Det har förekommit rapporter om att Sverige efter alla år med massarbetslöshet efter 90-talskrisen åter har uppnått full sysselsättning. Dessa har dock visat sig innehålla både uttalade och underförstådda reservationer, och borde nog egentligen dementeras. Det är en sak att politiker påstår att ”det är inte korrekt att beskriva Sverige som i ett läge med massarbetslöshet. Om man tittar på etniska svenskar mitt i livet så har vi mycket låg arbetslöshet.[i]”

Att politiker kommer med påståenden som inte tål granskning har det svenska folket fått vänja sig vid. Även att politiska tjänstemän som i detta fall Statsminister Reinfeldt uttalar sig som politiker har blivit rutin.

Däremot finns det fortfarande vissa krav på vanliga tjänstemän inom statliga myndigheter. Det är inte självklart att dessa skall få ljuga för allmänheten. Det finns till och med en viss kvarlevande tradition att när tjänstemän svarar på allmänhetens frågor skall de svara opartiskt och sakligt.

Den nyligen pensionerade chefen för Arbetsförmedlingens prognosavdelning Tord Strannefors hann innan pensionsavgången bli intervjuad av Nyhetsbyrån Direkt[ii]. Och han påstod att "Vi är nära full sysselsättning för inrikes födda. Det finns lite kvar att göra bland unga, men i princip är vi nära full sysselsättning. Vi börjar nu nå sådana nivåer på sysselsättningsgraden att den inte kan öka mycket mer".

Senare i intervjun framgår att Tord Strannefors laborerar med underavdelningen ”... inrikes födda i åldrarna 25-54 år ...” och det verkar sannolikt att det är denna mera begränsade åldersgrupp han avser även i början.

Så utom att full sysselsättning numera är en definition som skiljer sig från internationell standard genom att den inte räknar med hela den bofasta befolkningen i arbetsför ålder, är åldersgruppen som räknas inskränkt både i topp och botten. Även jämfört med tidigare svensk definition, den internationella ILO-definitionen och vad som rapporteras av EU-statistiken.

Nå bortsett från att definitionen från Arbetsförmedlingen numera ansluter påtagligt väl till den politiska ”etniska svenskar mitt i livet”, vilken andel sysselsatta bland denna inskränkta befolkning är det som gäller som full sysselsättning?

Det visar sig att sysselsättningsgraden som den anges i procent av SCB för denna delgrupp är rätt imponerande. Det rör sig om ungefär 90 procent, även räknat på hela året 2015.

Om man går bakåt i tiden för en jämförelse finns inte möjligheten att utskilja inrikes födda, men i fall vi är beredda att jämföra med sysselsättningsgraden för hela befolkningen i samma åldersgrupp i stället, var det bara åren 1985-1990 som låg högre. Och då bara några tiondels procent. Dessutom räknades dessa år som överhettning på arbetsmarknaden och kallas excesser i Riksbankens värdering.

Om vi avstår från diskriminering och räknar med hela befolkningen i arbetsför ålder enligt tidigare gällande definition, 16-64 år blir bilden en helt annan. Men låt oss avstå från det felgreppet. Nu till skillnad från då är gymnasiet i stort sett obligatoriskt och föräldrarnas försörjningsplikt har utsträckts till 19 år.

Låt oss i stället räkna med 20-64 år. Då blir genomsnittet för alla månader 2015 ändå faktiskt hela 80,5 %. Alltså uppe på en nivå som är jämförbar med det som kallades full sysselsättning på 1970 och -80 talet.

Fast vi har tagit bort åldersgruppen 16-20 år.

Låt oss se vad det skulle göra för effekt om vi gjorde likadant på de gamla siffrorna från före 1990.

Den genomsnittliga sysselsättningsgraden för 1970 till och med 1990 var för ådersgruppen 20-64 år 6,8 procent högre, 87,3 procent. Och detta gällde utan diskriminerande hantering av icke inrikes födda på arbetsmarknaden.

Påståendet från Arbetsförmedlingen att ”Vi börjar nu nå sådana nivåer på sysselsättningsgraden att den inte kan öka mycket mer” kan knappast kallas sakligt eller opartiskt. Möjligen kan det klara sig från att vara lögn med hjälp av extra antaganden om vad som varit underförstått.

Referenser:

[i] http://www.dn.se/ekonomi/reinfeldt-etniska-svenskar-har-jobb/

[ii] http://www.di.se/artiklar/2016/3/1/arbetsformedlingen-nastan-alla-inrikesfodda-har-jobb/

Lägg till kommentar


Säkerhetskod
Uppdatera

Nytt på Clartébloggen

Petrograd 18 juni 1917

St Petersburg, 18 juni 1917

Benny Andersson - 17 juni 2017

Söndagen den 18 juni för jämt hundra år sedan började som en klar och blåsig morgon i Petrograd, som staden hade döpts om till vid världskrigets utbrott. Redan i gryningen hade arbetarna samlats på Viborgsidan. Nu strömmade de över broarna mot Nevsky Prospekt, där de strålade samman med matroser...

Läs mer...

Svar till: "Vänstern och arbetarklassen - allians eller fiendskap?"

Olle Josephson - 7 juni 2017

Bengt Håkanssons plädering för en restriktiv invandringspolitik ger ju inte uttryck för Clartés linje i dessa frågor – tvärtom. Däremot ger det uttryck för en säkert uppriktig oro för att arbetarklassens positioner ska försvagas ytterligare. Den förtjänar därför ett ordentligt bemötande. Med all...

Läs mer...

Vänstern och arbetarklassen - allians eller fiendskap?

Bengt Håkansson - 5 juni 2017

Hur ska vi ta ställning politiskt? Vad är rätt och vad är fel för oss som anser oss vara socialister? Vilka vägar leder framåt och vilka är återvändsgränder? Finns det alls något att hålla sig till eller är det upp till vara och en att göra goda gärningar och hoppas på att den ackumulerade...

Läs mer...

Läs Clarté på nätet! Nr 4/16 Arbetarna - klassen med nio liv

Bildtext

Krönika

Margareta Zetterström - 29 december 2016

Jan Myrdal har fått kritik för sin medverkan i Nya Tider. Han försvarar sig med att tidningen inte är...

Läs mer...

Bildtext

Nationalstaten död? Men den rör ju på sig!

Daniel Hedlund - 29 december 2016

Det sägs att nationalstaten är överspelad och att kapitalisterna har blivit globalister. Tvärtom,...

Läs mer...

Bildtext

Så räddar vi svenska skolan

Mats Wingborg - 29 december 2016

Kunskaperna i matematik och läsfärdighet har förbättrats bland svenska 15-åringar på sistone. Men...

Läs mer...