Nato är redan här

 Dela länken
FaceBook  Twitter  

I den vanliga svenska mediebilden är det Ryssland under Putin som hotar den europeiska säkerheten. Agneta Norberg, veteran i fredsrörelsen, påminner om en annan bild. Vilka främmande trupper finns i Sverige? Vad vet du om NEAT och Lombens övningsområde?

Namnet Putin har kommit att bli ett samlingsnamn för alla möjliga faror som hotar Sverige, inte bara på Svenska Dagbladets och Dagens Nyheters ledarsidor utan även bland vanligtvis sansade vänstermänniskor, ja, ibland inom svensk fredsrörelse. Jag har vid diskussioner med vänner och bekanta vägrat gå med på att president Putin och Ryssland är den största faran för världsfreden idag. Min hållning har uppfattats som oerhört provocerande. Det blåser femtitalsvindar, och jag är plötsligt 15 år igen då vi alla skulle vara livrädda för ryssen.

Jag ser däremot en annan fara, som aldrig nämns i våra massmedier, nämligen hur USA byggt upp enorma militära fort, för total instängning av den ryska kontinenten. USA har inrättat hundratals anfallsbaser i Östeuropa, och runt hela den euroasiatiska kontinenten. USA/Nato och Sverige genomför nära nog dagligen provokativa flygstridsövningar inte långt från St Petersburg med supersnabba plan som utgår från baserna Amari i Estland, Siauliai i Litauen, Lilvarde i Lettland, Kosziny i Polen och Taszar i Ungern. Flottstridsövningar hålls årligen i Östersjön, Baltop, med havs- och flygstridskrafter, nu senast med deltagande från sexton länder. I norr pågick den sjätte Cold Response-övningen i mars detta år med 16 300 soldater från USA och ett tiotal andra länder i närheten av den ryska gränsen, med aktivt deltagande av Sverige. Något reportage om detta stod inte att finna i de svenska tidningarna.

Däremot bidrar bland annat Svenska Dagbladet aktivt till demonisering av Ryssland med nära nog dagliga bulletiner om ryssens farlighet. I ett nummer av tidningen förra året, med president Putin på framsidan, publicerades detaljerade kartor över hur ryssen skulle anfalla Sverige. På grund av Rysslands farlighet ska Gotland återupprustas, har jag hört. Att det ständigt pågår mycket provokativa stridsövningar i norr alldeles vid den ryska gränsen, där Sverige aktivt deltar, kan jag bara få kännedom om genom mina personliga kontakter i Kiruna. De skickar mig tjocka kuvert med tidningsklipp ur lokaltidningar som faktiskt berättar om detta. 8910_01.jpg

Utan någon diskussion eller omröstning har Sverige blivit en av de aktivaste stridskumpanerna och en hängiven medlöpare till USA/Natos krigsförberedelser. Svenska soldater deltar visserligen i USAs mångåriga krig i Afghanistan, och Sverige sände beredvilligt sju JAS-Gripen plan till USA/Natos krig i Libyen. Detta fick allmänheten veta. Men först när fem norska militärer omkom vid en krasch mot Kebnekajse, 2012, nämndes den återkommande stridsövningen Cold Response, en oerhört provokativ stridsövning vid den ryska gränsen.

I dag skräms vi upp med att ryssen är oerhört farlig. Ryssland har en mycket lång gräns mot länder som tillhör USA/Natos krigsallians. Trots detta är Rysslands militära rustningar ungefär lika stora som det mycket mindre Frankrikes, som inte har några fiender runt sina gränser. USA:s militära installationer omringar hela den euroasiatiska kontinenten med militärbaser och det farliga missilförsvaret som Ryssland med rätta uppfattar som anfallsinrättningar. Medelhavet räknas som USA:s insjö där sjätte flottan och dess krigsfartyg är stationerad. Därifrån gick nyligen Donald Cook, USA:s fjärde största krigsfartyg, in i Svarta havet, bestyckad med SM-3-robotar som ingår i det nämnda missilförsvaret. I närheten av det krisande Ukraina har USA inrättat militär- och flygbaser i Rumänien och Bulgarien, med hamnar vid Svarta havet. I december 2012 lade hangarfartyget Dwight D Eisenhower till utanför Syriens kust för att skrämma, hota och förolämpa den syriska regeringen. USA har elva hangarfartyg, vart och ett i sig en militärbas, som kan hysa 80 stridsplan. Kärnvapenbestyckade Trident ubåtar, åtta till antalet, patrullerar ständigt havens djup. En Tridents kärnvapenlast kan i princip tillintetgöra nära nog hela norra halvklotet om ubåtens samtliga kärnvapen avlossas.

I Europa har USA flera hundra militärbaser framför allt i Tyskland och Italien där USAs trupper mellanlandar på sina krig i mellanöstern. De sårade förs till världens allra största militärsjukhus, Landstuhl i Tyskland. På baser i Europa har USA placerat ut flera hundra kärnvapenbomber, B-61, i Belgien, Tyskland, Turkiet, Italien och Nederländerna. De är avsedda för Ryssland och mellanöstern.

Den 15 december 2004 lade en enmansutredare fram ett förslag i riksdagen, som bar namnet Snö, mörker och kyla (SOU 2004:77). Denna utredning gick ut på att det stora området NEAT-North European Aerospace Testrange i Norrbotten, stort som Blekinge, skulle hyras ut till länder och företag för utprovning och träning av militär utrustning. Förslaget antogs och snart erbjöds länder som t.ex. USA, Storbritannien och Tyskland att börja träna och förfina sina dödsmaskiner på svenskt territorium. Eurofighter stridsflyg utprovades på NEAT. Detta stridsflyg användes vid Libyenkriget 2011. Redan 2002 var Israel en av kunderna som fick prova sitt förarlösa plan IAI Eagle. Denna drönare var verksam när Israel anföll Gazaremsan vid Operation Gjutet Bly 2008-09. Innan USA anföll Irak och Libyen testades AMRAAM, en radarsökande jaktrobot, på NEAT av åtta länder, däribland USA och Storbritannien. Även företaget Raytheon fanns på plats. (AMRAAM står för Advanced Medium-Range Air-to-Air Missile.) Vindkraftverk som skulle sättas upp i Norrbotten, i Arvidsjaur, förbjöds eftersom det kunde hindra träning av stridsflyg och drönare. Den stora drönaren nEUROn ska utprovas i NEAT år 2015. Den har så kallad stealth effect och kan alltså inte upptäckas på radar. Det är en samproduktion med bland annat svenska Saab och franska Dassault.

USA är, på samma sätt som Sverige, beroende av satelliter och radaranläggningar för modern krigföring. Svalbard, en ögrupp norr om Norge, är en fredszon. Trots detta har USA tillåtits att uppföra radaranläggningar avsedda för krigföring på Svalbard. Dessa radaranläggningar utnyttjades vid kriget i Libyen. Sverige är ett alliansfritt land, och Svalbard är officiellt ett demilitariserat område. Trots detta tillåts installationer som kan erbjuda USAs krigsmaskin all den hjälp den behöver för krigföring. Trupperna, fartygen och flygplanen får exakta positioner för bombmål på marken, till havs och i luften. Även vid dåligt väder vägleds de så kallade intelligenta bomberna och kryssningsrobotarna mot sina mål.8910_02.jpg

Nå, vad har den nyligen utkomna svenska försvarsberedningens rapport att säja om allt detta (Försvaret av Sverige. Starkare försvar för en osäker tid. DS 2014:20)? Ingenting, vad jag kan se. Däremot nämns Ryssland fyra, fem gånger i inledningstexten. Där står även att "Sveriges säkerhetspolitik syftar till att garantera landets oberoende, självständighet och territorium." Hur går det ihop med att US Air Force tilläts att träna sina stridsflyg på Lombens övningsområde i Norrbotten sommaren 2011? Sen står det att den naturliga utgångspunkten är samarbete med Nato. Sverige har skrivit under icke spridnings-avtalet och bestämt att landets försvarsmakt inte ska utrustas med kärnvapen. Men Nato är världens allra största kärnvapenmakt och har i sin doktrin sagt att man förlitar sig på kärnvapen. Ska Sverige bli en kärnvapenmakt helt plötsligt? Nej, tänker jag, här gäller det att skapa opinion mot denna farliga utveckling! Sverige måste ut ur Partnerskap för fred, som är en förstuga till Nato. Vi måste stoppa USAs inblandning i Sveriges krigsmakt och sluta upplåta Sverige som plattform för krigföring mot Ryssland.

ANMÄRKNING

Min syn på världen i dag har formats utifrån min position som ledamot i styrelsen för det globala nätverket mot vapen och kärnkraft i rymden, "Global Network Against Weapons and Nuclear Power in Space" och som medlem i styrelsen för det europeiska nätverket "No-to-War. No-to-NATO" . Jag är med i det "globala nätverket mot kärnvapen" , som bildades 1995, i New York.

Ett urval andra artiklar av samma författare

Innehållet

2/14 1914 - första världskriget