Ibland tänker jag mig det som en tvåhundrameterssträcka. Det vill säga sträckan mellan t-banan och partilokalens port. Vad kan det vara? Några hundra steg? En tvåhundrameterssträcka är vad som skiljer den organiserade från den icke-organiserade. Grovt förenklat givetvis. Det är mer än tvåhundra meter som skiljer individen från det organiserade kollektivet.

Självklart ska vänstern kunna träffas en helg i oktober på Marx2013 på ABF-huset utan att för den skull ställas till svars. En uppsluppen stämma, en stolthet under det marxistiska flagget. Ett - för den etablerade akademikervänstern - uppdukat bord med så kallade vänsterintellektuella godsaker. En till utsidan sett välmående skara (förvånansvärt ung) som saktmodigt rör sig mellan lokaler och bokbord. Vänder och vrider på böcker. Letar efter bekanta ansikten. Blir aningen starstruck när de möter Nina Björk i trappan.

8605_02.jpgSorgehögtid efter dödsfallen vid protesterna 2011

Ställas till svars, undrar ni? Ja, jag gick på tre föredrag och satt i detta vänsterkollektiv. Jag log också nöjt och kände värme i hjärtat när föreläsaren sa att kapitalismen måste bort. Men i slutet av föredraget vände jag mig ändå till min nästa och frågade med min vänligaste ton, vad var så speciellt med detta? På vilket sätt flyttar detta fram positionerna?

Tydligast blev det för min del på föredraget om krisernas Europa (Krisen - på vems villkor?). En närmast oändlig kunskap blottades på scen. Ett engagemang och en frustration. Men i slutet av föredraget var det uppdukade godsaksbordet tomt. Den kunskap och teori som publiken serverats stannade i just publiken, inget nytt kom tillbaka till bordet. Jag önskade ställa panelen till svars med frågan, hur? Vad gör vi med den här oändliga kunskapen som ni/vi besitter? Vilka öppningar hittar vi i det kalla och krisande samhällsklimatet, vilka motståndsstrategier, vad ska vi slå hål på först?

Marxismen imponerar ständigt med sitt sätt att hjälpa oss att beskriva verkligheten. Men, åtminstone på Marx2013, så stannade den där.

8606_01.jpgFrida Jansson.

Kanske var de flesta redan organiserade? Kanske är jag orättvis när jag misstänkliggör dem. Kanske överdriver jag min oro. Den oro som säger att det enbart är i organiserad form som vi kan göra några konkreta förändringar. Den organiserade formen är ett första steg, skapandet av ett rum att ta nästa steg i. Jag begär ju givetvis inte att det är just den partilokal med tvåhundra meter från t-banan som dessa icke-organiserade bör gå till. Verkligen inte. Det jag begär är - i en tid av hänsynslös individualisering - en större tydlighet från marxistiskt håll att det inte räcker med att äta från bordet. I övertygelsen som gör oss så stolta finns den inneboende förändringen. Frågan är hur.

Frida Jansson är administratör.

Nytt på Clartébloggen

Petrograd 18 juni 1917

St Petersburg, 18 juni 1917

Benny Andersson - 17 juni 2017

Söndagen den 18 juni för jämt hundra år sedan började som en klar och blåsig morgon i Petrograd, som staden hade döpts om till vid världskrigets utbrott. Redan i gryningen hade arbetarna samlats på Viborgsidan. Nu strömmade de över broarna mot Nevsky Prospekt, där de strålade samman med matroser...

Läs mer...

Svar till: "Vänstern och arbetarklassen - allians eller fiendskap?"

Olle Josephson - 7 juni 2017

Bengt Håkanssons plädering för en restriktiv invandringspolitik ger ju inte uttryck för Clartés linje i dessa frågor – tvärtom. Däremot ger det uttryck för en säkert uppriktig oro för att arbetarklassens positioner ska försvagas ytterligare. Den förtjänar därför ett ordentligt bemötande. Med all...

Läs mer...

Vänstern och arbetarklassen - allians eller fiendskap?

Bengt Håkansson - 5 juni 2017

Hur ska vi ta ställning politiskt? Vad är rätt och vad är fel för oss som anser oss vara socialister? Vilka vägar leder framåt och vilka är återvändsgränder? Finns det alls något att hålla sig till eller är det upp till vara och en att göra goda gärningar och hoppas på att den ackumulerade...

Läs mer...

Läs Clarté på nätet! Nr 4/16 Arbetarna - klassen med nio liv

Bildtext

En professor retuscherar historien

Magnus Göransson - 29 december 2016

I 2010-talets politiska klimat ska 1900-talshistorien helst beskrivas som en strid mellan liberal...

Läs mer...

Bildtext

Nationalstaten död? Men den rör ju på sig!

Daniel Hedlund - 29 december 2016

Det sägs att nationalstaten är överspelad och att kapitalisterna har blivit globalister. Tvärtom,...

Läs mer...