Det är inte ofta som vi har anledning att säga något positivt om Annie Lööf, så det gäller att passa på. I en DN-intervju under sin barnledighet undslapp hon sig dock ett par sanningar. D v s angående våra alltmera stängda gränser för flyktingar:

" Asylrätt och solidaritet är inte bara ord för finrummet när det är vackert väder. Det är ord som måste innebära något konkret när det väl gäller....

Det är ju inte människor som vi ska sätta en krisstämpel på. Åtgärderna ska ju inte sättas in mot de flyktingar som kommer. Åtgärder måste sättas in mot de system som nu inte klarar av trycket... Jag skulle inte kalla det en flyktingkris utan en kostnads- och systemkris som Sverige står inför."

Detta låter för många av oss som självklarheter men orden är ändå välkomna när de kommer från en borgerlig partiledare.

En folkvandring från sydöst till nordväst är ett faktum. Att immigranterna med tiden blir till en välsignelse för oss infödingar är mycket troligt men ligger i en osäker framtid. Frågan om vem som på kortare sikt skall betala notan är den som tycks uppta partipolitiken - utom, förstås, för de Sverigedemokrater, som av rasskäl alltid velat hejda immigration, kosta vad det vill.

Socialdemokraterna och de gröna har, förhoppningsvis mot bättre vetande, bestämt sig för att i samråd med borgarna, inklusive Lööfs parti, låta flyktingarna betala kalaset, därav propositionen om den nya asylpolitiken, som skall göra asylrätten mera illusorisk.

V har idag ensamt modesta, men välgrundade, invändningar mot förslaget. Vid första anblicken tycks Annie Lööf personligen dela dem. Ända tills man kommer till frågan om betalningen då den nyliberala bockfoten tittar fram under kjolen: Det handlar om att "sänka trösklarna på arbetsmarknaden" och att "bostadsmarknaden liberaliseras". Och självfallet om att "reformera arbetsrätten". D v s det är de arbetande klasserna vilka som vanligt måste öppna sina hjärtan men framför allt sina plånböcker för att lösa kapitalets kostnads- och systemkris.

Lägg till kommentar


Säkerhetskod
Uppdatera

Nytt på Clartébloggen

Petrograd 18 juni 1917

St Petersburg, 18 juni 1917

Benny Andersson - 17 juni 2017

Söndagen den 18 juni för jämt hundra år sedan började som en klar och blåsig morgon i Petrograd, som staden hade döpts om till vid världskrigets utbrott. Redan i gryningen hade arbetarna samlats på Viborgsidan. Nu strömmade de över broarna mot Nevsky Prospekt, där de strålade samman med matroser...

Läs mer...

Svar till: "Vänstern och arbetarklassen - allians eller fiendskap?"

Olle Josephson - 7 juni 2017

Bengt Håkanssons plädering för en restriktiv invandringspolitik ger ju inte uttryck för Clartés linje i dessa frågor – tvärtom. Däremot ger det uttryck för en säkert uppriktig oro för att arbetarklassens positioner ska försvagas ytterligare. Den förtjänar därför ett ordentligt bemötande. Med all...

Läs mer...

Vänstern och arbetarklassen - allians eller fiendskap?

Bengt Håkansson - 5 juni 2017

Hur ska vi ta ställning politiskt? Vad är rätt och vad är fel för oss som anser oss vara socialister? Vilka vägar leder framåt och vilka är återvändsgränder? Finns det alls något att hålla sig till eller är det upp till vara och en att göra goda gärningar och hoppas på att den ackumulerade...

Läs mer...

Läs Clarté på nätet! Nr 4/16 Arbetarna - klassen med nio liv

Bildtext

Öppet mål för arbetarrörelsen (intervju)

Mats Wingborg - 29 december 2016

Mats Wingborg om SD, alliansen och Svenskt Näringsliv _ Öppet mål för arbetarrörelsen.

Läs mer...

Bildtext

En professor retuscherar historien

Magnus Göransson - 29 december 2016

I 2010-talets politiska klimat ska 1900-talshistorien helst beskrivas som en strid mellan liberal...

Läs mer...

Litteraturlista och kommentarer - Clarté nr 4/2016

Åke Kilander - 19 januari 2017

Litteraturlista och kommentarer till artiklarna Planeten pallar inte mer och Klokt tänkt om miljön i...

Läs mer...