Minns ni paketen i december och februari som firades som "räddningen" för euron? Den europeiska centralbanken pumpade ut omkring 1 000 miljarder euro till bankerna, medan politikerna krävde fortsatta åtstramningar av staterna och folken i Sydeuropa. Samtidigt som stödpaketen till bankerna har avlöst varandra, har den underliggande krisen fortsatt att fördjupas. Nu hotas Spanien, vars banksystem står på randen till kollaps. Bakom Spanien väntar Italien med en statsskuld på 1 900 miljarder euro. Valen i Grekland och Frankrike visade att människorna inte längre köper budskapet om åtstramning. Den europeiska överheten vacklar. Tillväxt är det nya mantrat. Men hur? Att stärka överstatligheten, t.ex. med en gemensam europeisk stabilitetsfond, och att fortsätta ösa pengar över bankerna och deras ägare, bevarar den ordning som lett fram till dagens kris.

I mer än tre årtionden har man tutat i oss att avregleringar, globalisering och finanskapitalets alltmer invecklade operationer också gynnar realekonomin och dess utveckling. Alla siffror visar motsatsen. Inkomstklyftorna har ökat, investeringarna har minskat och tillväxten har stagnerat. En allt kortsiktigare kvartalskapitalism har tillåtit ägare och företagsledningar att plundra företagen på kapital och framtid.

Situationen liknar den som rådde före, under och strax efter börskraschen 1929-30, men Merkel och Hollande klarar inte ens vad Roosevelt gjorde på 1930-talet: problembanker fick gå omkull, staten tog över delar av kreditgivningen och finanssektorn reglerades så att den kunde understödja den reala ekonomins utveckling med krediter. Samtidigt initierade staten ett omfattande program för att bygga ut infrastruktur och välfärdsprogram, och fred slöts med fackföreningarna. Detta är enkla dagskrav, men det förmår inte ett europeiskt ledarskikt som låter sig bindas av euro och ECB. Så mycket värre för Europas folk när klimathot och överutnyttjade naturresurser kräver en planmässig omställning av ekonomin som behöver gå betydligt längre än 1930-talets.

Sannolikheten är inte stor för att en ny Roosevelt ska stiga fram i Europa eller USA. Arbetarrörelsen är svagare och framför allt mera ideologiskt avväpnad, och något substitut för dåtidens Sovjetstat som blåslampa på borgerligheten existerar inte. Men bristen på en väletablerad och stark folklig rörelse gör att de härskande klasserna, trots sin alltmer utbyggda övervakningsapparat, kan tas med överraskning. Spontana folkliga resningar som redan pyr (tänk Tahir, Occupy, brittiska studenter och grekiska arbetare) kan snabbt galvaniseras till en fast rörelse enad bakom förnuftiga krav. Det är, som redan Lenin påpekade, den organiserade vänsterns historiska uppgift att vara det medvetna element som tar sig an denna uppgift.

Nytt på Clartébloggen

Petrograd 18 juni 1917

St Petersburg, 18 juni 1917

Benny Andersson - 17 juni 2017

Söndagen den 18 juni för jämt hundra år sedan började som en klar och blåsig morgon i Petrograd, som staden hade döpts om till vid världskrigets utbrott. Redan i gryningen hade arbetarna samlats på Viborgsidan. Nu strömmade de över broarna mot Nevsky Prospekt, där de strålade samman med matroser...

Läs mer...

Svar till: "Vänstern och arbetarklassen - allians eller fiendskap?"

Olle Josephson - 7 juni 2017

Bengt Håkanssons plädering för en restriktiv invandringspolitik ger ju inte uttryck för Clartés linje i dessa frågor – tvärtom. Däremot ger det uttryck för en säkert uppriktig oro för att arbetarklassens positioner ska försvagas ytterligare. Den förtjänar därför ett ordentligt bemötande. Med all...

Läs mer...

Vänstern och arbetarklassen - allians eller fiendskap?

Bengt Håkansson - 5 juni 2017

Hur ska vi ta ställning politiskt? Vad är rätt och vad är fel för oss som anser oss vara socialister? Vilka vägar leder framåt och vilka är återvändsgränder? Finns det alls något att hålla sig till eller är det upp till vara och en att göra goda gärningar och hoppas på att den ackumulerade...

Läs mer...

Läs Clarté på nätet! Nr 4/16 Arbetarna - klassen med nio liv

Bildtext

Planeten pallar inte mer

Åke Kilander - 29 december 2016

År 2016 var det varmaste året i modern tid, och forskare rapporterar om ett istäcke kring Arktis...

Läs mer...

Bildtext

Så räddar vi svenska skolan

Mats Wingborg - 29 december 2016

Kunskaperna i matematik och läsfärdighet har förbättrats bland svenska 15-åringar på sistone. Men...

Läs mer...

Bildtext

En professor retuscherar historien

Magnus Göransson - 29 december 2016

I 2010-talets politiska klimat ska 1900-talshistorien helst beskrivas som en strid mellan liberal...

Läs mer...