Idag går folket i två länder till valurnorna. Två väldigt olika men samtidigt på sätt och vis lika val. I ena fallet handla det om den irländska fristaten, det vill säga den del av Irland som inte är under brittisk kontroll. I det andra fallet handlar det om Iran.

Vid valet i Irland står frågan om huruvida högerpartiet Fine Gael ska fortsätta inneha regeringsmakten under ledning av Taoiseach Enda Kenny (taoiseach är den formella titeln på Irlands regeringschef) och med stöd av socialdemokratiska Labour. Många tror att det kommer bli svårt för regeringen att stå emot vänsteroppositionen och återigen uppnå egen majoritet. Under den sittande regeringen har betydande nedskärningar i välrfärden gjorts och missnöjet med den förda politiken är utbrett bland irländarna i fristaten. Samtidigt växer Irlands ekonomi snabbast i Europa. Ekonomin återhämtar sig nu och arbetslösheten sjunker. Men som ett resultat av vad? Jo, kraftiga välfärdsnedskärningar på grund av den tidigare bostadsbubblan. Helt plötsligt står Irland i ett läge där det ekonomin återhämtar sig snabbast för de välbärjade medan arbetarklassen bär denna ekonomiska återhämtning på sina axlar och betalar priset i form av kraftigt försämrad sjukvård, stöd till funktionsnedsatta och så vidare. Det irländska valet är med andra ord ett klassiskt välfärdsval där de traditionella välfärdsfrågorna står högst på dagordningen. Allt fler söker sig av missnöje till det vänsterpopulistiska partiet Sinn Féin som går till val under den tydliga men intetsägande parollen ”Better with Sinn Féin” eller ”Níos fearr le Sinn Féin”. Även vissa mindre vänstergrupper har märkt viss medvind men detta sker på en politisk marginal som knappast är relevant i det stora hela för valutgången på Irland. Allt tyder på att den irländska vänstern kommer att stärkas avsevärt efter valresultatet. Ett besked om regeringsbildningen vänas komma i början av nästa vecka.

I Iran går folket alltså också till val idag. Den fråga som, åtminstone i svensk och engelskspråkig media framställs som den centrala i detta val är att bryta den totala dominansen av de konservativa hökarna i Iran och ge reformisterna under president Hassan Rouhani ett ökat inflytande. Många tycks, åtminstone av västerländsk media att döma, trötta på moralpolisen, kvinnans underordning och brist på mänskliga rättigheter. Det finns en ökande trend av sekularism, speciellt bland unga. Men också en uppgivenhet över att det är svårt att förändra systemet och valdeltagandet blir troligtvis inte vad det hade kunnat vara. Samtidigt är det för såväl det iranska folket som för omgivande länder och resten av världen ett viktigt val. President Rouhani har trots allt sett till att sanktionerna mot Iran har upphävts tack vare att han såg till att landets åtaganden i kärnenergiavtalet upphävdes. Samtidigt har det knappast varit guld och gröna skogar under denne mans tid som president i Iran. Rouhani tillträdde som Irans president 2013. Enligt Amnesty International har under en tioårsperiod från 2005 till 2015 73 barn under 18 år avrättats i Iran.

Det är två på många sätt extremt olika länder som idag går till val. Samtidigt finns ett gemensamt mönster. Högerns makt riskerar att brytas och mer progressiva krafter går mot ett ökat politiskt inflytande i båda dessa länder. Vi får sannerligen hoppas på såväl de progressiva krafterna i den irländska fristaten som på de reformistiska krafterna i Iran. Det folkliga missnöjet kokar i båda dessa länder och det kommer att ge resultat. Frågan är bara, vilken?

Lägg till kommentar


Säkerhetskod
Uppdatera

Nytt på Clartébloggen

Antifascismen: En lidelsefull rörelse som aldrig lider

Alexandra Starud - 22 juli 2017

När vi talar från en position som antifascister talar vi inte sällan om dystopiska framtidsscenarion. Vi talar inte sällan om nazisternas våldsdåd och mord. Vi talar om fascismens framfart över europa och att trettiotalsretoriken kommit tillbaka. Därefter talar vi om strategier för att förhindra...

Läs mer...

Venezuela igen

Martin Fahlgren - 19 juli 2017

Utvecklingen i Venezuela är mycket kritisk. Det är därför viktigt att alla följa med i vad som håller på att ske: Hur arbetar reaktionen för att gripa makten, hur agerar "chavisterna" , hur beskrivs utvecklingen i vanliga massmedia? Hur det går för Venezuela kan spela stor roll för utvecklingen i...

Läs mer...

18 Juli 1917, Finlands första självständighetsförklaring?

Anders Björnsson - 17 juli 2017

Juli 1917 var en orolig månad i det ryska riket. Folk demonstrerade på gator och torg, särskilt i huvudstaden Petrograd, det strejkades, landsbygden jäste, soldater övergav fronten. Den provisoriska regeringen under kadetpolitikern furst Gregorij Lvov var oförmögen att styra landet, dra Ryssland...

Läs mer...

Läs Clarté på nätet! Nr 4/16 Arbetarna - klassen med nio liv

Bildtext

Marx står sig

Nina Björk - 29 december 2016

Marxismen har gett mig de bästa redskapen för att förstå den kapitalism vi lever i, förklarade...

Läs mer...

Bildtext

En professor retuscherar historien

Magnus Göransson - 29 december 2016

I 2010-talets politiska klimat ska 1900-talshistorien helst beskrivas som en strid mellan liberal...

Läs mer...

Bildtext

Öppet mål för arbetarrörelsen (intervju)

Mats Wingborg - 29 december 2016

Mats Wingborg om SD, alliansen och Svenskt Näringsliv _ Öppet mål för arbetarrörelsen.

Läs mer...