Krigsproganda om Iran

 Dela länken
FaceBook  Twitter  

Iran kan snart ha kärnvapen, står det ofta i svenska och internationella medier. För att förhindra detta har USA och EU infört allt hårdare sanktioner mot landet. Så lyder i alla fall den officiella versionen.

Ändå har medierna larmat på samma sätt i nästan trettio år nu. Några exempel:

1984 hävdade den amerikanska senatorn Alan Cranstone att Iran var sju år från framställa en bomb. 1992 förklarade den israeliska parlamentarikern Benjamin Netanyahu (nu premiärminister) att Iran var tre till fem år ifrån en bomb. 1995 återger New York Times israeliska och amerikanska källor som hävdar att "Iran är mycket närmare att framställa kärnvapen än man tidigare trott". 2007 hävdade president George Bush att tredje världskriget kunde utbryta om Iran fick kärnvapen.

En månad senare presenterar de amerikanska säkerhetstjänsterna sin gemensamma slutsats (NIE-rapporten) där det står att Iran lagt ner sitt kärnvapenprogram våren 2003. Den amerikanska underrättelsetjänsten brukar också skriva i sina rapporter att Irans ledare gör rationella riskkalkyler.

Den 23 mars i år meddelade nyhetsbyrån Reuters att säkerhetstjänsten i USA, fler europeiska länder och Israel alla var överens om tre saker när det gäller Irans kärnprogram.

1. Iran har ingen bomb.

2. Iran har inte beslutat att bygga någon bomb.

3. Iran är förmodligen år ifrån att kunna bygga en användbar kärnstridsspets.8008_01.jpg

Inte heller IAEA anklagar egentligen Iran för att ha ett kärnvapenprogram. En av de få västerländska politiker som påpekat att medierna gett en felaktig bild av IAEA:s rapporter är (lite förvånande) Carl Bildt. Så här skrev Sveriges utrikesminister på sin blogg den 5 januari:

"På sina håll var det alldeles uppenbart att man ville sprida alarmism, och det även om denna knappast stämde med den mer försiktiga och föga sensationella ansats som IAEA:s rapport visade sig innehålla."

I nyhetsrapporteringen om Iran kan man se många av krigspropagandans klassiska knep: det akuta hotet (de har snart bomben), det falska dilemmat (bomba eller bombas), demoniseringen (deras ledare är galna), vi, majoriteten, har rätt (världen har isolerat Iran), angriparen framställer sig som ett offer (Iran bakom attacken mot den 11 september) osv.

Den allmänna opinionen i väst är sedan länge förberedd på krig. Även sanktionerna kan ses som ett led i försöken att framställa det kommande kriget som oundvikligt. För hur skulle Iran kunna övertyga västerländska politiker om att man inte håller på att skaffa kärnvapen när dessa inte ens tror på sin egen underrättelsetjänst?

Pierre Gilly är frilansjournalist med omfattande internationell bevakning. 2008 gav han ut boken "Bombdiplomati. Konstens att skapa en fiende" (Verbal förlag) som handlar om hur bilden av Iran som krigshot byggts upp.

Ett urval andra artiklar av samma författare