Självfallet kan man inte befalla över en författares privata preferenser. Man kan därför inte be Jan Guillou att som hjältar i nästa romansvit någon gång välja ofrälse folk med IQ understigande 150, som vid sidan av storpolitik gillar falukorv och rotmos med mellanmjölk som dryck. Folk som går på fotboll och sysslar med bingo, brottning eller TV-tittande. Från början trodde man att Guillous hat- eller förkärlek för överklassen och dess miljö och vanor var ironiskt menad. Det verkar dock mer och mer som om hans fascination för fint folk är äkta: för deras mat - och framför allt för deras drycker, deras fritidsnöjen - jakt och nu även havskappsegling. Och för deras medaljer och gradbeteckningar. Lite tjatigt blir det allt!

Att be honom lära sig hur vanligare folk talar sinsemellan får man heller inte ens hoppas på. T ex eller att då och då kasta in lite markeringar i deras dialoger, som åtminstone skulle ge en antydan av ironisk distans, eller blinkning till läsaren, hos författaren vid hans huvudpersonernas ändlösa debatter om vilket vin (och årgång) som bäst skulle passa till den utsökta måltid som deras nystrukna tjänstefolk snart skall bära in. Men allt detta är ändå bara störande bisaker.

Ty efter denna privata utgjutelse måste man likafullt, som vanligt när det gäller Guillou, anbefalla även Blå Stjärnan (Piratförlaget 2015; 480 s.), den femte delen av hans dekalogi om familjen Lauritzen, som handlar om de företagsamma norska bröderna Lauritzen under 1900-talet. Detta trots att Kajsa Ekis Ekman redan vid första delen, Brobyggarna, hade i stort sett samma dämpat entusiastiska syn som jag:

"Det blir inte direkt Vilhelm Moberg eller Moa Martinson. Men väl en vuxenvariant av Olov Svedelids historiska ungdomsromaner."

Detsamma kunde man f ö ha sagt om Upton Sinclairs bladvändarromansvit om Lanny Budd, som på sin tid betydde mycket för en progressiv 1900-talsgeneration - bl a uppenbarligen för Guillou.

"Blå Stjärnan" handlar om hur en ny, feminin generation av lauritzssöner ( Joanne och Rosa) med framgång slåss mot den tyska ockupationen av Norge 1940-45 - och hur den svenska politiken efter hösten 1942 i tid (mera skickligt än moraliskt) svängde från tyskneutralitet till västneutralitet. Ämnet är kanske inte helt nytt, men Guillou vill denna gång dessutom påvisa att kvinnornas roll i motståndskampen var mera betydande än vad den officiella (maskulina) eftervärlden har velat medge.

Jan Bergman, vars dokumentärroman "Sekreterarklubben" ordentligt har inspirerat en del av "Blå Stjärnan" har visserligen gått i taket, trots att Guillou i ett efterord har gett honom utförligt erkännande för hans research kring ett tidigare dåligt utrett inslag av nazimotståndet i Skandinavien. Han hade bort vara tacksam, eftersom hans rön genom Guillous verk och renommé verkligen kommer att få ordentlig spridning - och det är väl vad en seriös författare vill?

Som jag alltid har sagt - Jan Guillou är inte bara en lysande progressiv journalist - han är kanske också vår bäste, sämste progressive författare som man därför gärna förlåter en del irriterande manér.

Lägg till kommentar


Säkerhetskod
Uppdatera

Nytt på Clartébloggen

Antifascismen: En lidelsefull rörelse som aldrig lider

Styrelsen - 22 juli 2017

När vi talar från en position som antifascister talar vi inte sällan om dystopiska framtidsscenarion. Vi talar inte sällan om nazisternas våldsdåd och mord. Vi talar om fascismens framfart över europa och att trettiotalsretoriken kommit tillbaka. Därefter talar vi om strategier för att förhindra...

Läs mer...

Venezuela igen

Martin Fahlgren - 19 juli 2017

Utvecklingen i Venezuela är mycket kritisk. Det är därför viktigt att alla följa med i vad som håller på att ske: Hur arbetar reaktionen för att gripa makten, hur agerar "chavisterna" , hur beskrivs utvecklingen i vanliga massmedia? Hur det går för Venezuela kan spela stor roll för utvecklingen i...

Läs mer...

18 Juli 1917, Finlands första självständighetsförklaring?

Anders Björnsson - 17 juli 2017

Juli 1917 var en orolig månad i det ryska riket. Folk demonstrerade på gator och torg, särskilt i huvudstaden Petrograd, det strejkades, landsbygden jäste, soldater övergav fronten. Den provisoriska regeringen under kadetpolitikern furst Gregorij Lvov var oförmögen att styra landet, dra Ryssland...

Läs mer...

Läs Clarté på nätet! Nr 4/16 Arbetarna - klassen med nio liv

Bildtext

Planeten pallar inte mer

Åke Kilander - 29 december 2016

År 2016 var det varmaste året i modern tid, och forskare rapporterar om ett istäcke kring Arktis...

Läs mer...

Bildtext

Klass med nio liv (intervju)

Beverly J Silver - 29 december 2016

Fackligt folk i USA på 1920-talet hade inte många skäl för optimism. Medlemstalen hade rasat, och...

Läs mer...

Bildtext

Ledare - Reepalus linje 2

Mikael Nyberg - 29 december 2016

En bekant hamnade bredvid en höjdare från Wall Street vid en middag i New York. De kom in på de...

Läs mer...