Idag går folket i två länder till valurnorna. Två väldigt olika men samtidigt på sätt och vis lika val. I ena fallet handla det om den irländska fristaten, det vill säga den del av Irland som inte är under brittisk kontroll. I det andra fallet handlar det om Iran.

Vid valet i Irland står frågan om huruvida högerpartiet Fine Gael ska fortsätta inneha regeringsmakten under ledning av Taoiseach Enda Kenny (taoiseach är den formella titeln på Irlands regeringschef) och med stöd av socialdemokratiska Labour. Många tror att det kommer bli svårt för regeringen att stå emot vänsteroppositionen och återigen uppnå egen majoritet. Under den sittande regeringen har betydande nedskärningar i välrfärden gjorts och missnöjet med den förda politiken är utbrett bland irländarna i fristaten. Samtidigt växer Irlands ekonomi snabbast i Europa. Ekonomin återhämtar sig nu och arbetslösheten sjunker. Men som ett resultat av vad? Jo, kraftiga välfärdsnedskärningar på grund av den tidigare bostadsbubblan. Helt plötsligt står Irland i ett läge där det ekonomin återhämtar sig snabbast för de välbärjade medan arbetarklassen bär denna ekonomiska återhämtning på sina axlar och betalar priset i form av kraftigt försämrad sjukvård, stöd till funktionsnedsatta och så vidare. Det irländska valet är med andra ord ett klassiskt välfärdsval där de traditionella välfärdsfrågorna står högst på dagordningen. Allt fler söker sig av missnöje till det vänsterpopulistiska partiet Sinn Féin som går till val under den tydliga men intetsägande parollen ”Better with Sinn Féin” eller ”Níos fearr le Sinn Féin”. Även vissa mindre vänstergrupper har märkt viss medvind men detta sker på en politisk marginal som knappast är relevant i det stora hela för valutgången på Irland. Allt tyder på att den irländska vänstern kommer att stärkas avsevärt efter valresultatet. Ett besked om regeringsbildningen vänas komma i början av nästa vecka.

I Iran går folket alltså också till val idag. Den fråga som, åtminstone i svensk och engelskspråkig media framställs som den centrala i detta val är att bryta den totala dominansen av de konservativa hökarna i Iran och ge reformisterna under president Hassan Rouhani ett ökat inflytande. Många tycks, åtminstone av västerländsk media att döma, trötta på moralpolisen, kvinnans underordning och brist på mänskliga rättigheter. Det finns en ökande trend av sekularism, speciellt bland unga. Men också en uppgivenhet över att det är svårt att förändra systemet och valdeltagandet blir troligtvis inte vad det hade kunnat vara. Samtidigt är det för såväl det iranska folket som för omgivande länder och resten av världen ett viktigt val. President Rouhani har trots allt sett till att sanktionerna mot Iran har upphävts tack vare att han såg till att landets åtaganden i kärnenergiavtalet upphävdes. Samtidigt har det knappast varit guld och gröna skogar under denne mans tid som president i Iran. Rouhani tillträdde som Irans president 2013. Enligt Amnesty International har under en tioårsperiod från 2005 till 2015 73 barn under 18 år avrättats i Iran.

Det är två på många sätt extremt olika länder som idag går till val. Samtidigt finns ett gemensamt mönster. Högerns makt riskerar att brytas och mer progressiva krafter går mot ett ökat politiskt inflytande i båda dessa länder. Vi får sannerligen hoppas på såväl de progressiva krafterna i den irländska fristaten som på de reformistiska krafterna i Iran. Det folkliga missnöjet kokar i båda dessa länder och det kommer att ge resultat. Frågan är bara, vilken?

Kommentarer kan inte längre lämnas till denna artikel.

Nytt på Clartébloggen

Om s k vänsterjudehatet i Smålandsposten

Hans Isaksson - 17 december 2017

Adolf Hitler ansåg att "I boljesvismen ser vi Judarnas försök att i det tjugonde århundradet ta över världsherraväldet". Moskvakommunismen dirigerades i det fördolda av den judiska storfinansen på Wall Street tyckte samme författare .Det var som bekant inte mycket sant i denna analys. Men i rätt...

Läs mer...

Lenins teori om imperialismen och prognoserna om framtiden. Svar till Peter Sundborg, del två

Benny Andersson - 10 december 2017

Jag fick min politiska skolning på 1970-talet, då myten om de ofelbara ”stora” låg tåg tung över vänsterns smågrupper. En myt som måste ha fått den balsamerade Lenin att vrida sig i sin sarkofag. Alla som besvärat sig med att sätta sig in i Lenins gärning, slås av hans osentimentala och jordnära...

Läs mer...

Rapport från Café Clarté: Om betydelsen av 1917 för 2000-talets socialister

Magnus Göransson - 8 december 2017

Shabane Barot talade på café Clarté i Stockholm i tisdags (5 december), om betydelsen av 1917 för 2000-talets socialister. Det är, i alla fall i Stockholm, framförallt 1968-vänsterns politiska organisationer av olika schatteringar som uppmärksammat 1917. Shabane, som kommer från den autonoma...

Läs mer...

Läs Clarté på nätet! Nr 2/17 Makten bakom orden

Bildtext

Krönika

Ottilia Thorsson - 17 juli 2017

I en något sliten Volvo är jag på väg mot min högstadieskola, jag är 15 år och pappa skjutsar mig...

Läs mer...

Bildtext

Den geostrategiske marskalken

Anders Björnsson - 17 juli 2017

Hösten 1917 blev Finland självständigt för att snabbt kastas in i inbördeskrig. Den vita sidan...

Läs mer...

Bildtext

Varken AD eller riksdag stoppar hyvlingen

Erik Bohman - 17 juli 2017

I november beslutade Arbetsdomstolen (AD) att så kallade hyvlingar inte är att betrakta som...

Läs mer...