Att dagens arbetsmarknad skapar psykisk ohälsa, belastningsskador och dödsolyckor är varken nytt eller förvånande. Den arbetande människan är liten på jorden i förhållande till sin arbetsgivare. Men det är en nyhet att unga kvinnor tar ut flest sjukdagar, bland annat på grund av ökad psykisk ohälsa. Det får paradoxalt nog ses som ett friskhetstecken. Människan är tillräckligt frisk att bli sjuk av kapitalismen. Sjuka och utslitna riskerar vi alla att bli, men den kvinnliga delen av arbetsmarknaden är särskilt hänsynslös.

Den svenska arbetsmarknaden har omsorgsfullt under hela sin livstid upprätthållit en könsuppdelning, till kvinnors nackdel. Arbetsmarknaden är ingen dans på rosor varken för män eller kvinnor, men könsuppdelningen tillåter en status quo för kvinnors sämre arbetsvillkor och bibehåller kvinnors svaga position på arbetsmarknaden.

Uppdelningen är en politisk konstruktion. Kvinnor som grupp reglerades via stat och kollektivavtal in på den svenska arbetsmarknaden - på den manliga gruppens villkor. En mycket framgångsrik reglering, kan tyckas, eftersom den än i dag, trots formellt lika villkor, fortsätter att rekonstruera sig. Kvinnors lägre värde är inbyggt i själva arbetsmarknadens logik.

Kvinnor är och har varit en mycket bekväm arbetskraftsreserv för stat och kapital. Under första delen av 1900-talet bidrog föreställningen om mannen som familjeförsörjare till att unga kvinnor ansågs kunna utnyttjas särskilt hårt, då deras kroppar inte likt männen skulle hålla i ett helt arbetsliv. En föreställning som än i dag syns i arbetsskadestatistiken.

Stat och kapital drar fortfarande stor nytta av denna uppdelning, där halva befolkningen kan nedvärderas när det gäller löner, arbetsvillkor och värdighet. Än mer bekvämt med den rasistiska dimensionen. Vård-, omsorg- och servicesektorn bärs i stort upp av arbetarkvinnor med utomnordisk bakgrund.

En jämställd arbetsmarknad är givetvis eftersträvansvärt, men knappast möjligt inom kapitalismen. Däremot är det möjligt, och en förutsättning för förändring, att stärka den kvinnliga delen av arbetarklassen. Arbetarkvinnors psykiska ohälsa är arbetarklassens psykiska ohälsa. En nedbruten kvinna är inget negativt för kapitalet, det är negativt för dess motståndare. En uppbackad och stärkt kvinna banar väg för en starkare arbetarklass och arbetarrörelse. Då öppnas också möjligheten att omstöpa den ojämlika ordningen i sin helhet.

Nytt på Clartébloggen

Antifascismen: En lidelsefull rörelse som aldrig lider

Alexandra Starud - 22 juli 2017

När vi talar från en position som antifascister talar vi inte sällan om dystopiska framtidsscenarion. Vi talar inte sällan om nazisternas våldsdåd och mord. Vi talar om fascismens framfart över europa och att trettiotalsretoriken kommit tillbaka. Därefter talar vi om strategier för att förhindra...

Läs mer...

Venezuela igen

Martin Fahlgren - 19 juli 2017

Utvecklingen i Venezuela är mycket kritisk. Det är därför viktigt att alla följa med i vad som håller på att ske: Hur arbetar reaktionen för att gripa makten, hur agerar "chavisterna" , hur beskrivs utvecklingen i vanliga massmedia? Hur det går för Venezuela kan spela stor roll för utvecklingen i...

Läs mer...

18 Juli 1917, Finlands första självständighetsförklaring?

Anders Björnsson - 17 juli 2017

Juli 1917 var en orolig månad i det ryska riket. Folk demonstrerade på gator och torg, särskilt i huvudstaden Petrograd, det strejkades, landsbygden jäste, soldater övergav fronten. Den provisoriska regeringen under kadetpolitikern furst Gregorij Lvov var oförmögen att styra landet, dra Ryssland...

Läs mer...

Läs Clarté på nätet! Nr 4/16 Arbetarna - klassen med nio liv

Bildtext

Ledare - Reepalus linje 2

Mikael Nyberg - 29 december 2016

En bekant hamnade bredvid en höjdare från Wall Street vid en middag i New York. De kom in på de...

Läs mer...

Bildtext

Recensioner

Redaktionen - 29 december 2016

Eyvind

Läs mer...