Vi måste sluta upp med att diskutera frågor om våld och icke-våld utifrån moraliserande termer. I politiken finns det bara en moral: att ha framgång. Alla handlingar som leder till att motparten får framgång är, om inte omoraliska, så i alla fall hycklande, det vill säga man verkar objektivt för mål som man säger sig inte ha.

Första steget är att göra klart för sig vem man själv är och vilka intressen man vill främja. Betraktar man sig som representant för folkmajoriteten eller underklassen gentemot olika slags eliter och överklasser, så måste man vara försiktig med vad man gör. Då har man ett ansvar. Rent generellt betalar sig sällan våld för den folkliga sidan i en konflikt. Undantag finns naturligtvis. Men i de flesta fall är motparten, det vill säga staten, bättre på våld än vi, och vinner oftast en konflikt om den trappas upp till en våldsam nivå. Å andra sidan är den folkliga sidan ofta bättre på politik. Man bör alltså tänka sig noga för om man ska ta till våld. Det lönar sig bara i väldigt speciella situationer.

För det första kan man vinna på våld bara om staten hindras att använda hela sin våldspotential, eller i alla fall mer våld än man kan själv.

För det andra kan man vinna på våld bara om man kan få staten att framstå som "The Bad Guy", både före och under konfrontationen. Och den ska inte bara framstå som ond för dem som deltar i konfrontationen utan för hela publiken, för det är den som avgör de politiska kostnaderna för staten.

I verkligheten är förstås de här två intimt sammankopplade. Det är bara när staten framstår som The Bad Guy och inte anser sig ha råd med det som den frivilligt avstår från att använda hela sin våldspotential.

9004_01.jpgJan Wiklund

Det finns också ett tredje fall där våldsanvändning kan vara legitim: om den genom olika lyckliga omständigheter kan verka sammansvetsande för en hel klass och inte bara för ett litet gäng. Typ vad som äger rum i ett bondekrig. Men då är det dynamit man använder; det kan lika gärna slå åt motsatt håll.

Antagligen hänger framgången samman med hur legitim majoriteten anser staten vara. I Sverige är statens legitimitet, tack vare ett rimligt anständigt socialförsäkringssystem, ännu ganska hög och våld därför mycket svårare att använda.

Jag vet att vissa aktivister försvarar sin våldsanvändning med att de är chanslösa hur som helst, och att motståndarna är ännu större skurkar än de själva. Det är intellektuell lättja. Politisk kamp för vi för att vinna, inte för att skaffa oss gott samvete. Och den som anser sig vara förlorad på förhand gör bäst i att stiga åt sidan så att mer uthålliga aktivister kan inta scenen. -

Jan Wiklund är grafiker, miljöaktivist och lekmannahistoriker, författare

till "Demokratins bärare, Roh-nin 2010 "}. Krönikan publicerades i en "längre version 2012" .

Nytt på Clartébloggen

Bolsjevikernas centralkommitté sammanträder den 10 oktober 1917.

Petrograd, 10 oktober 1917

Benny Andersson - 9 oktober 2017

Den 10 oktober 1917 vaknade Petrograds invånare till vad som såg ut att bli ännu en dag av regn och kalla vindar från Neva och Finska viken. Vänstermensjeviken Sukhanov lovade sin hustru att sova över på arbetet, som han brukade när vädret var dåligt. Strax före tio på kvällen började det knacka...

Läs mer...

MODERN av Bertolt Brecht på Teater Tribunalen

Webbredaktionen - 8 oktober 2017

Revolution kräver kamp. Kamp kräver kunskap. Kunskap kräver medvetenhet. Pelagea Wlassowa är en enkel kvinna. Hon sköter hemmet, tar hand om sin son och accepterar stilla att hon inte har någon möjlighet att påverka sitt liv. Men en dag kommer hon i kontakt med en grupp revolutionärer. Ofrivilligt dras hon...

Läs mer...

NMR:s senaste göteborgshistoria

Hans Isaksson - 1 oktober 2017

NMR-marschen i Göteborg den sista september blev trots massiv förhandspublicitet och dito polisskydd mot tiotusentals förbannade göteborgare  ingen odelad framgång för nazisterna. Såvitt man inte vill kalla en eskorterad promenad från den ena ICA-butiken till den andra och åter för en framgång. Jimmy...

Läs mer...

Läs Clarté på nätet! Nr 4/16 Arbetarna - klassen med nio liv

Bildtext

En professor retuscherar historien

Magnus Göransson - 29 december 2016

I 2010-talets politiska klimat ska 1900-talshistorien helst beskrivas som en strid mellan liberal...

Läs mer...

Bildtext

Klokt tänkt om miljön

Åke Kilander - 29 december 2016

Marxistisk analys behövs för att reda ut de ekologiska frågorna. Åke Kilander rekommenderar...

Läs mer...

Bildtext

Krönika

Margareta Zetterström - 29 december 2016

Jan Myrdal har fått kritik för sin medverkan i Nya Tider. Han försvarar sig med att tidningen inte är...

Läs mer...