Program för Svenska Clartéförbundet, senast reviderat vid stämma den 8 november 2014

Clarté är en partipolitiskt obunden organisation som har funnits sedan 1924. Den strävar efter att kritiskt undersöka vår tids sociala och ekonomiska system, samhällsinstitutioner, politiska ideologier och kulturella strömningar. Vårt mål är en socialistisk samhällsordning, det vill säga en samhällsordning där folket har såväl den politiska som ekonomiska makten.

Vi lever i imperialismens och den krisande parasitära kapitalismens epok. I den globala kapitalismens centrum, USA och Europa, fördjupas överproduktions- och finanskrisen för var dag som går.

Mot kapitalism - för ett socialistiskt samhälle.

Kapitalismen innebär att människors behov och naturen underkastas den ständiga profitjakten.

Sedan flera decennier befinner sig kapitalismen globalt i en långsamt förödande stagnation. Det enda sättet att få tillväxt i ekonomin har varit att pumpa upp kortvariga bubblor som skapat tillfälliga och skenbara uppgångar. Dessa bubblor har framförallt tjänat ett litet fåtal kapitalister; räkningen sedan de spruckit ligger dock på arbetarklassen.

En nyliberal omvandling har präglat kapitalismens kärnländer. Välfärdsstatens institutioner, en gång framvuxna som en klasskompromiss under trycket av arbetarklassens kamp, har försvagats och till stor del tömts på sitt progressiva innehåll. En permanent massarbetslöshet är numera regel. EU har utvecklats till en av nyliberalismens garanter och är ett hinder för folkliga och demokratiska framsteg.

Krisen är samtidigt politisk. Staterna lösgör sig alltmer ur de borgerligt demokratiska och rättsstatliga institutioner som omgärdat dem. Den ekonomiska politiken har lagts i händerna på centralbanker, förbjudna att ta hänsyn till folkliga opinioner, och medborgare har gjorts rättslösa i det så kallade kriget mot terrorismen. Försvaret av demokratiska fri- och rättigheter är därför av stor vikt för Clarté. Även kampen mot miljöförstöring och rovdrift av naturresurser är viktig för folkens välfärd.

Flera länder har under 1900-talet brutit sig ur det kapitalistiska systemet och upprättat olika former av socialistiska samhällen. De har försvagat det världskapitalistiska eller imperialistiska systemet och varit framgångsrika såtillvida att de möjliggjort en stark ekonomisk och social utveckling. De tidigare förtryckta klasserna och skikten har i olika grad dragits med i styret av staten. Men dessa försök har i huvudsak misslyckats såtillvida att en verklig folkmakt över politiken och ekonomin inte kunnat slå rot. Nya härskargrupper har utvecklats i de socialistiska statsapparaterna och de styrande partierna och organisationerna. Med detta i minne vill vi i Clarté fortsätta diskussionen om vilka former det 21:a århundradets socialism skall ta sig.

Mot imperialism - för fred, nationellt oberoende och en jämlik och resursbevarande världsordning

Imperialismen innebär att utvecklingen i de länder som finns i periferin hindras. En liten grupp lokala kapitalister upprätthåller tillsammans med det internationella monopolkapitalet en ordning som innebär groteska ojämlikheter, hänsynslös utsugning av naturresurser och brutalt förtryck av dem som kämpar för en rättvisare fördelning. Imperialismen bidrar också till att upprätthålla maktordningen i våra egna länder.

Det saknas inte motstånd mot den pågående utvecklingen. Försvaret mot ockupanterna i Afghanistan och Irak har försvagat USA-imperialismen, påskyndat dess ekonomiska försvagning och gett ökat utrymme för folkliga krafter också på andra håll. På många ställen i världen är status quo ruckat, sociala gräsrotsrörelser växer i Syd, och med krisen och de militära motgångarna för de ledande kapitalistiska länderna kan regionala stormakter flytta fram positionerna. Imperialismens utveckling är ojämn. Supermakten, USA, är på nedgång, men därför inte mindre aggressiv, snarare tvärtom.

Sverige har inordnat sig i USA:s globala militära system och deltar med väpnade styrkor i USA:s imperialistiska krig i och i Nato-manövrar. Det sker i ett läge då denna allians under USA:s hegemoni har ändrat karaktär från formell försvarsallians till alltmer offensivt, globalt och krigiskt redskap för imperialismen. Detta är en avgörande kursändring jämfört med den neutralitetspolitik som varit Sveriges sedan 1800-talet, och som har legat i folkets intresse. Vi motarbetar vårt eget lands deltagande i de imperialistiska krigen och kräver att dessa krigsinsatser omedelbart upphör.

Mot imperialismen ställer vi vårt stöd till de rörelser, som med eller utan vapen bekämpar denna ordning. Vi stöder stater när de försvarar sitt nationella oberoende . Vi stöder rörelser som kämpat för social rättvisa och mot alla former av förtryck där de bor. Vi försvarar asylrätten och bekämpar alla former av rasism.

Mot kulturellt förtryck och fördumning - för en kämpande folkets kultur.

I kampen mot det borgerliga samhället är kampen om människors tänkande, dvs. kulturen, avgörande. Parallellt med bakslagen för arbetarklassen har borgerlighetens ideologiska och kulturella dominans stärkts. Den kännetecknas av ett öronbedövande brus av ytligheter, påtvingad sensationslystnad, kommersialism, snuttifiering och verklighetsförfalskning - en indoktrinering genom uttröttning. Nyhetsförmedlingen är riktad efter de västliga stormakternas intressen. Hetsen mot vissa grupper av invandrare och den strukturella nedvärderingen av kvinnor möjliggör överexploateringen av dessa grupper. Ovetenskapliga och kunskapsfientliga strömningar får stort utrymme i medier, utbildningsväsende och det offentliga livet. Kollektivt handlande förminskas eller osynliggörs till förmån för individuella lösningar. Bristen på utvecklade politiska alternativ till kapitalismen skapar utrymme för fascistiska och andra högerextrema partier och grupper vilka söker splittra arbetarklassen efter etniska, religiösa och kulturella skiljelinjer. Inom kulturen och vetenskapen ser vi många intellektuella strömningar som isolerar sig från klasskampen, i en tid då det blir allt viktigare att intellektuella tar ställning för det arbetande folket. Därför reser vi parollen för en kämpande folkets kultur som blottlägger samhälleliga motsättningar, inte väjer för sanningar och tar ställning för det arbetande folket.