Lenin skrev klokt om religionen

 Dela länken
FaceBook  Twitter  

Att i Clarté nu som debattinlägg publicera vad Lenin som partiledare skrev om förhållningssättet till religion och tro i december 1905 under en komplicerad situation med såväl strejker som pogromer i den då första moderna ryska revolutionen är ett uttryck för en förändrad situation i vårt eget land.

Det är viktigt att se hur frågor som de om religion och tro ställts från vårt håll i olika tider och länder. Lyssna exempelvis till det förändrade tonfallet - inte innehållet - i det Marx skriver i Kommunistiska manifestet och en generation senare i Stadgarna för Internationella arbetarassociation. Liebknecht och Bebel uttryckte detta i Internationalens tidskrift Der Vorbote i september 1870: "Arbeta starkt för att utbreda partiet och våra principer, men var försiktig i talet, försiktig också i skrift - den mot oss fientliga makten utnyttjar allt mot oss." Att skriva detta är inte bara ett teoretiskt kalenderbiteri. En revolutionär nutida svensk feminist får utan detta perspektiv svårt att förstå många latinamerikanska motsvarigheters hållning i abortfrågan. Just situationen i Ryssland 1905 bör alltså studeras för att förstå hur Lenin skrev som han gjorde. 8511_01.jpg

Det typiska för förhållandet till religionen och de religiöst troende här hos oss under nästan hundra år från det arbetarrörelsen tog partiform 1889, grundades dels i en teoretisk diskussion: Visst var religionen opium för folket, men man visste vad Marx skrivit i stycket innan att religionen också var ett uttryck för folkets verkliga lidande. Därtill var på hans tid opium nästan det enda som kunde lindra lidande. (Även om det förlamade.) Dels också i en klassanalys av den svenska verkligheten. Den dubbelsynen var vår. Därför räckte det inte att småborgerligt ropa: Ned med tronen, svärdet, altaret och penning påsen! Alltså avgränsning mot Hinke Bergegren och det liberala religionshatet av latinskt snitt (och diskussioner huruvida haren idisslar). Stormklockefolket, det socialdemokratiska ungdomsförbundet, accepterade Strindberg oavsett hans intensiva (och märkliga) gudstro, då huvudsidan var gemensam (och därtill kom de ofta själva från familjer med frikyrklig och läsar-bakgrund där sådana som Strindberg inte var ovanliga).

Detta dubbla förhållningssätt, som egentligen var oss på vår kant så självklart att det inte ens diskuterades, fortsatte in i vår egen tid. I fredsrörelsen och i de olika sociala konflikterna stod oss troende kristna ofta närmare än arbetarrörelseidkare som hamnat på andra sidan. Diakoner tog ofta - då de kände verkligheten - klarare ställning än officiellt radikala socialpolitiker. Personer vilka inomkyrkligt betraktades som reaktionära och kvinnoprästmotståndare var samtidigt kämpande antiimperialister. Maranatapastorn Imsen var på en gång ytterligt bokstavstroende och medveten antikapitalist. 8511_02.jpg

Nu är det annorlunda. Den stora invandringen har lett till en förändrad situation. Våra kamrater i Nordirland stod inför vad som framstod som en blodig uppgörelse mellan protestanter och katoliker och tvangs att både ta ställning i den verkliga politiska och nationella motsättningen och analysera den sociala och historiska bakgrunden till det som framstod som troskonflikt. Likadant nu för oss. Kriget i Syrien handlar inte om olika gudstro. Vi kan tydligt se hur Förenta staternas imperialism, Israels sionism, turkisk nysultanism, engelsk och fransk kolonialtradition samman med Saudiarabiens och Gulfstaternas rovgirigt härskande överklass i inbördes kamp av materiella skäl söker upplösa den syriska statsbildningen i det stora spelet om Västasien. I detta utnyttjar särskilt Saudiarabien, Gulfstaterna och Turkiet de religiösa strukturer de behärskar. Samtidigt är kriget lika litet ett religionskrig som trettioåriga kriget var det. Detta återspeglas också i de svenska invandrartäta förorterna. Inte bara passivt återspeglas, Saudiarabien satsar stort på att ta och hålla kontroll över religiösa grupperingar som kan stå landet nära. Samtidigt söker olika högergrupper organisera ett allmänt islamhat.

Det är i denna nya situation Lenins text från 1905 kan vara till hjälp i att se uppgifterna här och nu.

Prenumerera!

Innehållet

2/13 Arbetaren i boken