Utan revolutionär teori inget revolutionärt parti. Det slog Lenin fast. Historien innehåller många tragiska exempel på detta. Vänstersocialister caballero, som utsågs till president under den spanska revolutionen ville fullfölja revolutionen, detsamma gällde Salvador Allende som var president i Chile 1970 -1973. Men de saknade det nödvändiga redskapet, ett parti förmöget att planlägga och genomföra en revolution. Detsamma gällde den framlidne presidenten Chávez i Venezuela.

Att de vänsterpartier som fanns i dessa länder inte var fullt ut revolutionära berodde på teoretiska tillkortakommanden. I synnerhet saknades insikt om att den borgerliga staten måste monteras ned och ersättas av en demokratisk rådsmakt där alla politiker kan bytas ut på kort varsel och där ingen politiker eller ämbetsman tjänar mer än vad en löntagare gör i genomsnitt, samt att polis och militär står under demokratisk kontroll och att dess befäl väljs.

Marx och Engels, liksom Lenin analyserade frågan om staten tydligt; att den i sista hand är ett redskap för den härskande klassen och dess ekonomiska system. Polis, militär, domstolar, utbildning och lagar är ämnade att garantera det kapitalistiska systemets fortbestånd. När den härskande klassens makt hotas kommer den att göra allt för att hålla sig kvar vid makten. I sista hand tar militären över, som i Chile, för att avvärja hotet om en revolution; om än att detta är svårt att genomföra i länder där arbetarklassen är stark, som i Europa, USA och japan, men också de mest utvecklade länderna i Asien och latinamerika, eftersom som den kan provocera fram ett motstånd som stärker revolutionen. Revolutionen behöver ibland kontrarevolutionens piskrapp för att avancera, skrev Karl Marx. Kornilov-upproret under den ryska revolutionen betydde att massorna enades under bolsjevikernas ledning. Under den portugisiska revolutionen 1974-1975 skedde flera kontrarevolutionära kuppförsök. Det sista i mars 1975 ledde till att revolutionen radikaliserades och att bankerna och med dem en stor del av näringslivet förstatligades. Kuppförsöket i venezuela 2002 betydde att socialismen ställdes på dagordningen.

Proletariatett kan inte använda den borgerliga staten utan måste ersätta denna med en arbetarstat som styrs demokratiskt. Men också denna stat är ett övergångsregler på vägen mot ett klasslöst samhälle. Själva existensen av en stat är en rest av klassamhället och behövs bara så länge man inte kan uppfylla alla materiella behov. En arbetarstat kan också behövas för att förhindra bourgeoisien att återta makten.

Arbetarstat en har en dubbel roll. Den är socialistisk eftersom produktionsmedlen ägs kollektivt och produktionen därmed är samhällelig, men tillägnandet av vinsten är privat och fördelningen inte efter behov utan efter insats.

Först när produktionen kan garantera ett överflöd och människor vänt sig vid fördelning efter behov kan staten dö bort och ersättas av ett klasslöst samhälle

Kommentarer   

0 #5 martin oskarsson 2017-04-12 21:30
Den svenska statens "mjuka" sida har blivit hårdare. Försäkringskassan kräver extra läkarintyg och hotar annars dra in sjukskrivning. Arbetsförmedlingen kräver redovisning av sökta jobb för att man ska få A kassa. Socialen kräver kvitton på dina utgifter och drar av bidraget om du får extra inkomster. Och de borgerliga vill skärpa alla dessa krav. M har föreslagit att försökringkassan ska få anställa extra specialutbildade utredare. Det betyder ökar kontroll av de sjuka
Citera
0 #4 Anna Jonasson 2016-06-17 13:42
Det är dock idealism att inbilla sig att klasserna och staten, den proletära diktaturen, kan avskaffas genom beslut. Det kan bara ske genom att fortsätta den socialistiska revolutionen i kamp mot dem som vill "stanna upp" (i praktiken återinföra kapitalismen). Alltså fortsatt revolution: kulturrevolution. Vilket inte kan ske utan Partiets ledning. På så vis kämpar arbetarklassen mot borgarklassen för att fördjupa och befästa sin diktatur, vilket är förutsättningen för att skapa de materiella förutsättningarna för att avskaffa klasserna, vilket kommer att leda till statens bortdöende.
Citera
0 #3 martin oskarsson 2016-05-25 12:05
Alldeles rätt, själva existensen av stat även när arbetarna tagit makten är en kvarleva från klassamhället. Så snart överflöd finns ska staten somna in, klasserna avskaffas och människor samarbeta frivilligt och dela på allt rättvist
Citera
0 #2 Avalon 2015-07-03 08:48
Och vad det gäller Partiet så har historien visat att Partiet och arbetarråden - den riktiga proletära demokratin - inte kan samexistera.
Citera
+1 #1 Staffan Jacobson 2015-06-24 00:32
Staten och kapitalet lever i symbios, är två sidor av samma mynt, och kan därför inte avskaffas bara till hälften. Den som gör revolution till hälften gräver sin egen grav.
Citera

Nytt på Clartébloggen

Ska vi prata med nazister? (Recension)

Dan Israel - 15 november 2017

Ska vi prata med nazister? Så lyder titeln på den bok som Mikael Löfgren och Nätverkstan sammanställt med så gott som samtliga debattinlägg i den diskussion som uppstod efter att Bokmässan beslutat sig för att inte porta Nya Tider. Det är ett föredömligt initiativ, som på ett ytterst konkret sätt...

Läs mer...

De nya Sidenvägarna (Recension)

Hans Isaksson - 31 oktober 2017

Peter Frankopan är chef för Centrum för bysantinska studier vid Oxforduniversitetet. 2012 publicerade han boken ”The first crusade: The call from the east”. Nu är han aktuell med “Sidenvägarna” (The Silk Roads; Sv översättning Peter Handberg 2017; Bonniers; 687 sid). Ett av Jan Myrdals och Gun...

Läs mer...

Till minnet av Eva Ullstadius

Webbredaktionen - 31 oktober 2017

Det senaste numret av Clarté - Hundraåringen som försvann; Ett tema om den ryska revolutionen - är tillägnat Eva Ullstadius. Just denna utgåva av tidskriften har blivit mycket efterfrågad och uppskattad. Därför är det en extra stor glädje att numret är dedicerat till en person som starkt trott på och...

Läs mer...

Läs Clarté på nätet! Nr 2/17 Makten bakom orden

Bildtext

Makt och motstånd präglar språken

Ola Wikander - 17 juli 2017

Imperier växer fram och går under. Några språk blir redskap för deras makt, andra förtrycks eller...

Läs mer...

Bildtext

Krönika

Ottilia Thorsson - 17 juli 2017

I en något sliten Volvo är jag på väg mot min högstadieskola, jag är 15 år och pappa skjutsar mig...

Läs mer...