Vi konstnärer arbetar med mycket viktiga saker. Vi.

Vi arbetar med något som är mycket mer komplext än vanligt förvärvsarbete som fördärvar, förvärrar, förvränger er knegare. Ni som fastnat i ekorrhjulet som så fint byggts åt er för att förstöra era kroppars dynamik, vi arbetar med dynamik.

Vi konstnärer

arbetar med att tänka.

Vi arbetar med känslor, stämningar, moods, med perspektiv.

Vi skapar inte någonting som kan gå sönder. Vi skapar någonting som finns där hela tiden. Vi skapar processer. PROCESS. Er.

Vi skapar skyddsrum av trä som går att bränna upp efter att vi ritat rondellhundar av profeten Mohammed, för att sedan inte kalla vår konst politisk.

9106_01.jpgRojda Sekerzös

Vi tvingar in folk i våra konstverk, vare sig de vill eller inte, för det VI gör, är viktigt.

Vi lever för det vi gör. Vi är en viktig samhällspelare. Utan oss skulle demokratin vara hotad. Skulle den vara det utan dig?

Tänk själv.

Varje morgon ringer en klocka som fortsätter att söva dig. I bästa fall hinner du äta frukost, beroende på om du för dagen prioriterar kost eller sömn.

Du sätter dig på bussen, tåget till ditt arbete som du måste intala dig själv att du älskar för att klara av dina timmar för att efter i bästa fall orka träna innan du kommer hem. TV och något att äta innan du lägger dig för att imorgon repeata dagens schema.Â

Vem är du?

Vad är du?

Är du en människa eller maskin?

Vems plan ingår du i?

Jag är konstnär. Jag är fri. Min ångest är mitt arbete. Ofta är det du som betalar min lön. Och det är helt okej, för jag är viktig, för dig. Jag gör det du inte har tid med. Jag upprätthåller demokratin. Ibland genom att rita rondellhundar på profeter, ibland genom att sätta upp manifest 2083 på Dramaten och ibland genom att skriva Jägarna 2.

Jag älskar mitt arbete. För jag har valt att endast göra det som betyder något för mig. Jag har valt att vara pretentiös, ambitiös och viktig.

Jag har valt mina drömmar, jag har valt att vara selektiv men viktigast av allt så har jag råd att vara fattig.

Rodja Sekerzös är filmregissör och en del av poesinätverket Revolution Poetry. Medförfattare till pjäsen Marken brinner.

Nytt på Clartébloggen

Antifascismen: En lidelsefull rörelse som aldrig lider

Alexandra Starud - 22 juli 2017

När vi talar från en position som antifascister talar vi inte sällan om dystopiska framtidsscenarion. Vi talar inte sällan om nazisternas våldsdåd och mord. Vi talar om fascismens framfart över europa och att trettiotalsretoriken kommit tillbaka. Därefter talar vi om strategier för att förhindra...

Läs mer...

Venezuela igen

Martin Fahlgren - 19 juli 2017

Utvecklingen i Venezuela är mycket kritisk. Det är därför viktigt att alla följa med i vad som håller på att ske: Hur arbetar reaktionen för att gripa makten, hur agerar "chavisterna" , hur beskrivs utvecklingen i vanliga massmedia? Hur det går för Venezuela kan spela stor roll för utvecklingen i...

Läs mer...

18 Juli 1917, Finlands första självständighetsförklaring?

Anders Björnsson - 17 juli 2017

Juli 1917 var en orolig månad i det ryska riket. Folk demonstrerade på gator och torg, särskilt i huvudstaden Petrograd, det strejkades, landsbygden jäste, soldater övergav fronten. Den provisoriska regeringen under kadetpolitikern furst Gregorij Lvov var oförmögen att styra landet, dra Ryssland...

Läs mer...

Läs Clarté på nätet! Nr 4/16 Arbetarna - klassen med nio liv

Bildtext

Klass med nio liv (intervju)

Beverly J Silver - 29 december 2016

Fackligt folk i USA på 1920-talet hade inte många skäl för optimism. Medlemstalen hade rasat, och...

Läs mer...

Bildtext

Nationalstaten död? Men den rör ju på sig!

Daniel Hedlund - 29 december 2016

Det sägs att nationalstaten är överspelad och att kapitalisterna har blivit globalister. Tvärtom,...

Läs mer...

Litteraturlista och kommentarer - Clarté nr 4/2016

Åke Kilander - 19 januari 2017

Litteraturlista och kommentarer till artiklarna Planeten pallar inte mer och Klokt tänkt om miljön i...

Läs mer...