Så här inför det sakta annalkande höstmörkret känns det skönt att få bekräftat att Sverige fortfarande är ett land där det är möjligt för en person från så kallat vanligt folk att börja med två tomma händer och med hjälp av dessa - och en del annat förstås - arbeta sig upp. Och att detta numera inte bara gäller kapitalister och företagare som Ingvar Kamprad eller uppfinnare som Niklas Zennström, utan också för de som tjänat oss alla inom den ideella sektorn. Som Göran Persson, Jan Nygren och Björn Rosengren. I Dagens Industri (11/8) kan vi läsa hur den sistnämnde i dagarna har betalat 31 miljoner för ett hus på 300 kvadratmeter med strandtomt på 1700 kvadratmeter, gäststuga och skyddad hamn för flera djupgående båtar i Saltsjöbaden.

Och för hur det för denne "som seglat mycket känns som att komma hem med närheten till vattnet. Sedan tänker jag inte på om det är Saltsjöbaden eller vad det är för något..."

Utan att närmare känna denne före detta TCO-ordförande, s-minister (han som privatiserade Telia och lyckades sälja årtiondets aktieflopp som "folkaktien" till det svenska folket) och rådgivare åt Stenbecksfären, förmodar jag att det är åtminstone tre samhälleliga förändringar som gjort denna resa möjligt för en som bara hade sina egna tomma händer och en partibok att börja med: Den nyliberala marknadsekonomins allt större beroende av en allt mindre demokratisk stat som i bakgrunden lägger saker och ting till rätta för marknadskrafternas fria spel och som därmed gjort kunskaper om och kontakter inom denna statliga sfär heta för kapitalet. De extremt ökande löneskillnaderna som bidragit till att göra Sverige till ett av de länder där jämlikheten minskar allra mest. Och de förändrade skatteregler för löner och kapital som starkt bidragit till detta och till att en spekulativ finanssektor tagit över från den verkliga ekonomin och investeringar i den som den ekonomiska utvecklingens motor.

Eftersom Socialdemokraterna, tillsammans med det M-ledda blocket, har varit drivande i samtliga dessa förändringar, känns det rättvist att ännu en av partiets ledande företrädare själv kan dra lite nytta av dem.

Kommentarer   

#1 Sixten Andréasson 2015-08-18 19:38
Jovisst!
Citera

Nytt på Clartébloggen

Petrograd 18 juni 1917

St Petersburg, 18 juni 1917

Benny Andersson - 17 juni 2017

Söndagen den 18 juni för jämt hundra år sedan började som en klar och blåsig morgon i Petrograd, som staden hade döpts om till vid världskrigets utbrott. Redan i gryningen hade arbetarna samlats på Viborgsidan. Nu strömmade de över broarna mot Nevsky Prospekt, där de strålade samman med matroser...

Läs mer...

Svar till: "Vänstern och arbetarklassen - allians eller fiendskap?"

Olle Josephson - 7 juni 2017

Bengt Håkanssons plädering för en restriktiv invandringspolitik ger ju inte uttryck för Clartés linje i dessa frågor – tvärtom. Däremot ger det uttryck för en säkert uppriktig oro för att arbetarklassens positioner ska försvagas ytterligare. Den förtjänar därför ett ordentligt bemötande. Med all...

Läs mer...

Vänstern och arbetarklassen - allians eller fiendskap?

Bengt Håkansson - 5 juni 2017

Hur ska vi ta ställning politiskt? Vad är rätt och vad är fel för oss som anser oss vara socialister? Vilka vägar leder framåt och vilka är återvändsgränder? Finns det alls något att hålla sig till eller är det upp till vara och en att göra goda gärningar och hoppas på att den ackumulerade...

Läs mer...

Läs Clarté på nätet! Nr 4/16 Arbetarna - klassen med nio liv

Bildtext

Krönika

Margareta Zetterström - 29 december 2016

Jan Myrdal har fått kritik för sin medverkan i Nya Tider. Han försvarar sig med att tidningen inte är...

Läs mer...

Bildtext

En professor retuscherar historien

Magnus Göransson - 29 december 2016

I 2010-talets politiska klimat ska 1900-talshistorien helst beskrivas som en strid mellan liberal...

Läs mer...

Bildtext

Ledare - Reepalus linje 2

Mikael Nyberg - 29 december 2016

En bekant hamnade bredvid en höjdare från Wall Street vid en middag i New York. De kom in på de...

Läs mer...