Det finns mycket kvar att göra, men det kommer folk att fixa. Biståndsarbetaren Gunnar Kraft är hoppfull efter över tjugo år i Östafrika.

Jag undrar om folk i Europa förstår den snabba omvandlingen. Visst är problemen stora och kommer att fortsatt vara stora. De fattiga är ännu omkring 50 procent i de flesta länder. Problem med korruption, maktmissbruk och stater som faller samman kvarstår. Medelklassen växer dock snabbt och kommer om några år att utgöra omkring 50 procent av befolkningen. Det kan räknas på olika sätt men förändringen går sanslöst fort. Se bara i köpcentra i Nairobi! De har samma tempelfunktion som i Sverige; efter kyrkan på söndagarna fylls de av familjer.

Hälsoproblemen växer så att i många länder har man problem med övervikt och alla välfärdssjukdomar, men givetvis samtidigt problem med undernäring och felnäring.

Det pågår en enorm förändring i Afrika med stor tillväxt och politiska system som sakta får större stabilitet. Människor med utbildning accepterar inte maktmissbruk och korruption. Det finns numera även tidningar med spridning som bildar och skapar opinion. Upplagorna är visserligen små men unga människor läser nyheter över nätet. Det finns, för att ta ett exempel, nära 25 miljoner mobilabonnemang i Kenya och ungefär lika många i Tanzania. Och antalet växer snabbt. Du kanske inte har tillgång till toalett (endast 30 procent har tillgång till en sådan lyx), men du har en mobiltelefon!

Gernom mobiltelefonerna har vanligt folk nu tillgång till banktjänster, något som bara för några år sedan varit förbehållet ytterst få privilegierade. Safaricom startade M-pesa i Kenya för 10 år sedan. Nu finns det 17 miljoner kunder i M-pesa-systemet.

Det juridiska systemet i många länder har varit helt omöjligt eller genomkorrumperat. Men i Kenya, som leder processen, pågår en genomgripande juridisk reform som ska leda fram till fria och oberoende domstolar och domare som inte längre mutas.

Rwanda har lyckats bekämpa korruption och skapa transparens. En investerad krona från en givare kommer att hamna rätt. Landet har också byggt upp en sjukvård som är i en klass för sig i Afrika. Det finns ett demokratiskt underskott i Rwanda, visst är det så. Men rwandierna kommer säkert att lösa detta.

Etiopien var känt som det drabbade landet för några decennier sedan - svält med jämna mellanrum. Folk lever inte i ett paradis, men Etiopien föder numera någorlunda sin befolkning, även om landet har ett stort demokratiskt underskott med flest arresterade journalister i världen.

Somalia är kanske åter på fötter igen efter tjugo år och blir ett land igen. Utvecklingen drivs av unga (och lite äldre) som återvänder från exilen och vill delta i återuppbygget av landet,

Alltfler återvänder till sina hemländer. Min kollega Brenda, som bodde i ett decennium i USA, säger så här:

- Före 2000 trodde afrikanerna att gräset var grönare på andra sidan. Efter att ha tagit sig till Väst upptäckte de att livet där handlade mer om kvantitet än kvalitet. Återinvandringen började som en rännil men har blivit en strid ström efter finanskrisen i Väst. Man går miste om en del bekvämligheter men det kan inte uppväga känslan av att komma hem igen, att hjälpa till med att utveckla sitt folk, sin kontinent.

8309_01.jpgBusstationen i Nairobi.

Jag kom till Tanzania för 22 år sedan. Sedan har jag jobbat i olika länder i Östafrika. Det enda som är sig likt är klimatet. Annars har allt förändrats. En del på ont - det finns alldeles för mycket bilar på vägarna, eftersom allmänna samfärdsmedel inte håller rimlig standard. Men det mesta på gott. Det finns tickande bomber - som arbetslösheten bland unga män och en alltför snabb tillväxt av storstäderna som inte hinner absorbera tillväxten. Det finns mycket kvar att göra men det kommer folk att fixa. Fattigdom, ojämnt fördelad tillväxt, malaria, HIV, patriarkat, alkohol - massor av problem är kvar. De 54 länderna i Afrika kommer att gå olika vägar, men det kommer att gå framåt med ett eller annat bakslag. Och det kommer helt säkert att bli fler länder. Men även unioner som East African Community kommer att stärkas. Det är lätt att vara hoppfull när man jobbar i Afrika. Här finns redan nu framtiden! -

Nytt på Clartébloggen

Petrograd 18 juni 1917

St Petersburg, 18 juni 1917

Benny Andersson - 17 juni 2017

Söndagen den 18 juni för jämt hundra år sedan började som en klar och blåsig morgon i Petrograd, som staden hade döpts om till vid världskrigets utbrott. Redan i gryningen hade arbetarna samlats på Viborgsidan. Nu strömmade de över broarna mot Nevsky Prospekt, där de strålade samman med matroser...

Läs mer...

Svar till: "Vänstern och arbetarklassen - allians eller fiendskap?"

Olle Josephson - 7 juni 2017

Bengt Håkanssons plädering för en restriktiv invandringspolitik ger ju inte uttryck för Clartés linje i dessa frågor – tvärtom. Däremot ger det uttryck för en säkert uppriktig oro för att arbetarklassens positioner ska försvagas ytterligare. Den förtjänar därför ett ordentligt bemötande. Med all...

Läs mer...

Vänstern och arbetarklassen - allians eller fiendskap?

Bengt Håkansson - 5 juni 2017

Hur ska vi ta ställning politiskt? Vad är rätt och vad är fel för oss som anser oss vara socialister? Vilka vägar leder framåt och vilka är återvändsgränder? Finns det alls något att hålla sig till eller är det upp till vara och en att göra goda gärningar och hoppas på att den ackumulerade...

Läs mer...

Läs Clarté på nätet! Nr 4/16 Arbetarna - klassen med nio liv

Bildtext

Nationalstaten död? Men den rör ju på sig!

Daniel Hedlund - 29 december 2016

Det sägs att nationalstaten är överspelad och att kapitalisterna har blivit globalister. Tvärtom,...

Läs mer...

Litteraturlista och kommentarer - Clarté nr 4/2016

Åke Kilander - 19 januari 2017

Litteraturlista och kommentarer till artiklarna Planeten pallar inte mer och Klokt tänkt om miljön i...

Läs mer...