Vi konstnärer arbetar med mycket viktiga saker. Vi.

Vi arbetar med något som är mycket mer komplext än vanligt förvärvsarbete som fördärvar, förvärrar, förvränger er knegare. Ni som fastnat i ekorrhjulet som så fint byggts åt er för att förstöra era kroppars dynamik, vi arbetar med dynamik.

Vi konstnärer

arbetar med att tänka.

Vi arbetar med känslor, stämningar, moods, med perspektiv.

Vi skapar inte någonting som kan gå sönder. Vi skapar någonting som finns där hela tiden. Vi skapar processer. PROCESS. Er.

Vi skapar skyddsrum av trä som går att bränna upp efter att vi ritat rondellhundar av profeten Mohammed, för att sedan inte kalla vår konst politisk.

9106_01.jpgRojda Sekerzös

Vi tvingar in folk i våra konstverk, vare sig de vill eller inte, för det VI gör, är viktigt.

Vi lever för det vi gör. Vi är en viktig samhällspelare. Utan oss skulle demokratin vara hotad. Skulle den vara det utan dig?

Tänk själv.

Varje morgon ringer en klocka som fortsätter att söva dig. I bästa fall hinner du äta frukost, beroende på om du för dagen prioriterar kost eller sömn.

Du sätter dig på bussen, tåget till ditt arbete som du måste intala dig själv att du älskar för att klara av dina timmar för att efter i bästa fall orka träna innan du kommer hem. TV och något att äta innan du lägger dig för att imorgon repeata dagens schema.Â

Vem är du?

Vad är du?

Är du en människa eller maskin?

Vems plan ingår du i?

Jag är konstnär. Jag är fri. Min ångest är mitt arbete. Ofta är det du som betalar min lön. Och det är helt okej, för jag är viktig, för dig. Jag gör det du inte har tid med. Jag upprätthåller demokratin. Ibland genom att rita rondellhundar på profeter, ibland genom att sätta upp manifest 2083 på Dramaten och ibland genom att skriva Jägarna 2.

Jag älskar mitt arbete. För jag har valt att endast göra det som betyder något för mig. Jag har valt att vara pretentiös, ambitiös och viktig.

Jag har valt mina drömmar, jag har valt att vara selektiv men viktigast av allt så har jag råd att vara fattig.

Rodja Sekerzös är filmregissör och en del av poesinätverket Revolution Poetry. Medförfattare till pjäsen Marken brinner.

Nytt på Clartébloggen

Petrograd 18 juni 1917

St Petersburg, 18 juni 1917

Benny Andersson - 17 juni 2017

Söndagen den 18 juni för jämt hundra år sedan började som en klar och blåsig morgon i Petrograd, som staden hade döpts om till vid världskrigets utbrott. Redan i gryningen hade arbetarna samlats på Viborgsidan. Nu strömmade de över broarna mot Nevsky Prospekt, där de strålade samman med matroser...

Läs mer...

Svar till: "Vänstern och arbetarklassen - allians eller fiendskap?"

Olle Josephson - 7 juni 2017

Bengt Håkanssons plädering för en restriktiv invandringspolitik ger ju inte uttryck för Clartés linje i dessa frågor – tvärtom. Däremot ger det uttryck för en säkert uppriktig oro för att arbetarklassens positioner ska försvagas ytterligare. Den förtjänar därför ett ordentligt bemötande. Med all...

Läs mer...

Vänstern och arbetarklassen - allians eller fiendskap?

Bengt Håkansson - 5 juni 2017

Hur ska vi ta ställning politiskt? Vad är rätt och vad är fel för oss som anser oss vara socialister? Vilka vägar leder framåt och vilka är återvändsgränder? Finns det alls något att hålla sig till eller är det upp till vara och en att göra goda gärningar och hoppas på att den ackumulerade...

Läs mer...

Läs Clarté på nätet! Nr 4/16 Arbetarna - klassen med nio liv

Bildtext

Recensioner

Redaktionen - 29 december 2016

Eyvind

Läs mer...

Bildtext

Krönika

Margareta Zetterström - 29 december 2016

Jan Myrdal har fått kritik för sin medverkan i Nya Tider. Han försvarar sig med att tidningen inte är...

Läs mer...

Bildtext

Öppet mål för arbetarrörelsen (intervju)

Mats Wingborg - 29 december 2016

Mats Wingborg om SD, alliansen och Svenskt Näringsliv _ Öppet mål för arbetarrörelsen.

Läs mer...