Lennart Rahm lämnar en slutreplik i diskussionen om Nordirland. Tidigare artiklar i debatten: Lennart Rahms första artikel den 17 juni och Kerstin Stigssons replik 1 december.

En viss Kerstin Stigsson envisas med att hävda en kunskap om den politiska situationen på Irland. Jag svarade på en replik till mig på hennes hemorgans hemsida, Riktpunkt, Moskva-partiet SKP:s sida, istället för att svara där hamnar hon på Clartés sida. Att kalla artikeln ”Dagens Nordirland” är utifrån vad som sägs såväl osant som tämligen pretentiöst. Jag är inte intresserad av att tugga om igen det jag redan skrev i våras, därför bara ett par korta punkter.

Att SF övergivit ” sin socialistiska linje” råder ingen tvekan om, ”frivilligt eller inte”, frågar sig Stigsson och man funderar på hur en som väl kallar sig marxist kan resonera så idealistiskt. Partiet lever idag på brittiska skattepengar och enorma bidrag från sin irländska lobby i USA, är alltid angelägna om att bli bjudna till Vita Huset för St Patricks Day. Att offra den socialistiska retoriken/politiken var inget svårt val. Den politiska linjen har anpassats efter möjligheten att samla pengar i USA. Det materiella varat bestämmer medvetandet, var det inte något sådant Marx sade.

Till ”fredsmurarna” så. Hur skulle SF kunna besluta om rivning när de är till som skydd för attacker från närliggande unionistiska bostadsområden? Problemet är väl att trots ”freden” Stigsson talar om sker sådana attacker och att murarnas ökning är ett tecken på hur splittringen mellan befolkningsgrupperna består och förstärkts. Murarna är ett materiellt uttryck för den politiska situationen nu, inga rester från en gången tid.

”Våld föder våld” ekar Stigsson beklagande det gamla borgerliga mantrat och det passar ju ”den fredliga övergångens” parti, men om nu de förtryckta aldrig reser sig, aldrig tar till våld? Om inte Oktoberrevolutionen skett? Viet-Nam-kriget? Algeriet? Kuba? Jag kan nämna fler. Vad är då alternativet? ”Våld föder underkastelse”? Förtryck lönar sig? Det är inte arbetarklassen ”som får betala för det”, det är arbetarklassen som slår tillbaka, som säger: Nog nu. Fler människor har tagit livet av sig i Fristaten efter den ekonomiska kraschen 2008-09 än det samlade antalet döda i konflikten i norr. Det kapitalistiska våldet är en del av systemet, men av liberaler räknas de offren inte, borde inte kommunister göra det istället för att oja sig över de förtrycktas rättfärdiga våld?

Huruvida en väpnad kamp kan röna framgång i nordirland idag är tveksamt, men kamraterna kan aldrig på förhand avstå från möjligheten.

Stigsson anser att Adams o Co är goda fredsmäklare, jag ser dem annorlunda. Alltså kan vi inte hitta gemensam nämnare. Jag tar mig rätten att benämna dem som förrädare och att vi ex.vis kallade George Bush för krigsförbrytare var inte något tokigt bara för att han inte kunde ”bemöta den kritiken”.

Nej, det är en konstig, slarvig och illa informerad artikel Stigsson skrivit som inget har att göra med rubriken. ”Dagens Nordirland” liknar föga det hon beskrivit.

Kommentarer

0 #1 Kerstin Stigsson 2017-02-03 11:02
Jag kan hålla med om att SF har lämnat sin socialistiska linje. Men min kritik till Rahm handlar inte om det. Det handlar om att Rahm är förolämpande och lögnaktig i hans artikel. Och svamlar så att ingen förstår vad han menar. Han rör sig i dåtid och nutid i en blandning så att jag knappt förstod vad han menade.
'Frivilligt eller inte' skrev jag om huruvida SF var tvungna att rätta sig efter Londons konservativa skatteföresatser. Så här skriver Tommy McKearney i februaris (2017) nummer av CPI:s Socialist Voice (jag skriver det på engelska så att inga missförstånd uppstår): The northern political entity is a peripheral region of the United Kingdom, locked in to London's political and economic orbit. Unable to chart its own course, Northern Ireland is reduced to operating an opportunist economic policy, regulated and contaminated through the mean practising of sectarian politics.

Kommentarer kan inte längre lämnas till denna artikel.

Nytt på Clartébloggen

Lenins teori om imperialismen och prognoserna om framtiden. Svar till Peter Sundborg, del två

Benny Andersson - 10 december 2017

Jag fick min politiska skolning på 1970-talet, då myten om de ofelbara ”stora” låg tåg tung över vänsterns smågrupper. En myt som måste ha fått den balsamerade Lenin att vrida sig i sin sarkofag. Alla som besvärat sig med att sätta sig in i Lenins gärning, slås av hans osentimentala och jordnära...

Läs mer...

Rapport från Café Clarté: Om betydelsen av 1917 för 2000-talets socialister

Magnus Göransson - 8 december 2017

Shabane Barot talade på café Clarté i Stockholm i tisdags (5 december), om betydelsen av 1917 för 2000-talets socialister. Det är, i alla fall i Stockholm, framförallt 1968-vänsterns politiska organisationer av olika schatteringar som uppmärksammat 1917. Shabane, som kommer från den autonoma...

Läs mer...

Stoppa det orättvisa drevet mot Ebba Busch Thor

Dan Israel - 8 december 2017

Det pågår ett orättvist drev mot Ebba Busch Thor, i vilket kristdemokraternas partiledare framställs som en okunnig produkt av en Livets Ord-friskola. I själva verket försökte Busch Thor på ett diskret sätt avfärda de författare och böcker som inte bör ingå i en svensk kanon. Avsikten med en sådan är...

Läs mer...

Läs Clarté på nätet! Nr 2/17 Makten bakom orden

Bildtext

Två texter

Cecilia Persson - 17 juli 2017

Proletär poesi i dialog med det akademiska Förhindrade åtgärder

Läs mer...

Bildtext

Formulär-språket håller oss fångna

Anna-Malin Karlsson - 17 juli 2017

Det skrivs mer än någonsin tidigare på våra arbetsplatser i form av blanketter, formulär och...

Läs mer...

Bildtext

Ledare - Nej till Nato, Nej till Aurora

Daniel Cederqvist - 17 juli 2017

I höst kommer Aurora, en av de största militärövningarna på många år, att genomföras i Sverige....

Läs mer...