I början av december förra året fördes Nelson Mandela till sjukhus i Pretoria. Det vållade inga särskilda rubriker eller kommentarer i massmedia. Men naturligtvis ligger dödsrunorna sen länge klara på tidningar, i radio och i teve. Som vanligt säger man att allt är väl och att det bara är rutinundersökningar som ska genomföras. Men Nelson Mandela är 90+. Han är en mycket gammal man som satt inne nästan trettio år i fängelset på Robben Island där han knackade sten. Han lever sen länge i en avlägsen by och gör inga framträdanden. Det är ingen hemlighet att han också har gått in i sin egen värld och knappast längre kan omfatta vad som sker runt honom.

Jag tänkte på Mandela denna mörka december. Påminner mig hans ord från rättegången i det tidiga 1960-talet där han riskerade att bli dödsdömd och hängd av den vita apartheidregimen. I sitt försvarstal sa han att "hans kamp varit värd att leva för. Därmed vore den också värd att dö för".

Vi vet hur det gick. Som den sista ömkliga resten av den långa mörkertiden av kolonialism störtades apartheidsystemet i gruset. Mandela blev president. Så sent som i mitten av 1980-talet trodde jag nog att den vita regimen i Syd-Afrika skulle kunna bita sig kvar tills jag själv hade hunnit dö. Men jag tog fel. Jag såg den falla. Och den dag när Mandela vandrade ut i friheten tjocknade det i halsen. Friheten var trots allt möjlig. Alltid möjlig. Trots allt.

8310_01.jpgHenning Mankell.

Idag är den klassiska kolonialismen besegrad. De allra flesta människor som i dag bebor den afrikanska kontinenten har inga egna minnen av det koloniala förtrycket. Eftersom den allmänna historieundervisningen är lika dålig som i den svenska skolan, i stora delar av Afrika, håller redan det allmänna minnet av kolonialismens elände och människoförakt att försvinna.

Det finns människor, inte minst intellektuella med svaga kunskaper, som menar att Afrikas framtid redan är förbi. För dom är Afrika bara ett; trots att kontinenten består av över 50 länder, med olika politisk och kulturell bakgrund. Men naturligtvis har den afrikanska kontinenten lika mycket framtid som vilket annat land eller kontinent, som helst. Otvetydiga tecken pekar framåt. I dag är det färre diktaturer än för tjugu år sen, färre inbördeskrig eller andra konflikter. Den ekonomiska utvecklingen går också framåt.

För mig framstår det som en avgörande sanning att det egentligen bara finns ett grundläggande problem på den afrikanska kontinenten: fattigdomen. Jag ser inga andra avgörande problem som inte direkt eller indirekt är kopplade till denna fattigdom.

Och fattigdomen är skapad. Afrika har författigats av kolonialismen. Därför är det vårt ansvar att assistera. Det gör vi genom att skriva av alla eländiga lån, bidra till utbildning på afrikanernas egna villkor, och allt det andra som kan anses vara en liten återbetalning av allt vi plundrat.

Kolonialismen och imperialismen berövade den afrikanska kontinenten hundratals år av utveckling. Men Afrika är nu på väg att återta sin framtid. Till sist.

Nytt på Clartébloggen

Petrograd 18 juni 1917

St Petersburg, 18 juni 1917

Benny Andersson - 17 juni 2017

Söndagen den 18 juni för jämt hundra år sedan började som en klar och blåsig morgon i Petrograd, som staden hade döpts om till vid världskrigets utbrott. Redan i gryningen hade arbetarna samlats på Viborgsidan. Nu strömmade de över broarna mot Nevsky Prospekt, där de strålade samman med matroser...

Läs mer...

Svar till: "Vänstern och arbetarklassen - allians eller fiendskap?"

Olle Josephson - 7 juni 2017

Bengt Håkanssons plädering för en restriktiv invandringspolitik ger ju inte uttryck för Clartés linje i dessa frågor – tvärtom. Däremot ger det uttryck för en säkert uppriktig oro för att arbetarklassens positioner ska försvagas ytterligare. Den förtjänar därför ett ordentligt bemötande. Med all...

Läs mer...

Vänstern och arbetarklassen - allians eller fiendskap?

Bengt Håkansson - 5 juni 2017

Hur ska vi ta ställning politiskt? Vad är rätt och vad är fel för oss som anser oss vara socialister? Vilka vägar leder framåt och vilka är återvändsgränder? Finns det alls något att hålla sig till eller är det upp till vara och en att göra goda gärningar och hoppas på att den ackumulerade...

Läs mer...

Läs Clarté på nätet! Nr 4/16 Arbetarna - klassen med nio liv

Bildtext

Timothy Snyder sprider myter

Daniel Lazare - 29 december 2016

Partisaner, judiska motståndsrörelser i och inte minst Sovjet drog lika mycket elände över...

Läs mer...

Bildtext

Ledare - Reepalus linje 2

Mikael Nyberg - 29 december 2016

En bekant hamnade bredvid en höjdare från Wall Street vid en middag i New York. De kom in på de...

Läs mer...

Bildtext

Krönika

Margareta Zetterström - 29 december 2016

Jan Myrdal har fått kritik för sin medverkan i Nya Tider. Han försvarar sig med att tidningen inte är...

Läs mer...