Det pågår en ny kamp om Afrika. Nu gäller det inte bara råvarorna. Växande marknader står på spel - inte minst för alkoholindustrin.

Under the scramble for Africa på 1800-talet delade Europas stormakter upp kontinenten. Gränser drogs med linjal i stora delar av Afrika. Vi kan ännu se sviterna av den uppdelningen. Kontinenten skulle lätt kunna bestå av flera hundra nationer i stället för dagens 54. Gränserna är både sprängkraft och styrka. Styrka om ledningen, som i Tanzania, inte spelar ut det etniska kortet; svaghet när etniciteten, som i Kenya, blir slagträ i kampen om makten.

I den nya kapplöpningen om Afrika kämpas det om afrikanernas köpkraft. Ett exempel på detta är hur utländska bryggerier försöker förmå människor att dricka mer av deras produkter.

Marknaderna i stora delar av världen är redan mättade, men i Afrika dricker bara omkring hälften av befolkningen alkohol och lika många är under 20 år. Det innebär många potentiella kunder.

Alkoholen är ett utvecklingshinder och skapar ekonomiska och sociala problem. Den var tidigare ett inslag vid högtider av olika slag i Afrika men inte vardagsvara. Det har förändrats under det senaste seklet. Män på landsbygden började mer regelbundet dricka olika brygder gjorda på lokala produkter och förde sedan traditionen vidare in till städerna. Alkoholindustrin har ännu en mycket liten del av marknaden. Omkring 75 procent av all alkohol som konsumeras beräknas vara hembränd eller hemproducerad. Det är något industrin vill ändra på.

Just Drinks, ett forum för bryggerinäringen, konstaterade 2006 att "marknaderna för öl i utvecklingsländerna har blivit avgörande för de multinationella bryggeriernas långsiktiga tillväxtmöjligheter". Befolkningen och köpkraften växer snabbt i Afrika. Därför har bryggerinäringen inlett en kamp om kontinenten.

Några få företag dominerar den globala alkoholindustrin. Störst är SABMiller, Diageo, Heineken och Carlsberg. De har stora resurser att investera i reklam och uppköp av lokala bryggerier i Afrika.

SABMiller finns i 37 länder i Africa, Diageo i 40, Carlsberg i 26 och Heineken i 14. SABMiller har under de senaste 18 månaderna investerat i bryggerier i Angola, Etiopien och Södra Sudan. Heineken har köpt upp fem bryggerier i Nigeria för att behålla sin marknadsledande position.

Bolagen profilerar sig genom reklam, sponsring och annan marknadsföring. Tanzanias landslag heter Kilimanjaro Stars, vilket inte syftar inte på berget utan ölmärket med samma namn. Juniorlandslaget heter Serengeti efter ölen med samma namn. Alkolholnäringen håller sig även med en egen NGO som heter International Centre for Alcohol Policy (ICAP) med syftet att öka intaget av alkohol under maximen "responsible drinking". Man gör alkoholintaget till en privat fråga och inte ett samhällsproblem.

Företrädare för industrin hävdar också att staten tjänar pengar på att tillåta alkohol flöda obegränsat. Men samhällskostnaderna beräknas överstiga intäkterna flera gånger om. Dessutom är de multinationella företagen generellt sett duktiga på att bolla vinster mellan länder och se till att skatt betalas där den är som lägst. Det leder till skatteförluster för de afrikanska staterna som är långt högre än dagens bistånd.

Det finns en folklig rörelse för att bekämpa och förebygga konsekvenserna av alkoholen, förvisso svag men växande. Länder som Kenya, Botswana och Sydafrika tar alkoholen på allvar och har infört olika former av regleringar av tillgång, pris och annonsering. I Sydafrika diskuteras ett totalt förbud mot reklam för alkohol. Det är inga lättköpta segrar eftersom industrin bekämpar all form av samhällelig reglering och förordar självreglering. Det är ännu lätt att köpa politiker (och även forskare) i Afrika och därför krävs det ett aktivt civilt samhälle för att skapa opinion.

8308_01.jpgStora bryggerimonopol köper upp mer och mer av marknaden i Afrika.

Alkoholen är ett exempel på den nya kapplöpningen om Afrika - monopolens kamp om marknaderna.

Nytt på Clartébloggen

Petrograd 18 juni 1917

St Petersburg, 18 juni 1917

Benny Andersson - 17 juni 2017

Söndagen den 18 juni för jämt hundra år sedan började som en klar och blåsig morgon i Petrograd, som staden hade döpts om till vid världskrigets utbrott. Redan i gryningen hade arbetarna samlats på Viborgsidan. Nu strömmade de över broarna mot Nevsky Prospekt, där de strålade samman med matroser...

Läs mer...

Svar till: "Vänstern och arbetarklassen - allians eller fiendskap?"

Olle Josephson - 7 juni 2017

Bengt Håkanssons plädering för en restriktiv invandringspolitik ger ju inte uttryck för Clartés linje i dessa frågor – tvärtom. Däremot ger det uttryck för en säkert uppriktig oro för att arbetarklassens positioner ska försvagas ytterligare. Den förtjänar därför ett ordentligt bemötande. Med all...

Läs mer...

Vänstern och arbetarklassen - allians eller fiendskap?

Bengt Håkansson - 5 juni 2017

Hur ska vi ta ställning politiskt? Vad är rätt och vad är fel för oss som anser oss vara socialister? Vilka vägar leder framåt och vilka är återvändsgränder? Finns det alls något att hålla sig till eller är det upp till vara och en att göra goda gärningar och hoppas på att den ackumulerade...

Läs mer...

Läs Clarté på nätet! Nr 4/16 Arbetarna - klassen med nio liv

Bildtext

Klass med nio liv (intervju)

Beverly J Silver - 29 december 2016

Fackligt folk i USA på 1920-talet hade inte många skäl för optimism. Medlemstalen hade rasat, och...

Läs mer...

Bildtext

Timothy Snyder sprider myter

Daniel Lazare - 29 december 2016

Partisaner, judiska motståndsrörelser i och inte minst Sovjet drog lika mycket elände över...

Läs mer...