Sekularism på avvägar 

 Dela länken
FaceBook  Twitter  

Sedan den 11:e september 2001 har det stora hotet mot västvärlden varit islam. Eller nja, kanske inte men det tycks folk ha fått för sig i alla fall. Attackerna mot så kallade västerländska demokratier har i stort sett avlöst varandra och när våldet kommer närmare har detta förorsakat ett liv, ett tjiv och en alarmism som kanske om man försöker se saken lite nyktert kanske inte är helt motiverad.

Samtidigt är det kanske på sin plats att fundera ett varv på hur motreaktionen mot denna alarmism har sett ut. Det är kanske rimligt att ta ett steg tillbaka och ta en funderare vid det här laget. För det börjar bli löjligt kamrater. Den organiserade vänsterns motreaktion mot de reaktionära krigshetsarna har nämligen blivit att i namn av religionsfrihet försvara de andra reaktionära skitstövlarna, reaktionära religiösa krafter. Som marxist måste erkännas att jag tycker detta är minst lika besynnerligt som om den organiserade vänstern helt hade ställt sig på krigshetsarnas sida. Den organiserade vänstern försvarar dock dessa reaktionära krafter på ett ganska fiffigt sätt. Man förnekar att dessa reaktionära krafter alls existerar. Ett effektivt sätt att vända kvinnor och barn som utsätts för hedersrelaterat våld ryggen, inte sant? Och ett effektivt sätt att förenkla verklighetsbilden för sig själv så att man slipper den avancerade uppgiften att hålla två tankar ihuvudet samtidigt.

Som vanligt är det rasisterna som gått in och ställt till det för oss. Islamofobin är tyvärr utbredd i Sverige och många muslimer (eller för all del även människor som bara antas vara muslimer) far illa och behandlas illa i Sverige såväl av vardagsrasism som glåpord som av den institutionaliserade rasismen som gör det svårare för dem att exempelvis få arbete. "Mot detta måste vi agera", tänker naturligtvis vilken socialist som helst, det är den enda vettiga utgångspunkten. Tyvärr görs detta genom att helt förneka de problem som finns, inte på grund av att islam är islam utan på grund av att islam är en religion. De flesta av oss är eniga om att religioner ärkvinnoförtryckande och reaktionära pinoredskapsom förhindrar arbetarklassen att resa sig mot sina herrar, oavsett de sitter i en VD-stol på ett företag eller på ett moln i himmelen den blå.

Om vi är eniga om att religion är det opium för arbetarklassen som Marx kallade det så måste vi i rimlighetens namn även se islam på det sättet. Detta borde i sin tur innebära att vi fördömer och motarbetar de reaktionära utslagen av denna religion på samma sätt som vi hade gjort om detgällde kristendom eller judendom, eller för all del hinduism eller buddism. Men riktigt så tycks det inte se ut. För i den islamiska religionens namn förtrycks inga kvinnor, gifts det inte bort några barn eller sker något som helst tvång i religionensnamn, eller snarare, naturligtvis, i namn av religionen snarare. För en förtryckare och en förtryckt kan aldrig vara samma person.

Jag undrar verkligen vart den sekulära vänstern tog vägen, den som bekämpade reaktionära skitstövlar oavsett vilket motiv de hade för att vara just reaktionära skitstövlar. En sådan vänster behöver vi verkligen i Sverige. Inte minst för att organisera alla människor som nu kommer från den värsta formen av religionsförtryck för att söka asyl i Sverige. En vänster som oreserverat och utan taktiserande står upp mot reaktionära krafter.

Kommentarer   

 
0 #3 Ola Inghe 2015-11-21 10:36
Är inte alls enig med dig, Jonas, i din svepande karaktärisering av all (organiserad?) religion. Och vad blir konsekvenserna av din analys vad gäller organiserade kristna vänstermänniskor (typ Sven Hector, Greta Hofsten och Vibeke Olsson)? Skulle de aldrig släppts in i organiserade vänstersammanhang? Eller bara bort få vara med mot att de höll sina religiösa övertygelser privat, på det att de inte skulle kunna störa den organiserade ateistiska propagandan?
Citera
 
 
0 #2 Bo Svensson 2015-11-20 21:33
karl Marx och Heinrich Heine skrev väl att "Religionen är folkets opium för att stå ut med förtryck." Något annorlunda än att det är ett opium för folket (som överklassen sprider?)
Citera
 
 
0 #1 Niklas Lindgren 2015-11-19 20:15
Är det verkligen i tider av misstänksamhet mot muslimer så modigt att våga stå upp mot de "reaktionära skitstövlarna"? Särskilt nu efter de senaste händelserna i Paris och den efterföljande hetsjakten på islamism i så väl Syrien som hemma i Europa. Sammankopplandet mellan religion och skit som händer är väl redan mer regel än undantag! Och värre lär det väl bli.

Är det verkligen religionskritik som ska bota symptomen på kapitalismens och imperialismens härjningar och splittrande effekter?
Citera
 

Ett urval andra artiklar av samma författare

En lans för Lööf

publicerad i Clartébloggen 26 maj 2016

Organisering 2.1?

publicerad i Clartébloggen 26 november 2014

Svenska vapen till diktatur (igen)

publicerad i Clartébloggen 3 september 2014

Kulturen är själva golvet

publicerad i 3/13 Östeuropa 29 december 2013

Clarté som fredsrörelse

publicerad i Clartébloggen 19 februari 2013

Prenumerera!

Aktuella bloggartiklar

Loretta Napoleonis bok Kidnappningsindustrin

Åke Kilander - 18 april 2017

Terrordådet i Stockholm den 7 april

Förbundsstyrelsen - 11 april 2017

Uttalande från Clartés stämma 2017

Clartéstämman - 28 mars 2017

Om hur SAP modigt kämpar mot en medvind

Hans Isaksson - 9 mars 2017

Inställda operationer

Dan Israel - 13 februari 2017

Om Nordirland, ett svar till Lennart Rahm

Kerstin Stigsson - 12 februari 2017

Håller borgarklassen på att ömsa skinn?

Benny Andersson - 5 februari 2017

Slutord, för den här gången

Benny Andersson - 29 januari 2017

Slutreplik till Kerstin Stigsson om Nordirland.

Lennart Rahm - 25 januari 2017

Strejk i Göteborgs hamn!

Webbredaktionen - 24 januari 2017

Springtime for Hitler?

Hans Isaksson - 22 januari 2017

Behöver Sverige invandrad arbetskraft?

Benny Andersson - 15 januari 2017

Passengers (Recension)

Daniel Hedlund - 5 januari 2017

En from förfalskning

Hans Isaksson - 14 december 2016