Den sjätte volymen i Jan Guillous dekalogi om 1900-talets Europa, speglad i bröderna Lauritzens och deras efterkommandes öden släpptes nyligen under ovanstående titel (Piratförlaget; 2016; 417 s.).

Vi har nu kommit fram till 50-talet, den äldste brobyggarbrodern Lauritz är död och mellanbrodern Oscar skall snart följa efter. Sverre, esteten, lever numera i det gamla hemmet i Norge.

Lauritz' dotter Johanne har efter kriget lämnat sin tjänst som brittisk-svensk sabotör av den tyska ockupationen i Norge och är inflytelserik (sannolikt begåvad) kulturkritiker på DN. Hennes kusin, Oscars mindre lyckade dotter Hélène, fick med den franske motståndsmannen Letang sonen Eric, som man definitivt skulle ha trott ha författaren själv som förlaga, om Guillou inte i en bisats på slutet förnekat det. Men i stora drag är likheterna mellan huvudpersonen och Guillou själv alltför påtagliga för att de kan vara betingade av slumpen.

Detta gång kompliceras framställningen genom att Erics liv mellan hans nionde till hans femtonde levnadsår i Stockholm och Saltsjöbaden ovetande står i centrum. Samtidigt är det den tjugofyraårige författaren Eric som år 1968 tänkes skriva ner en skildring av sina barndomsår. Dessutom diskuterar han, nu i jagform, med kritikern, tant Johanne, om hur man litterärt skall gestalta den pubertale Erics tänkande, genom vilket efterkrigstidens Sverige, och Lauritzenfamilens upplösning och politiska utveckling tänks filtreras. Av Sveriges förvandling till en av USA:s lydstater på femtiotalet återstår i boken mest jeansens genombrott.

För att göra denna anmälan precis så kort som boken förtjänar måste jag säga: det gick inte så bra: Erics båda huvudintressen var nämligen av naturliga skäl att

1) bli av med svendomen

2) komma under 1 minut på 100 meter fritt.

Eftersom Eric var en Lauritzen lyckades han självfallet i båda styckena. Det som därutöver var av intresse i hans liv fanns redan att läsa i Ondskan. Men sannolikt rycker Guillou, efter denna lite trista transportsträcka, upp sig i volym 7-10 .

Kommentarer   

0 #2 Hans Isaksson 2016-10-06 23:48
Jo, Jan Guillou väl värd att hedras för sin politiska oböjlighet. Och jag håller mig vaken vid läsningen även jag.
Men har har lite problem med hans alltför illa dolda beundran för den överklass som han ändå försöker klä av.
Och även jag tycker att han kan betydligt bättre.
Citera
+1 #1 Dan Jerrestam 2016-10-06 11:50
Men även om det var bara en transportsträcka så gick det snabbt att att ta sig igenom boken. Inte många gäspningar där inte. Så uselt skriver inte Guillou - historien griper tag i en och framstår ändå som angelägnare (än andra) med hans politiska vinklingar. Men han kan bättre...
Citera

Nytt på Clartébloggen

Bolsjevikernas centralkommitté sammanträder den 10 oktober 1917.

Petrograd, 10 oktober 1917

Benny Andersson - 9 oktober 2017

Den 10 oktober 1917 vaknade Petrograds invånare till vad som såg ut att bli ännu en dag av regn och kalla vindar från Neva och Finska viken. Vänstermensjeviken Sukhanov lovade sin hustru att sova över på arbetet, som han brukade när vädret var dåligt. Strax före tio på kvällen började det knacka...

Läs mer...

MODERN av Bertolt Brecht på Teater Tribunalen

Webbredaktionen - 8 oktober 2017

Revolution kräver kamp. Kamp kräver kunskap. Kunskap kräver medvetenhet. Pelagea Wlassowa är en enkel kvinna. Hon sköter hemmet, tar hand om sin son och accepterar stilla att hon inte har någon möjlighet att påverka sitt liv. Men en dag kommer hon i kontakt med en grupp revolutionärer. Ofrivilligt dras hon...

Läs mer...

NMR:s senaste göteborgshistoria

Hans Isaksson - 1 oktober 2017

NMR-marschen i Göteborg den sista september blev trots massiv förhandspublicitet och dito polisskydd mot tiotusentals förbannade göteborgare  ingen odelad framgång för nazisterna. Såvitt man inte vill kalla en eskorterad promenad från den ena ICA-butiken till den andra och åter för en framgång. Jimmy...

Läs mer...

Läs Clarté på nätet! Nr 4/16 Arbetarna - klassen med nio liv

Litteraturlista och kommentarer - Clarté nr 4/2016

Åke Kilander - 19 januari 2017

Litteraturlista och kommentarer till artiklarna Planeten pallar inte mer och Klokt tänkt om miljön i...

Läs mer...

Bildtext

Planeten pallar inte mer

Åke Kilander - 29 december 2016

År 2016 var det varmaste året i modern tid, och forskare rapporterar om ett istäcke kring Arktis...

Läs mer...

Bildtext

Timothy Snyder sprider myter

Daniel Lazare - 29 december 2016

Partisaner, judiska motståndsrörelser i och inte minst Sovjet drog lika mycket elände över...

Läs mer...