Kapitalet är ett stort verk som aldrig blev riktigt färdigt. Marx var inblandad i flera utgåvor, och efter hans död kom ytterligare upplagor. På svenska finns två äldre översättningar. Snart kommer en tredje översättning av första bandet. Jonas Enander, som deltagit i arbetet, berättar om projektet.

Kapitalet har tidigare översatts två gånger till svenska: först på 30-talet av Richard Sandler, och sedan på 60-talet och 70-talet av Ivan Bohman, Ruth Bohman och Bo Gustafsson. I båda fallen översattes samtliga tre banden av Kapitalet. På 90-talet påbörjade far och son John och Jonte Takman en nyöversättning av första bandet av Kapitalet. John Takman avled 1998, och översättningen hamnade då i träda. 2006 kontaktade artikelförfattaren Jonte Takman med en förfrågan om det var möjligt att färdigställa den kvarlämnade översättningen. Takman gav bifall och under de kommande åren skedde ett intensivt arbete med översättningen. Under hösten 2013 blev detta omfattande arbete färdigt. Denna artikel kommer att ge en bakgrund till Kapitalet, dess olika utgåvor och tidigare översättningar samt den nya översättning av första bandet som nu inväntar ett förlag för tryckning.

Inspirerad av Engels började Marx arbeta med ekonomiska frågor i mitten av 1840-talet. Redan i de så kallade Ekonomisk-filosofiska manuskripten från 1844 (som publicerades först 1932) ser man spår av olika teman som senare dyker upp i Marx ekonomiska verk. Under 1850- och 60-talen studerade han i läsrummet i British Museum i London. Här bedrev han omfattande studier av andra ekonomiska tänkare, läste dagstidningar för att följa den samtida ekonomiska utvecklingen och studerade den brittiska regeringens industri- och handelsrapporter. Att skriva ett sammanhängande verk tog dock tid, och trots vännernas enträgna uppmaningar var det först 1859 som han kom ut med skriften Till kritiken av den politiska ekonomin. Den var dock enbart en sammanfattning av delar av Marx omfattande anteckningar, inte minst från 1857 då en kris bröt ut efter en bankkrasch i New York (ett alltför välbekant scenario för dagens läsare). Marx ville ge ut ett mer omfattande verk som skulle beskriva det kapitalistiska systemets helhet. Han gjorde ständigt nya utkast för strukturen hos detta verk. Till slut tänkte han sig att verket skulle bestå av fyra volymer. De tre första volymerna skulle behandla kapitalets produktionsprocess, kapitalets cirkulationsprocess samt totalprocessens utformning. Den fjärde volymen skulle behandla den ekonomiska teorins historia. Under 1860-talet arbetade Marx intensivt med att färdigställa sin forskning och hitta en form för framställningen. 1867 kunde han äntligen låta det första bandet av Kapitalet gå i tryck.

De följande banden blev dock aldrig färdigställda av Marx. Manuskript till dessa band hade nedtecknats 1861-1865, men arbetet med nya utgåvor av första bandet, polemik mot andra tänkare, vidare studier, sjukdom och inte minst en omfattande politisk verksamhet gjorde att Marx aldrig kunde publicera dem.

Efter Marx död 1883 hade Engels ett digert arbete framför sig. Han ansvarade inte bara för två nya utgåvor av första bandet av Kapitalet (1883 och 1890). Han var även ansvarig för den engelska översättningen av Kapitalet, samt redigeringen av det andra och tredje bandet utifrån de kvarlämnade manuskripten. 1885 kunde han ge ut det andra bandet, men utgivningen av det tredje bandet dröjde ända till 1894. Året därpå avled han.

Engels redigering utsattes omedelbart för kritik. Man ifrågasatte korrektheten i Engels påstående i förordet till andra bandet: "Jag har nöjt mig med att återge manuskriptens innehåll så ordagrant som möjligt och endast korrigerat den stilistiska framställningen i den omfattning [...] endast där det var absolut nödvändigt och meningen dessutom var fullt entydig." I och med den fullständiga publiceringen av Marx och Engels texter i Marx-Engels Gesamtausgabe (mer om detta nedan) är det nu möjligt att avgöra i hur stor utsträckning Engels avvek från de ursprungliga manuskripten. Frågan har debatterats flitigt i akademiska kretsar, och slutsatsen är att Engels i vissa fall gjorde substantiella ändringar i texten som avvek från Marx intentioner. De teoretiska konsekvenserna av dessa ändringar är omtvistade.

Efter Engels död hamnade manuskripten till den fjärde volymen om den ekonomiska teorins historia i det tyska socialdemokratiska partiets arkiv. Karl Kautsky åtog sig att redigera dem, och de trycktes i tre band 1905-1910. Han menade dock att manuskripten inte kunde betraktas som färdiga och att det inte var korrekt att kalla tryckalstret för "det fjärde bandet".

Engels och Kautsky hade gjort omfattande ändringar i ursprungstexten när de gav ut Marx verk, och de hade inte heller publicerat samtliga manuskript. Utgivningen av Marx texter fortsatte därför under hela 1900-talet.

Efter Marx och Engels död förvaltades en stor del av deras kvarlåtenskap av det tyska socialdemokratiska partiet SPD (Sozialdemokratische Partei Deutschlands). Den sovjetiske Marxforskaren Rjazanov - som var arkivarie och föreståndare för Marx-Engels-Institutet i Moskva - påbörjade under 1920-talet en historisk-kritisk utgåva av Marx och Engels skrifter vid namn Marx-Engels Gesamtausgabe, MEGA. Han påbörjade en fotokopiering och katalogisering av de manuskript som fanns i SPD:s arkiv och samlade även in andra delar av kvarlåtenskapen. Exempelvis hade han kontakt med Marx barnbarn och barnbarnsbarn, och vid tioårsdagen av oktoberrevolutionen 1927 överlämnades brev, anteckningsböcker och fotoalbum till institutet i Moskva. Utgivningen av MEGA avbröts då Rjazanov arresterades 1931. Han avrättades 1938 under Stalins utrensningar.

Vid nazisternas makttillträde i Tyskland 1933 befarade socialdemokraterna att Marx och Engels kvarlämnade material skulle beslagtas och brännas. De smugglade därför ut kvarlåtenskapen till Köpenhamn där den förvarades i ett bankskåp. På grund av finansiella svårigheter beslöt ledningen för SPD (som befann sig i exil) att 1935 sälja kvarlåtenskapen. Självaste Bucharin - en ledande sovjetisk partifunktionär - åkte till Paris för att å Marx-Engels-Institutets vägnar köpa materialet. Men det höga pris som SPD begärde, tillsammans med SPD:s misstänksamhet mot Sovjet i och med Stalins förföljelse av oliktänkande, gjorde att affären aldrig gick i hamn. I stället köpte holländaren Nicolaas Posthumus kvarlåtenskapen och placerade den i sitt nybildade Institutet för socialhistoria. Marx-Engels Institutet blev dock inte helt lottlöst. Det kom på dunkla vägar över manuskriptet med namnet Grunddragen i kritiken av den politiska ekonomin, utgivet i två delar 1939 och 1941 under titeln Grundrisse, samt de ekonomiska manuskripten från 1861-1863.

Under den nazistiska ockupationen av Holland förvarades kvarlåtenskapen i en koffert vid universitetet i Oxford i England. Efter kriget återfördes den till Amsterdam, där den än i dag finns tillgänglig för vetenskaplig forskning.

Marx och Engels samlade verk finns tillgängliga för dagens läsare och översättare i tre centrala utgåvor.

Marx-Engels Werke (MEW) utgavs i 43 band 1956-1990 på initiativ av Tyska Socialistiska Enhetspartiet i DDR. De tre banden av Kapitalet bygger på Engels redigerade versioner.

Marx/Engels Collected Works (MECW) publicerades i 50 band 1975-2005 i engelsk översättning. Progress Publishing i Moskva ledde utgivningen i samarbete med Lawrence & Wishart i London och International Publishers i New York. För första bandet av Kapitalet återanvändes Moores och Avelings ursprungliga översättning från 1887.

Publiceringen av Marx-Engels Gesamtausgabe (MEGA) återupptogs 1975 på initiativ av Institutet för marxism-leninism hos det Sovjetiska Kommunistpartiets och Tyska Socialistiska Enhetspartiets centralkommittéer. Eftersom det var andra gången MEGA utgavs så fick denna utgivning beteckningen MEGA2. Målet var en fullständig utgivning av Marx och Engels samtliga kvarlämnade verk, manuskript, brev, excerpter, anteckningar etc. Totalt omfattar MEGA2 114 band, varav 63 har publicerats. 1990 tog Internationella Marx-Engels-stiftelsen i Amsterdam över ledningen för utgivningen. Stiftelsen hade grundats av Institutet för socialhistoria, som innehade en stor del av kvarlåtenskapen. 1993 drogs nya riktlinjer upp för utgivningen, som framför allt syftade till att ge MEGA2 en strikt akademisk prägel, fri från den marxist-leninistiska ådra som hade präglat exempelvis MEW-utgivningen: allt textuellt material ska publiceras, inga betydande ändringar får göras, textens utvecklingshistoria ska beaktas, en historisk-kritisk kommentering ska införas och omfattande källhänvisningar ska redovisas. Vad gäller Kapitalet så inkluderar MEGA2 samtliga versioner av Kapitalet som Marx och Engels redigerade, samt alla därtill hörande manuskript. Denna del av utgivningen avslutades 2012. Sedan 2011 har också delar av utgivningen digitaliserats.

Marx och Engels var involverade i sju olika utgåvor av Kapitalet: fyra tyska, en rysk, en fransk samt en engelsk.

Efter den första utgåvan av första bandet 1867 uppmanades Marx av Engels och andra kamrater att omarbeta framställningen så att den skulle bli mer pedagogisk. Så skedde inför utgivningen av den andra utgåvan 1873. En ny kapitelindelning introducerades, verket genomgick en grundlig redigering (i synnerhet det första kapitlet om varan) och nya fotnoter lades till. Den tredje (1883) och fjärde (1890) tyska utgåvan redigerades av Engels. I dessa infogade Engels ytterligare ändringar och kommentarer utifrån Marx kvarlämnade anteckningar, den franska utgåvan, samt den historiska utvecklingen efter Marx död. Den fjärde tyska utgåvan utgjorde under 1900-talet standardutgåvan av Kapitalet.

I oktober 1868 fick Marx en förfrågan från den radikale ekonomen Nikolai Danielson om att arrangera en rysk översättning av Kapitalet. Efter att tre olika personer försökt översätta verket (varav en var Mikhail Bakunin, som dock tröttnade efter att han översatt en passage ur första kapitlet) lyckades Danielson själv genomföra översättningen. I december 1871 trycktes så första bandet på ryska, vilket blev den första översättningen av Kapitalet överhuvudtaget. Den ryska censuren hade visserligen förbjudit import och spridning av samtliga av Marx och Engels tidigare publicerade verk. Censurmyndigheten var instruerad att förbjuda verk som "sprider de farliga socialistiska och kommunistiska lärorna" eller "väcker fiendskap och hat mellan klasserna". Men vad gäller Kapitalet kom den fram till att "endast ett fåtal personer i Ryssland kommer att läsa verket och än färre kommer att förstå det", och att Marx analys inte var applicerbar på ryska förhållanden. Boken godkändes därför för spridning - under förbehåll att en bild av Marx ej bifogades eftersom man ville undvika en personkult.

Den ryska utgåvan av det första bandet av Kapitalet trycktes i 3 000 exemplar och efter sex veckor hade 900 av dessa exemplar sålts - ett resultat som skulle glädja en förläggare även i dag. Efter ett år var hela den ryska upplagan nästan slutsåld - samtidigt som den tyska på 1 000 exemplar behövde hela fem år innan en ny utgåva blev nödvändig. Marx fick således inledningsvis störst spridning i Ryssland; hans verk diskuterades inte enbart i revolutionära kretsar utan inom intelligentian i stort. Det var också de ryska recensionerna av Kapitalet som Marx var mest nöjd med.

Den franska översättningen av Kapitalet gavs ut 1872-1875 i en serie häften. Översättningen utfördes av Joseph Roy i samråd med Marx. Den franska utgåvan är den sista som Marx var med och redigerade, och han genomförde stora ändringar i texten. I synnerhet omarbetades avsnittet om varans fetischkaraktär och det avslutande avsnittet om den primitiva ackumulationen. I efterordet till den franska utgåvan skrev han därför: "Vilka eventuella litterära defekter som denna franska utgåva än kan ha, har den i förhållande till originalet ett självständigt vetenskapligt värde och bör konsulteras till och med av läsare som kan tyska." I ett brev till Danielson rekommenderade han även alla översättare av Kapitalet att använda både den franska och tyska utgåvan.

Engels ogillade dock den franska utgåvan. Han tyckte att framställningen hade blivit ytligare och uttryckte tvivel på om Kapitalet överhuvudtaget lämpade sig på franska. I ett brev till Marx skrev han att det "har blivit allt mer omöjligt att tänka originellt i den tvångströja som den moderna franskan utgör". I redigeringen av den tredje och fjärde tyska utgåvan valde han att endast konsultera den franska utgåvan, och tog enbart med enstaka ändringar som Marx infört. Eftersom den fjärde tyska utgåvan blev standardutgåvan för Kapitalet, innebar det att den sista utgåva som Marx själv redigerade, och de nya teoretiska insikter som Marx utvecklade där, inte spreds utanför Frankrike.

I England påbörjade Samuel Moore och Edward Aveling en översättning av första bandet, under Engels redaktörskap. För att undvika att översätta Marx tyska översättningar av engelska källor identifierade Eleanor Aveling (dotter till Marx) de engelska citat som Marx hade använt. Översättningen, som publicerades 1887, utgick från den tredje tyska utgåvan, och omfattade endast första bandet. Till översättningen fogade Engels en ny kapitelindelning.

1848 publicerades Marx för första gången på svenska. Den kommunistiske skriftställaren Pehr Götrek hade översatt Kommunistiska manifestet och publicerat verket under titeln Kommunismens röst. Den kända uppmaningen "Proletärer i alla länder, förenen eder!" hade dock av den kristne Götrek ändrats till "Folkets röst är Guds röst".

1912 tilldelades socialdemokraten Rickard Sandler uppdraget att översätta de tre banden av Kapitalet. De skulle ges ut på Tidens förlag under förlagschefen Gustav Möllers försorg. "Den röde bankiren" Olof Aschberg donerade 6 000 kr till projektet. På grund av Sandlers många andra uppdrag för partiet - inklusive arbete i riksdagen och en kortare period som statsminister 1925-1926 - flyttades datum för utgivningen ständigt. Till slut kunde de tre banden ges ut 1930-1933; totalt över 2 000 sidor i form av häften med en upplaga på 4 000 exemplar. Sandler inledde sitt förord till översättningen med observationen att "[m]er än sextio år har hunnit gå, då nu Marx' främsta arbete börjar utgivas i en svensk översättning. Hastat har det sannerligen inte."

Sandlers översättning utgick från Engels fjärde tyska utgåva. Men Kautskys folkutgåva av Kapitalet - som innehöll en rad substantiella ändringar av Marx text - konsulterades flitigt, liksom den franska utgåvan. I slutet av översättningen kände Sandler att det fanns ett behov av att gå igenom texten ännu en gång, för att "gjuta om det hela i en stildräkt och terminologi av större enhetlighet och högre pregnans." Så skedde dock inte, och Sandler beklagade att översättningen ibland snarare bar en tysk-svensk än en svensk prägel. Men allt som allt var han mycket nöjd med att den svenska allmänheten nu kunde fördjupa sina kunskaper i Marx analys och lyfta Kapitalet från att vara en bok "om vilken man mycket talat men föga vet".

Nästan 40 år efter Sandlers översättning utkom en ny översättning av de tre banden samt Teorier om mervärdet. Översättningen utfördes av Ivan Bohman, Ruth Bohman, Bo Gustafsson och Arno Seyler. Ivan Bohman, som översatte det första och andra bandet, var folkskollärare, född i en arbetarfamilj i Norrköping 1903. Han gifte sig med Ruth Bohman, som föddes i Kalix i Norrbotten 1913 och växte upp i Åsele i södra Lappland. Svärsonen Bo Gustafsson skrev förordet till första bandet av Kapitalet, som utkom 1969, och hjälpte Ruth Bohman med översättningen av tredje bandet efter Ivan Bohmans död 1970. Gustafsson var aktiv i 1960-talets maoistiska rörelse. Hans förord inleds inte med Marx utan med Mao, en tidstypisk markering. Förordet innehåller en gedigen och initierad biografisk bakgrund till hur Kapitalet författades och är relevant läsning än i dag.

När Arkiv Förlag nyligen gav ut en sjätte upplaga av Bohmans översättning av första bandet fick Gustafssons text ge vika för ett nyskrivet förord av Mats Lindberg, professor i statsvetenskap vid Örebro universitet. Där Gustafsson främst ville placera in Marx teori i ett politiskt sammanhang vill Lindberg foga in den i ett akademiskt. Gustafsson skriver: "'Kapitalet' är ett skarpt vapen, som Marx placerat i arbetarklassens hand. Det är till för att användas." I kontrast till detta menar Lindberg att han "är kritisk mot de tolkningstraditioner som vill göra Marx till främst filosof eller politisk ideolog och som läser Kapitalet som (huvudsakligen eller enbart) filosofi eller politisk ideologi. Jag betraktar i stället Kapitalet som en klassiker inom samhällsvetenskapernas historia".

1985 publicerade Mats Lindberg en egen översättning av kapitlet om varan från den första utgåvan av första bandet från 1867. Till översättningen bifogades en korrekturlista till Ivan Bohmans översättning. Denna korrekturlista infogades i den femte och sjätte upplagan av första bandet av Kapitalet.

Andra bandet översattes av Ivan Bohman och utkom 1971. Den senaste upplagan är från 1985. Tredje bandet översattes av Ruth Bohman (med bistånd från Bo Gustafsson, vilket dock ej är angivet i det tryckta alstret) och utkom 1973. Den senaste upplagan är från 1978. Delar av Teorier om mervärdet översattes av Arno Seyler i urval av Hans Isaksson och utkom 1975, vilket också är den enda upplagan. Utgivningen skedde ursprungligen på Bo Cavefors bokförlag i samarbete med tidskriften Clarté. Arkiv Zenit förlag tog sedan över utgivningen.

Fyrtio år efter Ivan Bohmans översättning av första bandet är nu en ny översättning redo för tryck. Vilka är då de två personerna som ligger bakom denna nyöversättning? John Takman (1912-1998) var en av efterkrigstidens mest framstående kommunister. Till yrket var han socialläkare och politiskt innehade han en rad olika uppdrag. 1947-1951 var han ordförande för Svenska Clartéförbundet och 1947-1956 var han redaktör för tidskriften Clarté. Därefter deltog han i partistyrelsen för Vänsterpartiet Kommunisterna (fram till 1967 Sveriges Kommunistiska Parti) 1957-1976 och satt i riksdagen 1971-1976. 1977 bröt han sig tillsammans med flera andra ut ur VPK och bildade Arbetarpartiet Kommunisterna (APK). Politiskt arbetade han bland annat med romernas situation, arbetsmiljö, kärnkraft, Vietnamkriget och sexualpolitik. Sonen Jonte Takman (född 1947) var verksam i Vietnamrörelsen och medlem i VPK och senare APK. I dag är han pensionerad läkare och bosatt i Stockholm.

Från början var John och Jonte Takmans målsättning endast att ge ut en nyutgåva av Sandlers översättning, eftersom de var missnöjda med Ivan och Ruth Bohmans. Jonte Takman var bevandrad inom det tidiga 90-talets tekniska utveckling och använde den nya OCR-inscanningsmetoden för att digitalisera Sandlers utgåva. Tanken var att modernisera hans något ålderdomliga språkbruk och trycka boken på ett lämpligt förlag. Men allt eftersom arbetet fortskred och allt fler ändringar infogades i Sandlers text blev det uppenbart att en helt ny översättning var nödvändig. De utgick då från den tillgängliga MEW-utgåvan och jämförde med Roys franska översättning och Fowkes och Moores och Avelings engelska översättningar.

När John Takman avled 1998 var större delen av översättningen färdig men i behov av en redaktionell genomgång. Den genomfördes 2006-2013. Det tog så lång tid eftersom vi arbetade på kvällar och helger i mån av tid, och eftersom Kapitalet helt enkelt är ett omfattande och svårredigerat verk. Runt 3 000 arbetstimmar är nedlagda i redigeringen.

Vid redigeringen av nyöversättningen använde vi förutom MEW även MEGA2. De historiskt och teoretiskt mest betydelsefulla redaktionella anmärkningarna från båda utgåvorna har inkluderats, tillsammans med översättarnas egna kommentarer.

Vad är nytt i jämförelse med Ivan Bohmans översättning? Tre saker är av vikt: den språkliga bearbetningen, inkluderingen av textpassager ur den franska utgåvan och den digitala kartläggningen av Marx samtliga referenser.

I förordet till sin översättning av första bandet av Kapitalet skrev Ivan Bohman att "Marx skrev visserligen en oerhört tung och 'massiv' tyska", men att han försökt kompensera för detta i sin översättning. Man kan dock på goda grunder hävda motsatsen: Marx var en stor litterär stilist och skrev en väldigt snärtig och rapp tyska. Vad Bohman lyckades göra var att ta Marx litterärt intressanta tyska och förvandla den till en oerhört tung och 'massiv' svenska. Detta var främsta skälet till att John Takman tyckte att det var relevant att påbörja en nyöversättning. I nyöversättningen har stor vikt lagts vid Marx språkbruk; hans tempoväxlingar, skarpa formuleringar, polemiska sinne, citatteknik och poetiska uttryck.

Det finns även en annan viktig aspekt i jämförelsen med Bohmans verk. Mycket tidigt utsattes Bohmans översättning för kritik, och en korrekturlista till översättningen infogades i de senare upplagorna. Bohmans översättning var helt enkelt behäftad med en rad felaktigheter. Dessa felaktigheter har inte korrigerats i efterkommande upplagor - även den senaste sjätte upplagan som gavs ut under hösten 2013 innehåller en längre korrekturlista. Låt oss ta ett exempel. I första kapitlet diskuterar Marx relationen mellan produktivkraften hos det arbete som är nedlagt i en vara, och värdestorleken hos denna vara. Två meningar i Bohmans översättning beskriver förhållandet på detta sätt:

"I allmänhet: ju större arbetets produktivkraft är, desto mindre den för en artikels tillverkning behövliga arbetstiden, desto större dess värde. En varas värdestorlek växlar alltså direkt med kvantiteten och omvänt mot produktiviteten av det arbete, som tar gestalt i varan."

Här har en hel mening fallit bort, och "desto större dess värde" ska vara "desto mindre dess värde". I John och Jonte Takmans översättning lyder passagen så här:

"Allmänt gäller att ju större arbetets produktivkraft är desto mindre arbetstid går åt för att framställa en artikel, desto mindre mängd arbete kristalliseras i den och desto mindre blir dess värde. Och omvänt, ju mindre arbetets produktivkraft är desto mer nödvändig arbetstid går åt för att framställa en artikel och desto större blir dess värde. En varas värdestorlek varierar således direkt med dess innehåll av materialiserat arbete och omvänt med produktivkraften hos detta arbete."

Det bakgrundsmaterial som Marx till stora delar inhämtade på British Museum var digert: ekonomisk teori, historia, politisk filosofi, naturvetenskapliga undersökningar, regeringsrapporter, tidsskrifter, skönlitterära skildringar, jordbruksdata, religiösa verk, reseskildringar, klassiska verk från antiken, pamfletter etc. Allt detta blandades friskt i Marx analys, och Francis Wheen har med rätta beskrivit Kapitalet som en föregångare till modernismens collageteknik. Att Marx använder ett sådant brett material visar både hur många olika perspektiv han samtidigt anlägger för att förstå det kapitalistiska produktionssättet, och vilka svårigheter en översättare stöter på när så många olika språkliga nivåer samverkar på samma sida. En sådan svårighet var de många olika citat som Marx gör bruk av. Marx översatte själv sina källor, men för att undvika att citat översätts två gånger - först till tyska av Marx och sedan till svenska - beslöt sig John och Jonte Takman att översätta citaten direkt från originalspråk.

I anknytning till översättningen av de olika citaten började Jonte Takman även att digitalt kartlägga Marx referenser. I dag har många klassiska verk scannats in digitalt och finns tillgängliga i olika öppna eller slutna arkiv på internet (såsom exempelvis Google Books). Eftersom dessa digitala verk är sökbara går det att spåra samtliga citat som Marx använder. Detta är dock inget nytt; både MEW och MEGA2 innehåller flertalet av Marx citat i originalspråk. Det nya är att länkar har identifierats till samtliga citat, så att inte bara själva citatet blir tillgängligt på sitt ursprungsspråk utan även hela det verk och den sida i verket som citatet är hämtat ur (dessutom har vissa felaktiga källhänvisningar i MEW och MEGA2 korrigerats). Detta demokratiserar hela läsprocessen eftersom samtliga läsare kan sätta sig in i hela den textvärld som Marx öste ur för att förstå sin samtid. Totalt rör det sig om cirka 1 400 citat fördelade över cirka 450 källor. Detta digitala arkiv kommer att göras tillgängligt på internet i anslutning till publiceringen av nyöversättningen.

Som tidigare nämnts var den sista versionen av Kapitalet som Marx själv redigerade inte den andra tyska utgåvan från 1873, utan den franska översättningen från 1875. I MEGA2-utgåvan av den fjärde tyska utgåvan av första bandet av Kapitalet publicerades även en sextiosidig förteckning över de passager som skiljer sig åt mellan den fjärde tyska utgåvan och den första franska utgåvan. Denna förteckning har översatts till svenska, och de mer betydelsefulla ändringarna infogar vi i den löpande texten i form av kommentarer. Med detta presenteras en ny sida av Kapitalet. Ett exempel. I den tyska utgåvan motiverar Marx varför han väljer att titta på England när han studerar historien om expropriationen av landsbygdsbefolkningen från gård och grund:

"Denna expropriations historia ser delvis olika ut i olika länder och genomlöper de olika faserna i olika ordningsföljd och under olika historiska perioder. Bara i England, som vi därför tar som exempel, antar den sin klassiska form."

Ska vi förstå detta som att den "klassiska formen" innebär att länder som ännu inte har genomgått den kapitalistiska utvecklingen kommer att - med undantag för vissa smärre variationer beroende på lokala omständigheter - gå samma öde till möte som England? Rör det sig om en historiedeterminism? I den franska utgåvan skriver Marx:

"Denna expropriation har än så länge endast fullbordats på ett genomgripande sätt i England. Detta land spelar således med nödvändighet huvudrollen i vår skiss. Men alla andra av de västeuropeiska länderna genomgår samma rörelse trots att den ändrar färg i takt med de lokala omständigheterna; antingen smalnar den av i en allt trängre omkrets eller så får dess uttryck en mindre särpräglad betoning, eller så följer den en annan successionsordning."

Här preciserar Marx svar på frågor som väckts utifrån läsningen av den tyska utgåvan. Ja, de västeuropeiska länderna kommer att genomlöpa samma utveckling som England. Men för övriga länder är frågan faktiskt öppen. Bakgrunden var bland annat Marx ökade intresse för den ryska utvecklingen. Där var det osäkert om den demokratiska bygemenskapen skulle gå under i en kapitalistisk industrialisering, eller om den kunde användas som en hävstång tillsammans med andra progressiva rörelser för att undvika expropriationen på privategendomens basis och möjliggöra en övergång till en egendomsform baserad på gemensamt ägande.

Vi är nu färdiga med översättningen av första bandet av Kapitalet. Till detta har även Viktor Grut genomfört ett omfattande typografiskt arbete med att hitta en modern lösning på strukturen för tabeller, fotnoter, kommentarer och kapitelindelning. Endast en sak återstår: ett förlag som vill ge ut boken. Därefter kan den svenska politiska diskussionen berikas med en nyöversättning av Marx mest betydelsefulla verk.

För frågor eller synpunkter kan artikelförfattaren kontaktas via enander[kanelbulle]fysik.su.se.

Referenser

K. Anderson, Marx at the Margins, Chicago 2010

A. Ericsson, John Takman - "Läkare i rött", D-uppsats i historia, vårterminen 2004, Södertörns högskola

B. Gustafsson, Till minnet av Ivan Bohman, ur Gnistan, nr 8, 1970

R. Hecker, Die Entstehungs-, Uberlieferungs- und Editionsgeschichte der ökonomischen Manuskripte und des "Kapital", ur E Altvater (red), Kapital.doc, Munster 1999

K. Marx, Kapitalet, första bandet, Stockholm 1930

K. Marx, Kapitalet, första bandet, Lund 1997

K. Marx, Kapitalet, första bandet, Lund 2013

Y. Möller, Rickard Sandler, Stockholm 1990

A. Resis, Das Kapital Comes to Russia, Slavic Review, vol. 29, nr 2, 1970

B. Ring, Ruth - en kvinna i det tjugonde seklet, Folket i Bild/Kulturfont, tillgänglig på www.fib.se/kultur/levande-historia/item/944-ruth-en-kvinna-i-det-tjugonde-seklet (ogiltig länk!!)

C.-E. Vollgraf och J. Jungnickel, Marx in Marx's Words?, International Journal of Political Economy, vol 32, nr 1, 2002

F. Wheen, Marx's Das Kapital, London 2006

Nytt på Clartébloggen

Petrograd 18 juni 1917

St Petersburg, 18 juni 1917

Benny Andersson - 17 juni 2017

Söndagen den 18 juni för jämt hundra år sedan började som en klar och blåsig morgon i Petrograd, som staden hade döpts om till vid världskrigets utbrott. Redan i gryningen hade arbetarna samlats på Viborgsidan. Nu strömmade de över broarna mot Nevsky Prospekt, där de strålade samman med matroser...

Läs mer...

Svar till: "Vänstern och arbetarklassen - allians eller fiendskap?"

Olle Josephson - 7 juni 2017

Bengt Håkanssons plädering för en restriktiv invandringspolitik ger ju inte uttryck för Clartés linje i dessa frågor – tvärtom. Däremot ger det uttryck för en säkert uppriktig oro för att arbetarklassens positioner ska försvagas ytterligare. Den förtjänar därför ett ordentligt bemötande. Med all...

Läs mer...

Vänstern och arbetarklassen - allians eller fiendskap?

Bengt Håkansson - 5 juni 2017

Hur ska vi ta ställning politiskt? Vad är rätt och vad är fel för oss som anser oss vara socialister? Vilka vägar leder framåt och vilka är återvändsgränder? Finns det alls något att hålla sig till eller är det upp till vara och en att göra goda gärningar och hoppas på att den ackumulerade...

Läs mer...

Läs Clarté på nätet! Nr 4/16 Arbetarna - klassen med nio liv

Bildtext

Nationalstaten död? Men den rör ju på sig!

Daniel Hedlund - 29 december 2016

Det sägs att nationalstaten är överspelad och att kapitalisterna har blivit globalister. Tvärtom,...

Läs mer...

Bildtext

Planeten pallar inte mer

Åke Kilander - 29 december 2016

År 2016 var det varmaste året i modern tid, och forskare rapporterar om ett istäcke kring Arktis...

Läs mer...

Bildtext

En professor retuscherar historien

Magnus Göransson - 29 december 2016

I 2010-talets politiska klimat ska 1900-talshistorien helst beskrivas som en strid mellan liberal...

Läs mer...