Det handlar också om Sverige

 Dela länken
FaceBook  Twitter  

En spökhistoria. Så kallar Arundhati Roy den analys av den nutida kapitalismen som vi trycker i översättning på de följande sidorna. Artikeln publicerades första gången i den indiska tidskriften Outlook i mars i år. Den är skriven för en indisk publik, den hämtar exempel från Mumbais affärskvarter, skogarna i landets centrala delar och reservaten för Indiens politiska och kulturella överskikt. Men den handlar inte bara om Indien.

Familjerna Ambani och Tata har sina motsvarigheter överallt där en kapitalägande aristokrati suger näring ur det omgivande samhället, och även svenska affärsmodeller har exproprieringen av jordens kvarvarande råvarureserver till förutsättning.

Fördrivningen av stamfolken från deras trakter i Andhra Pradesh och vinstoptimeringen av kisset i blöjorna hos förbrukade svenska lönearbetare är utslag av samma globala process för utvinning av kapital.

Arundhati Roy diskuterar villkoren för motståndet. Hon skriver om den företagsfilantropi som monopolkapitalister i USA utvecklade i början av 1900-talet, hur denna välgörenhetsindustri liksom Coca-Colan penetrerat den indiska marknaden och fått lokala efterföljare. NGO-erna, non-governmental organizations uppburna av storkoncerner eller främmande statsmakter, absorberar vreden underifrån och fjärmar välmenande intellektuella från de kollektiv som hotar sponsorerna.

Det är ingen konspirationsteori, påpekar Arundhati Roy. Det handlar om de strukturella förutsättningarna för kultur och politik i en parasitär kapitalism. De kapitalackumulerande koncernerna monopoliserar offentlighetens infrastruktur på samma sätt som de lagt under sig andra delar av samhället. De köper sig en samhällskritik utan förbindelse med spöket i underjorden.

Denna utveckling är långt gången i Sverige. Det politiska och intellektuella livet fortgår i en social karantän. Jag lever själv på förlagshuset Schibsteds nåder. Andra debatterar för stall Bonniers, Stenbeck eller Ax:son Johnson. Företrädare för arbetarrörelsen (den så kallade) går ut och in i finanssfär och PR-industri, och välgörare sponsrade av storföretag och statsorgan avgör vad fred, kvinnofrigörelse och mänskliga rättigheter vill säga.

Sambandet mellan materiella förutsättningar och intellektuellt utfall är inte rätlinjigt. Sponsorerna dikterar inte dikterna och de politiska programmen. Det finns öppningar för statistiska avvikelser. Men ju större rikedomar som hopar sig i överskiktet, och ju svagare det undre motståndet blir, desto större är sannolikheten att tankebanorna följer det klassintresse som står för levebrödet.

Ändå blir de översta bland de översta aldrig kvitt oron över rörelserna i samhällets nederdel. De tycker sig se ett klasshat därnere. De fruktar att någon ska släcka ljuset i glaspalatset.

Ett urval andra artiklar av samma författare

Ska vi kroka arm med de bruna?

publicerad i Clartébloggen 31 oktober 2016

Lindgren tar sikte

publicerad i Clartébloggen 31 oktober 2016

Kapitalets automatik

publicerad i 2/16 Robotarna 4 augusti 2016

När du får oväntat besök

publicerad i 3/13 Östeuropa 29 december 2013

Zarembas misstag

publicerad i 2/13 Arbetaren i boken 3 november 2013

Planhushållning? Ja!

publicerad i 1/13 Socialdemokratin 18 juni 2013

Ny bok: Det stora tågrånet

publicerad i Clartébloggen 23 oktober 2011

Dubbla måttstockar

publicerad i 2/11 Krigsaktivismen 27 augusti 2011

Innehållet

2/12 Kapitalismen - en spökhistoria

Ut ur eurokrisen

Benny Andersson

Socialdemokratiskt pladder

Frances Tuuloskorpi

Svår vår i Syrien

Mathias Cederholm

Hanne Kjöller

Hans Isaksson

Bilder av en stad

Kristian Lundberg

När Amerika kom till byn

Staffan Dahllöf

Recensioner 2012-2

Redaktionen