Nu är det åter dags känna medlidande med offren för en terroraktion i Paris. Och solidaritet med Frankrikes folk som drabbats. Och inte nog med det! Enligt: DN:s chefredaktör Peter Wolodarski 14/11 söndagsnumret: ”Solidariteten med Frankrike måste vara obegränsad. Det finns ingen viktigare uppgift för den civiliserade världen än att gemensamt stå upp för friheten och demokratin”.
Tidningens första sida pryddes av trikoloren och franska revolutionens storslagna devis: Frihet, Jämlikhet, Broderskap - fast på franska.

Dvs de tre paroller som Kejsar Napoleon III efter sin statskupp 1851, enligt Karl Marx, redan bytt ut med de mera jordnära: Artilleri, Kavalleri, Infanteri. Att Frankrike och den övriga civiliserade världen (d v s utvecklade kapitaliststater) sedan dess konsekvent skulle ha stått upp för friheten och demokratin enligt Wolodarskis recept har i praktiken endast gällt korta stunder, om ens någonsin, utom möjligen i västliberalers högtidsstal.
Jag vill påstå att 99.98 procent av jordens folk skulle ha känt medlidande och solidariet med de drabbats av IS' terroraktion och - liksom jag - även utan särskild uppmaning - hade gjort det utan 15 helsidor i DN. Liksom alla tänkande människor borde reagera likadant inför de hundratusentals onödiga offer som denare år drabbats av privat eller statlig terror i Afghanistan, Irak, Libyen, Syrien och på många håll i Afrika.
Inom internationell lag och FN-konventioner finns som bekant ingen definition av terror. Nationalencyklopedins definition - dvs "våldshandlingar som är politiskt betingade och syftar till att påverka samhället eller ett lands politik utan hänsyn till om oskyldiga drabbas" duger i varje fall inte. Ty ingen stormakt, allra minst Frankrike självt, och den s k civiliserade värld som nu skall enas i kampen mot IS skulle med denna rimliga definition undgå att med full rätt anklagas.
Terrorist är således tills vidare endast den som FN:s Säkerhetsråds Permanenta medlemmar anser vara det. Detta gäller beträffande en handfull för dem misshagliga organisationer. Stormakterna och deras civiliserade allierade kan inte vara skyldiga till terroristbrott, d v s


Inte Churchills riktade bombningar av arbetarkvarter och floddammar i Hitlertyskland.

Inte Frankrikes terrorpolitik mot den algeriska motståndsrörelsen eller Italiens mot Etiopiens.

Inte USA:s strategiska bränningar av bondbyar och grödor i Vietnam.

Inte Israels bombningar med vit fosfor av Gaza bostadskvarter.

Inte Saudiarabiens och vissa gulfstaters sponsring av IS´ och andra rebellarmérs etniska/religösa rensningar och försök att byta regim i Syrien. Etc, etc.


Nazisterna filmade verksamheten i sina dödsläger i syfte att för allmänheten skryta med sitt folkmord, men bestämde sig visligen för att avstå för att offentliggöra denna dokumentation. IS har inte bara utfört bestialiska brott. Kvantitativt och historiskt måste IS, jämfört med stormakterna, visserligen betraktas som pytsåkare i våld mot civila. Men man har dessutom försummat att dölja sina brott, och till och med juridiskt förvärrat sin sak genom att man medvetet erkänt och publicerat dem för att attrahera andra fanatiker - och för att sprida skräck bland oss andra. Hittills har de lyckats väl i båda fallen - men allting har en ände.
I våra media framställs IS tjänstvilligt ofta som "omöjligt att stoppa". Det är antagligen lögn. IS må ha fått sin näring genom den misär vari kolonialmakter, USA och dess allierade länge har störtat stora delar av arabvärldens över 300 miljoner, till liten del under utnyttjande av tusenåriga religiösa motsättningar. Men det nya IS-kalifatet skulle inte ha överlevt länge, om inte Västalliansen, vissa sunniislamska oljestater, Israel och Turkiet hade understött eller åtminstone sett mellan fingrarna med dess framfart, i hopp om dess stöd mot Syrien och Iran.
Först i dagarna har USA börjat angripa de oljeleveranser (till vilka?) som IS hämtat en stor del av sin budget från. Och Rysslands ökade flygaktivitet i Syrien - och snart kanske rent av i Irak - kan möjligen även förvandla de västallierades "krig för syns skull" till en verklig offensiv - likt aktionen mot civila fransmän i helgen redan har gjort det.
Det är sannolikt att Västalliansen betalar ett visst pris för att förmå stater som Turkiet och Saudiarabien att åtminstone avstå från att sabotera en offensiv mot IS. USA och troligen Israel måste bromsa sitt stöd åt kurdiska styrkor - som dock varit bland dem som verkligen på marken bekämpat IS. Och Saudiarabien får nu mera hjälp från US Air Force i sina bombningar mot Jemens shiiter.
Och trots Frankrikes kategoriska motstånd måste man sannolikt inkludera Syriens lagliga regering i de fredsförhandlingar som bör komma, vilket torde försvåra för Frankrikes troliga planer på att åter få insteg i sin f d koloni Syrien, som man förlorade i Andra Världskrigets slutskede.


"Solidariteten med Frankrike måste vara obegränsad." säger DN. Exakt vad denna floskel innebär är svårt att utröna. I bästa fall betyder den ingenting, d v s lika mycket som vederbörande redaktörs påstående att den västallians som vårt eget land tillhör framför allt skulle strida för frihet och demokrati. I värsta fall betyder frasen att vi uppmanas att ge Frankrike och USA-alliansen fria händer i Mellanöstern - och att, för att tala med Bush 2001: Den som inte är för oss är med terroristerna.
För folkets - Syriens, Iraks och Frankrikes - skull måste man önska dem framgång, som verkligen bekämpar terroristerna i IS. För bestående seger kommer att krävas ytterligare insatser av folken i Mellanöstern mot IS, mot imperialisterna och i de reaktionära grannstater som lever i symbios med de senare .

Lägg till kommentar


Säkerhetskod
Uppdatera

Nytt på Clartébloggen

Antifascismen: En lidelsefull rörelse som aldrig lider

Alexandra Starud - 22 juli 2017

När vi talar från en position som antifascister talar vi inte sällan om dystopiska framtidsscenarion. Vi talar inte sällan om nazisternas våldsdåd och mord. Vi talar om fascismens framfart över europa och att trettiotalsretoriken kommit tillbaka. Därefter talar vi om strategier för att förhindra...

Läs mer...

Venezuela igen

Martin Fahlgren - 19 juli 2017

Utvecklingen i Venezuela är mycket kritisk. Det är därför viktigt att alla följa med i vad som håller på att ske: Hur arbetar reaktionen för att gripa makten, hur agerar "chavisterna" , hur beskrivs utvecklingen i vanliga massmedia? Hur det går för Venezuela kan spela stor roll för utvecklingen i...

Läs mer...

18 Juli 1917, Finlands första självständighetsförklaring?

Anders Björnsson - 17 juli 2017

Juli 1917 var en orolig månad i det ryska riket. Folk demonstrerade på gator och torg, särskilt i huvudstaden Petrograd, det strejkades, landsbygden jäste, soldater övergav fronten. Den provisoriska regeringen under kadetpolitikern furst Gregorij Lvov var oförmögen att styra landet, dra Ryssland...

Läs mer...

Läs Clarté på nätet! Nr 4/16 Arbetarna - klassen med nio liv

Bildtext

Timothy Snyder sprider myter

Daniel Lazare - 29 december 2016

Partisaner, judiska motståndsrörelser i och inte minst Sovjet drog lika mycket elände över...

Läs mer...

Bildtext

Klass med nio liv (intervju)

Beverly J Silver - 29 december 2016

Fackligt folk i USA på 1920-talet hade inte många skäl för optimism. Medlemstalen hade rasat, och...

Läs mer...

Bildtext

Klokt tänkt om miljön

Åke Kilander - 29 december 2016

Marxistisk analys behövs för att reda ut de ekologiska frågorna. Åke Kilander rekommenderar...

Läs mer...