Krönika

 Dela länken
FaceBook  Twitter  

Jag har lärt mig massor om feminism och antirasism de senaste åren. Jag har fått lära mig innebörden av tolkningsföreträde, kulturell appropriering, cis-feminism och så vidare.

Men en sak som jag känner att jag varit på det torra med sen typ 2003 är antiimperialism. It's not that fucking hard. Nu för tiden hör jag ofta "det är mer komplicerat än så" när det pratas antiimperialism. Är det, really? Är det inte ganska självklart att vi inte ska ha stormakter som vill kontrollera hela världen?

Tillbaka till år 2003. Jag satt i klassrummet och diskuterade Irakkriget med mina klasskamrater. Jag gick i 6:an och på den tiden framförde vi nog mest våra föräldrars åsikter. Samtliga tyckte USA skulle in och bomba Irak för att Saddam Hussein var en så elak man. Ja, det var han, men det har inget med saken att göra.

Alla tyckte att jag försvarade Saddam Hussein för att jag tyckte att det var fel att bomba sönder ett land.Â

Men på den tiden var antiimperialismen i alla fall en självklar ståndpunkt inom den svenska vänstern. Det är det inte i dag. Antiimperialism ses som gubbigt, konspiratoriskt och naivt, och det är en skam. Det borde ses som jävligt naivt att fortfarande tro att USA är the good guy som räddar länder i nöd.

Det är dags att lyfta nosen från Dagens Nyheter och göra frågan het igen.

9807_01.jpg

De mest radikala rörelserna i väst mot antiimperialism kommer idag ironiskt nog från just USA. De får den svenska vänstern att framstå som bombglada neocons.

Kanske för att de är mitt i skiten.

Apropå att "det är mer komplicerat än så" kommer här en liten lista med länder som The United States of America har bombat efter andra världskriget. Detta är alltså bara konkreta bombningar, inte träning av jihadister, tankning av saudiska bombplan, massiva summor pengar till olika terrororganisationer och all annan skit de håller på med.

Korea och Kina 1950-53 (Koreakriget), Guatemala 1954, Indonesien 1958, Kuba 1959-1961, Guatemala 1960, Kongo 1964, Laos 1964-1973, Vietnam 1961-1973, Kambodja 1969-1970, Guatemala 1967-1969, Grenada 1983, Libanon 1983, 1984 (även mål i Syrien), Libyen 1986, El Salvador 1980, Nicaragua 1980, Iran 1987, Panama 1989, Irak 1991 (kriget vid Persiska viken), Kuwait 1991, Somalia 1993 Bosnien 1994, 1995, Sudan 1998, Afghanistan 1998, Jugoslavien 1999, Jemen 2002, Irak 1991-2003, Irak 2003-i dag, Afghanistan 2001-i dag, Pakistan 2007-i dag, Somalia 2007-8, 2011, Jemen 2009, 2011, Libyen 2011, Syrien 2014.

Roxane von Gerber Hedayat är filmare och fotograf:

Blogg

Innehållet

3/16 Slaveriets republik