Glöm inte att ha ljudet på i din webbläsare.

Beställ nya numret av Clarté!

 

Det pågår en ny kamp om Afrika. Nu gäller det inte bara råvarorna. Växande marknader står på spel - inte minst för alkoholindustrin.

Under the scramble for Africa på 1800-talet delade Europas stormakter upp kontinenten. Gränser drogs med linjal i stora delar av Afrika. Vi kan ännu se sviterna av den uppdelningen. Kontinenten skulle lätt kunna bestå av flera hundra nationer i stället för dagens 54. Gränserna är både sprängkraft och styrka. Styrka om ledningen, som i Tanzania, inte spelar ut det etniska kortet; svaghet när etniciteten, som i Kenya, blir slagträ i kampen om makten.

I den nya kapplöpningen om Afrika kämpas det om afrikanernas köpkraft. Ett exempel på detta är hur utländska bryggerier försöker förmå människor att dricka mer av deras produkter.

Marknaderna i stora delar av världen är redan mättade, men i Afrika dricker bara omkring hälften av befolkningen alkohol och lika många är under 20 år. Det innebär många potentiella kunder.

Alkoholen är ett utvecklingshinder och skapar ekonomiska och sociala problem. Den var tidigare ett inslag vid högtider av olika slag i Afrika men inte vardagsvara. Det har förändrats under det senaste seklet. Män på landsbygden började mer regelbundet dricka olika brygder gjorda på lokala produkter och förde sedan traditionen vidare in till städerna. Alkoholindustrin har ännu en mycket liten del av marknaden. Omkring 75 procent av all alkohol som konsumeras beräknas vara hembränd eller hemproducerad. Det är något industrin vill ändra på.

Just Drinks, ett forum för bryggerinäringen, konstaterade 2006 att "marknaderna för öl i utvecklingsländerna har blivit avgörande för de multinationella bryggeriernas långsiktiga tillväxtmöjligheter". Befolkningen och köpkraften växer snabbt i Afrika. Därför har bryggerinäringen inlett en kamp om kontinenten.

Några få företag dominerar den globala alkoholindustrin. Störst är SABMiller, Diageo, Heineken och Carlsberg. De har stora resurser att investera i reklam och uppköp av lokala bryggerier i Afrika.

SABMiller finns i 37 länder i Africa, Diageo i 40, Carlsberg i 26 och Heineken i 14. SABMiller har under de senaste 18 månaderna investerat i bryggerier i Angola, Etiopien och Södra Sudan. Heineken har köpt upp fem bryggerier i Nigeria för att behålla sin marknadsledande position.

Bolagen profilerar sig genom reklam, sponsring och annan marknadsföring. Tanzanias landslag heter Kilimanjaro Stars, vilket inte syftar inte på berget utan ölmärket med samma namn. Juniorlandslaget heter Serengeti efter ölen med samma namn. Alkolholnäringen håller sig även med en egen NGO som heter International Centre for Alcohol Policy (ICAP) med syftet att öka intaget av alkohol under maximen "responsible drinking". Man gör alkoholintaget till en privat fråga och inte ett samhällsproblem.

Företrädare för industrin hävdar också att staten tjänar pengar på att tillåta alkohol flöda obegränsat. Men samhällskostnaderna beräknas överstiga intäkterna flera gånger om. Dessutom är de multinationella företagen generellt sett duktiga på att bolla vinster mellan länder och se till att skatt betalas där den är som lägst. Det leder till skatteförluster för de afrikanska staterna som är långt högre än dagens bistånd.

Det finns en folklig rörelse för att bekämpa och förebygga konsekvenserna av alkoholen, förvisso svag men växande. Länder som Kenya, Botswana och Sydafrika tar alkoholen på allvar och har infört olika former av regleringar av tillgång, pris och annonsering. I Sydafrika diskuteras ett totalt förbud mot reklam för alkohol. Det är inga lättköpta segrar eftersom industrin bekämpar all form av samhällelig reglering och förordar självreglering. Det är ännu lätt att köpa politiker (och även forskare) i Afrika och därför krävs det ett aktivt civilt samhälle för att skapa opinion.

8308_01.jpgStora bryggerimonopol köper upp mer och mer av marknaden i Afrika.

Alkoholen är ett exempel på den nya kapplöpningen om Afrika - monopolens kamp om marknaderna.

Nytt på Clartébloggen

Reformister, revolutionärer och historiens dynamik. Svar till Benny Andersson

Peter Sundborg - 15 januari 2018

Denna artikel ingår i en diskussionsserie som inleddes i samband med utgivningen av Clarté 3 - 2017 Hundraåringen som försvann - Nya rön om ryska revolutionen. Här hittar du seriens övriga artiklar. Läget inför oktoberrevolutionen. Benny Andersson påstår, om jag fattat rätt, att bolsjevikernas...

Läs mer...

Imperialismen, teori och verklighet. Svar till Peter Sundborg del tre

Benny Andersson - 11 januari 2018

Denna artikel ingår i en diskussionsserie som inleddes i samband med utgivningen av Clarté 3 - 2017 Hundraåringen som försvannHundraåringen som försvann - Nya rön om ryska revolutionen. Här hittar du seriens övriga artiklar. I slutet av 1800-talet hade kapitalismen, enligt Lenin och många andra...

Läs mer...

Återkommunalisera eller förstatliga välfärdsföretag i offentliga sektorn

Martin Oskarsson - 11 januari 2018

En granskning av 1181 så kallade välfärdsföretag visar att deras vinster ökade med en procent mellan 2014 och 2015 till 8,8%. Några av de största capio och praktikertjänst gick med 8,2 respektive 9,2 %. Det är ingen dålig rörelsemarginal som uppnås med hjälp av våra skattepengar. Man kan tjäna...

Läs mer...

Läs Clarté på nätet! Nr 3/17 Hundraåringen som försvann

Bildtext

Bröd och fred!

Sture Källberg - 26 december 2017

Bolsjevikerna segrade med folkligt stöd: Februarirevolutionen, oktoberrevolutionen,...

Läs mer...

Bildtext

Ukraina i väntan på bolsjevikerna

Benny Andersson - 26 december 2017

I början av 1900-talet var Ukraina en av det ryska imperiets mest industrialiserade delar. 70...

Läs mer...

Bildtext

Kärnvapenhotet

Daniel Cederqvist - 26 december 2017

Under sommaren fattade FN beslut om ett avtal om globalt kärnvapenförbud. Ett av de länder som...

Läs mer...