Någon gång under första halvan av 1970-talet talade jag på ett möte på Tekniska nämndhuset i huvudstaden om Sovjets socialimperialism. Då träffade jag för första och sista gången Klas Eklund.

Vi hade båda läst på inför mötet. Jag hade läst en del i Peking Review och Hsin-Hua News. Klas Eklund hade på Handelshögskolan skrivit uppsats om Sovjets ekonomiska system, och hade en trotskoid cell i Akalla, fast det visste jag inte då. Sedan dess har Klas och jag rört oss i olika cirklar, i olika takt och därtill på skilda nivåer. Klas Eklund gick vidare mot stjärnorna och började inom några år sin andra politiska karriär ("Eklund 2.0") som Kjell Olof Feldts torped - eller var det tvärtom?

Klas Eklund hade läshuvud, omåttlig flit, flexibilitet och social kompetens. "När jag kom hem från USA 1969 gick jag med i Clarté, som var ett maoistiskt studentförbund", sa han i en intervju för några år sedan. "Sedan sökte jag i flera år bland smågrupperna...", tillade han. Parallellt med sitt sökande blev Eklund civilekonom 1975. I Fjärde internationalen 5/1976 fanns en lång Eklundartikel "Är Sovjetunionen kapitalistiskt?", som troget reproducerade trotskismens ståndpunkter i frågan. Då han säger sig ha gått med i SAP året dessförinnan är det oklart om Eklund var ett fall av trotskistiskt mullvadsarbete i SAP eller omvänt. Det finns i hans artikel dock faktiskt inget i sak som skulle strida mot SAP:s gängse politiska linje vid tillfället. Han förkroppsligade kanske själv just då sitt "övergångssamhälle".

SAP-högern hade nog bedömt honom rätt då den samtidigt upphöjde honom i raketfart. Han blev under åttiotalet planeringschef i Finansdepartementet och sakkunnig i Statsrådsberedningen och ekonomisk rådgivare till Palme och Feldt.

I SAP:s krisgrupp hade han redan 1981 framhållit för tidningen Arbetet att "Dagens problem är att socialdemokratin måste bryta med många traditionella medel, till exempel 'satsning på offentlig sektor', för att kunna hålla fast vid de traditionella målen som full sysselsättning och jämlik fördelning av välfärden. De traditionella medlen var riktiga i går, i dag är de uttömda [...]. I klartext betyder detta, tyvärr, bland annat att man måste skära i utbyggnadstakten för vård, barnomsorg och utbildning, samt att man måste kraftigt skära ned några av de större transfereringssystemen..."

Omläggningen av skattesystemet skedde 1981 i samråd med Folkpartiet. Den fulla sysselsättningen gavs upp till förmån för inflationsbekämpning 1982. Novemberrevolutionen 1985 släppte bankernas utlåning fri. Palme sköts 1986.

Eklund lämnade efter avslutat värv SAP-toppen 1990, efter att samma år ha spökskrivit SAP:s 90-talsprogram. Hans patron Feldt föll i Rosornas krig. Efter ett mellanspel som Postens ekonom gick Eklund direkt till Wallenbergs SEB 1992. 1994-2007 var han bankens chefsekonom och kanske den mest inflytelserike ekonomen i landet. Sedan 2007 är han SEB:s seniorekonom.

Fri rörlighet för kapital med EU-inträdet fick "vi" 1995. Privatisering och finansialisering - kallat konkurrensutsättning - av den offentliga sektorns operativa delar skedde från 90-talet. Riksbanken undandrogs "politisk kontroll" 1999.

Dessa så kallade reformer minskade medvetet inflytandet för demokratiskt valda församlingar och framför allt för fackföreningsrörelsen. Detta har skapat utrymme för finanssektorn och ett högt antal arbetslösa. Eklunds krisprogram från 1981 har förverkligats med råge och permanentats.

2009 blev Eklund adjungerad professor vid Ekonomihögskolan vid Lunds universitet. Han är medlem i Alliansregeringens framtidskommission sedan 2011. Nyligen invald i Ingenjörsvetenskapsakademien. Med mycket mera.

Han har skrivit otaliga böcker, däribland den kända och ofta reviderade Vår ekonomi. Den används som lärobok av de nya härskarna också i Ryssland och Kina och propagerar för "The Swedish model". Modellens "framgång" i dag beror enligt Eklund på 1) en rad omfattande reformer under 1990-talet samt 2) den universella giltigheten av det "tillitsskapande" svenska systemet.

Efter sin frivilliga "förtidspension" förefaller Eklund att vara vid god hälsa och likviditet. På äldre dar tycks han mjuknat, blivit grön (som en dollarsedel?) och fått upp ögonen för "family values". Han bistår sina entreprenöriella miljonärssöner med deras företag, och tillsammans med hustrun och finanskollegan Pernilla Ström driver han ett stuteri för hannoverhästar i Skåne. Han har bytt ut sportbilen och motorcykeln mot en traktor, när han inte hjälper hustrun med att upphäva Finansinspektionens svartlistning.

Eklund kallar sin grönare ekonomi Kapitalism 4.0, en variant som enligt upphovsmannen ska vara så konstruerad att den stabiliserar finansmarknaderna för att undvika nya krascher. Den måste också bli mer "uthållig, miljövänlig, ansvarstagande och inkluderande". Trösklarna till arbetsmarknaden är för höga, säger han. Man måste minska utanförskap och undvika permanent arbetslöshet. Ingångslönerna måste därför vara lägre, lärlingsjobb skapas. Han ser det som en viktig uppgift att skapa "flexicurity", det vill säga flexibla arbetare och trygga kapitalägare. På sin gravsten önskar sig Eklund texten "Här vilar en rikspedagog".

"Jag ångrar att jag var med så länge [i Clarté]", sade han i intervjun. Fast det behöver han inte be Clarté om ursäkt för - han förmådde inte att skada oss nämnvärt, eftersom han lämnade oss redan 1972. I den mån Eklund trots allt ändå i någon mån inspirerats av oss i sin senare rikspedagogiska verksamhet är det faktiskt vi som måste be Riket om ursäkt.

Nytt på Clartébloggen

Antifascismen: En lidelsefull rörelse som aldrig lider

Alexandra Starud - 22 juli 2017

När vi talar från en position som antifascister talar vi inte sällan om dystopiska framtidsscenarion. Vi talar inte sällan om nazisternas våldsdåd och mord. Vi talar om fascismens framfart över europa och att trettiotalsretoriken kommit tillbaka. Därefter talar vi om strategier för att förhindra...

Läs mer...

Venezuela igen

Martin Fahlgren - 19 juli 2017

Utvecklingen i Venezuela är mycket kritisk. Det är därför viktigt att alla följa med i vad som håller på att ske: Hur arbetar reaktionen för att gripa makten, hur agerar "chavisterna" , hur beskrivs utvecklingen i vanliga massmedia? Hur det går för Venezuela kan spela stor roll för utvecklingen i...

Läs mer...

18 Juli 1917, Finlands första självständighetsförklaring?

Anders Björnsson - 17 juli 2017

Juli 1917 var en orolig månad i det ryska riket. Folk demonstrerade på gator och torg, särskilt i huvudstaden Petrograd, det strejkades, landsbygden jäste, soldater övergav fronten. Den provisoriska regeringen under kadetpolitikern furst Gregorij Lvov var oförmögen att styra landet, dra Ryssland...

Läs mer...

Läs Clarté på nätet! Nr 4/16 Arbetarna - klassen med nio liv

Bildtext

Öppet mål för arbetarrörelsen (intervju)

Mats Wingborg - 29 december 2016

Mats Wingborg om SD, alliansen och Svenskt Näringsliv _ Öppet mål för arbetarrörelsen.

Läs mer...

Bildtext

Recensioner

Redaktionen - 29 december 2016

Eyvind

Läs mer...

Bildtext

Timothy Snyder sprider myter

Daniel Lazare - 29 december 2016

Partisaner, judiska motståndsrörelser i och inte minst Sovjet drog lika mycket elände över...

Läs mer...