Jag är tillbaka i Bagarmossen efter en längre resa. Det finns inget sätt att återvända. Varje hållplats på väg ut genom de södra förorterna blir mer och mer ett minne för varje gång jag passerar dem. Om ett par veckor blir jag utkastad från ännu ett svartkontrakt. Skillnaden den här gången ; det här hann bli mitt hem. Jag försökte förgäves att inte fästa mig vid tryggheten i en adress, ljuset från fönsterna på andra sidan gården, elljusspåren ut mot Nackareservatet. Försökte att inte göra den här platsen till min, eller tro att gatorna skulle vara mina bara för att jag lärt mig dess namn, namngett dess platser med minnen.

I fyra år smög jag genom trapphuset, gick tyst över golv som inte var mina, bävade över det där samtalet som jag visste skulle komma förr eller senare. Det hjälpte mycket lite. När jag i en trafikerad korsning fick höra att jag måste flytta rycktes de senaste årens relativa trygghet undan. Tillbaka ut i Blockets helveteskrets av överhyror och sexuella trakasserier, tillbaka till desperata facebook-inbjudningar om en förestående bostadslöshet, tillbaka till böckerna nedpackade i flyttlådor i andras förråd.

Bagarmossen valde mig. Precis som Fridhemsplan, Tumba och Sockenplan. Precis som Kallebäck, Kortedala, Bergsjön innan dess. Alla dessa platser där "hemma" blev ännu en adress jag aldrig hann lära mig innan jag var tvungen att flytta igen. Valfriheten outsourcad till en bostadspolitik där bara de rika ska ha någonstans att bo.

Men Bagarmossen var annorlunda. Jag hann stå vid dess hållplatser och vänta på ersättningsbussar som aldrig kom, han sitta på Café Cannella och Lilla Bagis och skriva mig bort från dikten, hann göra den här platsen till min. Jag skriver i imperfekt, för snart är jag inte här längre. Jag kommer inte glida ner till Sherlock Holmes Inn och förvandla dagarna till nätter med människorna som blev mina vänner. Tusen förälskelser har brunnit och slocknat här, jag har gått planlöst mellan den här lägenhetens väggar för att förstå varför, gett upp och förlåtit mig själv. Sen börjat om på nytt. Men snart är jag inte här längre.

Mitt i allt detta sitter jag och försöker skriva färdigt diktsamlingen som kommer ut på Ordfront förlag nästa vår, Vad ska vi göra med varandra.

En samling där många av dikterna kretsar kring just detta. Ickepolitiken som bryter sig in i våra liv. Hur det politiska alltid är personligt. Det är en kärleksförklaring till en stad verkligheten lärt mig att hata. En omöjlig kärlek, ett kärleksfullt hat.

Jag vet inte vad jag försöker säga förutom att jag misslyckades med att inte fästa mig vid ett hem som inte var mitt. Och att det finns två saker jag saknar väldigt mycket nu. Någonstans att bo och en ny bostadspolitik.

Placera ut extra styrkor vid stadshuset i natt.

Nytt på Clartébloggen

Bolsjevikernas centralkommitté sammanträder den 10 oktober 1917.

Petrograd, 10 oktober 1917

Benny Andersson - 9 oktober 2017

Den 10 oktober 1917 vaknade Petrograds invånare till vad som såg ut att bli ännu en dag av regn och kalla vindar från Neva och Finska viken. Vänstermensjeviken Sukhanov lovade sin hustru att sova över på arbetet, som han brukade när vädret var dåligt. Strax före tio på kvällen började det knacka...

Läs mer...

MODERN av Bertolt Brecht på Teater Tribunalen

Webbredaktionen - 8 oktober 2017

Revolution kräver kamp. Kamp kräver kunskap. Kunskap kräver medvetenhet. Pelagea Wlassowa är en enkel kvinna. Hon sköter hemmet, tar hand om sin son och accepterar stilla att hon inte har någon möjlighet att påverka sitt liv. Men en dag kommer hon i kontakt med en grupp revolutionärer. Ofrivilligt dras hon...

Läs mer...

NMR:s senaste göteborgshistoria

Hans Isaksson - 1 oktober 2017

NMR-marschen i Göteborg den sista september blev trots massiv förhandspublicitet och dito polisskydd mot tiotusentals förbannade göteborgare  ingen odelad framgång för nazisterna. Såvitt man inte vill kalla en eskorterad promenad från den ena ICA-butiken till den andra och åter för en framgång. Jimmy...

Läs mer...

Läs Clarté på nätet! Nr 4/16 Arbetarna - klassen med nio liv

Bildtext

Marx står sig

Nina Björk - 29 december 2016

Marxismen har gett mig de bästa redskapen för att förstå den kapitalism vi lever i, förklarade...

Läs mer...

Bildtext

Klass med nio liv (intervju)

Beverly J Silver - 29 december 2016

Fackligt folk i USA på 1920-talet hade inte många skäl för optimism. Medlemstalen hade rasat, och...

Läs mer...

Bildtext

Planeten pallar inte mer

Åke Kilander - 29 december 2016

År 2016 var det varmaste året i modern tid, och forskare rapporterar om ett istäcke kring Arktis...

Läs mer...