Krönika

 Dela länken
FaceBook  Twitter  

Sedan oktober förra året har brittiska akademiker gått ut i ett flertal heldagsstrejker, liksom ett antal kortare strejker, där föreläsningar ställts in och universitetsområden spärrats av under några timmar. Med stöd av delar av studentkåren har man även anordnat demonstrationer och deltagit i de allmänna demonstrationer mot regeringens nedskärningar som under året hållits på många håll i landet. Det är första gången som de tre största fackföreningarna för universitetsanställda agerat tillsammans i en formell koalition, genom vilken man organiserat tiotusentals universitetsanställda vid 149 universitet runtom i landet.

En av de främsta anledningarna är att universitetsanställdas löner i reella termer sjunkit med 13 procent sedan år 2008, eftersom löneökningen motsvarat 0,5-1 procent per år, medan inflationen under den här perioden legat på mellan 2,5 och 4,5 procent per år. Universitetsledningens egna löner har dock ökat markant under samma period. Läsåret 2011-2012 steg exempelvis rektorers och biträdande rektorers genomsnittslön med 2,62 procent (vilket gjorde att genomsnittsårslönen för dessa uppgick till över två och en halv miljon kronor). Universitetens arbetsgivarorganisation uppger att man är "besvikna" över att brittiska akademiker valt att gå ut i strejk, eftersom en enprocentig löneökning är ett "bra och hållbart erbjudande, vilket ligger på gränsen till vad man har råd med".8908_01.jpg

Utöver strejker och demonstrationer var även en så kallad "rättningsbojkott" planerad under årets tentaperiod. Det skulle ha inneburit att inga uppsatser eller tentor rättats under perioden april-maj, som är examinationsperioden på de flesta brittiska universitet. Bojkotten blåstes av i sista stund, sedan facken accepterat arbetsgivarnas förslag om en tvåprocentig löneökning, något många är missnöjda med. Att facken gått med på förslaget innebär dock inte att universitetsprotesterna upphör. Lönerna är bara en av frågorna. Protesterna rör även frågor som privatiseringen av statliga universitet, som går i allt snabbare takt under David Camerons regering, pensionsreformer som innebär en väsentligt försämrad pension för akademiker, försämrade arbetsvillkor för exempelvis städare och administrativ universitetspersonal, och höjningar av de undervisningsavgifter som studenterna tvingas betala. Kampen om universiteten ses därför av många som en avgörande del av kampen för att bevara välfärdsstaten.

Utvecklingen på svenska universitet är inte olik den i Storbritannien. När kommer svenska akademiker att ta upp striden?

Lisa Forsberg är doktorand i medicinsk etik och medicinsk rätt vid Centre of Medical Law and Ethics, King's College London.

Ett urval andra artiklar av samma författare

Innehållet

2/14 1914 - första världskriget