Den arabiska våren blev inte någon omedelbar folklig seger. Men den har medfört uppgörelser som kanske ändå kommer att räknas som en del i den nu gamla "nya världsordningens" borttynande.

Revolterna utlöste febril aktivitet hos Saudiarabien, Qatar och Turkiet som alla vill framstå som herrar i regionen, påhejade av USA, Storbritannien, Frankrike... Som fiende utpekas Iran, med inflytande i Syrien, Libanon och Irak, och på avstånd ryska och kinesiska intressen.

I märkliga dubbelspel sliter och drar de olika sidorna i nämnda länder, men även i Egypten, de palestinska områdena, Jemen. Avgörande är och förblir olja och gas: kontroll över investeringar, transportvägar, EU:s beroende av Ryssland, Irans tillgång till marknader, gulfstaternas oljekapital som söker avsättning.

Väst slog till mot Libyen bland annat för att slå bort rysk energidominans, vilket ledde till en kollapsad stat. Nu rycks på axlar mot milisvälden, massiva övergrepp mot opposition och en flod av vapen över Nordafrika och Mellanöstern.

8201_01.jpgProtest i Turkiet mot krigsplaner mot Syrien.

Man stödde gulfstaternas och Turkiets tysta krig i Syrien, revolten byggdes om till sekteristiskt och islamistiskt krig som riskerar sprida sig över gränserna; väst motarbetade såväl förhandlingar som de mer progressiva oppositionella krafterna i landet.

Vissa i väst ser sig som vinnare. Man vidmakthåller splittringen inom Mellanöstern: Iran och stora delar av arabvärlden står långt från varandra, investeringar mellan länderna stoppas, och sanktioner slår nu sönder Irans ekonomi. Nya slag förbereds längre ned i Afrika.

Men sakta framträder också nya mönster. Folken rör på sig. Regimerna på arabiska halvön utmanas alltmer inifrån av kombinationen proletariat och shiitiska minoriteter. Turkiet manövrerar förtvivlat mot inre opinion och kurdiska rörelser i Syrien och Irak. Egypten med flera försöker hitta mellanvägar och spela mellan de nygamla blocken.

En viss rörelsefrihet kommer av ryska och kinesiska investeringar som i tandem går till de länder som väst försökt isolera eller dominera militärt - Irak, Iran och även Afghanistan. Den globala maktordningens underminering kan börja anas även i Mellanöstern.

Det kommer att bli en orolig resa. Ett land som Sverige borde agera försiktigt när kartan nu ritas om. Men i stället har våra makthavare ohämmat anslutit sig till den gamla maktens sida - vi har "bidragit" till "moderniseringen" av Irak, krigat i Afghanistan, skickat spaningsflyg och propagandapersonal till Libyen, stödjer västförsök att styra det syriska upproret, och har blivit stora exportörer av militär materiel till Saudiarabien. I dag stödjer Sverige såväl imperialism som reaktion.

Nytt på Clartébloggen

Jeremy Corbyns Bok

Anthony Lane - 25 juni 2017

Och det hände sig, i landet Storbritannien, att Översteprästinnan gick ut till folket. Och hon sade: Se, jag bringar Eder budskap om en stor fröjd. Ty på den åttonde dagen av den sjätte månaden stundar ett allmänt val. Och folket knorrade och sade: Icke ytterligare ett! Och de vredgades mot...

Läs mer...

Petrograd 18 juni 1917

St Petersburg, 18 juni 1917

Benny Andersson - 17 juni 2017

Söndagen den 18 juni för jämt hundra år sedan började som en klar och blåsig morgon i Petrograd, som staden hade döpts om till vid världskrigets utbrott. Redan i gryningen hade arbetarna samlats på Viborgsidan. Nu strömmade de över broarna mot Nevsky Prospekt, där de strålade samman med matroser...

Läs mer...

Svar till: "Vänstern och arbetarklassen - allians eller fiendskap?"

Olle Josephson - 7 juni 2017

Bengt Håkanssons plädering för en restriktiv invandringspolitik ger ju inte uttryck för Clartés linje i dessa frågor – tvärtom. Däremot ger det uttryck för en säkert uppriktig oro för att arbetarklassens positioner ska försvagas ytterligare. Den förtjänar därför ett ordentligt bemötande. Med all...

Läs mer...

Läs Clarté på nätet! Nr 4/16 Arbetarna - klassen med nio liv

Bildtext

Krönika

Margareta Zetterström - 29 december 2016

Jan Myrdal har fått kritik för sin medverkan i Nya Tider. Han försvarar sig med att tidningen inte är...

Läs mer...

Litteraturlista och kommentarer - Clarté nr 4/2016

Åke Kilander - 19 januari 2017

Litteraturlista och kommentarer till artiklarna Planeten pallar inte mer och Klokt tänkt om miljön i...

Läs mer...