Jan Myrdal har invändningar mot min kritik av hans medverkan i tidningen Nya Tider. Han retar sig bland annat på inledningen till min artikel.

Varför berättade jag om Lars Adelskogh, en stolle med antisemitiska böjelser? Det är politiskt taskspeleri, skriver Myrdal.i Försökte jag kleta brun färg på honom?

Jag föreslår att Myrdal läser avsnittet igen med större eftertanke. Anekdoten om Adelskogh är riktad mot en mekanisk tillämpning av enhetsfrontsstrategin. Jag strök av utrymmesskäl ett annat exempel, också hämtat från kampen för nej till EU: Ett liknande problem var unga militanter som vandaliserade Ja till Europa-kontor på några platser i landet, vilket slogs upp stort i ja-pressen. Slutsats: Alla som ansluter sig till enhetsfronten är inte till gagn för den. Provokatörer och stollar får man hålla kort, de obetänksamma och missriktade får man försöka tala till rätta.

Det finns ingen enkel formel att sortera politiska aktörer och rörelser efter. Varje situation, varje ställningstagande, kräver konkret analys.

I det fall vi nu diskuterar hjälps det inte att publikationer som Nya Tider och Fria Tider förefaller ha en mot USA-imperialismen kritisk tendens. De tjänar i praktiken motståndaren, eftersom de förvandlar motsättningar inom folket till antagonistiska motsättningar och därigenom splittrar och försvagar de klasskrafter som måste till om den pågående samhällsutvecklingen ska kunna vändas. Det gäller inordningen i Nato såväl som annat.

Vi har bekymmer också på den andra kanten, i en vänster som försummar de avgörande klassfrågorna, förlorar sig i normkritik och identitetspolitik, demoniserar den vite, heterosexuelle mannen, blandar samman ledare och förledda hos Sverigedemokraterna och för kampen mot rasismen efter linjer som ibland tjänar de brunas syften. Det gör inte Myrdals artikel i Nya Tider ursäktlig. Tvärtom, hans tilltag virrar till det ytterligare, sprider missmod bland de kloka, får de obetänksamma att gå i spinn och skapar nya öppningar för de bruna.

Myrdal blev inbjuden att skriva i Nya Tider. Samma inbjudan fick skribenter med anknytning till Proletären. De senare tackade nej.ii Inviterna är inte utslag av ett tilltagande marxistiskt inflytande bland de bruna. Det handlar i stället om en utveckling som pågått en längre tid på kontinenten och i mindre skala på svensk botten: en strävan från moderna avläggare av 1930-talets nazism och fascism att absorbera resterna av 1960- och 70-talens utomparlamentariska vänster. Vilken avsikt Jan Myrdal än hade med sin artikel riskerar den att påskynda denna utveckling.

Det mest slående i hans replik är hur han envist vägrar att förhålla sig till det helt överskuggande ärendet för Nya Tider, strävan att hetsa svennen mot blatten. Han ställer återigen Nya Tider mot Dagens Nyheter: Båda är mig politiskt främmande. Men Nya Tider stöder inte USA:s krigsförberedelser, tillägger han. Det är allt.

Jag är inte ensam om att tolka detta som ett närmande till de bruna. Skribenter som ställt sig på Myrdals sida i debatten läser honom precis just så. För Knut Lindelöf handlar det inte bara om en jakt efter publiceringsmöjligheter eller en manifestation för yttrandefriheten. Myrdal krokar arm med de bruna av taktiska skäl. Det finns risker med att då alltför mycket avstå från kritik, framhåller Lindelöf. Men USA/Nato är ett större hot mot fred och demokrati än populismen (de identitära). Slutsatsen är underförstådd: i enhetsfrontens namn kan det vara lämpligt att stryka redaktörerna för Nya Tider medhårs.iii

Om Myrdal anser detta vara en vantolkning är det hög tid att säga ifrån. De ivrigaste bland hans följeslagare rusar redan iväg i spåret de sett öppna sig.

Bloggaren Anders Romelsjö ger sig på att ifrågasätta det farliga hos Nya Tider och identitärerna. Kritikerna har inte framfört tillräckligt med empiriska belägg, anser han. Men när Myrdal i Nya Tider anför en (1) artikel i sin värdering av tidningen, har Romelsjö inget att klaga på. I stället låter han sig lugnas av följande stycke ur ett mejl från Jan Myrdal: I Sverige har vissa grupperingar definierat sig som identitära, om Nya Tider gjort det vet jag inte, har inte läst tillräckligt många nummer. Ideologien är dock tydlig. Till skillnad från rasister som söker en biologisk grund (ras) talar identitären om en kulturspecifik. … Detta innebär ett avståndstagande från nazism och rasism. Man kanske kan säga att ideologien närmar sig den europeiska nya högerns.”iv

Romelsjö reagerar inte. Myrdal skickar alltså - utan närmare undersökningar - en artikel till Nya Tider i vilken han framhåller tidningens förtjänster. Det blir kalabalik, varpå skriftställaren börjar utröna vad det är för redaktörer han kallat balanserade. De är varken nazister eller rasister, tycker han sig kunna slå fast. Frid och fröjd alltså?

Ännu lugnare blir Romelsjö sedan han tyckt sig kunna sammanfatta min värdering av Nya Tider med följande citat: ”De jure förekommer, så vitt jag kan se, ingen hets mot folkgrupp.” Så vad bråkar vi om? Följande mening, det centrala i min värdering av tidningen, har Romelsjö raderat ur internminnet: De facto är inget viktigare än att hetsa svennen mot blatten.v

För tydlighetens skull: Det kvittar fullständigt vilket ideologiskt utanverk denna strävan förses med. Folkhetsarna kan kalla sig nazister, fascister, svenska patrioter, vit makt-kämpar, Illuminatijägare eller identitära etnopluralister. Det spelar ingen roll. Slagriktningen avgör.

Jan Myrdal bör i sitt bläddrande i Nya Tider ha uppmärksammat en artikel av Renaud Camus den 26 oktober. Den franske författaren beklagar att kampen mot Hitler och nazismen under andra världskriget slagit över i en antirasism som utlämnar Europa åt Det stora utbytet, det vill säga muslimernas övertagande av kontinenten. Slutorden sammanfattar Nya Tiders politiska ärende:

Hela vår kontinent hotas till sin civilisation och sin självständighet. Hela kontinenten måste göra uppror och först av allt mot förrädarna som överlämnar den till invasionen. Om några talar om ett inbördeskrig har de trots allt fel. Kampen som ska föras liknar snarare ett klassiskt självständighetskrig, ett antikolonialt uppror. Medlen och målet är ett: återvandringen, de erövrande folkens återfärd hem till sig.vi

Ska vi kroka arm med dessa krigare? Hjälper det oss att resa klassfrågorna och bekämpa imperialismen?

Det är frågan.

 

Referenser:

i Clartés blogg: Var står fienden? 161030

ii Proletären: Myrdal och fiendens fiende. 161025

iii lindelof.nu 161027

iv jinge.se jan-myrdal-vs-margareta-zetterstrom

v Jan Myrdal hoppar ner bland de bruna. 161027

vi Nya Tider 161026

Kommentarer   

#1 Anders Romelsjö 2016-11-02 14:00
Jag bemöter bara vad Mikael Nyberg (MN) skriver om mig. Efter förfrågan från Jan Myrdal (JM) har jag återpublicerat en artikel i Nya Tider (NT), som jag då visste deltog i Bokmässan efter diskussion, men inte kände till. Yttrandefrihet är viktigt och det är bra att NT:s läsare får läsa artikeln och det är bra att NT publicerar antiimperialistiska artiklar. Det vore bra om även tex. de som röstade på högerpartiet SD, andra partier eller läsare av stora massmedia nåddes, och läste mer av JM, Clarté och min blogg. Som jag skrev kände jag inte till NT då, har fått graverande info om NT-medarbetare. Ska själv inte publicera mig där. Första rapporten om NT fann jag i MN:s artikel ”Jan Myrdal hoppar ned bland de bruna” Han uppger efter att ha sett på ”85 puffar” att
Nya Tider har en monoman fixering ”vid den brottslige och snyltande invandraren”. Han visar inte med fakta att det citerade och bedömningen ”De facto är inget viktigare än att hetsa svennen mot blatten” stämmer. Han skriver att ”De jure förekommer, så vitt jag kan se, ingen hets mot folkgrupp.” Han kommenterar inte fascism eller nazism i NT, vilket jag tolkade som att MN inte funnit belägg för det. I MN:s artikel saknas underlag för artikelrubriken ” Jan Myrdal hoppar ner bland de bruna och för MN:s ”folkhetsarna”, som är en klart heterogen grupp. Jag fann en invandrarfientlig & islamofob artikel (Camus) bland 10 i NT.
MN ondgör sig över att jag återger JM:s bedömning 20/10 ”Nya Tider inte bara håller sig inom nuvarande Tryckfrihetsförordnings ram utan är mer balanserad än vad Dagens Nyheters ledning är nu eller var 1952. Mer än så. På nätet läser jag nu dess artikel ”Al-Qaida: ”Amerikanerna är på vår sida,” och ”30/10 ”gå igenom den stora DN och den mindre NT. Båda är mig politiskt främmande. Men när det gäller vem som tjänar som språkrör för Förenta staternas krigsförberedelser i landet så är det DN och inte NT”– men MN visar inte att JM:s bedömningar är felaktiga. (Har MN påvisat ”DET FARLIGA hos Nya Tider och identitärerna”? - en heterogen grupp.) JM ger dock genom publicering viss legitimitet åt NT, en nackdel, som jag tror är mindre än fördelen med artikeln, och att en viktig debatt inleds. Visst tar NT och invandringskritiska av olika schatteringar bort fokus i klasskampen, liksom ledningen för LO, riksdagspartier (utom V) och etablerade massmedia. De senare (även V) sluter upp bakom USA:s brutala krigspolitik i strid mot folkrätten – en viktigare fråga.
Citera

Nytt på Clartébloggen

Petrograd 18 juni 1917

St Petersburg, 18 juni 1917

Benny Andersson - 17 juni 2017

Söndagen den 18 juni för jämt hundra år sedan började som en klar och blåsig morgon i Petrograd, som staden hade döpts om till vid världskrigets utbrott. Redan i gryningen hade arbetarna samlats på Viborgsidan. Nu strömmade de över broarna mot Nevsky Prospekt, där de strålade samman med matroser...

Läs mer...

Svar till: "Vänstern och arbetarklassen - allians eller fiendskap?"

Olle Josephson - 7 juni 2017

Bengt Håkanssons plädering för en restriktiv invandringspolitik ger ju inte uttryck för Clartés linje i dessa frågor – tvärtom. Däremot ger det uttryck för en säkert uppriktig oro för att arbetarklassens positioner ska försvagas ytterligare. Den förtjänar därför ett ordentligt bemötande. Med all...

Läs mer...

Vänstern och arbetarklassen - allians eller fiendskap?

Bengt Håkansson - 5 juni 2017

Hur ska vi ta ställning politiskt? Vad är rätt och vad är fel för oss som anser oss vara socialister? Vilka vägar leder framåt och vilka är återvändsgränder? Finns det alls något att hålla sig till eller är det upp till vara och en att göra goda gärningar och hoppas på att den ackumulerade...

Läs mer...

Läs Clarté på nätet! Nr 4/16 Arbetarna - klassen med nio liv

Bildtext

Marx står sig

Nina Björk - 29 december 2016

Marxismen har gett mig de bästa redskapen för att förstå den kapitalism vi lever i, förklarade...

Läs mer...

Bildtext

Öppet mål för arbetarrörelsen (intervju)

Mats Wingborg - 29 december 2016

Mats Wingborg om SD, alliansen och Svenskt Näringsliv _ Öppet mål för arbetarrörelsen.

Läs mer...

Litteraturlista och kommentarer - Clarté nr 4/2016

Åke Kilander - 19 januari 2017

Litteraturlista och kommentarer till artiklarna Planeten pallar inte mer och Klokt tänkt om miljön i...

Läs mer...