Vi måste sluta upp med att diskutera frågor om våld och icke-våld utifrån moraliserande termer. I politiken finns det bara en moral: att ha framgång. Alla handlingar som leder till att motparten får framgång är, om inte omoraliska, så i alla fall hycklande, det vill säga man verkar objektivt för mål som man säger sig inte ha.

Första steget är att göra klart för sig vem man själv är och vilka intressen man vill främja. Betraktar man sig som representant för folkmajoriteten eller underklassen gentemot olika slags eliter och överklasser, så måste man vara försiktig med vad man gör. Då har man ett ansvar. Rent generellt betalar sig sällan våld för den folkliga sidan i en konflikt. Undantag finns naturligtvis. Men i de flesta fall är motparten, det vill säga staten, bättre på våld än vi, och vinner oftast en konflikt om den trappas upp till en våldsam nivå. Å andra sidan är den folkliga sidan ofta bättre på politik. Man bör alltså tänka sig noga för om man ska ta till våld. Det lönar sig bara i väldigt speciella situationer.

För det första kan man vinna på våld bara om staten hindras att använda hela sin våldspotential, eller i alla fall mer våld än man kan själv.

För det andra kan man vinna på våld bara om man kan få staten att framstå som "The Bad Guy", både före och under konfrontationen. Och den ska inte bara framstå som ond för dem som deltar i konfrontationen utan för hela publiken, för det är den som avgör de politiska kostnaderna för staten.

I verkligheten är förstås de här två intimt sammankopplade. Det är bara när staten framstår som The Bad Guy och inte anser sig ha råd med det som den frivilligt avstår från att använda hela sin våldspotential.

9004_01.jpgJan Wiklund

Det finns också ett tredje fall där våldsanvändning kan vara legitim: om den genom olika lyckliga omständigheter kan verka sammansvetsande för en hel klass och inte bara för ett litet gäng. Typ vad som äger rum i ett bondekrig. Men då är det dynamit man använder; det kan lika gärna slå åt motsatt håll.

Antagligen hänger framgången samman med hur legitim majoriteten anser staten vara. I Sverige är statens legitimitet, tack vare ett rimligt anständigt socialförsäkringssystem, ännu ganska hög och våld därför mycket svårare att använda.

Jag vet att vissa aktivister försvarar sin våldsanvändning med att de är chanslösa hur som helst, och att motståndarna är ännu större skurkar än de själva. Det är intellektuell lättja. Politisk kamp för vi för att vinna, inte för att skaffa oss gott samvete. Och den som anser sig vara förlorad på förhand gör bäst i att stiga åt sidan så att mer uthålliga aktivister kan inta scenen. -

Jan Wiklund är grafiker, miljöaktivist och lekmannahistoriker, författare

till "Demokratins bärare, Roh-nin 2010 "}. Krönikan publicerades i en "längre version 2012" .

Nytt på Clartébloggen

Om s k vänsterjudehatet i Smålandsposten

Hans Isaksson - 17 december 2017

Adolf Hitler ansåg att "I boljesvismen ser vi Judarnas försök att i det tjugonde århundradet ta över världsherraväldet". Moskvakommunismen dirigerades i det fördolda av den judiska storfinansen på Wall Street tyckte samme författare .Det var som bekant inte mycket sant i denna analys. Men i rätt...

Läs mer...

Lenins teori om imperialismen och prognoserna om framtiden. Svar till Peter Sundborg, del två

Benny Andersson - 10 december 2017

Jag fick min politiska skolning på 1970-talet, då myten om de ofelbara ”stora” låg tåg tung över vänsterns smågrupper. En myt som måste ha fått den balsamerade Lenin att vrida sig i sin sarkofag. Alla som besvärat sig med att sätta sig in i Lenins gärning, slås av hans osentimentala och jordnära...

Läs mer...

Rapport från Café Clarté: Om betydelsen av 1917 för 2000-talets socialister

Magnus Göransson - 8 december 2017

Shabane Barot talade på café Clarté i Stockholm i tisdags (5 december), om betydelsen av 1917 för 2000-talets socialister. Det är, i alla fall i Stockholm, framförallt 1968-vänsterns politiska organisationer av olika schatteringar som uppmärksammat 1917. Shabane, som kommer från den autonoma...

Läs mer...

Läs Clarté på nätet! Nr 2/17 Makten bakom orden

Bildtext

Temaintroduktion - Makten bakom orden

Olle Josephson - 17 juli 2017

Språkstrider är förtäckta klasstrider - och inte alltid så förtäckta. Det framgår av de fem...

Läs mer...

Bildtext

Språk och frihet

Johan Althoff - 17 juli 2017

Publiceras som pdf av layoutmässiga skäl:

Läs mer...

Bildtext

Formulär-språket håller oss fångna

Anna-Malin Karlsson - 17 juli 2017

Det skrivs mer än någonsin tidigare på våra arbetsplatser i form av blanketter, formulär och...

Läs mer...