Kvinnoförtrycket i utsatta förorter - tvångssgifte och hederskultur

 Dela länken
FaceBook  Twitter  

Detta är en fortsättning på debatten som Dine startade med Om 'I förorten växer männens diktatur' . Inlägget visar på omfattningen av förtrycket och mina ståndpunkter i debatten.

En utsatt förort är de som har störst andel av sociala problem och som typexempel menar man oftast orter som Rinkeby/Tensta eller Rosengård. Det finns flera stora utredningar om både det upplevda tvånget av valet av partners och mätetal av storleken av konflikterna som följer av tvångsgifte. De som jag använder mig utav är utförda med statliga medel, ref. [1] och [2].

Det upplevda förtrycket av kvinnor i förorten är omvittnat och aktualiseras av Amineh Kakabaveh debattartikel i Expressen [3]. Men hon begränsar sig i sin beskrivning till att förtrycket kommer från män i roller av "islamister och fundamentalister" alternativt "männen med långa skägg och i vita klänningar". Vidare så menar hon att dessa som är en del av "manliga enklaver i förorterna" odlar hederskulturer i allmänhet.

 

Hon hävdar att förtrycket av kvinnor i förorten har ökat. Denna slutsats ges utifrån några få anekdotiska historier om stirrande män på kafeer, sexistiska och hotfulla kommentarer mot kvinnors klädsel m.m.

Vidare har Amineh tre förslag utifrån de problem hon ser:

  • Uppdraget för nämnden för Statligt stöd till Trossamfund måste ses över.
  • En omfattande utredning bör snarast tillsättas efter alla rapporter om "balkongolyckor", hedersmord som beskrivs som olyckor.
  • Vi behöver en medborgarrättsminister, nu när könssegregation och etnisk segregering breder ut sig i Sverige. 
  •  

    Verklighetsbeskrivningen brister

    Studerar man statligt finansierade utredningar som försöker beskriva förtrycket av kvinnor finner man från BRÅ [2]: Antalet anmälningar av misshandel inkl. grov, mot kvinna 15 år eller äldre är i stort sett konstant mellan 2000-2009, från 13 till 17 tusen. Förändringen förklaras i stort med att ökad vilja till rapportering. Breddar man rapporteringen till att också innefatta sexualbrott, grov kvinnofridskränkning, ofredande, olaga hot samt mord och mordförsök, så är tendensen densamma, från 15 till 21 tusen under perioden. Under samma tid kom det ca 85 tusen asylsökande från Irak, Somalia och Turkiet [4]. Av dessa får bara en mindre del uppehållstillstånd, mellan 10-25 %, och kan inte på nåt sätt förklara ökningen i ovanstående anmälda brott mot kvinnor. Det även om det skulle vara en många gånger högre frekvens (>10 ggr) av dylika brott i dessa grupper. Mellan 2012-2014 var den enskilt största gruppen asylsökande från Syrien, med ca. 55 tusen asylsökande.

    För att öka kunskaperna i området och stödja utsatta kvinnor för hedersrelaterat våld och förtryck (HVF) så har länsstyrelserna under samma period delat ut drygt 100 miljoner i utvecklingsmedel. De gick till utbildningar som ofta är av mer grundläggande karaktär än övriga utbildningar, med övergripande beskrivningar av problemet och hur det kan ta sig uttryck. Mer specifikt har ett 150-tal utbildningar samt 90 andra aktiviteter anordnats, främst stödverksamhet till utsatta kvinnor. Man finner att utfallet är gott men lider av då "svag vetenskaplig grund för en stor del av arbetet".

    En bredare studie om tvångsgifte i samarbete med SCB har undersökt unga mellan 16 och 25 år med frågor om de får fritt välja vem de gifter sig med. Två studier har gjorts där den ena vänder sig till 6000 slumpmässigt utvalda individer och den andra mindre med 2900 individer, "Urvalsundersökning 2009", vänder sig till ungdomar i utsatta förorter. Dessa områden är präglade av hög arbetslöshet och stort bidragsberoende både bland unga och deras föräldrar. Det är också en stor andel elever som har svårt att uppnå godkända betyg i skolan i områdena. En stor andel av befolkningen har utländsk bakgrund och många av dem är nyanlända.

    Bortfallet var för den första ca. 50 % och för den andra två tredjedelar. För den första undersökningen har man försökt att korrigera för bortfallet med renormalisering av utfallet. Notera att stort bortfall ger svårigheter att dra slutsatser, vad hade de som inte svarade för svar? Det är möjligt att de i mycket högre grad inte får välja sin partner. Samtidigt var en stor andel av bortfallet från de sociekonomiskt mest svaga hushållen.

    Denna studie kom fram till att:

  • 4.6 % av kvinnorna fick inte fritt välja sin giftermålspartner. Detta inkluderade fallet att om kvinnan hittade en partner i samma grupp (3.5 %), t.ex. gemensam religion eller etnisk bakgrund så var det möjligt för kvinnan att välja partner efter eget tycke.
  • För de unga männens del är motsvarande siffror 2.4 (1.4) %
  • Med "Urvalsundersökning 2009" så svarar ungdomarna på om de får välja själv vem de ska gifta sig med. Då ökar andelen kraftigt som inte tycker att de får välja helt fritt, från 4.9 % till 27.5 % för kvinnor och 3.7 % till 26.5 %. Detta indikerar att problemet/tvånget är större i utsatta förorter.

    Med renormalisering rör det sig om 35-55 tusen kvinnor i åldern 16-25 Sverige som inte kan välja helt fritt sin partner.

    Mina slutsatser från dessa utredningar är att problemen med förtryck från hederskultur är inte ringa men begränsat. Om det är ca 5-7 ggr vanligare med att kvinnor inte kan välja sin partner med flyktingar från områden som Irak, Somalia, Turkiet och Syrien, så begränsas de av totala mängden inflyttade, ca mindre än 140 tusen asylsökande. Av dessa har kanske 20 % fått uppehållstillstånd, vilket ger 15 tusen nya kvinnor bosatta i Sverige. Av dessa är mindre än 25 % mellan 16-25 år och om man antar ovanstående förhöjda frekvens (vilket är en övre gräns) så är det mindre än 2000 kvinnor från dessa grupper. Tidigare flyktingar från Iran och även Kurdistan (speciellt från Irakiska Kurdistan) kan kanske öka mängden med upp till 4000 kvinnor. Av dessa finner sig de flesta i traditionerna och accepterar kulturförtrycket. Om så mycket som 20 % som tar strid för sina rättigheter så är det mindre 800 som drabbas. Alla kommer inte att anmäla övergreppen (mörkertal) så säkert är det mindre än halvdelen som inte dyker upp i brottsmålsstatistiken, d.v.s. mindre än 400 st per år.

    Denna grupp ska jämföras med alla kvinnor som utsätts för misshandel och grövre brott, ca 20 tusen, enligt siffrorna från BRÅ 2010.

    Om nu antalet som drabbas av tvång p.g.a. hederskultur, eller att antalet registrerade fall har ökat under det senaste åren så kanske en bättre förklaring till detta är att dessa utsatta kvinnor istället i högre grad säger nej till förtrycket. Nu när insatser för att stödja dessa är på plats med utbildningar, kvinnohus m.m. (kostnad 350 miljoner under det senaste decenniet, varav 100 miljoner fram till 2010) Det politiska klimatet i Sverige går också mot en allt lägre acceptans av kvinnoförtryck. Så kanske detta är ett framsteg i kampen mot hederskultur och kvinnoförtryck. Notera att lagstiftningen är på gång att utvecklas till att också inkludera andra än förövaren vid hedersvåld/mord.

    Å andra sidan har inte Amineh presenterat något egentligt (statistikt) underlag för att påstå att fler kvinnor är nu utsatta. Det behövs om man ska få nån tilltro till hennes alarmistiska artikel med tillhörande förklaringsmodeller.

    Rasism

    De svepande generaliseringarna Amineh gör, som alla förstår då handlar om manliga muslimer, nedvärderar dessa i grupp som hederskulturers väktare och självklara kandidater som jihadkrigare. Detta är rasism om något!

    Begreppet hederskultur

    Jag ser inget problem att använda sig av begreppet hederskultur i denna fråga. Det är till hjälp när man väljer insatser och kunskapsspridning. Förtrycket som följer av hederskultur är specifikt, med familjen som enhet i förtrycket, tvångsäktenskap, hedersmord och könsstympning. Även BRÅ använder sig av detta begrepp.

    Det är inte nödvändigt med en diktomisk uppdelning av grunden till kvinnoförtryck, misshandel och mord riktat mot kvinnor.

    Aminehs tre förslag

    Religionsfrihet är viktig och ska det alls finnas bidrag till trossamfund så bör det i yttrande- och religionsfrihetens namn vara tillåtet för sådana samfund att tycka även reaktionära och sexistiska saker, så länge det inte övergår till hets mot folkgrupp och motsvarande, och ändå uppbära bidrag. Det är viktigt att ta ställning för ett samhälle som kan ge stöd till ideella verksamheter, speciellt i ett samhälle som lider under kapitalismens totalitära förtryck, ekonomiskt som intellektuellt. Däremot anser jag att stöd till religiösa friskolor borde avskaffas i ett sekulärt samhälle som Sverige.

    Märk att detta med att "kvinnliga präster är förbjudna, homosexualitet ses som synd och oskuldsetiken påtvingas medlemmarna" även gäller många protestantiskt frikyrkliga miljöer dominerade av etniska svenskar, och med sina starkaste fästen på helt andra håll än i utsatta förorter.

    Balkongolyckor borde kunna hanteras av informerad och kunnig polis. Men om det nu är så att man kan tvärsäkert kan säga att balkongolyckor i stor utsträckning är mörkertal för hedersmord, så borde man fortsätta att fördjupa kunskaperna om hederskultur och arbeta vidare om hur den ska bekämpas.

    Kravet på en medborgarrättsminsiter känns verkligen som ett grotesk utpekande av förorterna, och därtill ett rabiat enfrågetänkande. Finns väl andra medborgarrättsfrågor i Sverige, t.ex. svenska mäns övergrepp på hittagna fruar med utländsk bakgrund, eller behandlingen av papperslösa - som en sådan minister likaväl borde ta sig an. Dessutom kan man istället för att tillsätta ytterligare en minister utöka och förbättra nuvarande lagstiftning i området (t.ex. det nya förslaget att lättare göra familjen medskyldig vid hedersvåld/mord).

    Vägar framåt

    Jag tror att samhälleliga insatser är den bästa vägen. Allt från kvinnohus/jourer, information till alla berörda aktiva via myndigheter och organisationer. Nya sätt eller processer kan utvecklas och tillämpas för att hantera brottsfall som kan höra ihop med detta förtryck. Utökad och delad kunskap är en väg, en annan är att erbjuda dessa utsatta unga kvinnor (och män) möjligheter att få hjälp och stöd undan förtrycket. Öppna ögonen på alla inblandade.

    Den svenska kvinnokampen är en annan oundgänglig del att bekämpa förtrycket. "Svenska" normer för kvinnors rättigheter inspirerar och pekar på vägar från förtrycket, speciellt med insikter om kvinnors värde och rättigheter. Givet också att dessa "svenska" normer i kvinnorättsfrågor har brister, som t.ex. att fortfarande gäller lönediskriminering, i övrigt sämre ekonomiska villkor för kvinnor, sexism, prostitution m.m.

    Men som Dine m.fl. är inne på så är andra sociekonomiska faktorer, som folken i förortens position i klasskampen, materiella villkor liksom grad av sysselsättning, olika folkgruppers isolering från svenska samhället och svenskarna (segregering) grunden för alla stora förändringar i dessa frågor.

    Referenser:

    1. "Gift mot sin vilja" , en kartläggningsrapport av Ungdomsstyrelsens (Nuvarande Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällsfrågor), 2010, 450 sidor

    2. "Mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och förtryck samt våld i samkönade relationer" . Slutredovisning av ett regeringsuppdrag, Rapport 2010:18, 144 sidor

    3. "I förorten växer männens diktatur" . 22 jun 2015

    4. "Migrationsverket: Asylsökande i Sverige 1984-2014"

    Ett urval andra artiklar av samma författare

    Prenumerera!

    Aktuella bloggartiklar

    Loretta Napoleonis bok Kidnappningsindustrin

    Åke Kilander - 18 april 2017

    Terrordådet i Stockholm den 7 april

    Förbundsstyrelsen - 11 april 2017

    Uttalande från Clartés stämma 2017

    Clartéstämman - 28 mars 2017

    Om hur SAP modigt kämpar mot en medvind

    Hans Isaksson - 9 mars 2017

    Inställda operationer

    Dan Israel - 13 februari 2017

    Om Nordirland, ett svar till Lennart Rahm

    Kerstin Stigsson - 12 februari 2017

    Håller borgarklassen på att ömsa skinn?

    Benny Andersson - 5 februari 2017

    Slutord, för den här gången

    Benny Andersson - 29 januari 2017

    Slutreplik till Kerstin Stigsson om Nordirland.

    Lennart Rahm - 25 januari 2017

    Strejk i Göteborgs hamn!

    Webbredaktionen - 24 januari 2017

    Springtime for Hitler?

    Hans Isaksson - 22 januari 2017

    Behöver Sverige invandrad arbetskraft?

    Benny Andersson - 15 januari 2017

    Passengers (Recension)

    Daniel Hedlund - 5 januari 2017

    En from förfalskning

    Hans Isaksson - 14 december 2016