsatta bord. För att nu inte tala om de få timmarna som Erikshjälpens second-handbutik Källan har öppet i det gamla industriområdet. Detta visar sig vara den nya samlingsplatsen för icke idrottsmänniskor. Parkeringsplatsen är full och kön ringlar lång vid kassadisken. Här trängs människor från hela världen - de syriska svärföräldrarna har bänkat sig i en bondkarljohansoffa och kassakorgarna fylls med det avlagda folkhemmets alla utensilier. Ett par från Somalia verkar glada över ett fyndat 80-talsmöblemang. Och i våffelkaféets hörna sitter de sista infödda Nässjöborna och studerar kommersen och underhållningsvärdet i det exotiska folklivet. De har i alla fall garanterad hemtjänstpersonal och mycket att förundras över. En och annan förfasas säkert. Men invånarstatistiken tickar stadigt uppåt.9504_07.jpg

Och kommunen möter upp med pr-affischer på ett uppdaterat torg med två somaliska flickor med sjal i förgrunden. Vi är inte dumma i huvudet. Och fan tro det. För Nu Hjärnvägar!

Ett urval andra artiklar av samma författare

Berättelsen om en app

publicerad i 2/16 Robotarna 4 augusti 2016

Vi är inte ogräs!

publicerad i 1/16 Någonstans att bo 15 juni 2016

Årets första Café Clarté

publicerad i Clartébloggen 19 mars 2014

Marx2013

publicerad i Endast på webben 27 oktober 2013

Bilden

publicerad i 4/09 Jakten på det fossila bränslet 17 januari 2010

KjARTan

publicerad i 4/08 Krisen! 24 januari 2009

Ledare: Vems spelplan?

publicerad i 2/06 Sälja det sociala 14 oktober 2006

Innehållet

4/15 Den nya svenska modellen