En cyniker skulle kanske kalla det gångna århundradet för den tid, då den revolutionära socialismens ande blev kött och tillfälligt besökte jorden - för att sedan liksom sin bibliska förlaga förföljas, misshandlas, avrättas och, lätt äcklad över människorna, på obestämd tid lämna oss efterlämnande ett splittrat och med tiden alltmer korrupt prästerskap.

Vi är, Gud ske pris, dock inga cyniker. Våra kapitalistiska motståndare har sannerligen fått arbeta och spendera mycket för att uppnå det övertag de för närvarande åtnjuter och skördar frukterna av. Och det är ändå inget tusenårsrike de har grundat.

Vår med historisk mått unga rörelse har genom åren visserligen gjort många misstag. I det skede då de härskande klasserna på 1980-talet som bäst höll på att lägga grunden till det nyliberala samhället, betraktade till exempel en del clartéister tidvis social ingenjörskonst och löntagarfonder som element i ett framtida totalitärt samhälle, dit de båda ekonomiska huvudsystemen skulle konvergera. Det visade sig huvudsakligen vara fel.

Som vanligt har verkligheten tvingat sig på oss: Försäkringskassan skryter i dagarna med att den sparar miljoner åt skattebetalarna på att jaga okunniga, slarviga, eller i enstaka fall fuskande förmånstagare. Samtidigt tillåter gällande lagar inte skattemyndigheten att återkräva miljarder från förmögna skattefuskare.

8501_01.jpgBild: Gérard de Saint-Jean

Samma vecka bekräftar, som om det skulle behövas, Mikael Damberg - det stora, så kallade oppositionspartiets gruppledare - att partiet numera ser som en huvuduppgift, inte att bekämpa kapitalismen, utan att skapa fler företagare", det vill säga kapitalister - och proletärer med F-skattsedel.

Men samtidigt erfar vi att en majoritet, även av svenska moderata gräsrötter, nu är emot ytterligare inslag av kapitalism i välfärdsföretagen. Högern tappar stöd bland ungdomar och till och med bland de stockholmare som befolkar konkurrensutsättningens skyltfönster. Och gränsgångaren Miljöpartiets ledning fick bakläxa av sina medlemmar för sitt bejakande av privatiseringspolitiken.

Det vanligaste fel vi på vår kant gör är kanske inte att att överskatta vår fiende - det är att hålla huvudet så högt i det blå att vi underskattar våra vänner och stundtals aldrig ens blir varse dem. Då ser vi inte i verkligheten det som vi ofta teoretiskt brukar hävda - att vårt system faktiskt går havande med ett socialistiskt. Kapitalismen står på lerfötter - inte bara i Sydeuropa, utan också här.

Nytt på Clartébloggen

Alexandra Kollontaj (t v), en av revolutionens ledare och folkkommissarie för sociala frågor.

Ryska revolutionen 100 år

Martin Fahlgren - 24 augusti 2017

I år är det 100 år sedan den ryska revolutionen ägde rum, en händelse som skakade om hela världen och som fick djupgående återverkningar på 1900-talets historia. Den inledde en epok av omvälvningar som ryckte loss en stor av mänskligheten ur kapitalismens grepp: Östeuropa (efter 2:a världskriget), Kina,...

Läs mer...

Antifascismen: En lidelsefull rörelse som aldrig lider

Alexandra Starud - 22 juli 2017

När vi talar från en position som antifascister talar vi inte sällan om dystopiska framtidsscenarion. Vi talar inte sällan om nazisternas våldsdåd och mord. Vi talar om fascismens framfart över europa och att trettiotalsretoriken kommit tillbaka. Därefter talar vi om strategier för att förhindra...

Läs mer...

Venezuela igen

Martin Fahlgren - 19 juli 2017

Utvecklingen i Venezuela är mycket kritisk. Det är därför viktigt att alla följa med i vad som håller på att ske: Hur arbetar reaktionen för att gripa makten, hur agerar "chavisterna" , hur beskrivs utvecklingen i vanliga massmedia? Hur det går för Venezuela kan spela stor roll för utvecklingen i...

Läs mer...

Läs Clarté på nätet! Nr 4/16 Arbetarna - klassen med nio liv

Bildtext

Planeten pallar inte mer

Åke Kilander - 29 december 2016

År 2016 var det varmaste året i modern tid, och forskare rapporterar om ett istäcke kring Arktis...

Läs mer...

Bildtext

En professor retuscherar historien

Magnus Göransson - 29 december 2016

I 2010-talets politiska klimat ska 1900-talshistorien helst beskrivas som en strid mellan liberal...

Läs mer...

Litteraturlista och kommentarer - Clarté nr 4/2016

Åke Kilander - 19 januari 2017

Litteraturlista och kommentarer till artiklarna Planeten pallar inte mer och Klokt tänkt om miljön i...

Läs mer...