Glöm inte att ha ljudet på i din webbläsare.

Beställ nya numret av Clarté!

 

Det har uppstått en ny säkerhetspolitisk doktrin, ”den svenska solidaritetspolitiken”, och den är knappast kommunicerad med svenska folket. Den rimmar på ”neutralitetspolitiken”, som enligt försvarsminister Peter Hultqvist och den socialdemokratiska vice ordföranden i riksdagens försvarsutskott Åsa Lindenstam i Svenska Dagbladet 24/3 gick i graven 1992, det vill säga under den borgerliga Bildt-regeringen (http://www.svd.se/s-regeringen-enig-om-avtalet-med-nato/om/svenska-natodebatten). Någon måste ha underlåtit att gräva upp den!

 

De långvariga och framgångsrika svenska positionerna på säkerhetspolitikens område har stegvis trängts undan men utan att helt prisges under senare decennier. Sveriges regering fortsätter att hävda den militära alliansfriheten, liksom Finlands, men denna alliansfrihet riskerar att undergrävas av samarbetsarrangemang med västmaktsblocket som inte är direkt dikterade av viljan och förmågan att försvara Sveriges territorium utan tycks sikta primärt till samövning inför internationella operationer. Här borde stor försiktighet tillrådas; motsatsen är vad som sker idag.

Som rent ansvarslösa måste man betrakta de närmast liturgiska hänvisningarna till den så kallade solidaritetsförklaring som passerade riksdagen 2009 i form av ett uttalande från den då sittande försvarsberedningen. Detta skedde samtidigt med omställningen från invasionsförsvar på eget territorium till insatsförsvar på andras och den allmänna värnpliktens skrotande – det senare mot Socialdemokraternas, Vänsterpartiets och Miljöpartiets votum i riksdagen. Någon har underlåtit att rätta till detta misstag!

Ändå återkommer formuleringarna om att Sverige åtar sig att ge stöd åt ett grannland som råkar i svårigheter och förväntar sig att andra lämnar stöd åt oss i varje (socialdemokratisk) regeringsförklaring och utrikesdeklaration! Observera att inget land utom Sverige har ensidigt gjort några dylika ”utfästelser”, vad de sedan är värda. De kastar ett löjets skimmer över svensk utrikes- och säkerhetspolitik och skapar onödig misstänksamhet i omvärlden. De används av krigsaktivister för att få Sverige att bli skyddsmakt i Baltikum. Vårt närmaste grannland Finland har absolut inga avsikter att bli det.

Solidaritetspolitiken och solidaritetsförklaringen bör därför omgående rullas tillbaka, i Sveriges nationella intresse. Men det räcker inte. Som alliansfritt land måste vi se till att vårt försvar, inte minst det militära, är trovärdigt utomlands. Det är det inte idag. Yrkesarmén har rivit stora hål i vår försvarsförmåga. Nu måste man rusta upp. Det måste få kosta pengar. Allmän värnplikt bör återinföras, för bägge könen. Och försvarsanslagen bör inte i huvudsak gå till kostsamma industriprojekt. Två procent av BNP kan vara en rimlig nivå; idag är anslagen nere på en, under kalla kriget låg de på tre och en halv procent.

Vänstern i landet har all anledning att kämpa för folkförsvaret och sona sina tidigare brister i detta hänseende.

Artikeln skrevs för Flamman. Men redaktionen för denna tidning har varken reagerat eller publicerat, trots påstötningar. Författaren anser likväl att de frågor som tas upp i artikeln kan bidra till den säkerhetspolitiska diskussionen i vårt land, inte minst inom vänsterkretsar.

Författaren är en av utgivarna av sajten alliansfriheten.se och redaktör för boken Försvaret främst. En antologi om hur Sverige kan och bör försvara sig (Celanders 2015).

Kommentarer

0 #1 Martin Oskarsson 2016-05-13 20:46
Håller med neutralitet gynnar folket även om denna liksom annan utrikespolitik dikteras av kapitalets intressen av export. Esovjets existens bidrog också utifrån risken att Sverige skulle bli krigs skådeplats mellan öst och väst. Efter sovjetunionens fall och nittiotalet krisen skedde en omsvängning. Kapitalets intressen skulle tillgodoses genom eu och avreglering av ekonomin. Detta urholkade neutraliteten som ändrats från att gälla alla krig till krig i närområdet

Kommentarer kan inte längre lämnas till denna artikel.

Nytt på Clartébloggen

Bernadette Devlin porträtterad på väggmålning, Derry. Foto: Kenneth Allen

Priset för min själ

Kerstin Stigsson - 16 februari 2018

För några år sedan hittade jag en bok på ett antikvariat. Den var skriven av en författare som jag redan tidigare beundrade. Så jag köpte boken. Boken som heter Priset för min själ är skriven av en fantastisk och karismatisk kvinna som har spelat en stor roll för mig. Och för andra kvinnor. I dag...

Läs mer...

Imperialismen, Lenin och prognoserna som slog fel. Slutreplik.

Benny Andersson - 13 februari 2018

Denna artikel utgör slutreplik i en diskussionsserie som inleddes i samband med utgivningen av Clarté 3 - 2017 Hundraåringen som försvann - Nya rön om ryska revolutionen. Här hittar du seriens övriga artiklar. Trots att jag anfört ett flertal textavsnitt där Lenin skriver att en socialistisk...

Läs mer...

Migration, klasskamp och välfärd. Ett lästips valåret 2018

Olle Josephson - 8 februari 2018

Här ett litet lästips inför valrörelsen: Läs gärna om Anders Nilssons och Örjan Nyströms bok från 2016, Flyktingkrisen och den svenska modellen (Celanders förlag)! Allt talar nämligen för att migrationspolitiken blir en stor fråga i årets valrörelse. Den dyker upp i välfärdsfrågorna: antingen som...

Läs mer...

Läs Clarté på nätet! Nr 3/17 Hundraåringen som försvann

Bildtext

Folkupplysningens kommissariat

Daniel Cederqvist - 26 december 2017

Hur fungerade ett folkkommissariat under de första revolutionära åren? Vilka var drömmarna och...

Läs mer...

Bildtext

Holmgång med syntes

Daniel Strand - 26 december 2017

För många som vuxit upp i Sverigedemokraternas Sverige har postkoloniala tänkare som Frantz Fanon,...

Läs mer...

Bildtext

Korea

Mathias Cederholm - 26 december 2017

Nordkoreas kärnvapenprogram är oroande men begripligt. Men ännu mer oroväckande är USA:s utspel...

Läs mer...