Lagen mot krig

Om FN-stadgans våldsförbud och aggressionskrigen

Rolf Andersson, Mats Björkenfeldt, Per Boström & Lars-Gunnar Liljestrand. Med förord av Thage G. Peterson

Celanders förlag 2013

ATT ANGREPPSKRIGET är det värsta brott som tänkas kan slogs fast av andra världskrigets segrarmakter under Nurnbergrättegångarna. De lade ned samma grundsats i Förenta nationernas stadga som förbjuder våldsanvändning stater emellan, annat än i självförsvar, om den inte har sanktionerats av FN:s säkerhetsråd. Men säkerhetsrådet kan inte, utan att bryta mot stadgan, medge att vapen sätts in i en öppen konflikt, om denna inte hotar internationell fred och säkerhet. Vid inhemska våldsuppgörelser, såsom inbördeskrig och revolutioner, är det förbjudet för världsorganisationen, eller någon annan, att ingripa. Där gäller enskilda staters suveränitet obetingat.

Hela detta genom folkrätten kodifierade synsätt har ifrågasatts genom de konfliktlösningsmetoder som de segrande makterna gått in för efter kalla krigets slut. Då proklamerades frihet litet här och var, och den friheten tycktes även tolkas som en frihet från det regelsystem som satts upp inom ramen för den internationella rätten och med 1900-talets blodiga historia av militära övergrepp och folkmord som en nog så dyster fond. Erfarenheten var att så snart freden äventyrades och staters integritet kränktes, gavs fritt utrymme för massdeportationer, utrotningsföretag och andra brott mot mänskligheten. Med den fria världens seger förträngdes den erfarenheten. Också FN:s integritet som fredsbevarare och mellanfolklig skiljedomare började antastas.

8615_01.jpgLagen mot krig

Den föreliggande skriften av fyra väl pålästa jurister - engagerade, välargumenterade - är en provkarta på hur dessa folkrättens fundamenta åsidosatts av den USA-dominerade västvärlden under den sagda tidsperioden. Interventionism har favoriserats framför förhandlingar och förtroendeskapande åtgärder. De balkanska fejderna, arabiska och mahgrebska revolter, afrikanska rebellrörelser, etniska och religiösa motsättningar - allt sådant har utnyttjats av Washington & Co för att sätta "lagen mot krig", det vill säga FN-stadgan, ur spel. Regimförändring genom preventiva krigsoperationer och inblandning i staters interna angelägenheter är metoder som stegvis kommit att accepteras över hela vänster-höger-skalan.

Denna bok är en motappell. Den har ett principiellt anslag och ett pedagogiskt syfte. Den hävdar rättsstatens principer i mellanfolkliga relationer. Den är rik på träffande iakttagelser och har ett sympatiskt lågt tonläge. Där författarna drar ut i polemik har de väl på fötterna. I Sverige - ett land som en gång var en folkrättens förridare - känns boken särskilt välkommen.


Av kött och blod

Henrik Johansson

Federativs förlag 2013

FRISTADSTORGET i Eskilstuna ska uppdateras. Då passar det inte med en skulptur som gestaltar kroppsarbetet. Allan Ebelings staty Smederna ska bort, har kommunen bestämt.

En växande opinion vänder sig mot beslutet, och kanske går det som med arbetarmålningarna på Folkets Hus i Stockholm som skulle städas undan. S-märkta affärsplaner får revideras.

Försöken att utmönstra arbetaren ur offentligheten är en gammal strävan. På femtiotalet skulle vi alla vara medelklass i ett samhälle där sociala ingenjörer eliminerat slitningarna mellan proletariat och kapital. Ett årtionde senare dök arbetaren upp igen. De strejkande vid malmfälten gjorde arbetarklassen synlig för sig själv som klass.

Idag, när avståndet mellan klasserna är det största sedan 1930-talet, kallar sig högern "det nya arbetarpartiet" och socialdemokratin "framtidspartiet" i ett triangulerande som utesluter varje tanke på arbetarkollektivet som politisk kraft. Vi tycks befinna oss i ett postindustriellt kunskapssamhälle där arbetaren blivit medarbetare och fabriksförtrycket för länge sedan upphört.

Men inte heller detta samförstånd kommer att bestå. Tvärtom, det är tydligt hur drömmen om medelklassframtiden löfte för löfte löses upp i den pågående samhällsutvecklingen.

8615_03.jpgHenrik Johansson

En av de litterära föraningarna är debutanten Henrik Johanssons roman Av kött och blod.

Jag har sällan sett en så illa korrekturläst text, och jag har svårt för den "nyskapande blandning av arbetarroman och deckare" som utlovas. När konflikten i romanen når sin dramaturgiska höjdpunkt låter författaren ett övernaturligt monster, en golem, ta över. Det som var kött och blod förfars i fabulerande.

Men annars är det en riktigt bra bok, en levande gestaltning av klassmotsättningen på en restaurang i Malmö. Mot arbetskamraterna i köket och serveringen står direktören, platschefen och köksmästaren -och bortom dem en kapitalistisk logik utan misskund med dem som inte vet att försvara sig.

Henrik Johansson kan sitt ämne utan och innan. Han har stått i restaurangköken, och han har studerat de produktionskoncept och ledarskapsfilosofier som från konsultbyråerna och Toyotas fabriker letar sig in i branschen. Han ser kockens kärlek till yrket, kunskaperna om råvarorna, tillagningen och smakernas brytning, möta restaurangkedjans krav på högre avkastning. Det blir en berättelse om hur kollektivet av anställda värjer sig mot planerad underbemanning, lösliga anställningar och godtyckliga schemaändringar. Det är ofta mycket roligt. Vad kan inte en ostskiva nedstoppad i den nya stämpelklockan åstadkomma!

Just innan fantasiskapelsen stövlar in i köket är diktaturen i det moderna arbetslivet blottlagd i hela sin vidd. Vad gör vi av den utan hjälp av en golem? Det är frågan.


Folke Fridell och arbetets ofrihet

Jan Ewert Strömbäck

Bokförlaget h:ström 2013

FOKUS I DENNA bok ligger på några viktiga temata i Folke Fridells författarskap, exempelvis hans kritik av kapitalistiskt industriarbete och hans försök att i kooperationen hitta en grund för en socialistisk samhällsorganisation.

8615_04.jpgFolke Fridell och arbetets ofrihet Genom att placera in dessa i en idé- och arbetsmarknadshistorisk kontext lyckas Jan Ewert Strömbäck visa att Fridells verk fortfarande är angelägna. Vad gäller den litteraturhistoriska kontextualiseringen kan man dock göra vissa invändningar. När Fridell jämförs med andra arbetarförfattare framstår dessa exempelvis ofta som anhängare av den socialistiska realismen. Detta må ligga nära Fridells egen syn på saken, men ger inte någon särskilt rättvisande bild av hans plats i den arbetarlitterära traditionen.


Vetenskap som arbete

Normer och arbetsorganisation i den kommodifierade vetenskapen.

Gidlunds förlag 2012

DE SVENSKA universiteten har de senaste årtiondena förändrats på i huvudsak två sätt. För det första har de blivit utbildningsfabriker som en mycket stor del av varje årskull måste ta sig igenom för att klara sig på arbetsmarknaden. Det kan möjligen ses som ett demokratiskt fransteg. För det andra har de blivit autonoma, som det heter. Forskarnas, lärarnas och studenternas frihet har inte ökat, tvärtom. Men universitetsledningarna kan styra och ställa i god NPM-stil. Det leder i sin tur till mätningshysteri från statsmakternas sida; med bibliometri och utvärderingar ska de ranka universiteten.

Vad händer med vetenskap och forskning i detta läge? Det är ekonomhistorikern Ylva Hasselbergs fråga. Hennes metod för att svarar på den är med hjälp av långa intervjuer med forskare på mellannivå ge sig in deras vardag: hur ser deras dagliga arbete ut.

Hennes svar är att vetenskapen kommodifieras, den blir en vara på utbildningsmarknaden. Och de som framställer varan alieneras. De drivs allt mindre av det sanningssökande, som plockas fram i högtidstalen. I stället styrs de av behovet av att med så lite ansträngning som möjligt producera så mycket som möjligt av de artiklar för internationella tidskrifter som är måttet på framgång. Tänkandet blir instrumentellt. På sikt utarmas vetenskapen när den underställs den kapitalistiska logiken.

Skeendet rymmer naturligtvis fler komplikationer, och Hasselberg frilägger dem med stort skarpsinne i sin innehållsrika bok. Men mönstret är tydligt. Det vetenskapliga arbetet ödeläggs på samma sätt som så många andra arbeten i det senkapitalistiska samhället.

Hasselbergs bok är ett viktigt inlägg i utbildningsdebatten.


Hilarys historia

Jerzy Sarnecki

Carlssons förlag 2013

DEN KÄNDE brottsforskaren Jerzy Sarnecki frågade ut sin pappa om hans liv strax innan han dog över 90 år gammal 2008. Det har blivit en lättläst och fascinerande bok där man genom en persons öde lär sig Polens 1900-talshistoria, så olik Sveriges som tänkas kan. Den fattige judiske textilarbetaren flyr gettot i Lodz 1940 och hamnar i Sibirien.

8615_06.jpgHilarys historia Tillbaka i Polen efter andra världskriget avancerar han snabbt till chef för handelsflottan, utan att egentligen vara övertygad kommunist. Han rör sig i samhällets toppskikt och tillbringar några femtiotalsår i Kina i närheten av Mao och Zhou Enlai. Sen utmanövreras han, drivs bort från Polen av den antisemitiska kampanjen 1968 och kommer i hamn som lägre tjänsteman på KF i Stockholm. Även om pappa Sarnecki har förklaringar till varför det gick som det gick, gör boken inte anspråk på djupare politisk analys. Slutsatserna får läsaren dra själv efter inblicken i ett nästan obegripligt föränderligt liv.


Nytt på Clartébloggen

Petrograd 18 juni 1917

St Petersburg, 18 juni 1917

Benny Andersson - 17 juni 2017

Söndagen den 18 juni för jämt hundra år sedan började som en klar och blåsig morgon i Petrograd, som staden hade döpts om till vid världskrigets utbrott. Redan i gryningen hade arbetarna samlats på Viborgsidan. Nu strömmade de över broarna mot Nevsky Prospekt, där de strålade samman med matroser...

Läs mer...

Svar till: "Vänstern och arbetarklassen - allians eller fiendskap?"

Olle Josephson - 7 juni 2017

Bengt Håkanssons plädering för en restriktiv invandringspolitik ger ju inte uttryck för Clartés linje i dessa frågor – tvärtom. Däremot ger det uttryck för en säkert uppriktig oro för att arbetarklassens positioner ska försvagas ytterligare. Den förtjänar därför ett ordentligt bemötande. Med all...

Läs mer...

Vänstern och arbetarklassen - allians eller fiendskap?

Bengt Håkansson - 5 juni 2017

Hur ska vi ta ställning politiskt? Vad är rätt och vad är fel för oss som anser oss vara socialister? Vilka vägar leder framåt och vilka är återvändsgränder? Finns det alls något att hålla sig till eller är det upp till vara och en att göra goda gärningar och hoppas på att den ackumulerade...

Läs mer...

Läs Clarté på nätet! Nr 4/16 Arbetarna - klassen med nio liv

Bildtext

Klass med nio liv (intervju)

Beverly J Silver - 29 december 2016

Fackligt folk i USA på 1920-talet hade inte många skäl för optimism. Medlemstalen hade rasat, och...

Läs mer...

Bildtext

Så räddar vi svenska skolan

Mats Wingborg - 29 december 2016

Kunskaperna i matematik och läsfärdighet har förbättrats bland svenska 15-åringar på sistone. Men...

Läs mer...

Bildtext

Nationalstaten död? Men den rör ju på sig!

Daniel Hedlund - 29 december 2016

Det sägs att nationalstaten är överspelad och att kapitalisterna har blivit globalister. Tvärtom,...

Läs mer...