Demokrati eller plutokrati?

Låt bra skolor slå ut de dåliga - så rubricerades ett inlägg från cheferna för tre högerinriktade svenska tankesmedjor, på Svenska Dagbladets debattsida Brännpunkt den 8 april. Det är ett obehagligt klargörande inlägg, som borde läsas av alla som undrar vilka planer riskkapitalet har för den svenska skolan.

En samlad svensk och internationell expertis anser det bevisat att det svenska skolvalet, påspätt av en allt ökande mängd skattefinansierade, riskkapitalägda friskolor, har lett till minskande likvärdighet mellan skolor och sjunkande sammantaget resultat för alla skolelever, samt ökande segregation och ökande samhällskostnader. Nyligen demonstrerades skolforskningens samsyn på ett internationellt möte hållet av Kungliga Vetenskapsakademien.

I sitt debattinlägg förnekar de tre tankesmedjecheferna forskningsläget utan att blinka. De fortsätter på den linje friskolerörelsen har följt ända sedan skolvalet infördes 1992: de avfärdar alla problem vetenskapen pekar på med hänvisning till att de har egna experter som säger annorlunda.

Det svenska systemet med skolval och friskolor orsakar högst verkliga problem, problem som innebär högst verkligt mänskligt lidande. Den strukturella rasismen och det sociala arvets betydelse ökar, unga svenskars kunskapsnivå sjunker, pengar som kunde kommit Sverige till nytta hamnar i skatteparadis. Kort sagt: möjligheterna för stora delar av befolkningen till utveckling och lyckliga liv hämmas eller raseras. Men inför detta verkar tankesmedjecheferna totalt känslokalla. När de beskriver de tre "huvudvägar" som deras inhyrda experter vill att Sverige ska följa är det bara upptrappning som gäller.

Den första "huvudvägen" går bland annat ut på att det bör bli (mer) känt vilken föräldrabakgrund skolornas elever har. Vill man ta fenomenet "white flight" till nya höjder måste så klart de som väljer skola får veta sådant. Den andra går ut på att skolor som har problem med resultaten bör kunna köpa in undervisning utifrån från företag med "högre specialisering". "Tack för den!" säger konsultföretagen.

8516_01.jpgBild: Robert Nyberg.

Men det är i den tredje "huvudvägen" som riskkapitalets agenda är tydligast. Här gäller det att "förbättra konkurrensen på skolmarknaden". "Bra skolor bör lättare kunna slå ut skolor som underpresterar och tappar elevunderlag." Skolkonkurser är förstås "besvärliga", men då finns "mjukare varianter som att skolledningen byts ut eller att skolan säljs till nya ägare". Alltså: med växande ekonomiska muskler vill de stora skolkoncernerna kunna ta över både kommunala och privata "förlorarskolor" och etablera ett oligopol.

Skolan och samhället står inför ett vägval. Om riskkapitalägda friskolekoncerner får för stor makt riskerar skolan att hamna utanför demokratisk kontroll. Skolkoncerner kan bli som banker: too big to fail. Men om riskkapitalet visas på skolporten och likvärdighet sätts före skolval, kan påföljande förbättringar göra det oavvisligt tydligt för folkflertalet att det är bättre ju mindre inflytande "marknaden" har över skolan. Effekten skulle sedan kunna spilla över på andra välfärdsområden där riskkapitalister och marknadsmodeller allt för länge har fått styra.

Så vilken sida står våra folkvalda på, kunskapens och elevernas, eller profitörernas? Vad vill vi ha, demokrati eller plutokrati?


Dum replik i dålig pjäs

Dum replik i dålig pjäs

Slagsta Glass har anställt fler ungdomar pga halverad restaurangmoms o arbetsgivaravgift. Ytterligare ett bevis! skriver Annie Lööf på twitter.

Fast det är inte sant. I december 2011, precis innan arbetsgivaravgifterna och momsen sänktes, hade Slagsta Glass sex anställda. Ett år senare hade de tre. Däremot har vinstmarginalen ökat rejält.

8516_03.jpgAnnie Lööf.

Jag brukar sällan skriva om korkade personer i maktposition. Samhällsmotsättningarna handlar ändå inte om personer. Det är liksom ingen idé att byta ut skådisarna om det är pjäsen som är dålig. Men här gäller det dumhet som inte är personlig. Annie Lööf är inte den enda som inte fattar (vill fatta) att när arbetsgivare säger "Vi har anställt fler" så är det inte säkert att det stämmer. Och även om de inte blåljuger så är det ofta en vit lögn, sanningen är att "Vi har bytt ut anställda mot andra anställda som är billigare".

Det finns en parallell. Det är när arbetsgivare säger: om vi bara får flexiblare arbetstidsregler eller om vi bara får lättnader i anställningsskyddet, då kan vi anställa fler. Alla som varit på en arbetsplats vet att flexiblare arbetstidsregler och lättnader i anställningsskyddet används för att man ska kunna få arbetsuppgifterna gjorda av färre personer, på färre timmar. Om arbetsgivarna kan ha folk inne exakt då de vill, utan att behöva ta hänsyn till arbetstidsregler och anställningsskydd, då kan de pressa ner arbetstimmarna och ändå få jobbet gjort. Den pjäsen handlar om skärpt utsugning, inte om att anställa fler.

Från francesblogg.wordpress.com/


Fascister styr i Grekland

Den 11 juni kungjorde regeringspartiet Ny Demokrati i Grekland nedläggningen av det statliga TV-bolag ERT. Klockan 23 samma dag var beslutet genomfört. 2 656 anställda kastades ut i arbetslöshet.

Detta egenmäktiga beslut möttes omedelbart av omfattande protester. Det enda riksdagsparti som stöder regeringens beslut är det nynazistiska Gyllene Gryning som sedan länge protesterat mot TV-kanalens kritiska granskning av partiets våld mot landets invandrare.

Denna allians mellan regerande högerpartiet Ny Demokrati och det öppet nynazistiska Gyllene Gryning kommer inte som någon överraskning. Regeringspartiet rymmer högerextremistiska element vars idéer är helt oförenliga med de ideal som EU normalt bekänner sig till. Många av partiets tongivande politiker har sagt sig vilja avskaffa demokratin och ersätta parlamentet med ett rådgivande organ bestående av militärer och präster.

Ny Demokrati lever i symbios med de två öppet antidemokratiska partierna LAOS och Gyllene Gryning. Högerextremistiska politikerna cirkulerar mellan dessa tre partier allt eftersom det passar deras eller partierna intressen.

Makis Voridis och Adonis Georgiadis ingick i den ministär som styrde Grekland mellan november 2011 och maj 2012. De har båda varit parlamentsledamöter för det nyfascistiska LAOS men är nu invalda för Ny Demokrati.

8516_04.jpgGyllene gryning i parlamentet.

Voridis började sin politiska karriär som ungdomsledare i Nationella Politiska Unionen, en nynazistisk grupp som ville återge makten till en militärjunta lik den som härskade i Grekland 1967-1974.

Georgiadis har som journalist sedan länge gjort sig till talesman för nynazistiska idéer.

Till de tongivande fascisterna i Ny Demokrati hör också Kostas Kiltidis. Han började sin politiska karriär i det nyfascistiska partiet Fjärde augusti under militärjuntans tid. Då pläderade han för en återgång till det fascistiska statsskick som general Metaxas påtvingade Grekland 1936.

Att sådana politiker ingår i Greklands regeringsparti borde oroa EU:s ledare. Säker kan man dock inte vara! Samarbetet mellan utländska makthavare och grekiska fascister har sedan länge varit ett centralt inslag i landets politiska liv.

EU:s ledare verkar inte heller särskilt oroade över den nedläggning av den statliga tv-kanalen ERT.


Bolivia

Efter att Bolivia på arbetarnas dag 1 maj beslutat slänga ut USAID (USA:s motsvarighet till Sida) har Obamaadministrationen deklarerat att den förbehåller sig rätten att vidta åtgärder mot Bolivia med anledning av detta.

Det är tredje USA-institutionen som kastas ut av Bolivia sedan den progressive Evo Morales blev president 2005. Tidigare har USA:s ambassadör och USA:s knarkbekämpningsbyrå fått gå samma väg. Ambassadören konspirerade och stödde ett kuppförsök mot landets regering, och knarkbekämpningsbyrån sysslade med spionage.

USAID anklagas av Morales för inblandning i Bolivias inre angelägenheter i syfte att destabilisera regeringen.

Det Bolivia nu gör hade varit helt otänkbart för bara ett drygt årtionde sedan. Även om USA:s utrikesminister Kerry fortsatt kallar Latinamerika för USA:s bakgård, så är den tiden förbi (se Liberacion 10 maj).


Nya tokigheter från ekonomerna

Nationalekonomerna Rogoff och Reinhart hade räknat fel och fått hela västvärlden att tro att en statsskuld som överstiger 90 procent av bnp måste vara skadligt. Det blev pinsamt när en ung forskare räknade rätt.

Värre nationalekonomiska galenskaper finns. I aprilnumret av den mycket aktade facktidskriften American Economic Review publicerar Yaleekonomen Keith Chen artikeln "The effect of language on economic behavior".

Chen påstår sig leda i bevis att människor som talar språk där futurum är obligatorisk verbform blir slösaktigare och slarvigare.

8516_05.jpgKeith Chen.

På svenska kan vi tala om framtiden i presens: han reser i morgon. Engelsktalande måste använda futuralt hjälpverb, he will leave tomorrow, och fransmännen en böjningsändelse, il partira demain.

Chen kan konstatera att skandinaver, finner, ester, ungrare, kineser, vietnameser och många andra ostasiater andra gärna talar i presens om framtiden. Med en hoper statistik visar han också att de sparar mer, både som individer och nationer, har en mer ordnad ekonomi, röker mindre, använder kondom oftare, har bättre kondition etc.

Förklaringen skulle alltså vara vi som talar om framtiden i presens har den så nära inpå oss att vi planerar ordentligt. Slashasarna med hjälpverb och böjningsändelser skjuter lättvindigt framtiden på framtiden.

Vad ska man säga om nationalekonomin som vetenskap? Eller vad säger man - läs gärna en förintande kritik från lingvisthåll i Språktidningen 2013/5.


Prinsessan och halva aktiestocken

I en krönika nyligen i Svenska Dagbladet under rubriken "prinsesskavaljer med hemliga affärer" granskades den numera i svenska kungahuset ingifte Chris O´Neill. Hans företag Noster Capital har ett så kallat virtuellt kontor i ett av New Yorks fashionabla kvarter. Hedgefondbolaget har ingen arbetande personal på adressen. Den arbetar någon annanstans men betalar varje månad en viss summa pengar för en fin adress att skylta med.

O´Neills företag grundades 2007 av en före detta handläggare på JP Morgan. Bolaget är en mindre aktör i New Yorks finansvärld. Det mest iögonfallande med bolaget är fonden Noster Capital Value som enligt Hedge Fund Intelligence förra året förvaltade omkring en halv miljard kronor.

Vad ägnar sig denna fond åt? Åt blankning, det vill säga att sälja lånade aktier i hopp om att senare köpa dem till en lägre aktiekurs. Blankning har tillskrivits en stor roll i den kris som briserade 2008.

8516_06.jpgKannibal hand i hand med hermelin?

Noster Capital sysslar inte bara med spekulationer om förväntade kursnedgångar utan försöker på egen hand påverka marknadens bedömningar genom uttalanden, artiklar och högljudda protester mot olika bolagsledningar. Exakt hur mycket pengar Noster Capital tjänar är oklart. Företaget har sin legala amerikanska hemvist i Delaware - en delstat som utmålas som ett skatteparadis. Krönikören i SvD kallar Noster Capitals handelsmetoder för finanskannibalism. Det har således kommit in en kannibal bland de kungliga hermelinerna!


USA och demokratin

Edward Snowdens anslöjande av USA som ett övervakningssamhälle väcker väldig uppmärksamhet. Juridikprofessorn Jonathan Thurley, behandlar demokratifrågan i bloggen 10 reasons The U.S. Is No Longer The Land Of The Free. Här de tio punkterna:

1. Mord på amerikanska medborgare som anses vara terrorister eller medhjälpare;

2. Frihetsberövande på obestämd tid;

3. Godtycklighet då presidenten beslutar om en person får en rättegång i federal domstol eller i en militärdomstol;

4. Efterforskning utan fullmakt inklusive rätt att tvinga företag och organisationer att lämna över information;

5. Hemliga bevis används rutinmässigt av regeringen;
6. Utredning av krigsförbrytelser som "waterboarding"-tortyr förhindras;

7. Hemliga organ beslutar om övervakning av NSA med mera;

8. Juridisk immunitet för företag som hjälper till med övervakning av medborgarna;

9. Kontinuerlig övervakning av medborgarna;

10. Extraordinära överlämnanden av både medborgare och andra till annat land.

Ändå nämner han inte att USA har stött/upprättat betydligt fler diktaturer än något annat land. USA har även varit med om att störta demokratiskt valda statsöverhuvuden. Dit hör Mossadeq i Iran 1953, Arbenz i Guatemala 1954, Sukarno i Indonesien 1965, Sihanouk i Kambodja 1970, Allende i Chile 1973, Grenada 1983, Aristide i Haiti 2004, Zelaya i Honduras 2009.


Tecken i skyn

Utan att ta minsta hänsyn till Göran Hägglund och hans kristdemokrater tog verklighetens folk i veckan tagit början av juni två glädjande beslut.

8516_07.jpgVerklighetens folk rör på sig, Göran!

På Livsmedelsarbetarförbundets kongress beslöt ombuden, mot förbundsstyrelsens vilja, att återinföra paragrafen om att förbundet ska verka för en socialistisk samhällsordning. Och på Kommunals kongress beslöt man att förbundet ska verka för vinstförbud och därtill initiera en kampanj för att hitta alternativ till de rådande marknadsstyrda offentliga verksamheterna. Också det mot förbundsstyrelsens vilja.

Lägg till det besluten på de grönas kongress, där partistyrelsen också kördes över i liknande frågor, och vi kan kanske ana början till ett skred i opinionen.


Ihåligt

Folke Isaksson har avlidit. Många vackra ord publicerades i nekrologer och hans dikt om humlan citerades flitigt och hans litteraturprogram lovordades. Det fanns dock ett hål i minnesorden; man hoppade helt över hans engagemang i FNL-rörelsen. Tillsammans med Sara Lidman och Jan Myrdal kuskade han landet runt och agiterade under sent sextiotal och tidigt sjuttiotal. Nog kan man undra om inte hålet har en viss tendens?


Husby

Jag deltog på ett seminarium om August Strindberg på Teater Tribunalen i maj förra året. Jag lade då fram teorin att Stindberg, om han varit född idag av invandrarföräldrar och uppvuxen i en förort, hade kastat sten på polisen. Det finns ett rödglödgat hat under en period i Strindbergs liv. Ett hat mot klassamhället.

När verktyg och alternativ saknas kommer desperationen krypande. Samhällets representanter tenderar att hålla sig väldigt långt ifrån förorterna. Jag bor delvis i en annan stad än Stockholm. I den staden bor jag i en förort där arbetslösheten är över 55 procent.

För några månader sedan var min förort på allas läppar. Orsaken? En man hade blivit skjuten på parkeringen vid Netto. Händelsen fick frustrationen bland de unga att rinna över. De brände ner hyresvärdens kontor, kastade rökgranater mot brandkåren och brände bilar. Jag och min sambo var ute och snackade med en civilpolis. Vi undrade om vi borde flytta på bilen. Polisen var lite rädd. Det märktes. Det var oss och våra grannar han var rädd för. Arbetsmarknadsministern intervjuades om vår förort. Han berättade att det behövs fler poliser här. Fler? Det är här polisen finns. Inte som en trygghet utan mer som ett hot.

När man aldrig ser representanter för det som håller en kvar i en vardag utan hopp, i arbetslöshet, undermåliga bostadsområden och liknande, då fylls man av frustration. Är det konstigt? Nej. Är det sunt? Ja.

8516_09.jpgBild: Janne Karlsson.

Jag tror att om samhället inte hade gjort ungarna i min förort otjänsten att förvägra dem det de behöver, grundtrygghet, jobb, utbildning, säkerhet, då hade polisen, den enda representant för det rådande samhällsfelet som dyker upp i vår förort, inte utsatts för stenkastning.

Självklart är det lättare för samhället att låta nervösa poliser dra vapen mot ungdomar i Husby än att göra något åt problemet. Problemet är att klassamhället de senaste åren har tagit sig allt mer aggressiva uttryck. Detta är inget försvar för bilbränder. Det är knappt en kritik mot polisen. Det är en kritik mot ett samhälle som vänt de svaga ryggen och skickat sitt våldsmonopol på dem för att slippa tänka på segregation och klassklyftor och i stället koncentrera sig på att diskutera hur man ska göra för att övervaka medborgarna på ett tillräckligt effektivt sätt för att kunna ingripa tidigare. Nästa gång.

Fler inlägg på Clartés ttp://clarte.nu/ blogg :


Nytt på Clartébloggen

Petrograd 18 juni 1917

St Petersburg, 18 juni 1917

Benny Andersson - 17 juni 2017

Söndagen den 18 juni för jämt hundra år sedan började som en klar och blåsig morgon i Petrograd, som staden hade döpts om till vid världskrigets utbrott. Redan i gryningen hade arbetarna samlats på Viborgsidan. Nu strömmade de över broarna mot Nevsky Prospekt, där de strålade samman med matroser...

Läs mer...

Svar till: "Vänstern och arbetarklassen - allians eller fiendskap?"

Olle Josephson - 7 juni 2017

Bengt Håkanssons plädering för en restriktiv invandringspolitik ger ju inte uttryck för Clartés linje i dessa frågor – tvärtom. Däremot ger det uttryck för en säkert uppriktig oro för att arbetarklassens positioner ska försvagas ytterligare. Den förtjänar därför ett ordentligt bemötande. Med all...

Läs mer...

Vänstern och arbetarklassen - allians eller fiendskap?

Bengt Håkansson - 5 juni 2017

Hur ska vi ta ställning politiskt? Vad är rätt och vad är fel för oss som anser oss vara socialister? Vilka vägar leder framåt och vilka är återvändsgränder? Finns det alls något att hålla sig till eller är det upp till vara och en att göra goda gärningar och hoppas på att den ackumulerade...

Läs mer...

Läs Clarté på nätet! Nr 4/16 Arbetarna - klassen med nio liv

Litteraturlista och kommentarer - Clarté nr 4/2016

Åke Kilander - 19 januari 2017

Litteraturlista och kommentarer till artiklarna Planeten pallar inte mer och Klokt tänkt om miljön i...

Läs mer...

Bildtext

Så räddar vi svenska skolan

Mats Wingborg - 29 december 2016

Kunskaperna i matematik och läsfärdighet har förbättrats bland svenska 15-åringar på sistone. Men...

Läs mer...