Idag inför Sverige en mer regelrätt gränskontroll mot omvärlden. I detta fall mot Danmark. Det blir obligatorisk legitimationskontroll för den som reser över sundet. Detta är i sig ingen nyhet. Förändringen var aviserad i förväg genom Migrationsöverenskommelsen. Men det ska bli spännande att se hur den implementeras i praktiken. Hittills verkar resultatet inte helt tillfredställande, eller rättare sagt, helt åt helvete.

Kritikerna mot denna förändring menar att detta hindrar papperslösa flyktingar att ta sig till Sverige. Som papperslös räknas den som inte har ett giltigt ID. De menar att detta inkräktar på asylrätten. Försvararna menar att asylrätten inbegriper enbart det första land i Europa man som flykting anländer till. Det vill säga de regler som gäller enligt Dublinförordningen. Det är nog rimligt att hävda att detta bryter mot asylrätten av den enkla anledningen att Dublinförordningen är en felaktig och i grunden orättvis överenskommelse som har inneburit att länder i södra Europa drabbas hårt av den flyktingvåg vi ser just nu medan länder i norra Europa berörs betydligt mindre. Denna snedfördelning slår hårdast mot länder som Italien och blir betydligt mildare ju längre upp i Europa mot Sverige man rör sig rent geografiskt. Grekland också, kanske vän av ordning skulle hävda drabbas. Det hade varit sant om det inte var så att grekerna är undantagna från Dublinförordningen eftersom de inte uppfyller kraven för hur flyktingar ska behandlas över huvud taget.

Men nu gällde det alltså frågan om ID-kontroller mellan Sverige och Danmark. Det är nog knappast en underdrift att påstå att det faktum att denna problematik drabbar jobbpendlande svenska medborgare har varit den främsta bidragande orsaken till att det blivit ett väldigt liv och tjiv runt införandet av ID-kontrollerna. Aftonbladet har också rapporterat om att alla legitimationer fotograferas med mobilkameror av vakterna som har till uppgift att utföra ID-kontrollerna mellan Sverige och Danmark. Här uppkommer en del intressanta frågor. Vems mobiltelefoner används? Sparas uppgifterna? I så fall var och av vem? Är detta över huvud taget ett lagligt sätt att förfara? Vad säger Datainspektionen tillexempel? Att försöka besvara dessa frågor är högst relevant om verksamheten med att fotografera privatpersoners legitimationer ska fortgå. Används privata mobiltelefoner är detta anmärkningsvärt. Det är viktigt att säkerställa att privatpersoner inte går runt med mobiltelefoner med hundratals människors personuppgifter i sina bildfiler. Och ska informationen lagras så omgärdas en sådan åtgärd av en hel del olika typer av regelverk och bestämmelser. Vi får hoppas att dessa regler följs. Vi kan nog förvänta oss att Datainspektionen, som brukar vara relativt självständiga och benägna att bita ifrån, kommer att uttala sig i ämnet.

Det som händer just nu är att den svenska självbilden som någon form av världssamvete slås sönder eller åtminstone sargas i grunden. Det borde ha hänt för länge sedan. Men den som kommer och påstår att detta är en Sverigedemokratisk politik är ute och cyklar. Självklart är Sverigedemokraterna inte nödbedda att instämma i att de beslut som fattas av den sittande regeringen är rätt och riktigt. Men såhär har svensk migrationspolitik sett ut tidvis under och efter många socialdemokratiska regeringar efter andra världskriget. Det nya är att det blivit ett sådant jävla fluff. Först handlade det om säkerhet, rädsla för Daesh, Boko Haram och andra terrororganisationer. Det senaste året har emellertid visat att det största hotet mot den svenska demokratin i handling kommer från extremhögerns aktivister och inte från syriska flyktingar.

En intressant fråga är hur länge den socialdemokratiska och miljöpartistiska regeringen håller. Kommer inte medlemstrycket från partierna, framförallt inom Miljöpartiet, att tvinga fram en regeringsombildning utan det gröna partiet för att slippa sälja ut sina värderingar mer? Den frågan har politiska analytiker ställt sig länge nu. En som sagt något klokt i den frågan är den förre vänsterledaren Lars Ohly som i en debatt med Göteborgspostens Alice Teodorescu konstaterade att miljöpartisterna gjort det omöjligt att lämna regeringen för sig själva. Då har de sålt ut sin politik och dessutom sitt förtroende i väljarbasen. Det vore politiskt självmord.

Är vi överens om att den svenska asylrätten måste värnas och att det med bakgrund av detta finns saker i migrationsöverenskommelsen som inte går att acceptera? I så fall måste vi faktiskt agera gemensamt. När aktion krävs emot den stat som innehar våldsmonopolet är civil olydnad ett svar som kommer ganska osökt. Detta kanske är rimligt i det här fallet. En aktion där samtliga medborgare vägrar att uppge sin identitet genom att vägra visa legitimation. Men för att en sådan aktion ska bli någorlunda verksam krävs en bred uppslutning. En uppslutning som man kanske kan betvivla kommer att kunna uppnås. Alternativet är att protestera på andra klassiska sätt med demonstrationer och manifestationer. Men vi vet ju alla att det inte hjälper i någon större utsträckning det heller om man inte, likt Vietnamrörelsen, samlar mycket folk och under lång tid och kompletterar demonstrationer med allmänt opinionsarbete av olika slag. Eller så kan man sitta still i båten och hoppas på att denna onda tid snart är över. Det realpolitiska läget i Europa gör dessvärre en sådan framtidsutsikt ganska osannolik.

"Det hade smakat fågel", som överklassen säger, att kunna avsluta en sådan här text med något hoppfullt och positivt. Vi kan konstatera att vi som socialister och kommunister står för en internationalism och internationell solidaritet. En sådan solidaritet är kanske extra viktig i tider som dessa. Därför är det av yttersta vikt att fortsätta att stå för en sådan solidaritet och att i varje sammanhang framhäva vikten av att inte ställa arbetarklass i olika nationalstater mot varandra.

Lägg till kommentar


Säkerhetskod
Uppdatera

Nytt på Clartébloggen

Petrograd 18 juni 1917

St Petersburg, 18 juni 1917

Benny Andersson - 17 juni 2017

Söndagen den 18 juni för jämt hundra år sedan började som en klar och blåsig morgon i Petrograd, som staden hade döpts om till vid världskrigets utbrott. Redan i gryningen hade arbetarna samlats på Viborgsidan. Nu strömmade de över broarna mot Nevsky Prospekt, där de strålade samman med matroser...

Läs mer...

Svar till: "Vänstern och arbetarklassen - allians eller fiendskap?"

Olle Josephson - 7 juni 2017

Bengt Håkanssons plädering för en restriktiv invandringspolitik ger ju inte uttryck för Clartés linje i dessa frågor – tvärtom. Däremot ger det uttryck för en säkert uppriktig oro för att arbetarklassens positioner ska försvagas ytterligare. Den förtjänar därför ett ordentligt bemötande. Med all...

Läs mer...

Vänstern och arbetarklassen - allians eller fiendskap?

Bengt Håkansson - 5 juni 2017

Hur ska vi ta ställning politiskt? Vad är rätt och vad är fel för oss som anser oss vara socialister? Vilka vägar leder framåt och vilka är återvändsgränder? Finns det alls något att hålla sig till eller är det upp till vara och en att göra goda gärningar och hoppas på att den ackumulerade...

Läs mer...

Läs Clarté på nätet! Nr 4/16 Arbetarna - klassen med nio liv

Bildtext

Recensioner

Redaktionen - 29 december 2016

Eyvind

Läs mer...

Bildtext

Klass med nio liv (intervju)

Beverly J Silver - 29 december 2016

Fackligt folk i USA på 1920-talet hade inte många skäl för optimism. Medlemstalen hade rasat, och...

Läs mer...

Bildtext

Marx står sig

Nina Björk - 29 december 2016

Marxismen har gett mig de bästa redskapen för att förstå den kapitalism vi lever i, förklarade...

Läs mer...