Att i Clarté nu som debattinlägg publicera vad Lenin som partiledare skrev om förhållningssättet till religion och tro i december 1905 under en komplicerad situation med såväl strejker som pogromer i den då första moderna ryska revolutionen är ett uttryck för en förändrad situation i vårt eget land.

Det är viktigt att se hur frågor som de om religion och tro ställts från vårt håll i olika tider och länder. Lyssna exempelvis till det förändrade tonfallet - inte innehållet - i det Marx skriver i Kommunistiska manifestet och en generation senare i Stadgarna för Internationella arbetarassociation. Liebknecht och Bebel uttryckte detta i Internationalens tidskrift Der Vorbote i september 1870: "Arbeta starkt för att utbreda partiet och våra principer, men var försiktig i talet, försiktig också i skrift - den mot oss fientliga makten utnyttjar allt mot oss." Att skriva detta är inte bara ett teoretiskt kalenderbiteri. En revolutionär nutida svensk feminist får utan detta perspektiv svårt att förstå många latinamerikanska motsvarigheters hållning i abortfrågan. Just situationen i Ryssland 1905 bör alltså studeras för att förstå hur Lenin skrev som han gjorde.

8511_01.jpgRysk-ortodox ikon.

Det typiska för förhållandet till religionen och de religiöst troende här hos oss under nästan hundra år från det arbetarrörelsen tog partiform 1889, grundades dels i en teoretisk diskussion: Visst var religionen opium för folket, men man visste vad Marx skrivit i stycket innan att religionen också var ett uttryck för folkets verkliga lidande. Därtill var på hans tid opium nästan det enda som kunde lindra lidande. (Även om det förlamade.) Dels också i en klassanalys av den svenska verkligheten. Den dubbelsynen var vår. Därför räckte det inte att småborgerligt ropa: Ned med tronen, svärdet, altaret och penning påsen! Alltså avgränsning mot Hinke Bergegren och det liberala religionshatet av latinskt snitt (och diskussioner huruvida haren idisslar). Stormklockefolket, det socialdemokratiska ungdomsförbundet, accepterade Strindberg oavsett hans intensiva (och märkliga) gudstro, då huvudsidan var gemensam (och därtill kom de ofta själva från familjer med frikyrklig och läsar-bakgrund där sådana som Strindberg inte var ovanliga).

Detta dubbla förhållningssätt, som egentligen var oss på vår kant så självklart att det inte ens diskuterades, fortsatte in i vår egen tid. I fredsrörelsen och i de olika sociala konflikterna stod oss troende kristna ofta närmare än arbetarrörelseidkare som hamnat på andra sidan. Diakoner tog ofta - då de kände verkligheten - klarare ställning än officiellt radikala socialpolitiker. Personer vilka inomkyrkligt betraktades som reaktionära och kvinnoprästmotståndare var samtidigt kämpande antiimperialister. Maranatapastorn Imsen var på en gång ytterligt bokstavstroende och medveten antikapitalist.

8511_02.jpgReklam från nutida svensk PR-kampanj mot religionen.

Nu är det annorlunda. Den stora invandringen har lett till en förändrad situation. Våra kamrater i Nordirland stod inför vad som framstod som en blodig uppgörelse mellan protestanter och katoliker och tvangs att både ta ställning i den verkliga politiska och nationella motsättningen och analysera den sociala och historiska bakgrunden till det som framstod som troskonflikt. Likadant nu för oss. Kriget i Syrien handlar inte om olika gudstro. Vi kan tydligt se hur Förenta staternas imperialism, Israels sionism, turkisk nysultanism, engelsk och fransk kolonialtradition samman med Saudiarabiens och Gulfstaternas rovgirigt härskande överklass i inbördes kamp av materiella skäl söker upplösa den syriska statsbildningen i det stora spelet om Västasien. I detta utnyttjar särskilt Saudiarabien, Gulfstaterna och Turkiet de religiösa strukturer de behärskar. Samtidigt är kriget lika litet ett religionskrig som trettioåriga kriget var det. Detta återspeglas också i de svenska invandrartäta förorterna. Inte bara passivt återspeglas, Saudiarabien satsar stort på att ta och hålla kontroll över religiösa grupperingar som kan stå landet nära. Samtidigt söker olika högergrupper organisera ett allmänt islamhat.

Det är i denna nya situation Lenins text från 1905 kan vara till hjälp i att se uppgifterna här och nu.

Nytt på Clartébloggen

Petrograd 18 juni 1917

St Petersburg, 18 juni 1917

Benny Andersson - 17 juni 2017

Söndagen den 18 juni för jämt hundra år sedan började som en klar och blåsig morgon i Petrograd, som staden hade döpts om till vid världskrigets utbrott. Redan i gryningen hade arbetarna samlats på Viborgsidan. Nu strömmade de över broarna mot Nevsky Prospekt, där de strålade samman med matroser...

Läs mer...

Svar till: "Vänstern och arbetarklassen - allians eller fiendskap?"

Olle Josephson - 7 juni 2017

Bengt Håkanssons plädering för en restriktiv invandringspolitik ger ju inte uttryck för Clartés linje i dessa frågor – tvärtom. Däremot ger det uttryck för en säkert uppriktig oro för att arbetarklassens positioner ska försvagas ytterligare. Den förtjänar därför ett ordentligt bemötande. Med all...

Läs mer...

Vänstern och arbetarklassen - allians eller fiendskap?

Bengt Håkansson - 5 juni 2017

Hur ska vi ta ställning politiskt? Vad är rätt och vad är fel för oss som anser oss vara socialister? Vilka vägar leder framåt och vilka är återvändsgränder? Finns det alls något att hålla sig till eller är det upp till vara och en att göra goda gärningar och hoppas på att den ackumulerade...

Läs mer...

Läs Clarté på nätet! Nr 4/16 Arbetarna - klassen med nio liv

Bildtext

Klokt tänkt om miljön

Åke Kilander - 29 december 2016

Marxistisk analys behövs för att reda ut de ekologiska frågorna. Åke Kilander rekommenderar...

Läs mer...

Bildtext

Timothy Snyder sprider myter

Daniel Lazare - 29 december 2016

Partisaner, judiska motståndsrörelser i och inte minst Sovjet drog lika mycket elände över...

Läs mer...

Bildtext

Öppet mål för arbetarrörelsen (intervju)

Mats Wingborg - 29 december 2016

Mats Wingborg om SD, alliansen och Svenskt Näringsliv _ Öppet mål för arbetarrörelsen.

Läs mer...