Alltför aktuell nobelpristagare

Patrick Modianos bok från 1972, De yttre boulevarderna, börjar med att berättaren återvänder efter flera år till en bar. Ägaren plockar fram ett gammalt foto där några medelålders, obehagliga stamgäster skymtar, däribland en skugglik, ganska luggsliten karl, berättarens far.

Fotot väcker hos berättaren pinsamma minnen och frågor från tiden strax före och efter Tysklands ockupation av större delen av Europas 1940-45.

9115_01.jpgDe yttre boulevarderna

Efter hand förstår man att berättarens far var en av de 450 000 personer som av Nationernas Förbund försetts med så kallat Nansenpass för statslösa flyktingar. Vi får aldrig reda på varifrån han kom. Han hade en dunkel identitet och ett tveksamt sätt att överleva. Var han hamnade sedan han förts bort av myndigheternas gorillor framgår inte. Högst sannolikt dog han i deras franska händer eller i tyskt dödsläger, förrådd av en mellanhand då han försökt fly till Belgien. Det sägs inte, men han var nog jude.

Vare sig Tyskland, ockupationen, kriget eller fascismen nämns i boken vid namn. Det behövs inte i dag. Alltför många människor i vår del av världen har fått nya erfarenheter av krig och flykt. Vi känner igen våra samtida löss på gången. Därför är Modianos bok lättare och mera nödvändig att förstå nu, än då den först kom ut för över fyrtio år sedan.

"... yttre orsaker är förändringens betingelser och inre orsaker är förändringens grundval och att yttre orsaker blir verksamma genom inre orsaker. I en passande temperatur förändras ett ägg till en kyckling, men ingen temperatur kan förändra en sten till en kyckling", skriver Mao Zedong i Om motsättningar".

Denna skenbart banala sanning måste tillämpas även på de västerländska samhällen som under några år på 40-talet var under nazismens ok. Nazisternas massmord på judar, socialister, romer och sexuellt avvikande hemma och i ockuperade länder hade aldrig varit möjligt utan massiv hjälp från icke-nazister, som visserligen då liksom nu hade liknande fördomar, men framför allt trodde att det var minst farligt, bekvämast, eller rent av mest lukrativt, att samarbeta, och betraktade dem som gjorde motstånd som de mest störande.

Bara i år har ett antal skildringar kommit i tryck, byggda på ambitiös historisk forskning, som vittnar om hur till exempel norrmän, polacker och österrikare långtifrån var passiva åskådare till förintelsen. Och nu är romerna ett folk som moderna efterföljare uppenbarligen helst skulle önska inte fanns inom EU - åtminstone inte i deras stad.

Modiano har tyvärr blivit en ovanligt betydelsefull nobelpristagare.


Ukraina och kriget

Die Menschen in Europa mussen wieder Angst haben" - Europas folk måste åter känna fruktan. Så skriver ett sextiotal ledande tyska politiker, företagsledare, kulturpersonligheter och medieföreträdare i ett upprop i Die Zeit den 5 december.

Det handlar om fruktan för krig i Europa. Uppropsförfattarna protesterar mot Tysklands och EU:s aggressiva politik i Ukraina och mot Ryssland. De kräver en ny avspänningspolitik för Europa, inte den upptrappning som nu pågår. "Rysslands krav på säkerhet är lika legitima och påtagliga som Tysklands, Polens, de baltiska staternas eller Ukrainas." Ryssland kan inte utestängas från Europa, skriver de; alla som försökt något annat har dragit in Europa i blodiga krig.

9115_02.jpgTyskt upprop: 'Upptrappningen i Ukraina måste stoppas.'

Bland uppropsundertecknarna finns två tidigare förbundskanslerer, Roman Herzog, CDU, och Gerhard Schröder, SPD, men också skådespelare som Klaus Maria Brandauer och Hanna Schygulla. De tar avstånd från såväl Västs expansion mot öster - läs framför allt Ukraina! - som Rysslands annektion av Krim.

Uppropsförfattarna har rätt. Europa kan gå mot krig; både väst och öst trappar upp. Även Sverige hotas. Den militära uppladdningen kring Östersjön - ubåtar eller ej - tilltar nästan dagligen, och Sverige backar upp EU-sanktioner mot Ryssland och kryper in i Nato. Något helt annat behövs: avspänning, dialog med Moskva, inga sanktioner, respekt för folkrätten och stärkt nationellt försvar utanför Nato.


Kolonial ordning

Häromdagen publicerade sportredaktionen på en av våra stora dagstidningar ett reportage om en svensk professionell idrottare (vars namn vi av barmhärtighetsskäl inte röjer) i tredje världen: "Inne på hotellet vaggar X genom lobbyn och in i matsalen. Han är klädd i shorts och träningströja med sitt lags klubbmärke. Inom ett par sekunder är närmsta servitör framme för att ta beställning. X lutar sig mot oss och viskar med en blinkning. 'Kolla nu. Den här killen är ny.' Sedan lägger han sig till med myndig röst och allvarlig min och ropar: 'En kaffe tack. Och sätt lite fart va?' Mannen nästan snubblar över sig själv när han skyndar iväg för att verkställa ordern. Sekunden senare spricker X:s ansikte upp i ett garv. Servitören slappnar av och skrattar, han också. Det är uppenbart att X känner sig hemma."

Som fabrikör Höglund sa i Den enfaldige mördaren: "Det är inte pengarna, Månsson. Det är principen." De som är ovanför får trycka ner dem undertill. De undertill får tacksamt skratta åt att bli gjorda till åtlöje. Precis som hemma! Ordningen äntligen återställd.


Bostadseländet

I Dagens Samhälle den 3 december refererades en undersökning som visar att 46 av 100 nyinflyttade stockholmare är fattiga invandrare som inte har råd med de bostäder som skulle kunna byggas. Därför byggs det inte, och bostadsbristen fördjupas.

9115_04.jpgBild: Robert Nyberg

En märklig slutsats. Min slutsats är att den privata sektor som i dag dominerar byggandet bara fungerar för kapitalstarka personer, som därtill är beredda att skuldsätta sig över öronen. Man bygger alltså alldeles för dyrt, och har gjort byggsektorn och människors behov av bostäder till den viktigaste mjölkkossan för finanskapitalet och banksektorn. Lösningen är självklar: Återgå till det statligt subventionerade system som rådde före 1990-talet, vilket gav någorlunda billiga hyresrätter för massorna. Det drog betydligt mindre subventioner och kostnader än dagens byggande av villor och bostadsrätter. En fråga om klass således.


Nationella bönder

Nationella Fronten i Frankrike drömmer om att bli det största partiet bland landets bönder. I en valkrets i sydvästra Frankrike röstade i juni förra året 46 procent på NF:s kandidat i fyllnadsval till parlamentet. I vissa byar i samma landsända fick NF i genomsnitt 35 procent i valet till EU-parlamentet. På Jordbrukssalongen i februari i år blev Marine Le Pen mottagen med öppna armar av utställarna då hon krävde av fransmännen att "konsumera franskt". Ledarna för NF känner sig alltid väl till mods när de kritiserar EU:s ultraliberala ekonomiska politik, och de pekar på TTIP:s katastrofala följder för det franska jordbruket. Mellan 2000 och 2010 försvann en fjärdedel av familjejordbruken i den sydvästra delen av landet, småjordbruk som var specialiserade på en gröda och delvis exportinriktade. De har utkonkurrerats av stora industriella jordbruksföretag. Hur ställer sig de konkurrensutsatta bönderna till NF:s krav på stopp för invandrad arbetskraft? De vill inte alls ha något stopp, eftersom de anställer säsongsarbetare från främst Polen och Marocko vilka arbetar för löner som ligger under minimilönen.Arbetstiden under högsäsong ligger på 68 timmar i veckan.

Klassintresset ljuger aldrig!


Elsässer en fredskämpe

I Clarté nr 3/2014 riktar Benny Andersson ett insinuant angrepp på antinazisten och fredskämpen Jurgen Elsässer. Sin antinazism visade han klart och tydligt två dagar efter pogromen i Odessa, där 46 antifascistiska ungdomar den 2 maj 2014 sköts och brändes ihjäl i Fackföreningarnas hus. Så här skrev Elsässer i sin tidskrift Compact: "Nato-Killer: De 46 pogromdöda i Odessa anklagar Er! Skam över Obama, Merkel och hela medieföljet: För det värsta massmordet på ryssar sen andra världskriget är ni ansvariga!" 
Fortsättningen kan läsas i den översättning jag gjorde för broschyren Det som hände i Odessa angår alla, som givits ut av Folket i Bild/Kulturfront, Blekinge i tusentals exemplar.(Se FiB/K:s hemsida.)

9115_05.jpgHolger Apfel, tidigare ledare för tyska nynazister.

Som fredskämpe uppträdde Jurgen Elsässer senast den 22 november vid ett möte han arrangerat i Berlin. Där deltog 800, bland andra den socialdemokratiske veteranen Egon Bahr, Andreas Bulow, Claude Goasguen från franska UMP och den brittiske historikern, journalisten John Laugland.

Det är viktigt att som Elsässer bekämpa den krigshets i Tyskland mot Ryssland som självaste förbundskanslern Angela Merkel representerar. Benny Andersson försöker tvärtom få Elsässer att framstå som nationalsocialist. Han citerar NPD:s ledare Holger Apfel, som har hyllat Elsässer. Guilt by association. (Enligt uppgift lämnade Holger Apfel NPD 2013 för att köpa en restaurang på Mallorca!)

Nu förväntar jag mig att antinazisten Benny Andersson tar tillbaka sitt angrepp på antinazisten Jurgen Elsässer.


Svar direkt om Elsässer

Det är inte mina ord och inte heller att nazistpartiets dåvarande ordförande ser Jurgen Elsässer som en åsiktsfrände som fäller honom. Det är Elsässers egna ord och analyser, i första hand uppslutningen kring högerpopulisternas främlingsfientlighet. Han instämmer i extremhögerns syn på nationer som bestående av oföränderliga nationella "kulturer" och på "kulturblandning" som ett "raserande av det psykiska fundamentet" för nationerna. Han ser etniskt definierade nationer som det viktigaste bålverket mot USA-imperialismen. Elsässers skriverier om "kulturblandning" är bland det mest motbjudande och slippriga jag har läst i den genren på mycket länge. Till detta kan läggas hans hets mot sexuella minoriteter och otaliga konspirationsteorier, exempelvis att åtalet mot de tyska nynazister som åtalats för att ha dödat tio invandrare i själva verket är en konspiration från den tyska säkerhetstjänsten.

Det räcker inte att vara motståndare mot USA och EU:s inblandning i Ukraina för att vara vare sig anti-nazist, anti-imperialist, eller fredsvän. En anti-nazist måste också bekämpa nazismen på hemmaplan. En anti-imperialist och fredsvän måste, som exemplet Nils Flyg visar, vara mot all imperialism.

Många av Europas högerpopulistiska och öppet nazistiska partier påstår sig i dag vara emot USA:s och EU:s inblandning i Ukraina. Jurgen Elsässer vill bilda en enhetsfront med dessa partier och ser dem till och med som spjutspetsen i en sådan front. Om Sixten Andreasson delar den synen är han ute på farliga vägar.


Taxonomernas gräl

Strid rasar för närvarande bland dem som sysslar med zoologisk taxonomi sedan en ny (?) variant av fåglar dykt upp i Stockholms ström, sedan den tidigare mest observerats i Skåne. Det rör sig om amfibier med en fjäderdräkt till förväxling lik våra vanliga gräsänders.

Tillkallad biologisk expertis är enig om att dessa varelser ledigt flyger, simmar, dyker och lägger ägg, påminnande om dem lagda av Vit leghornhöns, men där skalen i allmänhet är lätt off-white. Man har också noterat att dessa individer har kläckts ur ägg som lagts av individer som i alla avseenden liknar gräsänder. De avviker dock, enligt vissa experter, såtillvida, att deras läte eventuellt låter "nöff-nöff" i stället för "kvack-kvack".

9115_06.jpgKvack-kvack!

Frågan vad man ur vetenskaplig synpunkt ska kalla denna variant av arten, om den finns och om man ens skall kalla den variant, har nu fått samhälleliga och politiska konsekvenser.

I ett i övrigt turbulent politiskt klimat med hårda motsättningar tenderar dock även ytligt sett mindre tvistefrågor att snabbt bli partiskiljande.

Hittills har en betydande enighet rått om att alla andfåglar ur hygienisk synpunkt måste hållas efter och till exempel inte matas inom staden - främst på grund av att de skiter ohämmat där de finns och enligt all erfarenhet riskerar att sprida smitta.

En rad taxonomer, som länge lidit av att sällan få en roll i samhällsdebatten, framträder nu varje dag i medierna med diametralt motsatta uppfattningar. Vissa anser att man inte slentrianmässigt skall jämställa de fåglar som säger nöff-nöff med dem som kvackar. Bland annat måste man enligt dem först säkerställa huruvida de förstnämna inte rentav representerar en helt ny art, som kunde tillföra något positivt till vår svenska fauna. Dessutom saknas hittills bevis för att just dessa verkligen skitar ner staden.

De mest hängivna sponsorerna av denna uppfattning hävdar att man under vintern borde erbjuda dem skydd i värmen inomhus.

Andra anser att det ur samhällsynpunkt är likgiltigt hur fåglarna låter så länge de skitar ner var de går - i synnerhet som de flesta bedömare dels tycker sig ha sett liknande fåglar förut och dessutom inte hört någon skillnad i deras läten. Och att man oavsett måste se till att för folkhälsans skull hålla beståndet nere även i fortsättningen och inte träta om "skitsaker".

Man pekar framför allt på flera historiska fall av förödande epidemier där dessa djur varit smittbärare.


Sydafrika

Låg tillväxt, hög arbetslöshet och stora ekonomiska skillnader kännetecknar sedan länge Sydafrika, Afrikas största och mest nyliberala ekonomi. Precis som i Sverige har politikerna sökt blåsa nytt liv i ekonomin och undvika politiskt missnöje genom att skapa en låtsasmedelklass som konsumerar på lån. Och precis som i Sverige har banker och finansinstitut tjänat stora pengar på att exploatera denna växande lånemarknad. I Sydafrika är det snabblån utan säkerhet som växt explosionsartat sedan marknaden avreglerades 2007. Låneerbjudandena utvidgades till allt fattigare delar av befolkningen.

Sedan 2008 har börsen i Johannesburg invaderats av investeringsfonder från väst som huvudsakligen har investerat i den snabbt växande finanssektorn.

Men räntorna på snabblån är höga och närmar sig ibland ockernivå. När levnadskostnaderna stiger och lönerna sackar efter tvingas de som hamnat i lånekarusellen ofta ta nya lån för att betala räntorna på de gamla.

I slutet av 2013 låg knappt nio miljoner låntagare (av totalt 21 miljoner) efter mer än tre månader med betalningarna. Och i augusti 2014 sprack bubblan. Afrikanska Investeringsbanken (ABIL) redovisade en halv miljard i låneförluster och slog vantarna i bordet. Luften kan gå ur hela snabblånesektorn, och miljoner sydafrikaner kan finna att de inte längre har tillgång till krediter. Vilka blir de politiska följderna om rådande system inte längre kan erbjuda ens illusionen om ökat välstånd?


Vildsint kritik av finanskapitalet

Efter den reformistiska socialismens pyspunka och den revolutionära socialismens dikeskörning träder det nya revolutionära subjektet fram på historiens scen. Dagspressen kunde i november rapportera att storkapitalisten Rune Andersson med söner överfallits av vildsvin på de egna jaktmarkerna i Skåne. Naturen slår tillbaka - och, säg, när var senast finanskapitalet så illa trängt och slaget?

Man påminner sig Majakovskijs profetiska rader i

150 000 000 (med vissa sentida justeringar av Gunnar Hardings översättning):

9115_08.jpgVildsvin

När larmet gick vaknade vilddjuren kvickt
och kröp ut ur skogarna med yrvaken blick.
En gris kom i kläm under en elefant. Det var vår signal.
Hundvalparna ställde upp och gav skall.
Att lyssna till människors skrik är förfärligt
men när djuren ger hals blir det outhärdligt.
(För er som inte förstår djurens språk bifogas här en översättning:)
" -Hör på, Andersson, där du trycker i trädet!
Allt är överklassens skuld - låt dem betala, inte oss.
Vi djur skrev aldrig under Maastrichtfördraget
så varför ska svälten drabba oss?
Låt liberalerna skörda frukterna av sin egen bitterhet!
Vi vill bara ha tillräckligt med mat här igen!
Annars går vi och naggar på Eriksbergsparkens växtlighet
eller på dina skånska gods rika marker!

Nästa år hoppas vi få se våra älgar jaga finansfurstar och baroner. Leve de vilda djuren!


Namninsamlingar mot TTIP

En europeisk namninsamling som syftar till att sätta politisk press på EU-kommissionen har på knappt tre månader samlat in över 1 126 000 underskrifter: Stop TTIP stop-ttip.org .

En namninsamling för att redovisa den svenska opinionen mot TTIP finns på sajten Skiftet. På några veckor har över 12 000 underskrifter kommit in Skiftet .

Bra webbplatser för information:

Miljöpartiets representanter i EU-parlamentet har engagerat sig mot TTIP. Carl Schlyter startade 2013 en blogg med kritisk belysning av TTIP, som drivits vidare av hans efterträdare: TTIPen

Li Eriksdotter Andersson och Dick Moberg samlar dokument och debattinlägg på en utmärkt site: TTIPfakta


Nytt på Clartébloggen

Bolsjevikernas centralkommitté sammanträder den 10 oktober 1917.

Petrograd, 10 oktober 1917

Benny Andersson - 9 oktober 2017

Den 10 oktober 1917 vaknade Petrograds invånare till vad som såg ut att bli ännu en dag av regn och kalla vindar från Neva och Finska viken. Vänstermensjeviken Sukhanov lovade sin hustru att sova över på arbetet, som han brukade när vädret var dåligt. Strax före tio på kvällen började det knacka...

Läs mer...

MODERN av Bertolt Brecht på Teater Tribunalen

Webbredaktionen - 8 oktober 2017

Revolution kräver kamp. Kamp kräver kunskap. Kunskap kräver medvetenhet. Pelagea Wlassowa är en enkel kvinna. Hon sköter hemmet, tar hand om sin son och accepterar stilla att hon inte har någon möjlighet att påverka sitt liv. Men en dag kommer hon i kontakt med en grupp revolutionärer. Ofrivilligt dras hon...

Läs mer...

NMR:s senaste göteborgshistoria

Hans Isaksson - 1 oktober 2017

NMR-marschen i Göteborg den sista september blev trots massiv förhandspublicitet och dito polisskydd mot tiotusentals förbannade göteborgare  ingen odelad framgång för nazisterna. Såvitt man inte vill kalla en eskorterad promenad från den ena ICA-butiken till den andra och åter för en framgång. Jimmy...

Läs mer...

Läs Clarté på nätet! Nr 4/16 Arbetarna - klassen med nio liv

Bildtext

Öppet mål för arbetarrörelsen (intervju)

Mats Wingborg - 29 december 2016

Mats Wingborg om SD, alliansen och Svenskt Näringsliv _ Öppet mål för arbetarrörelsen.

Läs mer...

Bildtext

Nationalstaten död? Men den rör ju på sig!

Daniel Hedlund - 29 december 2016

Det sägs att nationalstaten är överspelad och att kapitalisterna har blivit globalister. Tvärtom,...

Läs mer...

Bildtext

Planeten pallar inte mer

Åke Kilander - 29 december 2016

År 2016 var det varmaste året i modern tid, och forskare rapporterar om ett istäcke kring Arktis...

Läs mer...