Glöm inte att ha ljudet på i din webbläsare.

Beställ nya numret av Clarté!

 

Det har uppstått en ny säkerhetspolitisk doktrin, ”den svenska solidaritetspolitiken”, och den är knappast kommunicerad med svenska folket. Den rimmar på ”neutralitetspolitiken”, som enligt försvarsminister Peter Hultqvist och den socialdemokratiska vice ordföranden i riksdagens försvarsutskott Åsa Lindenstam i Svenska Dagbladet 24/3 gick i graven 1992, det vill säga under den borgerliga Bildt-regeringen (http://www.svd.se/s-regeringen-enig-om-avtalet-med-nato/om/svenska-natodebatten). Någon måste ha underlåtit att gräva upp den!

 

De långvariga och framgångsrika svenska positionerna på säkerhetspolitikens område har stegvis trängts undan men utan att helt prisges under senare decennier. Sveriges regering fortsätter att hävda den militära alliansfriheten, liksom Finlands, men denna alliansfrihet riskerar att undergrävas av samarbetsarrangemang med västmaktsblocket som inte är direkt dikterade av viljan och förmågan att försvara Sveriges territorium utan tycks sikta primärt till samövning inför internationella operationer. Här borde stor försiktighet tillrådas; motsatsen är vad som sker idag.

Som rent ansvarslösa måste man betrakta de närmast liturgiska hänvisningarna till den så kallade solidaritetsförklaring som passerade riksdagen 2009 i form av ett uttalande från den då sittande försvarsberedningen. Detta skedde samtidigt med omställningen från invasionsförsvar på eget territorium till insatsförsvar på andras och den allmänna värnpliktens skrotande – det senare mot Socialdemokraternas, Vänsterpartiets och Miljöpartiets votum i riksdagen. Någon har underlåtit att rätta till detta misstag!

Ändå återkommer formuleringarna om att Sverige åtar sig att ge stöd åt ett grannland som råkar i svårigheter och förväntar sig att andra lämnar stöd åt oss i varje (socialdemokratisk) regeringsförklaring och utrikesdeklaration! Observera att inget land utom Sverige har ensidigt gjort några dylika ”utfästelser”, vad de sedan är värda. De kastar ett löjets skimmer över svensk utrikes- och säkerhetspolitik och skapar onödig misstänksamhet i omvärlden. De används av krigsaktivister för att få Sverige att bli skyddsmakt i Baltikum. Vårt närmaste grannland Finland har absolut inga avsikter att bli det.

Solidaritetspolitiken och solidaritetsförklaringen bör därför omgående rullas tillbaka, i Sveriges nationella intresse. Men det räcker inte. Som alliansfritt land måste vi se till att vårt försvar, inte minst det militära, är trovärdigt utomlands. Det är det inte idag. Yrkesarmén har rivit stora hål i vår försvarsförmåga. Nu måste man rusta upp. Det måste få kosta pengar. Allmän värnplikt bör återinföras, för bägge könen. Och försvarsanslagen bör inte i huvudsak gå till kostsamma industriprojekt. Två procent av BNP kan vara en rimlig nivå; idag är anslagen nere på en, under kalla kriget låg de på tre och en halv procent.

Vänstern i landet har all anledning att kämpa för folkförsvaret och sona sina tidigare brister i detta hänseende.

Artikeln skrevs för Flamman. Men redaktionen för denna tidning har varken reagerat eller publicerat, trots påstötningar. Författaren anser likväl att de frågor som tas upp i artikeln kan bidra till den säkerhetspolitiska diskussionen i vårt land, inte minst inom vänsterkretsar.

Författaren är en av utgivarna av sajten alliansfriheten.se och redaktör för boken Försvaret främst. En antologi om hur Sverige kan och bör försvara sig (Celanders 2015).

Kommentarer

0 #1 Martin Oskarsson 2016-05-13 20:46
Håller med neutralitet gynnar folket även om denna liksom annan utrikespolitik dikteras av kapitalets intressen av export. Esovjets existens bidrog också utifrån risken att Sverige skulle bli krigs skådeplats mellan öst och väst. Efter sovjetunionens fall och nittiotalet krisen skedde en omsvängning. Kapitalets intressen skulle tillgodoses genom eu och avreglering av ekonomin. Detta urholkade neutraliteten som ändrats från att gälla alla krig till krig i närområdet

Kommentarer kan inte längre lämnas till denna artikel.

Nytt på Clartébloggen

Birgit Ståhl-Nyberg: Happy Boys (1974)

Borgerlig konstkritik

Mikael Nyberg - 20 april 2018

Min mor, Birgit Ståhl-Nyberg, var van att från den borgerliga kanten få nedlåtande recensioner av sina bilder. ”... det här är fråga om en konstnärlig begåvning som snörd i politisk korsett ännu inte fått komma till sin rätt", skrev Eugen Wretholm i Vecko-Revyn 1974. Camilla Hammarström skriver i...

Läs mer...

Danmark och integrationen

Olle Josephson - 4 april 2018

Med jämna mellanrum nås vi av häpnadsväckande rapporter om dansk flyktingpolitik. Nu föreslås att inga kvotflyktingar över huvud taget ska tas emot, och att asyl bara ska kunna sökas från ett annat land. Särskilda lagar ska tillämpas i områden där det bor många utrikes födda. Alla internationella...

Läs mer...

Nya Tider?

Henrik Persson - 3 april 2018

I en artikel av Margareta Zetterström som publicerats här på Clartébloggen har en del av diskussionen i kommentarerna handlat om synen på tidningen Nya Tider. Här publiceras en kritisk kommentar till den karakteristik av Nya Tider som Frank Nilsson framfört i denna diskussion. SVT har gjort en...

Läs mer...

Läs Clarté på nätet! Nr 4/17 Nu spricker bostadsbubblan

Bildtext

Mörkrets välde

Mathias Cederholm - 31 mars 2018

En kolonial myt härjar än i dag: imperialismen drar med sig åtskilligt elände men lovar ändå...

Läs mer...

Bildtext

Saliv och synopsis

Henrik Johansson - 31 mars 2018

Cirkelledaren lade ifrån sig pappret och ställde sig vid whiteboarden. Hon gjorde cirkeldeltagarna uppmärksamma på...

Läs mer...

Bildtext

Låt inte evidensjakten avgöra allt

Johan Wickström - 31 mars 2018

Kampen mot alternativa fakta och fejknyheter är politiskt viktig. Men en tendens kan dölja en...

Läs mer...