Den svenska modellen är åter i ropet. Men den är av nytt märke. Konkurrensutsatt järnväg, friskolor och lösliga anställningsformer är föredömen för de styrande i Europa. Med New Public Management och en medelklass utlämnad åt bankerna lättade ballongen.

Poff! Strömmen går igen. Mörker över Bagarmossen. Fortum beklagar.

Samhällsplanering och offentlig infrastruktur hör inte till framkanten i nya effektiva Sverige.

I Dagens Nyheter (30/11 2013) förklarar Lena Andersson hur hämmande det är för företagsamheten att "försöka planera och reglera fram tillvarons nödvändiga och onödiga, både som samhälle och som individ." Hon skriver apropå ingenjör S. A. Andrées misslyckade försök att med en luftballong korsa Arktis vidder.

En passande metafor.

Bilden finns på nätet. Det är ännu vätgas kvar i ballongen, men farkosten förmår inte längre bära sin last. Sakta har den lagt sig mot isen. De företagsamma resenärerna begrundar katastrofen.

Det kunde vara den svenska skolan.

Jag ser Jan Björklund på tv. Det kommer många ord ur honom. Självsäkra ord om gamla försyndelser och nya tag.

Blicken säger något annat.

På DN Debatt (4/12 2013) skriver Stefan Löfven och Ibrahim Baylan lika mångordigt och självsäkert om regeringens misslyckanden och nya S-märkta tag. Det ska bli kunskaper och jämlikhet och stopp för vinstjakten. Den "oreglerade", vill säga.

Ingen nämner det fria skolvalet, reformen som skulle göra den svenska skolan bäst i världen.

För ett år sedan var jag på konferens om den nya välfärden på Clarion Hotel vid Skanstull i Stockholm. Almega, Friskolornas Riksförbund, Svenska Riskkapitalföreningen, Vårdföretagarna och Svenskt Näringsliv arrangerade. Det var samma dag som den privatiserade snöröjningen i Stockholm gav prov på sin förmåga.

Socialdemokratin var först med valfrihetsidéerna, förklarade landstingsrådet Helene Hellmark Knutsson. Hon gav de borgerliga en eloge för att de tagit fasta på dem.

8802_01.jpgÖrnen har kraschat

Odd Eiken, moderaten som skrev underlaget till propositionen om de skattefinansierade privatskolorna, nu vice vd för Kunskapsskolan, talade om exportutsikter. Den nya svenska skolan skulle erövra land efter land.

I mörkret utanför konferensanläggningen sjönk föredömet för världen sakta genom de statistiska tabellerna, och med skolan föll vården, järnvägen och andra allmänna nyttigheter. Det störde inte samförståndet.

Företagsamheten skulle ta över där folkhemmets sociala ingenjörer planerat och reglerat. Det var de ledande partiernas gemensamma projekt, sponsrat av de stora koncernerna, finansaristokratin och EU. "Man ska kunna vara 'chef över sig själv' i högre utsträckning än i dag", hette det i 90-talsprogrammet, den socialdemokratiska ledningens förslag till strategi från 1989.

Den "vingarnas frihet" som visionärerna höll i utsikt framträdde strax som springluncher, timanställningar och återkommande arbetslöshet. Fabriksdiktaturen, som trängts tillbaka i 1960- och 70-talens revolter på arbetsplatserna, återvände i nya former och sträcktes som lean och New Public Management ut över tidigare fredade områden inom det allmänna.

Men för chefer och chefsämnen i partiernas och de offentliga förvaltningarnas högre sfärer öppnade sig en ny tid med karriärmöjligheter och ekonomiska incitament som på den privata sidan. Bolagiseringar och privatiseringar löste upp gränserna mellan de två sfärerna, och regelverk, yrkeskulturer och demokratiska processer sattes åt sidan till förmån för den överordnades rätt att vara "chef över sig själv" - och andra.

Maciej Zaremba förfasar sig över att svenska skolor numera kan "hämta lärare och rektorer från gatan" (DN 9/12 2013). Men fenomenet är inte unikt. Devalveringen av yrkeskunnandet är typisk för arbetsprocessens utveckling i den offentliga sektorn de senaste årtiondena. I den konkurrensutsatta svenska järnvägen, där banunderhållet lejs ut till lägstbjudande i led på led, skickas timanställda studenter i lågskor ut i den livsfarliga spårmiljön för att skotta snö. Kollektiv av erfarna och grundligt utbildade SJ-anställda höll tidigare efter eget huvud räls och signalanordningar i skick. De har ersatts av inhyrd personal som strikt ska följa beställningar och kontrakt. "Målstyrning" kallas samma ordning på den nyinrättade skolmarknaden. Läraren förväntas sätta betyg som ger fler elever med skolpeng, banarbetaren tvingas för bokslutets skull lämna lösa bultar och sprickor i rälsen utan åtgärd. Ledningens företagsamhet, dess frihet att företa sig allt som betalar sig i konkurrensen, krymper utrymmet för de anställdas företagande, deras utsikter att producera något utöver god avkastning på investerat kapital.

Förslumningen av skolan går inte, som Zaremba föreslår, att förminska till en pedagogisk förvillelse, upphöjd till rättesnöre i en kollektivistisk svensk konsensuskultur. Dumheten är större och allvarligare än så. Den är varumärkt, den har exportutsikter.

8802_02.jpgBild: Robert Nyberg.

Avvecklingen av folkhemskapitalismens offentliga inrättningar hyllas i omvärldens övre kretsar. Den nya svenska järnvägen är modellen för EU, och vår nya skola och sjukvård är föredömen för regeringen i London. Niall Ferguson, den uppburne brittiske historikern, rådgivare till John McCain under presidentvalet i USA 2008 och utsedd av Time till en av världens hundra mest inflytelserika personer, ser i en dyster exposé över den västerländska civilisationens förfall ett svagt skinande ljus: den svenska friskolan.

Dumheten stiger i kurs eftersom storföretagsamheten bär upp den. Vi lever i en värld där monopolistiska kapital dränerar omgivande samhällen på tillgångar. Nyordningen av den offentliga sektorn i Sverige hade ett uttryckligt syfte: att föra över resurser från det allmänna till det privata. När nya rikedomar lades i händerna på bankdirektörer och koncernchefer skulle landet lyfta.

Vi fick tillväxt utan välfärd; svindelkonjunkturer, finanskrascher och krypande depression. Den nya svenska modellen är att dumpa skola, hemtjänst och förlossningsvård för pyramidspelets illusoriska uppåtstigande. I ena änden pågår en förslumning av arbetslivet och det allmänna, i den andra ett berikande av de översta bland de översta i en omfattning som inte skådats sedan början av 1900-talet. Däremellan lever en förment medelklass, nominellt förmögen men utlämnad på nåder åt bankerna och världsmarknadens flöden av kortfristiga kapital.

Vätgasen i ingenjör Andrées ballong läckte sakta ut genom sömmarnas mikroskopiska hål. Lika lättflyktig är konjunkturen som bär upp nya effektiva Sverige.

Poff! Ekipaget når isen och rester av en välfärdsstat kastas än en gång över bord. De företagsamma är där och tar för sig.

Nytt på Clartébloggen

Alexandra Kollontaj (t v), en av revolutionens ledare och folkkommissarie för sociala frågor.

Ryska revolutionen 100 år

Martin Fahlgren - 24 augusti 2017

I år är det 100 år sedan den ryska revolutionen ägde rum, en händelse som skakade om hela världen och som fick djupgående återverkningar på 1900-talets historia. Den inledde en epok av omvälvningar som ryckte loss en stor av mänskligheten ur kapitalismens grepp: Östeuropa (efter 2:a världskriget), Kina,...

Läs mer...

Antifascismen: En lidelsefull rörelse som aldrig lider

Alexandra Starud - 22 juli 2017

När vi talar från en position som antifascister talar vi inte sällan om dystopiska framtidsscenarion. Vi talar inte sällan om nazisternas våldsdåd och mord. Vi talar om fascismens framfart över europa och att trettiotalsretoriken kommit tillbaka. Därefter talar vi om strategier för att förhindra...

Läs mer...

Venezuela igen

Martin Fahlgren - 19 juli 2017

Utvecklingen i Venezuela är mycket kritisk. Det är därför viktigt att alla följa med i vad som håller på att ske: Hur arbetar reaktionen för att gripa makten, hur agerar "chavisterna" , hur beskrivs utvecklingen i vanliga massmedia? Hur det går för Venezuela kan spela stor roll för utvecklingen i...

Läs mer...

Läs Clarté på nätet! Nr 4/16 Arbetarna - klassen med nio liv

Bildtext

Planeten pallar inte mer

Åke Kilander - 29 december 2016

År 2016 var det varmaste året i modern tid, och forskare rapporterar om ett istäcke kring Arktis...

Läs mer...

Litteraturlista och kommentarer - Clarté nr 4/2016

Åke Kilander - 19 januari 2017

Litteraturlista och kommentarer till artiklarna Planeten pallar inte mer och Klokt tänkt om miljön i...

Läs mer...

Bildtext

Marx står sig

Nina Björk - 29 december 2016

Marxismen har gett mig de bästa redskapen för att förstå den kapitalism vi lever i, förklarade...

Läs mer...