Den sjätte volymen i Jan Guillous dekalogi om 1900-talets Europa, speglad i bröderna Lauritzens och deras efterkommandes öden släpptes nyligen under ovanstående titel (Piratförlaget; 2016; 417 s.).

Vi har nu kommit fram till 50-talet, den äldste brobyggarbrodern Lauritz är död och mellanbrodern Oscar skall snart följa efter. Sverre, esteten, lever numera i det gamla hemmet i Norge.

Lauritz' dotter Johanne har efter kriget lämnat sin tjänst som brittisk-svensk sabotör av den tyska ockupationen i Norge och är inflytelserik (sannolikt begåvad) kulturkritiker på DN. Hennes kusin, Oscars mindre lyckade dotter Hélène, fick med den franske motståndsmannen Letang sonen Eric, som man definitivt skulle ha trott ha författaren själv som förlaga, om Guillou inte i en bisats på slutet förnekat det. Men i stora drag är likheterna mellan huvudpersonen och Guillou själv alltför påtagliga för att de kan vara betingade av slumpen.

Detta gång kompliceras framställningen genom att Erics liv mellan hans nionde till hans femtonde levnadsår i Stockholm och Saltsjöbaden ovetande står i centrum. Samtidigt är det den tjugofyraårige författaren Eric som år 1968 tänkes skriva ner en skildring av sina barndomsår. Dessutom diskuterar han, nu i jagform, med kritikern, tant Johanne, om hur man litterärt skall gestalta den pubertale Erics tänkande, genom vilket efterkrigstidens Sverige, och Lauritzenfamilens upplösning och politiska utveckling tänks filtreras. Av Sveriges förvandling till en av USA:s lydstater på femtiotalet återstår i boken mest jeansens genombrott.

För att göra denna anmälan precis så kort som boken förtjänar måste jag säga: det gick inte så bra: Erics båda huvudintressen var nämligen av naturliga skäl att

1) bli av med svendomen

2) komma under 1 minut på 100 meter fritt.

Eftersom Eric var en Lauritzen lyckades han självfallet i båda styckena. Det som därutöver var av intresse i hans liv fanns redan att läsa i Ondskan. Men sannolikt rycker Guillou, efter denna lite trista transportsträcka, upp sig i volym 7-10 .

Kommentarer   

#2 Hans Isaksson 2016-10-06 23:48
Jo, Jan Guillou väl värd att hedras för sin politiska oböjlighet. Och jag håller mig vaken vid läsningen även jag.
Men har har lite problem med hans alltför illa dolda beundran för den överklass som han ändå försöker klä av.
Och även jag tycker att han kan betydligt bättre.
Citera
#1 Dan Jerrestam 2016-10-06 11:50
Men även om det var bara en transportsträcka så gick det snabbt att att ta sig igenom boken. Inte många gäspningar där inte. Så uselt skriver inte Guillou - historien griper tag i en och framstår ändå som angelägnare (än andra) med hans politiska vinklingar. Men han kan bättre...
Citera

Nytt på Clartébloggen

Jeremy Corbyns Bok

Anthony Lane - 25 juni 2017

Och det hände sig, i landet Storbritannien, att Översteprästinnan gick ut till folket. Och hon sade: Se, jag bringar Eder budskap om en stor fröjd. Ty på den åttonde dagen av den sjätte månaden stundar ett allmänt val. Och folket knorrade och sade: Icke ytterligare ett! Och de vredgades mot...

Läs mer...

Petrograd 18 juni 1917

St Petersburg, 18 juni 1917

Benny Andersson - 17 juni 2017

Söndagen den 18 juni för jämt hundra år sedan började som en klar och blåsig morgon i Petrograd, som staden hade döpts om till vid världskrigets utbrott. Redan i gryningen hade arbetarna samlats på Viborgsidan. Nu strömmade de över broarna mot Nevsky Prospekt, där de strålade samman med matroser...

Läs mer...

Svar till: "Vänstern och arbetarklassen - allians eller fiendskap?"

Olle Josephson - 7 juni 2017

Bengt Håkanssons plädering för en restriktiv invandringspolitik ger ju inte uttryck för Clartés linje i dessa frågor – tvärtom. Däremot ger det uttryck för en säkert uppriktig oro för att arbetarklassens positioner ska försvagas ytterligare. Den förtjänar därför ett ordentligt bemötande. Med all...

Läs mer...

Läs Clarté på nätet! Nr 4/16 Arbetarna - klassen med nio liv

Bildtext

Så räddar vi svenska skolan

Mats Wingborg - 29 december 2016

Kunskaperna i matematik och läsfärdighet har förbättrats bland svenska 15-åringar på sistone. Men...

Läs mer...

Bildtext

Planeten pallar inte mer

Åke Kilander - 29 december 2016

År 2016 var det varmaste året i modern tid, och forskare rapporterar om ett istäcke kring Arktis...

Läs mer...

Bildtext

Recensioner

Redaktionen - 29 december 2016

Eyvind

Läs mer...