Skildringar från attentatens och jubelfesternas tidevarv", lyder underrubriken till Strindbergs satir Det nya riket från 1882. Nu år 2012 ska det bli jubelfest för Strindberg själv, som dog för hundra år sedan.

Man kan anta att han varit måttligt road.

Jubelfester bör dock tas på allvar. Vad som jubileras är en del av kampen om kulturarvet. Ska den 6 november ihågkommas för Gustav Adolfs död i Lützen 1632 eller August Palms första föredrag 1881 svensk mark om socialismen?

Strindbergsåret är alltså inte oviktigt. I riktigt stora författarskap finns så mycket att ta fasta på, också åtskilligt okontroversiellt. Alla, från Lena Liljeroth till Sven Wollter, kan hålla med om att Strindberg förnyade svenskt litteraturspråk, revolutionerade dramat och var en makalös skärgårdsskildrare.

Ett folkligt Strindbergsfirande måste lyfta fram något mer. Tre förslag:

För det första, illojaliteten mot makten. Strindbergs ställningstaganden i liv och författarskap är inte konsekventa och rätlinjiga. Men en hållning återkommer: misstänksamheten mot makten och etablerade sanningar. Utanförskapet, förkrossat eller upproriskt, förbundet med underifrånperspektiv, präglar författarskapet från Mäster Olof till Spöksonaten.

För det andra, kulturfronten är bred. Med sin utanförhållning ingår Strindberg i vad som kan kallas den folkliga kulturfronten. Han hade tidvis besynnerliga åsikter om till exempel kvinnor, språk, naturvetenskap och annat. Mycket litet talar för att Swedenborgs korrespondenslära ger en korrekt världsbild. Bengt Lidforss hade rätt när han smulade sönder Strindbergs naturvetenskapliga bok Antibarbarus; det var riktigt att ta en motsatt ställning än Strindberg i Dreyfussaffären (Strindberg menade Dreyfuss var skyldig, men drev inte frågan).

7901_01.jpgSocialdemokratisk affisch från 1914. En samhällskritik som Strindberg gav uttryck för.

Men de liberaler som på upplysningens grund tog avstånd från Strindberg påminner bara alltför mycket om Förbundet Humanisterna i dag, när det hetsar mot religionen och vill förbjuda manlig omskärelse. I upplysningens namn drar man galna skiljelinjer och går reaktionens ärenden.

För det tredje, Strindberg var en titan, men ingen ensam titan. 1879 är året för romandebuten Röda rummet, men lika mycket för Sundsvallsstrejken och den första IOGT-logen. Exempelvis den stora förnyelsen av svenska språket drivs av främst folkrörelser, inte Strindberg, även om han är viktig som litterär förebild.

Strindberg var ingen partiman. Men i realiteten ingick han i en informell allians med de breda rörelser som omformade Sverige under hans livstid. Utan dem hade han varit en annan.

Underifrån och utanför, bred kulturfront och massorna skapar historien. Se där en Strindberg att lära av och fira!

Nytt på Clartébloggen

Petrograd 18 juni 1917

St Petersburg, 18 juni 1917

Benny Andersson - 17 juni 2017

Söndagen den 18 juni för jämt hundra år sedan började som en klar och blåsig morgon i Petrograd, som staden hade döpts om till vid världskrigets utbrott. Redan i gryningen hade arbetarna samlats på Viborgsidan. Nu strömmade de över broarna mot Nevsky Prospekt, där de strålade samman med matroser...

Läs mer...

Svar till: "Vänstern och arbetarklassen - allians eller fiendskap?"

Olle Josephson - 7 juni 2017

Bengt Håkanssons plädering för en restriktiv invandringspolitik ger ju inte uttryck för Clartés linje i dessa frågor – tvärtom. Däremot ger det uttryck för en säkert uppriktig oro för att arbetarklassens positioner ska försvagas ytterligare. Den förtjänar därför ett ordentligt bemötande. Med all...

Läs mer...

Vänstern och arbetarklassen - allians eller fiendskap?

Bengt Håkansson - 5 juni 2017

Hur ska vi ta ställning politiskt? Vad är rätt och vad är fel för oss som anser oss vara socialister? Vilka vägar leder framåt och vilka är återvändsgränder? Finns det alls något att hålla sig till eller är det upp till vara och en att göra goda gärningar och hoppas på att den ackumulerade...

Läs mer...

Läs Clarté på nätet! Nr 4/16 Arbetarna - klassen med nio liv

Bildtext

Nationalstaten död? Men den rör ju på sig!

Daniel Hedlund - 29 december 2016

Det sägs att nationalstaten är överspelad och att kapitalisterna har blivit globalister. Tvärtom,...

Läs mer...

Bildtext

Krönika

Margareta Zetterström - 29 december 2016

Jan Myrdal har fått kritik för sin medverkan i Nya Tider. Han försvarar sig med att tidningen inte är...

Läs mer...

Bildtext

Planeten pallar inte mer

Åke Kilander - 29 december 2016

År 2016 var det varmaste året i modern tid, och forskare rapporterar om ett istäcke kring Arktis...

Läs mer...