Idag har terroristerna slagit till igen, nu i Bryssel. Vi är väl omkring 99,999 % som starkt ogillar även dessa slags attentat och förordar att de som planlade det, grips och döms som andra mördare. Detta, även om vi inser att dessa dåd ytterst har samband med en ytterst ojämlik fördelning av makt, rikedom och vapen mellan folk och stater.

Våra politiska ledarfigurer har som brukligt känt sig manade att ansluta sig till våra 99.999% och fördömt dåden. När ledare yttrar vad som låter som självklarheter måste man vara särskilt vaksam, trots att man riskerar att beskylld för att gå terrorismens ärenden mot humaniteten när man nagelfar deras uttalanden.

Centerledaren Annie Lööf säger ”Fruktansvärda och avskyvärda attentat .... Mina tankar går till offren och de anhöriga.”

Ebba Busch Thor kommenterar händelserna: "Mina tankar går till offren och deras anhöriga”.

I den mån dessa kommentatorer verkligen inte varit personligen bekant med offren och deras anhöriga vågar jag påstå att deras tankar, liksom mina egna, inte i första hand gällde dessa personer. Anonyma terroroffer i Mellanösterns städer - av vilka det går minst hundra på ett europeiskt - brukar våra ledare aldrig solidarisera sig med, på sin höjd räkna. Formuleringarna markerar framför allt att invånare i Bryssel eller Paris mänskligt står oss närmare än araber, kurder eller turkar. I den mån vi idag känner solidaritet med Belgiens folk är det säkerligen i första hand fruktan för vår egen säkerhet det handlar om. Det hade inte varit en skam att erkänna.

Moderatledaren Anna Kinberg Batra säger att "attentatet riktas mot människor och familjer men också mot vårt samhälle och vår öppenhet. Terrorismen måste bekämpas".

Inrikesminister Anders Ygeman påpekar att "Återigen attackeras friheten och öppenheten i Europa. Vi får aldrig vika ner oss för terror och våld. Våra tankar går till de drabbade”.

Stefan Löfven säger "Det är en attack mot det demokratiska Europa. Vi kommer aldrig att acceptera att terrorister angriper våra öppna samhällen."

När US Trader Center och Pentagon drabbades 11/9 2001 kallade President Bush det också för ett "angrepp på demokratin" och "vårt sätt att leva". Det var inte särskilt sant. Inget av dessa mål kunde betraktas som trovärdiga symboler för demokrati eller amerikansk livsstil, men denna retorik användes för att i många avseenden snabbt undergräva den demokrati som presidenten gav anspråk på att skydda.

Att påstå att terrorattentaten i Bryssel eller Paris skulle ha till syfte att drabba "demokrati och öppna samhällen" i Europa är också huvudsakligen retorik. Terroristerna, i dessa fall IS, använder de barbariska medel de har för att avskräcka Europas stater från att militärt intervenera i Mellanöstern och försöka stoppa expansionen av den Islamska Staten. D v s på samma sätt som Västalliansen på senare år mer eller mindre lyckats massakrera suveräna stater från Afghanistan till Libyen och döda/lyncha deras ledare.

För att Västeuropas folk, som sällan visat entusiasm för dessa USA-ledda interventioner, skall lyckas hindra sina statsledningar från att även fortsatt delta i detta "korståg" behöver vi mera, inte mindre, demokrati och mera öppenhet.

Genom att, som vår statsminister gör, i stället kalla terrordåden för angrepp på vår demokrati annonserar man att den, med dåden som förevändning, kan komma att kringskäras. Men då inte omedelbart genom terroristernas angrepp, utan genom våra styrandes åtgärder.

Kommentarer   

#2 Hans Isaksson 2016-03-25 14:08
Ett par saker bara: att Västeuropas folk "sällan visat entusiasm" för imperialismens krig är väl en sanning med modifikation"
Svar: Jo, men jag syftar på de senare decenniernas korståg i Mellanöstern, där efter Afghanistan och i Irak Väst har svårt att sätta ens betalda soldatfötter i marken.
"mera demokrati och öppenhet" så har det väl blivit ganska uppenbart att det inte går att stoppa krigen via den existerande "demokratin".
Svar: På kort sikt helt sant. Men jag polemiserar mot föreställningen att motsatsen på något sätt skulle gynna terroristerna och därför eftersträvades av dem.
Citera
#1 Mikael Larsson 2016-03-23 13:02
Riktigt och sant. Ett par saker bara: att Västeuropas folk "sällan visat entusiasm" för imperialismens krig är väl en sanning med modifikation. Det är ju snarare så att liberaler, fascister och reformistisk "vänster" (från Andra Internationalen till dagens bombvänster) lyckats dra med dessa folk i krigshetsen. I dag är frågan: vad hände med anti-krigsrörelsen från 2003? Hur lyckades makthavarna undergräva den och tillintetgöra den? Och vad gäller "mera demokrati och öppenhet" så har det väl blivit ganska uppenbart att det inte går att stoppa krigen via den existerande "demokratin"?
Citera

Nytt på Clartébloggen

Jeremy Corbyns Bok

Anthony Lane - 25 juni 2017

Och det hände sig, i landet Storbritannien, att Översteprästinnan gick ut till folket. Och hon sade: Se, jag bringar Eder budskap om en stor fröjd. Ty på den åttonde dagen av den sjätte månaden stundar ett allmänt val. Och folket knorrade och sade: Icke ytterligare ett! Och de vredgades mot...

Läs mer...

Petrograd 18 juni 1917

St Petersburg, 18 juni 1917

Benny Andersson - 17 juni 2017

Söndagen den 18 juni för jämt hundra år sedan började som en klar och blåsig morgon i Petrograd, som staden hade döpts om till vid världskrigets utbrott. Redan i gryningen hade arbetarna samlats på Viborgsidan. Nu strömmade de över broarna mot Nevsky Prospekt, där de strålade samman med matroser...

Läs mer...

Svar till: "Vänstern och arbetarklassen - allians eller fiendskap?"

Olle Josephson - 7 juni 2017

Bengt Håkanssons plädering för en restriktiv invandringspolitik ger ju inte uttryck för Clartés linje i dessa frågor – tvärtom. Däremot ger det uttryck för en säkert uppriktig oro för att arbetarklassens positioner ska försvagas ytterligare. Den förtjänar därför ett ordentligt bemötande. Med all...

Läs mer...

Läs Clarté på nätet! Nr 4/16 Arbetarna - klassen med nio liv

Bildtext

Marx står sig

Nina Björk - 29 december 2016

Marxismen har gett mig de bästa redskapen för att förstå den kapitalism vi lever i, förklarade...

Läs mer...

Bildtext

Planeten pallar inte mer

Åke Kilander - 29 december 2016

År 2016 var det varmaste året i modern tid, och forskare rapporterar om ett istäcke kring Arktis...

Läs mer...

Bildtext

Recensioner

Redaktionen - 29 december 2016

Eyvind

Läs mer...