Glöm inte att ha ljudet på i din webbläsare.

Beställ nya numret av Clarté!

 

Visst vore det enklare som folk som asylsökande eller tiggare inte funnes!
Men de finns tyvärr, och utanför ICA påminner de oss om läget i omvärlden. Även om det finns vissa typer, som försöker ifrågasätta deras behov av stöd och skydd, så anser de flesta svenskar att behovet föreligger.
I veckan skrev Åsa Regnér (S), barn-, äldre- och jämställdhetsminister och Martin Valfridsson (M), nationell samordnare för utsatta EU-medborgare, en debattartikel i DN, där de hävdade att det är bättre att skänka pengar till hjälporganisationer i stället för direkt till tiggare utanför ICA. Självfallet vore det bättre.
Det vill säga bättre -kanske inte för dem som sitter utanför ICA . Inte heller, kanske, för romerna i Rumänien och Bulgarien eller deras familjer. Tidskriften Faktums förre redaktör hävdar nämligen därnerifrån att tiggarnas pengar redan tycks ha fått märkbar positiv effekt på de orter varifrån tiggarna utgått och dit de sänt hem sina pengar. Men för det officiella Sverige, dess själv- och Europabild vore det mycket bättre om de inte syntes utanför ICA. Dessutom kan det vara dåligt för detaljhandeln.
Men visst är välgörenhet skräp. Det gäller förstås, oavsett den sker via en pappmugg eller via en postgirotalong. Något sådant säger dock inte ministern eller den moderate samordnaren. Ej heller belägger de att folk som lägger pengar i pappmuggar därigenom undandrar välgörenhetsorganisationerna medel, ty troligen är det samma folk som skänker i båda fall. Mycket talar tvärtom för att allmänhetens offervilja inte skulle vara lika stor om inte ICA-tiggarna hade påmint oss om lägets allvar och stimulerat gåvor även till hjälporganisationerna.
Regnér och Valfridsson tycker ändå att det är bättre att vi hjälper folk "på plats". Eller som det heter "i närområdet", för att citera en formulering från Sd. Men budskapet är identiskt:

"Kom för fan inte hit och utgör en sanitär olägenhet!".
Regnér/Valfridsson vill inte ha förbud mot tiggeri. Man säger i stället generöst att vi själva får avgöra om arbetslösa EU-invånare skall utnyttja sin rätt till rörlighet och finna det lönt att komma hit. Ty visst handlar tiggeriet och det sk flyktingeeländet i Europa om brist på lönarbete och därmed på bröd. Och om att Europas arbetande folk ännu inte vågar slåss för att ersätta kapitalismen med en socialistisk planekonomi.
Ministern och hennes kumpan verkar inte ha någon lösning, utöver privat välgörenhet och avhysningar. Ingen ifrågasätter de styrandes problem. Inte heller vi andra har någon enkel lösning, tillräckligt kortsiktig för att passa vår minister och hennes samordnare. Det minsta man kunnat begära hade varit om de hållit käft med sina råd till allmänheten, eftersom deras enda effekt är att spä på den högervind som alltför länge blåst över Europa.

Kommentarer

0 #4 Olof Rydström 2015-09-27 00:50
Bra artikel.
+1 #3 Sara 2015-09-19 11:40
Fick tips om artikeln från stundeter i Luleå. Mycket bra inlägg!
+1 #2 Malena Rydberg 2015-09-18 21:41
Mycket bra Hans. Mitt i prick
+1 #1 Margareta Zetterströ 2015-09-17 16:08
Bra inlägg, Hans!

Kommentarer kan inte längre lämnas till denna artikel.

Nytt på Clartébloggen

Reformister, revolutionärer och historiens dynamik. Svar till Benny Andersson

Peter Sundborg - 15 januari 2018

Denna artikel ingår i en diskussionsserie som inleddes i samband med utgivningen av Clarté 3 - 2017 Hundraåringen som försvann - Nya rön om ryska revolutionen. Här hittar du seriens övriga artiklar. Läget inför oktoberrevolutionen. Benny Andersson påstår, om jag fattat rätt, att bolsjevikernas...

Läs mer...

Imperialismen, teori och verklighet. Svar till Peter Sundborg del tre

Benny Andersson - 11 januari 2018

Denna artikel ingår i en diskussionsserie som inleddes i samband med utgivningen av Clarté 3 - 2017 Hundraåringen som försvannHundraåringen som försvann - Nya rön om ryska revolutionen. Här hittar du seriens övriga artiklar. I slutet av 1800-talet hade kapitalismen, enligt Lenin och många andra...

Läs mer...

Återkommunalisera eller förstatliga välfärdsföretag i offentliga sektorn

Martin Oskarsson - 11 januari 2018

En granskning av 1181 så kallade välfärdsföretag visar att deras vinster ökade med en procent mellan 2014 och 2015 till 8,8%. Några av de största capio och praktikertjänst gick med 8,2 respektive 9,2 %. Det är ingen dålig rörelsemarginal som uppnås med hjälp av våra skattepengar. Man kan tjäna...

Läs mer...

Läs Clarté på nätet! Nr 3/17 Hundraåringen som försvann

Bildtext

Sovjeterna vann och förlorade makten

Benny Andersson - 26 december 2017

Bolsjevikernas styrka var förankringen i de demokratiskt organiserade sovjeterna. Därmed kunde...

Läs mer...

Bildtext

Om Lenin

Hjalmar Branting - 26 december 2017

I dag framställs Lenin ofta som en olycka för Ryssland. 1924, efter hans död, värderades han på...

Läs mer...